Ateistbloggen

I artikeln Why Atheism Will Replace Religion: New Evidence sammanfattar Nigel Barber några nya rön om sambandet mellan ateism och välfärd.

Ateister är vanligast i ekonomiskt utvecklade länder, särskilt med väl utbyggt trygghetsnät. Förekomsten av ateism ökar med ökad livskvalitet. Frågan varför ateism ökar i ekonomiskt utvecklade länder är en fråga som antropologer har funderat över i 80 år. James Fraser föreslog som förklaring att vetenskapliga förutsägelser och kontroll över naturen ersätter religionen som medel att hantera osäkerheten i våra liv. Detta, menar Barber, stöds av att mer utbildade länder har högre andel ateister, och att det finns en stark korrelation mellan ateism och intelligens.

Barber skriver att människor vänder sig till religion som tröst för svårigheter och osäkerhet i sina liv. I utvecklade länder med stark social välfärd är man mindre sårbar för naturens krafter och upplever större kontroll över sitt liv. Det menar han är förklaringen till att människor blir ateister i dessa länder.

En intressant debatt har dykt upp på Newsmill om Jesus som historisk person. Per Mikael Nilsson skriver den 12 maj 2011 att Dick Harrison – som skrivit på sin blogg på SvD att Jesus troligen har existerat – brister i sin metodik och är okunnig. Harrison i sin tur svarar på Newsmill samma dag att teorin att Jesus inte har funnits är en moden konspirationsteori.

Hårda ord och inga visor. Jag tänkte ge min egen reflektion över debatten men försöka undvika personangrepp.

Först en bakgrund varför jag, som apotekare har ett intresse av debatten, och varför jag är agnostisk till om Jesus har funnits eller inte. Är det, som Harrison antyder, på grund av att jag är ”troende ateist” och helt enkelt vill att Jesus inte ska ha funnits? Är jag så förblindad i mitt religionshat att jag inte ser bevisen?

För det första är det inget argument för att jag har fel. Även den som har ett starkt patos för ämnet kan ha rätt – och i så fall skulle man med samma argument vifta bort alla kristna apologeter som hävdar att Jesus har funnits – för om inte Jesus har återuppstått från de döda är deras tro förgäves (1 Kor 15:12-19).

För det andra bottnar mitt intresse i frågan inte efter min egen iver att omvända kristna, utan tvärt om, kristnas iver att omvända mig. Jag började intressera mig för frågan runt 1996 när den stora internetboomen kom och jag gladeligen gav mig in i diskussioner med ateister och troende på nätet. Jag upptäckte till min förvåning att många kristna använde evangelierna som historieböcker, samtidigt som forskningen visade att dessa är skrivna av anonyma personer minst 3 decennier efter Jesus förmodade död. (Även om vi daterar Markusevangeliet till år 65 v.t., som är den äldsta dateringen – omhuldad av kristna apologeter – så är det ca 30 år efter Jesus förmodade korsfästelse).

Jag upptäckte också hur dåligt underbyggda apologeternas argument var. Man radar upp namn som Josefus, Tacitus, Suetonius och till och med Talmud som ”historiska bevis” för Jesus existens, utan att ens nämna problemen med ovan nämnda texter. (Talmud skriver t.ex om tre olika Jesus som alla ger problem för kristendomen om de är den historiske Jesus, och Josefus ”Testimonium Flavianum” är en tydlig kristen interpolation).

Min utgångspunkt var att Jesus hade existerat som en historisk person, kanske som en karismatisk ledare som trollade för en hänförd publik (Jfr Uri Geller), kanske en man som efter sin död tillskrivits diverse mirakler, men ju mer jag analyserade beläggen, desto tunnare insåg jag att de historiska beläggen för en jordisk Jesus var – jag blev agnostisk i frågan.

Till min förvåning ser jag hur en ansedd historiker, Dick Harrison, anför argument som kunde vara hämtade ur någon av de böcker som diverse kristna har skickat till mig för att omvända mig till kristendomen – böcker som bara har gjort mig än mer agnostisk när jag har skrapat under ytan på argumenten. Jag har ingen egen teori om hur Jesus-myten har uppstått – kanske finns det en eller flera historiska personer som förlaga, kanske har Jesus inte ens existerat. Tyvärr finns det inga historiska bevis för vare sig den ena eller andra tesen.

Min poäng är kort och gott att bibelns berättelser om Jesus och kristendomens spridning kan förklaras precis lika bra utan att anta en historisk Jesus som genom att göra det. Ockhams rakkniv (”pluralitas non est ponenda sine necessitate”) säger oss då att vi ska ta den teori som antar minst antal premisser, eller slarvigt uttryckt: Den enklaste teorin.

Vän av ordning frågar sig kanske hur jag som apotekare kan ta mig friheten att slå en historiker på fingrarna. Låt oss anta att förhållandet vore det omvända. Säg att jag hävdade att ett receptfritt läkemedel botar cancer. Skulle då inte Nilsson och Harrison kunna ifrågasätta vad jag skriver? Och om så inte är fallet, hur ska vi bedöma de bibliska texter som satts samman av lekmän i en tid då historia inte existerade som vetenskap? Med vilken rätt uttalar sig ”Lukas”, som traditionellt anses vara Paulus läkare, i religiösa spörsmål? Med vilken auktoritet har han översatt Jesus liknelser till grekiska, och samlat in anekdoter om Jesus? Med vilken auktoritet uttalar sig härföraren Josefus om Judeas historia osv? Om man viftar bort sanningsfrågan med att vederbörande är lekman så viftar man därmed bort det mesta av källmaterialet om Jesus.

Så, låt oss med denna inledning ge oss i kast med debattartiklarna. Enligt Per Mikael Nilsson består Harrisons teori av följande argument:

* Källorna om Jesus är ovanligt många.
* Att det finns olika versioner i evangelierna om Jesus liv är ett tecken på deras äkthet.
* Källorna ligger tillräckligt nära i tiden för att ge trovärdiga uppgifter om Jesus.
* De icke-bibliska källorna styrker Jesus existens.

Det första argumentet anser han vara ogiltigt, eftersom källorna bygger på samma berättartradition. Som exempel anger han att om ett TT-telegram återges av flera olika tidningar så är det egentligen ett och samma budskap som multiplicerats många gånger.

Nilsson undlåter dock att förklara varför vi ska anta att källorna bygger på en gemensam tradition, så låt mig flika in. Matteusevangeliet och Lukasevangeliet antas allmänt bygga på Markusevangeliet. Dessa tre s.k. synoptiska evangelier bygger eventuellt på en äldre tradition benämnd Q, efter tyskans ”Quelle”, men Q-teorin är spekulativ och därför inte accepterad av alla historiker. Som Nilsson skriver: ”Markusevangeliets källor är höljda i dunkel”.

Vidare missar Nilsson i sin liknelse att om de olika återgivna TT-telegrammen är identiska så bekräftar de att det fanns ett gemensamt ursprungligt TT-telegram. De hjälper oss alltså att förstå vad som stod i ursprungstexten, även om de inte säger något om sanningshalten i telegrammet. (TT har ibland publicerat telegram med felaktigt innehåll – jag tror dock inte på någon konspiration i de fallen. Den enklaste förklaringen är sannolikt att journalisterna på TT inte är felfria.)

De största förändringarna av evenglierna har dessutom förmodligen skett innan den nuvarande tolkningen av kristendomen etablerades, och där är textmaterialet magert. Som exempel kan nämnas att det äldsta bevarade textfragmentet av något evangelium, det så kallade P52, dateras till perioden 120-150 v.t. Om de största förändringarna skedde under det första århundradet vet vi i stort sett ingenting om ursprungstexten.

Nilsson bemöter argumentet att om man inte tror på en historisk Jesus måste man förutsätta en massiv konspiration hos de tidiga kristna. Här skiljer jag mig från Nilsson. Han hävdar att man alls inte måste förutsätta någon konspiration. Jag hävdar att en ”konspiration” (i Harrisons betydelse av ordet, men inte så som ordet vanligtvis används) de facto har ägt rum. De tidiga kristna förföljde kristna sekter som hade en annan tro, sökte aktivt upp deras konkurrerande texter och förstörde dem. Även om vi antar att den kristendom som kom att bli den etablerade inte var en konspiration måste vi, med Harrisons terminologi, förklara alla konkurrerande texter såsom Petrusevangeliet, Markionevangeliet och Tomasevangeliet som produkter av konspirationer. Andra belägg för en konspiration, i Harrisons terminologi, är slutet på Markusevangeliet (Mark 16:9-20), som är tillagt i efterhand.

Jag vågar med fog påstå att Jesus-myten är världshistoriens största konspiration. Med Hans Conzelmanns ord: ”The Christian community continues to exist because the conclusions of the critical study of the Bible are largely withheld from them.”

Nilsson påpekar också mycket riktigt att Harrison (och de kristna böcker jag har fått) utgår från det de ska bevisa, nämligen att Jesus verkligen har existerat. Om han inte har existerat blir det inte märkligt alls att ingen ifrågasatte de kristna historierna om Jesus. Om de muntliga berättelserna går längre tillbaks än vår tideräknings början (se t.ex Alvar Ellegårds ”Myten om Jesus”, eller Talmud som jag nämnde tidigare) är inte ens de tidigaste dateringarna av evangelierna speciellt nära i tiden med traditionens början. Observera nu att jag inte påstår att evangelierna bygger på äldre traditioner. Det vet jag ingenting om, men man kan inte på förhand anta det som ska bevisas, nämligen att Jesus har funnits och att han levde i den tid evangelierna placerar honom. Då rör man sig i cirklar. Det spelar ingen roll hur stora cirklar man tar – de är fortfarande cirklar. Ett bättre angripsätt är att förutsätta det man ska motbevisa, och sedan leda i bevis att dessa förutsättningar leder till orimliga slutsatser eller inbördes motsättningar.

Nilsson avslutar med ”Harrison verkar inte förstå att evangelierna inte kan användas för att bevisa det som påstås i dem. Innehållet måste styrkas av information från annat håll, precis som i fallet med andra historiska personer som vi vet extremt lite om, om vi skall få ut kunskap om sanningshalten av det som sägs ha inträffat.”

Harrisons svar är att ”Försöket att avfärda Jesus som historisk person är snarast att hänföra till kategorin ’moderna konspirationsteorier’, tillsammans med idén om att CIA var ansvarigt för 11 september och att NASA fejkade månlandningen.”

Där tar han faktiskt fel. Forskningen som ifrågasätter Jesus historicitet har sin grund i 1800-talet och den katolska modernismen, som kom att ifrågasätta många etablerade föreställningar om Jesus. Och även om den ifrågasättande forskningen skulle vara modern så blir den inte mindre sann för det, lika lite som stamcellsforskning är felaktig för att den är modern. Liknelsen med 11-septemberkonspirationer haltar betänkligt då det finns historiska belägg för att kapade flygplan flögs in i Twin Towers det datumet. När det gäller Jesus saknas det historiska belägg, och därför menar jag att man inte bör anta att han har existerat.

Harrison påstår att ”troende” (hans eget citat) ateister använder sig av konspirationsteoretiskt hypotesbygge för att svärta ned sina motståndare. Här vore det hedervärt om Dick Harrison kunde ge ett exempel. Att det finns många olika mer eller mindre konspiratoriska böcker om Jesus är jag den förste att hålla med om (se t.ex Baigent, Leigh, Dödahavsrullarnas Hemlighet), men dessa är knappast ”’troende’ ateister”. För att Harrisons påstående ska vara giltigt bör han nämna några av de bättre böckerna skrivna av övertygade ateister, och visa varför dessa är felaktiga. I annat fall erkänner han att det åtminstone finns några ateister som skriver sakliga böcker där de förnekar Jesus existens.

Harrison ger sina argument för att anta en historisk Jesus:

”1. Man måste förutsätta en kristen konspiration i ett tidigt skede av kristendomens historia, som åtskilliga människor lät sig luras av. Paulus och/eller hans uppgiftslämnare hittade på allt och lyckades på kort tid slå blå dunster i ögonen på människor över hela Medelhavsvärlden, särskilt i öster, detta bara två decennier (senast, möjligen även tidigare) efter korsfästelsen. Och visst, en sådan konspiration kan ha funnits. Men den kan inte bevisas. Det är ett obevisbart antagande.”

Det här är ett argument som jag känner igen från mina kristna böcker, men argumentet säger faktiskt ingenting. På vilket sätt förklaras kristendomens utbredning bättre genom att anta den fysiska existensen av en Jesus decennier innan kristendomen spreds? På vilket sätt är det en bättre teori att anta ”Paulus spred på kort tid blå dunster i ögonen på folk, och Jesus har funnits” än ”Paulus spred på kort tid blå dunster i ögonen på folk”? Säger oss inte Ockhams rakkniv att skära bort det överflödiga antagandet ”och Jesus fanns”. För nog måste väl Harrison i sin roll som historiker ifrågasätta att Jesus visade sig för Paulus i en syn, och att han återuppstod på den tredje dagen – blå dunster som Paulus spred i ögonen på folk? Att han som privatperson har en kristen tro låter sig anas i argumenten, men som historiker bör han hålla isär tro och vetande. I annat fall ägnar han sig åt samma pseudovetenskap som han anklagar ”’troende’ ateister” för.

”2. Man måste förutsätta att övergången från muntligt till skriftligt traditionsbevarande är abnorm i just fallet Jesus, medan man är beredd att godta liknande utvecklingar i många andra fall.”

Varför måste man göra det? Harrison utgår än en gång från vad som ska bevisas, nämligen att Jesus blev avrättad under Pontius Pilatus styre. Om Jesus inte har funnits kan åtminstone delar av den muntliga traditionen mycket väl gå mycket längre bak i tiden. Paulus är den som spred kristendomen i världen, och han nämner väldigt få detaljer om Jesus jordiska levnad. Vad vet Harrison om vilka muntliga och skriftliga messias-myter som florerade i Paulus samtid, och som kan ha vävts samman till dagens Jesus-myt?

”3. Man måste förutsätta att vissa antika texter är falska, trots att bevis saknas för att det rör sig om förfalskningar… Detta är en typ av argumentation som är typisk för konspirationsteoretiker.”

Ptrrro, hold your horses! Det Nilsson redovisar är allmängods bland historiker. Att Testimonium Flavianum är en kristen interpolation vet vi med säkerhet, eftersom juden Josefus påstår att Kristus var Messias. Exakt vad Josefus ursprungligen skrev, eller ens om han skrev om Jesus alls (somliga forskare hävdar att texten är ditlagt av Eusebius) är höljt i dunkel. Är inte det rimliga att använda Ockhams rakkniv och vare sig anta att det fanns en ursprungstext om Jesus eller att det inte gjorde det? Vi måste alltså förhålla oss agnostiska till om Josefus skrev om Jesus. Det är inte mycket till bevis för att Jesus var en historisk person. Dessutom var inte Josefus samtida med Jesus, om man antar att Jesus blev avrättad under Pilatus styre.

”4. Man måste förutsätta att ett behov uppstod att uppfinna en historisk Jesus i ett sekundärt skede, det vill säga att kristendomen plötsligt grundades (okänt hur) och att man bestämde sig för att hitta på en grundare först i efterhand. Visst, så kan det ha gått till. Men det blir mycket lättare att få pusselbitarna att falla på plats om vi leker med tanken att sekten/rörelsen som senare fick namnet kristendom faktiskt utgick från en eller flera predikanter, och att Jesus var en av dem.”

På vilket sätt faller pusselbitarna lättare på plats om vi antar en eller flera historiska personer bakom Jesus? Vilken är den enklaste teorin: ”Paulus blev omvänd till kristendomen och förkunnade bland hedningarna om en person på en för dem avlägsen plats, som återuppstått från de döda, och denne person har existerat.” eller ”Paulus blev omvänd till kristendomen och förkunnade bland hedningarna om en person på en för dem avlägsen plats, som återuppstått från de döda”? Exakt hur faller pusselbitarna lättare på plats av att vi gör ett extra antagande?

”5. Man måste bortse från att alla diskrepanser i evangelierna tyder på att vi har att göra med separata, sinsemellan olika traditioner under kristendomens första decennier. Dessutom måste man bortse från mängder av besvärande omständigheter och till synes onödiga bortförklaringar i Nya testamentet.”

Harrison nämner ett antal fel och motsägelser som bekräftelse för sin tes, men ikullkastar inte dessa fel evangeliernas trovärdighet? Om vi inte kan lita på att Jesus föddes i Betlehem, eller ens när han föddes, hur kan vi då lita på deras sanningsenlighet i andra avseenden? Tyder inte de geografiska felaktigheterna i Markusevangeliet på att texten är skriven av en person som inte levde i Judea? Med Harrisons egen retorik, borde inte samtiden ha protesterat mot felaktigheterna? Visst har vi att göra med tre delvis separata traditioner, men motsägelserna dem emellan snarare minskar än ökar deras trovärdighet. Om dessa tre texter har genomgått en evolution så är det belägg för den ”konspiration” som Harrison förnekar. Om de å andra sidan nedtecknades exakt så som vi känner dem idag och inte har föregåtts av en muntlig evolution, hur kan vi då veta vad som är sant och vad som är uppdiktat? Om vi vet att vissa delar av evangelierna är uppdiktade, vad är det då som säger att de inte är uppdiktade som helhet?

”6. Man måste bortse från att romerska författare nämner kristna grupperingar redan under första århundradet e.Kr., dvs. att kristendomen redan då hade vuxit sig så synlig och stor att den blev föremål för rapporter.”

Även detta argument är oklart. Vad tillför hypotesen av en jordisk Jesus förklaringen av kristendomens spridning? Kristendomen spreds av Paulus, som enligt egen utsago aldrig träffat Jesus, och som tagit emot evangeliet direkt från Jesus Kristus, och inte genom någon människa (Gal 1:11-12). På vilket sätt förklaras det scenariot bättre om man antar att denna Jesus levt ett antal decennier före Paulus? Det är såvitt jag vet ingen som ifrågasätter att kristendomen i någon primitiv form spreds över det romerska riket.

Harrison bygger ett antal halmdockor kring ”måsten” som måste till för att vara skeptisk till att Jesus har existerat, och drar slutsatsen att man måste vara konspirationsteoretiker för att inte tro att Jesus har funnits. Här nämner han till min glädje själv Ockhams rakkniv och beskriver den korrekt som att man bör välja den teori som kräver så få extra antaganden som möjligt. Dock hoppas jag att mina invändningar visar varför hans replik inte motiverar dessa extra antaganden. Jag ska ge honom ”the benefit of doubt” och hoppas att han återkommer till sina skäl.

Harrison beskriver sin egen teori:

”Mot bakgrund av ovanstående resonemang finner jag det mest troligt att Jesus var en historisk person, en predikant i Galileen omkring år 30, förknippad med Nasaret, som fick en lojal men numerärt begränsad skara anhängare. Efter bråk med myndigheterna blev han korsfäst. Under de år som följde levde rörelsen vidare och fick allt fler anhängare, och när karismatiska predikanter som Paulus dök upp började den judiska sekten få vidare spridning och utvecklas till en religion.”

Låt mig presentera en enklare teori, med färre antaganden:

”En judisk sekt bland många andra trodde på en Messias-gestalt som avrättats av sina fiender och återuppstått från de döda. När karismatiska predikanter som Paulus dök upp började den judiska sekten få vidare spridning och utvecklas till en religion.”

Harrison skriver att hans scenario är det troligaste, och det har han naturligtvis all rätt att tro, men när han beskriver alla som inte tror på samma teori som han för konspirationsteoretiker ger han sig ut på mycket tunn is.

Nu inväntar jag Harrisons nästa inlägg i debatten för att se om han kanske kan förtydliga varför det är mer rimligt att anta att Jesus har funnits än att inte göra det antagandet.

Naturligtvis är inget av de argument jag här anför något skäl för att tro att Jesus inte har funnits. Men låt oss vara ärliga, utan att anklaga varandra för konspirationer, och erkänna att vi inte vet.

”Snott” från Humanistbloggen och Lindenfors blogg. Detta klipp sammanfattar på ett bra sätt farför jag är agnostisk till att Jesus har existerat:

http://youtu.be/xCdJT8avbpo

Den 26 november 2010 debatterade Tony Blair (katolik och tidigare brittisk premiärminister) samt Christofer Hitchens (ateist och författare till boken Du store Gud? : hur religionen förgiftar allt) under temat: ”Is religion a force for good in the world?”

Ett sammandrag av debatten, samt några klipp finns här. Ett längre sammandrag, men utan klipp, finns här. Debatten kommer att sändas på BBC vid ett senare tillfälle. Den går för närvarande att beställa från Munk Debates.

Inför debatten genomfördes på uppdrag av BBC en opinionsundersökning i ett antal länder om religion var bra eller dåligt. I Sverige ansåg 80% av de svarande att religion var mer av ondo än av godo:

Rapporten är inte publicerad men några fakta från den har kommit ut:

• 48% svarade jakande på att ”religion ger gemensamma värderingar och etiska grunder som mångkulturella samhällen behöver för att frodas i det 21:a århundradet”.
• 52% stödde synsättet att: ”Religiös tro främjar intolerans, uppblossande etniska motsättningar och förhindrar sociala framsteg i såväl utvecklade länder som utvecklingsländer”.
• Europa är den region som är mest skeptisk till religionens fördelar.
• Rika länder är mindre benägna att se religion som en kraft för det goda än fattiga länder – det största undantaget är USA, där 65% svarade att det har en positiv påverkan.
• Inom Nordamerika fanns en uttalad skillnad. I Kanada höll bara 36% med om religionens nytta medan 64% såg det som en negativ kraft – siffror som var nästan exakt omvända i USA.

(Källa: Cobourg Atheist, alla översättningar mina)

En Gallup-undersäkning bekräftar att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder.

Bara 17 procent av svenskarna tycker att religion spelar stor roll i deras liv. Därmed hamnar Sverige näst längst ner på listan över mest religiösa länder, skriver tidningen Dagen. Endast Estland (14%) hamnar längre ned. Strax ovanför Sverige hittar man de  skandinaviska länderna Danmark (18%) och Norge (20%). Religiositeten är även låg i Tjekien (21%) och Japan (25%).

”Människor i länder som inte har den trygghet som ni tar för givet i Sverige hittar alternativ”, säger Grace Davie, professor i sociologi vid University och Exeter

Mönstret följer detsamma som i andra undersökningar om livsåskådning, t.ex The World Values Survey. Religiositeten är högst i fattiga länder med liten social välfärd, och lägst i länder som har kommit längre i den socioekonomiska utvecklingen. Det är naturligtvis inget exakt rätlinjigt samband och undantag finns. I USA är t.ex andelen religiösa mycket högre än i länder med motsvarande socioekonomiska utveckling.

Se även min tidigare blogg i samma ämne

Förra gången en galning ”gick postal”, den gången i USA, skrev jag att det var en tidsfråga innan ateismen skulle ges skulden. Jag fick rätt, men samtidigt inte. Det skulle dröja hela 7 månader och krävas ytterligare en galnings verk innan jag blev besannad.

Den socialdemokratiske Malmöpolitikern Adrian Kaba frågar om dådet var ”Socialdarwinistisk terrorism?” och försöker på något sätt göra Humanisterna ansvariga för spridningen av denna anti-Humanistiska människosyn. Om Socialdemokraterna inte har bättre retorik än så förstår jag varför vi har en borgerlig regering. Den Humanistiska livsåskådningen handlar om att göra en bättre värld här och nu, något som massmord knappast bidrar till.

Kaba försöker också göra ateismen ansvarig på något vänster, och hävdar att ateismen är ansvarig för nazismen och kommunismen. Han för här samma osakliga, historierevisionistiska, argumentation som man annars mest ser från fundamentalistiskt kristet håll. Sanningen är ju den att nazismen var en kristen lära som förespråkade en ”positiv kristendom” i sitt partiprogram och att Adolf Hitler skydde såväl ateismen som materialismen som pesten. Om man läser Mein Kampf, som finns tillgänglig på nätet framgår det tydligt. (Jag vill inte länka till boken då det kan uppfattas som hets mot folkgrupp men det är lätt att hitta den med någon sökmotor). Hitler för precis samma argumentation som dessa kristna, och hävdar att ett gudlöst samhälle leder till förfall – religionen behövs, inte som ett opium för folket, utan mer som ett kitt som håller ihop samhället till en enhet. När Hitler ska beskriva judarna som mest avskyvärda är det just materialism, gudlöshet och brist på andlig förmåga som han beskyller dem för. Hitler beskyller materialismen för allt ont i världen, så vem är det egentligen som har mest likheter med Hitlers syn på religion?

Man får inte heller glömma att nazisternas förbrytelser begicks av det tyska folket, som på den tiden bestod av över 80% av katoliker och protestanter, alltså kristna: Martin Luthers lära genomsyrades av antisemitism och lydnad inför överhögheten. Majoriteten av de protestantiska prästerna välkomnade Hitlers maktövertagande år 1933. En minoritet bland prästerna och en ännu mindre minoritet av gudstjänstbesökarna motsatte sig den nazifiering av Rikskyrkan som skulle komma att ske. (Källa: William Shirer, Tredje Rikets Uppgång och Fall). Majoriteten av de som stödde Hitler var inte ateister utan kristna, så vad har ateismen med saken att göra?

Kommunism är inte nödvändigtvis marxistisk. Det finns en kristen kommunistisk rörelse som ser den tidiga kristna församlingens egendomsgemenskap som ett föredöme för ett kommunistiskt samhälle, men både bolsjevikernas och den socialdemokratiska ideologin är marxistiska. Bolsjevikernas brott mot mänskligheten beror snarare på en marxistisk lära. Då socialdemokratin också är marxistisk kastar Kaba återigen pil i gummibåt.

Det är helt sant att mördaren i det här fallet var ateist, men det är ungefär lika relevant som att han inte hade mustasch. Ateismen är ingen lära som föreskriver några regler om vare sig livet eller etik och moral. Det finns ateister som förespråkar en objektiv moral (t.ex Ayn Rand och Michael Martin) och det finns ateister som inte gör det (t.ex John Mackie och Axel Hägerström). Inget av dessa moralsystem är dock baserat på föresatsen att det inte finns något gud. I avsaknad av gudstro får man helt enkelt hitta en bättre, mänsklig, grund för moralen. Något som den här mördaren misslyckades med.

Nu säger inte ateismen att den moraliska nihilismen, dvs föreställningen att det inte finns några värden, är sann men även nihilism har getts skulden för våldsdådet. Jag får det dock inte att gå ihop, för hur kan en lära som säger att det inte finns någon moral samtidigt förespråka socialdarwinism? Om det inte finns någon moral, hur kan det då vara sant att man bör bete sig på ett visst sätt för att naturen är på det sättet? Baseras inte socialdarwinismen snarare på den kristna tanken om en naturlära – att man bör bete sig på ett visst sätt för att naturen är sådan?

Om naturen är på ett visst sätt är det upp till oss att avgöra om det är bra eller dåligt. Man kan inte säga att något bör vara på ett visst sätt bara för att det är så. Idéhistorikern Hertha Hansson uttrycker det mycket bra i sin bok Alkemi, romantik och rasvetenskap:

”Är det då Darwinismen som är orsaken till det onda? Nej, vi är var och en själva ansvariga för vad vi låter vara motiv för vårt handlande. Om evolutionismen lär ut att de bäst anpassade är de, som har störst utsikter att överleva i kampen om tillvaron och få större och bättre anpassad avkomma, är det vårt eget val om vi uppfattar det som vår moraliska plikt att lindra effekterna av detta eller påskynda naturens gång. Ansvar kan inte delegeras, inte ens till vetenskapen.”

Att evolutionsteorin bidrog till massakern är något som Årets Förvillare år 2001, Mats Molén hävdar. Egentligen är det så dumt att det inte borde bemötas eftersom man då kan ge sken av att Moléns argument är värda att ta på allvar, men jag kan inte låta bli. Molén påstår att många skolböcker säger att livet är en slump och meningslöst. Om läroböckerna lär ut felaktigheter om evolutionsteorin är det böckerna, inte vetenskapen, det är fel på. Evolutionen är långt ifrån någon slump – ingen evolutionsbiolog tror på fullaste allvar att livet utvecklas slumpmässigt – och evolutionsteorin yttrar sig över huvud taget inte om meningen med livet då värdeomdömen ligger utanför biologins område. Utan att inse det själv bidrar Mats Molén till spridandet av den världsbild han ifrågasätter, genom att sprida sådana felaktiga föreställningar om evolutionsteorin. Om Molén och den finska massmördaren bär på samma missuppfattningar om evolutionsteorin är det bara att beklaga. Molén har dock vid flera tillfällen fått felaktigheterna påpekade för sig men är oförmögen att förstå.

Ännu dummare blir det när Molén yttrar att evolutionsteorin skulle vara grunden för kommunismen. Kommunismen uppstod innan Darwins och Wallaces teorier om artutvecklingen var publicerade så jag antar att han med kommunism menar den marxistiska kommunism som praktiserades av bolsjevikerna. Är Molén medveten om Trofim Lysenko?

I likhet med Molén kunde inte bolsjevikerna acceptera evolutionsteorin, att arterna utvecklades genom naturligt urval. Att de svaga skulle gå under i kampen om överlevnaden var för svårsmält för dem. Istället tog man, genom Ivan Mitjurin, upp Lamarcks gamla teser om att förvärvade egenskaper går i arv. Precis som Molén bedrev man propaganda på politisk grund istället för att undersöka världen. Lysenko tillsattes som ordförande för vetenskapsakademin och evolutionsbiologer fängslades och försvann, något som Julian Huxley beskriver i boken Sovjet och vetenskapen. På vilket sätt är evolutionsteorin ansvarig för en ideologi som bekämpade den?

För övrigt förstår jag inte alls hur massmördaren resonerade. Hur kan man hävda att ett sådant vansinnesdåd är i överensstämmelse med evolutionsteorin? Evolutionen säger att de individer som är bäst anpassade får större avkomma och på så sätt för sina gener vidare. Massmördaren hade såvitt jag vet inga barn och han tog sitt eget liv. Hans gener var en biologisk återvändsgränd. Denna tragedi är ett misslyckande såväl evolutionärt som moraliskt.

Tråkigt att kristna försöker göra så billiga poänger på något så tragiskt!

Jag såg ett intressant ord när jag sökte efter information om Timur Lenk (”Timur the Lame”). När jag slog upp Mongoler i mitt lexikon föll ögonen på ordet ”Monolatri”. Monolatri är dyrkan av en gud samtidigt som man inte förnekar att det finns andra gudar. En vanlig tolkning av Moseböckerna är att den äldsta judendomen var monolatrisk. Denna uppfattning stöds även av arkeologiska utgrävningar som tycks visa att judendomen existerade sida vid sida med andra religioner, ofta i samma stad.

Jag vill väl inte säga så mycket med det. Tyckte bara att ordet var intressant.

Dear Mr Al Gore,

First of all, let me congratulate you to the Nobel Peace Prize award!

Secondly, I urge you to sign the Defend Science statement. I know that others have already asked you to do this, so I don’t think I need to tell you much more about the statement as such.

I just want to point out that it won’t hurt your career to sign the statement. You have received much credibility from your work against global warming, and the Nobel Prize, of course, only adds to that credibility. You are much respected in the world and in the US. I assume that you are not interested in pursuing another election for US president, because you actually have a greater potential to impact world polity as an independent opinion leader than you would have being elected the most powerful man in the world.

So if the Christian Right movement in the US would not approve of your consignment of the statement, even if the opinion in the US would disapprove of it (which I hope they wouldn’t), you still have nothing to lose. You would still be the well-respected opinion leader you are today. Your work for science and understanding would not be affected.

But signing the statement would be a great way to advance that goal for science and understanding. Several other Nobel Laureates have already signed it. Why don’t you join them as well?

Best regards
Fredrik Bendz
Helsingborg, Sweden

P3 Tro imorgon kommer att handla om ateismen. I tablån står det att man pratar med religiösa ateister. Eftersom jag misstänker att den religiösa ateisten man syftar på är jag tänkte jag komma med ett förtydligande med vad jag menar, då det bara var en mening eller två som jag slängde ur mig under intervjun.

Jag menar inte att ateism är en religion, något jag även påpekade under intervjun men som mycket väl kan vara bortklippt. Jag menar inte heller att ateismen är som en religion för mig eller att jag tror på något övernaturligt. Så vad menar jag då när jag säger att jag är en religiös ateist?

Religion handlar för mig inte om gudstro. Annars skulle inte t.ex buddismen vara en religion. Den religion jag ”tror” på är en utvecklad religion utan uppenbarelse och utan trossatser. Det vetenskapen håller för sant är en temporär sanning för den utvecklade religionen. Religiösa upplevelser finns bevisligen men dessa upplevelser är inte skapta av gudar. Tvärt om har människan skapat gudarna till sina avbilder för att förklara dessa upplevelser.

En religiös upplevelse för mig är ett spädbarns jollrande. En religiös upplevelse för mig är den känsla av litenhet som kommer sig av att stirra ut mot en stjärnklar rymd. En religiös upplevelse för mig är att befinna mig i fjällvärden där människor sällan sätter sin fot och där man är ensam med naturen. Att se vilda djur i sin egen miljö när kalldimman smyger sig över en spegelblank tjärn – det är en i sanning religiös upplevelse.

Denna upplevelse förutsätter ingen övernaturlig värld, inga trossatser, inga dogmer, inga präster och ingen gud. Det enda den förutsätter är en mänsklig förmåga att uppleva att man är en liten bit i ett större pussel. Denna känsla av ”förståelse”, sammanhang och mening är enorm. Låt inte de gudstroende monopolisera den!

Om det förekommer slump eller inte är egentligen inte en fråga som har med ateismen att göra. I avsaknad av en gud kan världen vara antingen deterministisk eller slumpmässig. Det finns ingenting som säger att den måste vara det ena eller det andra om det inte finns gudar. Frågan är ändå intressant eftersom den ofta förekommer i debatter mellan teister och ateister.

Med slump menar jag en händelse som inte har någon orsak. Slump är motsatsen till determinism, dvs att allt har en orsak. Om allt har en orsak så betyder det att all framtid redan finns i nuet. En tänkt världsande som kände till var alla atomer i universum befinner sig idag och hur de rör sig skulle kunna räkna ut var de kommer att befinna sig i framtiden. Allt skulle vara förutbestämt. Det finns ateister som tror att världen är deterministisk på det här sättet, men de senaste 100 årens forskning visar att de har fel.

År 1930 publicerade Albert Einstein, Boris Podolsky och Nathan Rosen artikeln Can quantum-mechanical description of physical reality be considered complete? Phys. Rev. 47 777 (1935). I denna artikel menade författarna att kvantmekaniken leder till ologiska konsekvenser, den så kallade EPR-paradoxen. De framställde ett tankeexperiment som skulle bevisa att kvantmekaniken var felaktig. När man årtionden senare kunde utföra experimentet visade det sig att Einstein et al hade fel.

Ett försök att lösa EPR-paradoxen har varit att postulera att kvantteorin inte är komplett. Paradoxen uppstår enligt denna ansats av dolda variabler som vi ännu inte känner till men kommer att upptäcka i framtiden. År 1964, i artikeln On the Einstein Podolsky Rosen Paradox, Physics 1, 195 (1964), visade John Bell med det som kallas Bells Teorem att EPR-paradoxen inte kan förklaras av några dolda variabler.

Väldigt förenklat kan man beskriva en av konsekvenserna av Bells Teorem som att det faktiskt förekommer genuint slumpmässiga händelser, så kallad stokastisk slump. Stokastisk betyder slumpmässigt så begreppet är lite kaka på kaka, men det innebär att slumpen verkligen är slumpmässig och inte beror på dolda variabler – åtminstone på kvantnivå.