Finns slumpen?
Om det förekommer slump eller inte är egentligen inte en fråga som har med ateismen att göra. I avsaknad av en gud kan världen vara antingen deterministisk eller slumpmässig. Det finns ingenting som säger att den måste vara det ena eller det andra om det inte finns gudar. Frågan är ändå intressant eftersom den ofta förekommer i debatter mellan teister och ateister.
Med slump menar jag en händelse som inte har någon orsak. Slump är motsatsen till determinism, dvs att allt har en orsak. Om allt har en orsak så betyder det att all framtid redan finns i nuet. En tänkt världsande som kände till var alla atomer i universum befinner sig idag och hur de rör sig skulle kunna räkna ut var de kommer att befinna sig i framtiden. Allt skulle vara förutbestämt. Det finns ateister som tror att världen är deterministisk på det här sättet, men de senaste 100 årens forskning visar att de har fel.
År 1930 publicerade Albert Einstein, Boris Podolsky och Nathan Rosen artikeln Can quantum-mechanical description of physical reality be considered complete? Phys. Rev. 47 777 (1935). I denna artikel menade författarna att kvantmekaniken leder till ologiska konsekvenser, den så kallade EPR-paradoxen. De framställde ett tankeexperiment som skulle bevisa att kvantmekaniken var felaktig. När man årtionden senare kunde utföra experimentet visade det sig att Einstein et al hade fel.
Ett försök att lösa EPR-paradoxen har varit att postulera att kvantteorin inte är komplett. Paradoxen uppstår enligt denna ansats av dolda variabler som vi ännu inte känner till men kommer att upptäcka i framtiden. År 1964, i artikeln On the Einstein Podolsky Rosen Paradox, Physics 1, 195 (1964), visade John Bell med det som kallas Bells Teorem att EPR-paradoxen inte kan förklaras av några dolda variabler.
Väldigt förenklat kan man beskriva en av konsekvenserna av Bells Teorem som att det faktiskt förekommer genuint slumpmässiga händelser, sÃ¥ kallad stokastisk slump. Stokastisk betyder slumpmässigt sÃ¥ begreppet är lite kaka pÃ¥ kaka, men det innebär att slumpen verkligen är slumpmässig och inte beror pÃ¥ dolda variabler – Ã¥tminstone pÃ¥ kvantnivÃ¥.
september 12th, 2007 kl 21:30 |
Bells teorem kan förvisso ses som ett argument för (t.ex.) ickedererminism. Men den slutsatsen följer icke logiskt från Bells teorem plus att de korrelationer det förutsäger falsifieras av experiment. Ty det kan vara vilken som helst av förutsättningarna i Bells teorem som inte är uppfylld. T.ex. antagandet att det inte finns någon direkt koppling mellan prepareringen av det ursprungliga systemet och de efterföljande mätningarna på delsystemen.
Jag har full förståelse för att en sådan här postning måste hållas kort, men jag tycker ändå det är viktigt att påpeka att många förutsättningar som här (och ofta i andra beskrivningar också) lämnas underförstådda, borde ges uttryckligen. Men tack för en intressant och viktig postning (och många andra)! /Tony
september 12th, 2007 kl 21:41 |
Tony, du har såklart rätt i sak, men som jag skrev så var det förenklat. Visst är det en av tre(?) förutsättningar som måste vara fel, men som jag har förstått det är de flesta fysiker ense om att Bells teorem visar att verkligheten är icke-deterministiskt. Det tycks mig vara konsekvensen av två av de tre antagandena.
1 Om världen är icke-logisk kan den inte vara deterministisk.
2 Om världen är icke-lokal kan den inte vara deterministiskt.
3 Om det existerar ”spöklik” kommunikation över lÃ¥nga avstÃ¥nd kan verkligheten förvisso vara deterministisk men det tror jag är en förklaring som av olika orsaker avvisas.
Jag är också rätt så säker på att alla fysiker är övertygade om att logiken är giltig. Annars fallerar ju all fysik och t.ex att bilar fungerar är en ren slump som inte har något med våra slutsatser om fysiken att göra. Alltså återstår bara icke-lokaliteten som hållbar slutsats.
Rätta mig gärna om jag har fel. Jag är inte helt pÃ¥läst inom ämnet fysik. När jag läste kemi fick vi bara lära oss att ”sÃ¥ här är det” och det mesta uppfattades nog som absurditeter av mina kursare som inte läste populärvetenskapliga böcker av Paul Davies och John Gribbin som gav lite mer bakgrund till teorierna.
december 14th, 2007 kl 21:32 |
Jag har precis upptäckt din blogg. Mycket intressanta och läsvärda inlägg.
En liten petitess bara. ”Slumpmässigheten” inom kvantfysiken är inte stokastisk. Stokastiken bygger pÃ¥ att man har ett slumpmässigt urval. Ex.: Man mäter kroppslängden pÃ¥ barnen i en skolklass. Om man mäter pÃ¥ ett slumpmässigt valt barn sÃ¥ fÃ¥r man kroppslängden L. L kan anta olika världen med vissa sannolikheter, som bestäms av ”kroppslängdsfördelningen” i hela klassen. Längden L pÃ¥ det enskilda barnet är dock i sig välbestämt, det är urvalet som är slumpmässigt.
Den kvantmekaniska slumpmässigheten är mer universell. En elektron finns överallt samtidigt, dock med olika sannolik på olika ställen.
december 20th, 2007 kl 0:09 |
Det kallas stokastisk slump. Inte mitt fel. 🙂