Religiös ateism
lördagen den 6 oktober 2007P3 Tro imorgon kommer att handla om ateismen. I tablån står det att man pratar med religiösa ateister. Eftersom jag misstänker att den religiösa ateisten man syftar på är jag tänkte jag komma med ett förtydligande med vad jag menar, då det bara var en mening eller två som jag slängde ur mig under intervjun.
Jag menar inte att ateism är en religion, något jag även påpekade under intervjun men som mycket väl kan vara bortklippt. Jag menar inte heller att ateismen är som en religion för mig eller att jag tror på något övernaturligt. Så vad menar jag då när jag säger att jag är en religiös ateist?
Religion handlar för mig inte om gudstro. Annars skulle inte t.ex buddismen vara en religion. Den religion jag ”tror” på är en utvecklad religion utan uppenbarelse och utan trossatser. Det vetenskapen håller för sant är en temporär sanning för den utvecklade religionen. Religiösa upplevelser finns bevisligen men dessa upplevelser är inte skapta av gudar. Tvärt om har människan skapat gudarna till sina avbilder för att förklara dessa upplevelser.
En religiös upplevelse för mig är ett spädbarns jollrande. En religiös upplevelse för mig är den känsla av litenhet som kommer sig av att stirra ut mot en stjärnklar rymd. En religiös upplevelse för mig är att befinna mig i fjällvärden där människor sällan sätter sin fot och där man är ensam med naturen. Att se vilda djur i sin egen miljö när kalldimman smyger sig över en spegelblank tjärn – det är en i sanning religiös upplevelse.
Denna upplevelse förutsätter ingen övernaturlig värld, inga trossatser, inga dogmer, inga präster och ingen gud. Det enda den förutsätter är en mänsklig förmåga att uppleva att man är en liten bit i ett större pussel. Denna känsla av ”förståelse”, sammanhang och mening är enorm. Låt inte de gudstroende monopolisera den!