Ateistbloggen

På The National Secular Societys websida kan man ”avdöpa” sig genom att ladda hem ett certifikat och skriva ut samt skriva på.

En rolig grej kanske du tänker, men enligt uppgift går det inte att avregistrera sig från Svenska kyrkans dopregister. En gång döpt alltid döpt, även om man inte tror på budskapet. I Uppsala finns en man som propagerar för att man ska skriva till Svenska kyrkan och begära att strykas från dopregistret. Han kallar sig för Biskop Danell. En riktig kuf kan man tycka men samtidigt har han ett budskap som försvinner bland stolligheterna – nämligen att värna om den personliga integriteten.

Avdop är även något som erbjuds av det finska Prometheus-samfundet. Deras ceremoni går ut på att ”tvätta bort” dopet. En ceremoni som är väldigt lik det kristna vuxendopet föreställer jag mig. Det kan man också tycka att det är en kuriositet men det finska avdopet har faktiskt gamla anor.

När svenska korsfarare härjade i Finland tvångsdöpte man befolkningen. När korstågen fortsatte mot inlandet vandrade de tvångsdöpta till diverse vattendrag för att avdöpa sig. I närheten av Tavastehus finns det en sjö som heter Katumajärvi eller ”ångersjön”. Enligt ryktet kallas den så för att man avdöpte sig där. På 1970-talet började finska fritänkare samlas vid sjön till midsommar för att avdöpa sig.

Avdopet är alltså en tradition med minst 800 år på nacken.

Nu har även konstnären Stig Ramsing gett sig in i debatten om Lars Vilks rondellhundar genom en egen kreation, ”Jesus, den kåta rondellhunden”. Ramsings rondellhund är vit, gjord av trä och har en stor svart penis. Syftet med hunden är att bredda debatten från att handla om islam i synnerhet till att handla om religionskritik i allmänhet.

Ingen kristen kyrka har hittills utfäst någon belöning på Ramsings huvud, men enligt Metro tog Ramsing några tjuvar på bar gärning när de försökte stjäla hunden och en av gärningsmännen var väldigt lik den lokala pastorn. Hunden finns numera hemma hos Ramsing för att inte andra konstintresserade kristna ska kunna stjäla den.

När Metro ringde upp Ramsing och frågade om inte hans staty var kränkande mot religiösa svarade han att det skiter han i – religionen har kränkt honom i 60 år.

Den danska tidningen Extrabladet rapporterar att skådespelaren Ian McKellen, mest känd som Gandalf i Sagan om Ringen, river ut homofoba sidor ur bibeln när han övernattar på hotell. Tidningen kommenterar saken med att det är McKellens sätt att rensa kristendomen på homofobi.
McKellan har arbetat för homosexuellas rättigheter sedan 1988 då han ”klev ut” som gay.
Det aktuella stycket som McKellan river ut är 3 Mos 20:13 som säger:

”Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.”

Den egyptiskfödde författaren Khaled El-Hawari som är bosatt i Sverige sedan 8 år tillbaka mordhotas efter att hans bok Tidelag har översatts till arabiska, rapporterar KatrineholmsKuriren. Boken utspelar sig i ett fängelse i Egypten där människor behandlas som djur, därav titeln. I boken skriver författaren att han är ateist och att man kan vara god utan att tro på gud och för det har han alltså mordhotats. Här i Sverige har någon slängt in blod genom hans brevlåda och hans systerson i Egypten har misshandlats.

El-Hawari var verksam som frilandsjournalist i sitt hemland men efter att boken har utgetts bojkottas han av egyptiska tidningar.
Kristna i Sverige är ju väldigt ivriga i att beskriva hur kristna förföljs ute i världen. Vad de inte tycks inse är att dessa förföljelser inte bara drabbar kristna, utan allt som uppfattas som ”oislamiskt”. Att ifrågasätta guds existens är straffbart i många muslimska länder. Det är inte bara kristna som drabbas av islamofascismen.

Att El-Hawari utsätts för trakasserier för att han är ateist är inte ett undantag, utan ännu ett exempel. Om det är till någon tröst kan han i alla fall glädja sig att han har gott sällskap i form av Taslima Nasrin och Salman Rushdie.

Nu hoppas jag att ledarna för de muslimska länder som protesterade mot Lars Vilks teckningar av Muhammed som rondellhund också protesterar mot att muslimer beter sig på detta intoleranta sätt, men det lär vi få skåda i stjärnorna för att se.

Jag läste i Expressen att nördarna Yaser och Mongo-turk hackar svenska sites på grund av den minst sagt mediokre konstnären Lars Vilks teckningar av Muhammed som rondellhund. De är kränkta av att pedofilen och fascisten Muhammed avbildas som hund, ett orent djur för en muslim. Personligen blir jag kränkt av att ett par fjantar håller på och förstör hemsidor, speciellt eftersom herrarna Yaser och Sawturk har hackat den här sidan en gång tidigare. Det är en verklig kränkning. Eftersom det är lite väl fjantigt att bli kränkt av en bild av Muhammed så ska jag här ge hackarna en verklig anledning att känna sig kränkta.

Känsliga läsare varnas för att nedanstående text är av sexuell natur och kan uppfattas som vulgär och stötande.

Yaser, din pappa är en åsna och din mamma är en gris. Var det gott att dia en gris som barn? Lika gott som att ”dia” grannens hanhund?

Sawturk, hur känns det att din farmor och din mamma är en och samma person? Hur känns det att vara bror med sin egen farsa? Var det trevligt när han rövknullade dig? Var det gott att svälja, trots att du fick en ”dirty sanchez” varje gång?

Om ni inte förstår svenska kan ni be några av era kusiner i Sverige översätta åt er. För ni är så jävla inavlade, era missfoster, att ni säkert har tiotusentals kusiner. Om bara en promille av dem bor i Sverige så har ni flera släktingar att fråga om en översättning.

Att skriva denna kränkning av er nördar är säkert att inbjuda till att få sin sida hackad. Ni är ju så fega att ni gömmer er bakom anonymiteten och hackar istället för att möta en man öga mot öga. Det tror ni att det är säkert, men om ni hackar mig igen kommer jag att ta reda på er riktiga identitet, om den inte redan är känd, och sprida den på nätet. Jag ska också se till att polisen får del av uppgifterna så att ni hamnar i ett av turkiets ”pound-me-in-the-ass-prisons”. Det tråkiga är att ni antagligen skulle se det som en belöning…

Göran Rosenberg skriver i en okunnig ledare i DN att ateismen är en religion och han vill även få det till att nazism och kommunism är ateistiska ideologier, för att inte säga religioner. Stalin, Marx, Bakunin m.fl kommunistiska tänkare var förvisso ateister, men att säga att nazismen var en ateistisk lära är inte bara vilseledande, det är helt fel! Adolf Hitler födde som katolik och lämnade aldrig den katolska kyrkan. Hans tal och skrifter är tydligt färgade av ett övernaturligt och antimaterialistiskt tänkande. Andra ledande nazister med religiöst tänkande var Rudolf Hess, antroposof, och Heinrich Himmler med sin hednatro. Adolf Hitler var inte mer ateist än påven!

(Fotnot: Jag försöker inte anklaga antroposoferna för att Hess var antroposof. Det vore lika illa som att anklaga en ateist för att Stalin var ateist. Dock finns det ett intimt samband med den nazistiska religionen och de ockulta idéer som antroposofin bygger på. De är samma andas barn och det kanske jag återkommer till i en senare blog.)

Enligt en nationell undersökning 1938 var 40% av tyskarna katoliker och 55% protestanter. Tillsammans utgjorde alltså kristna människor 95% av befolkningen. Att då säga att de var ateister är en ren och skär lögn! Hitler gav orderna, men de som byggde gaskamrar, genomförde pogromer, brände synagogor, mm var kristna. Pogromerna är förresten ett mörkt kapitel i den protestantiska kristendomen historia där man fullföljde vad Martin Luther förespråkade i boken ”Om judarna och deras lögner”.

Apropå påven så samarbetade vatikanen med Tredje Riket och skrev avtal med såväl Mussolini som Franco. Dessutom har aldrig Mein Kampf hamnat på Vatikanens index över förbjudna böcker, vilket är beklämmande med tanke på att betydligt beskedligare böcker finns med på listan.

Att kalla ateism för en religion är som att kalla hälsa för en sjukdom, men så måste Rosenberg böja sig baklänges och omdefiniera religionsbegreppet för att få till det. Viktigt att poängtera är också att Rosenbergs artikel utger sig för att vara en kritik av Richard Dawkins och Christopher Hitchens böcker. Om han då vill kritisera deras religionskritik bör han använda samma religionsbegrepp som de gör, inte omdefiniera ordet och angripa en halmdocka.

Mycket av det Rosenberg skriver har redan besvarats av såväl Dawkins som Hitchens i olika intervjuer. Det vore bra om Rosenberg läste på om det han ska kritisera och inte bara fabulerar fritt.

Jag återkommer med mer utförliga artiklar om nazismens religiösa antiateism, Vatikanens samröre med faciststater, bolsjevikernas grymheter och varför ateismen inte är någon religion. Tills vidare får ni hålla tillgodo med ovanstående kortfattade statement.

Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt vid Stockholms universitet, skriver en kritisk debattartikel om Humanisterna i SvD den 15 augusti. Hon menar att etikfrågorna viftas bort av Humanisterna i jakten på religionen.

Artikeln inleds med att konstatera att religion kan vara farlig och ger ett flertal exempel. Fanatism och att blanda samman religion och politik kan leda till diskriminering och låsta positioner. Ändå menar Madeleine Leijonhufvud att man måste förundras över oss som går till storms mot religionen som företeelse. Att söka efter något utöver det vi uppfattar med våra sinnen är något djupt mänskligt, skriver Leijonhufvud, som om hon inte har läst och förstått Richard Dawkins böcker som försöker förklara hur detta kan ha uppstått och vilken funktion det kan tänkas ha. Att bekämpa denna längtan menar Leijonhufvud inte bara är hopplöst utan förmätet eftersom religion kan ge tröst.

Hon citerar Albert Einstein som vid något tillfälle ska ha sagt att ”The fanatical Atheists are creatures who cannot hear the music of the spheres.” Dock glömmer hon att tillägga att Albert Einstein var medlem i den internationella Humaniströrelsen. Han trodde aldrig på någon personlig gud, utan uppmanade religiösa ledare att ge upp den tron för att istället verka för vetenskapen och det goda i människan. Einstein var alltså ateist i strikt bemärkelse, även om han ofta använde ordet ”gud” på ett metaforiskt sätt. ”I am a deeply religious unbeliever,” skrev han i en av sina texter, ”this is a somewhat new religion”. Det var inte genom gudstro som Einstein kom närmare en insikt om den innersta sanningen om universum, utan genom vetenskapen.

Samma tankar om en religion utan religiös tro och andra dogmer, en ”Religion utan uppenbarelse” hade en annan Humanist, den internationella Humaniströrelsens (IHEU) grundare Julian Huxley. ”Även om gudar och Gud i varje meningsfull betydelse tycks förutbestämda att försvinna, så består det stoff av gudomlighet ur vilket de har uppstått. Detta religiösa råmaterial består av de aspekter av naturen och de erfarenheter som vanligtvis beskrivs som gudomliga. Låt mig påminna mina läsare om att ordet gudomlig inte ursprungligen implicerade existensen av gudar: snarare skapades gudarna för att uttolka människans erfarenhet av denna egenskap” (min översättning).

Leijonhufvud förvånas över den uppmärksamhet som ateism-förespråkarna har fått i den svenska debatten. Hon menar att man slår in öppna dörrar hos dem man når och kränker andra. Men uppmärksamheten och de reaktioner Humanisterna får i massmedia visar att man alls inte slår upp några öppna dörrar. Religionsdebatten har inte så högt i tak i Sverige som man kanske trodde. Reaktionerna blir skarpa och ofta osakligt kritiska. Leijonhufvuds inlägg är ett av de mer sympatiska. Hon försöker inte beskriva Humanismen eller Humanisterna som något de inte är, även om hon ibland av okunskap missar målet i sin kritik.

Om Humanisterna slår in öppna dörrar hos sin målgrupp beror det kanske på att man länge varit okända och att man nu börjar nå ut till fler som sympatiserar med den Humanistiska livsåskådningen, mycket tack vare reaktionerna i massmedia. Tillväxten stärker Humanisterna och öppnar möjligheter för fler aktiviteter. Sedan 80-talet har man bedrivit Humanistisk konfirmation, man utbildar borgerliga begravningsofficienter och vigselförrättare, anordnar barnvälkomnande som ett alternativ till dop och nyligen har man startat Humanistisk rådgivning. När förbundet fortsätter att växa kommer vi säkert att se fler exempel på positiv verskamhet. Det som driver tillväxten är att synas i massmedia och därför har Humanisterna en medveten strategi i form av religionskritik eftersom det provocerar och leder till debatt. Humanisterna är idag ledande inom religionsdebatten i Sverige. Detta gör att debatten får ett mer Humanistiskt perspektiv då de religionsfrågor som berör oss ateister och agnostiker hamnar i fokus snarare än teologiska spörsmål som den om Jesus gick på vattnet eller inte.

Leijonhufvud tycker att Humanisternas religionskritik är för inriktad på kristendomen. Försiktigt antyder hon att judendomen och islam är känsligare att kritisera. Vad hon inte tänker på är att inga kommunala skolavslutningar hålls i synagogor eller moskéer och Riksdagen har inga judiska eller muslimska bönemöten. Det Humanisterna kritiserar är de religiösa privilegierna. Man är även motståndare mot religiösa friskolor vilket torde påverka judiska och muslimska friskolor i samma grad som kristna. Så länge Svenska kyrkan har sina privilegier och kristendomen är den största religionen i landet är det berättigat att främst kritisera missförhållanden som har sin rot i kristendomen, men även islam får sin del av kritiken. På Pride-festivalen gick Humanister i den mindre organisationen Human-Etiska Föreningen (HEF) runt med islam-kritiska plakat och delade ut 5000 flygblad. Humanisten Taslima Nasrin lever under ett otal dödshot sedan hon kritiserat islam. Så sent som förra veckan attackerades en av hennes presskonferenser i Indien av islamister.

Madeleine Leijonhufvud avslutar sin artikel med att påstå att etiska aspekter viftas bort som religiösa osakligheter och tar debatten om embryonala stamceller som exempel. Vad hon missar är att Humanismen har ett tydligt etiskt ställningstagande i frågan – ja till fri forskning och ja till att utnyttja forskningen för människans och jordens bästa. Religiösa frågeställningar om när människolivet börjar är en pseudofråga och det är den som avleder från de verkliga etiska frågorna. Etik handlar om människor och mänskliga behov, inte gudar och deras eventuella nycker.

Vad jag kan hålla med om är att Humanisternas fokus idag ligger för starkt på religionsdebatten, men det ingår som redan nämnts i en strategi för tillväxt. Julian Huxley var inte bara religionskritiker. Han ville ersätta gudstron med en mer utvecklad religion som står i samklang med ett vetenskapligt förhållningssätt. Han verkade för internationellt vetenskapligt samarbete, bland annat genom att bilda UNESCO. Miljövård låg honom starkt om hjärtat och inte minst bidrog han till att bevara jorden till våra efterkommande genom att medverka till bildandet av World Wildlife Foundation (WWF). Det är önskvärt att Humanisterna medverkar i liknande projekt men först måste man växa.

I Norge har Human-Etisk Forbund (HEF), med Åse Kleveland som ordförande, över 70 000 medlemmar. I Sverige med sina 9 miljoner innevånare har Humanisterna potential för över 100 000 medlemmar. Med så många medlemmar blir Humanisterna en kraft att räkna med i samhället och kan satsa betydligt mer resurser än idag på Humanistisk verksamhet. HEF bedriver t.ex bistånd, något som även har diskuterats inom Humanisterna men som man är en för liten organisation för att kunna genomföra i dagsläget. Vägen till 100 000 medlemmar är lång och religionsdebatten är bara början i en medveten strategi.

Ingen Humanist vill vifta bort de etiska frågorna, som Leijonhufvud antyder. Tvärt om vill vi leda debatten till att handla om de rent etiska spörsmålen istället för kvasidiskussioner om vad en eventuell gud vill att vi ska göra. Humanisterna är en organisation under stark tillväxt. Snart kanske man kommer att dominera den etiska debatten. Trots allt är gemene svensk mer intresserad av vilken påverkan en viss fråga har över deras liv än vad en utdaterad lära har att säga om saken. Humanismen är en livsåskådning för framtiden. Kristendomens, judendomens och islams världsbild hör bronsåldern till.

I vårt samhälle är det tabu att ifrågasätta religion. Den som gör så blir nästan omedelbart kallad intolerant och inte sällan dyker Hitlers och Stalins namn upp som ”gubben-i-lådan”.

Argumentet är sällan uttalat (då skulle man ju tvingas blotta hur ihåligt det är) men tycks ha följande form: ”Adolf Hitler ville inskränka religionens makt. Du vill inskränka religionens makt. Hitler var intolerant. Alltså är du intolerant.” Bortsett från det felaktiga i antagandena (en läsning av Mein Kampf avslöjar att Hitler var fiende till såväl ateism som materialism) behövs det ingen Albert Einstein för att se att slutsatsen inte följer på premisserna. Erich Fromm var religionskritiker och filantrop. Det gör inte alla religionskritiker till filantroper.

Religion måste få kritiseras precis som vilken sekulär ideologi som helst. Vad man tror kommer även påverka ens handlingar. Ofta när religiösa människor utför vansinnesdåd ges alla möjliga förklaringar och undanflykter för att slippa ge religionen skulden. Man skyller den religiösa fanatismen på fattigdom, bristande utbildning och galenskap.

Men Usama Bin Laden är vare sig fattig, outbildad eller galen. Han är en högst intelligent man som tar de fulla konsekvenserna av sin tro. Han har inga andra skäl än religiösa till att hata väst i allmänhet och USA i synnerhet. Det är dags att inse att religiösa vansinnesdåd inte utförs av några galningar. De är inte vansinniga, men deras tro är det!

Det är helt OK att ifrågasätta den ohämmade kapitalismen utan att anklagas för att vara som Stalin. Varför är det då så tabubelagt att kritisera religion? Jag tror att det beror på en konsensus som har uppstått inom det religiösa etablissemanget i de västliga demokratierna: ”ifrågasatt inte min tro så ifrågasätter jag inte din.” De enda som vanligtvis brutit mot detta konsensus är starkt religiösa personer som velat omvända andra till ”den sanna tron”. Därför får den, tämligen milda, religionskritik som framförs av t.ex Humanisterna så kraftiga reaktioner.

Trots att Humanisternas religionskritik är ganska tam och i mångt och mycket bygger på rent bondförnuft, eller kanske just därför, leder den ofta till oproportionerligt starka reaktioner.

Jag är övertygad om att de starka reaktionerna beror på det konsensus som råder mellan religiösa grupper att inte ifrågasätta varandras tro; men detta konsensus kan knappast gälla oss som står utanför en religiöst grundad världsbild. Vi har ingen religiös tro att skydda utan tvärtom – vi uppmanar till kritiskt tänkande och ifrågasättande! Där religionen bygger på blind tro, på engelska ”faith”, bygger vår världsbild på ifrågasättandet av alla uppenbarade ”sanningar”. Att undertrycka vår rätt att ifrågasätta och kritisera – det är intolerant.

Om man inte får kritisera Usama Bin Ladens tro, hur ska man då kunna angripa roten till det onda – de trosföreställningar som vägleder hans handlande? Religiös fanatism sprider sig som en löpeld världen över. Genom att tabubelägga religionskritik är moderat religiösa en del av problemet, antagligen mer än de själva inser.

Det är dags att avskaffa ”förbudet” mot religionskritik. Ett samhälles frihet beror inte bara på vad staten tillåter eller förbjuder utan också på vilken frihet man ges av sina medmänniskor. Därför är det inte vi som ifrågasätter religion som är intoleranta, utan de som försöker tysta oss!

Den Anglikanske biskopen av Carlisle, Graham Dow, hävdade nyligen att de översvämningar som skett i Storbritannien nyligen beror på att man har infört lagar som ger ökade rättigheter till homosexuella. När man går emot bibeln blir gud vred, menar biskopen, och straffar genom naturkatastrofer.

Biskopens kommentar visar vad det är för fel på religionen. Religiösa vidskepliga föreställningar om guds straff hindrar införandet av lika rättigheter för alla. I en kommentar påpekar Gay and Lesbian Humanist Association (GALHA) att översvämningar är vanligare i homofoba länder än andra och menar att biskopen lever i en föreställningsvärld från bronsåldern. Man kan inte mer än instämma.

(Tyvärr har jag inga länkar till vare sig biskopens uttalande eller kommentaren från GALHA då jag fått nyheten via ett Humanistiskt nyhetsbrev).

Den tyska Giordano Bruno-stiftelsen rapporterar att den brittiska evolutionsforskaren och religionskritikern Richard Dawkins kommer att motta deras Deschnes-pris på 10 000 Euro den 12 oktober i år.

Med sina vägvisande evolutionsteoretiska verk samt boken ”The God Delusion”, som kommer i tysk översättning i september i år, har Dawkins stärkt de sekulära, vetenskapliga och humanistiska tankarna, förklarar stiftelsen. Läs originalartikeln här.