Tabu att kritisera religion

I vårt samhälle är det tabu att ifrågasätta religion. Den som gör så blir nästan omedelbart kallad intolerant och inte sällan dyker Hitlers och Stalins namn upp som ”gubben-i-lådan”.

Argumentet är sällan uttalat (då skulle man ju tvingas blotta hur ihåligt det är) men tycks ha följande form: ”Adolf Hitler ville inskränka religionens makt. Du vill inskränka religionens makt. Hitler var intolerant. Alltså är du intolerant.” Bortsett från det felaktiga i antagandena (en läsning av Mein Kampf avslöjar att Hitler var fiende till såväl ateism som materialism) behövs det ingen Albert Einstein för att se att slutsatsen inte följer på premisserna. Erich Fromm var religionskritiker och filantrop. Det gör inte alla religionskritiker till filantroper.

Religion måste få kritiseras precis som vilken sekulär ideologi som helst. Vad man tror kommer även påverka ens handlingar. Ofta när religiösa människor utför vansinnesdåd ges alla möjliga förklaringar och undanflykter för att slippa ge religionen skulden. Man skyller den religiösa fanatismen på fattigdom, bristande utbildning och galenskap.

Men Usama Bin Laden är vare sig fattig, outbildad eller galen. Han är en högst intelligent man som tar de fulla konsekvenserna av sin tro. Han har inga andra skäl än religiösa till att hata väst i allmänhet och USA i synnerhet. Det är dags att inse att religiösa vansinnesdåd inte utförs av några galningar. De är inte vansinniga, men deras tro är det!

Det är helt OK att ifrågasätta den ohämmade kapitalismen utan att anklagas för att vara som Stalin. Varför är det då så tabubelagt att kritisera religion? Jag tror att det beror på en konsensus som har uppstått inom det religiösa etablissemanget i de västliga demokratierna: ”ifrågasatt inte min tro så ifrågasätter jag inte din.” De enda som vanligtvis brutit mot detta konsensus är starkt religiösa personer som velat omvända andra till ”den sanna tron”. Därför får den, tämligen milda, religionskritik som framförs av t.ex Humanisterna så kraftiga reaktioner.

Trots att Humanisternas religionskritik är ganska tam och i mångt och mycket bygger på rent bondförnuft, eller kanske just därför, leder den ofta till oproportionerligt starka reaktioner.

Jag är övertygad om att de starka reaktionerna beror på det konsensus som råder mellan religiösa grupper att inte ifrågasätta varandras tro; men detta konsensus kan knappast gälla oss som står utanför en religiöst grundad världsbild. Vi har ingen religiös tro att skydda utan tvärtom – vi uppmanar till kritiskt tänkande och ifrågasättande! Där religionen bygger på blind tro, på engelska ”faith”, bygger vår världsbild på ifrågasättandet av alla uppenbarade ”sanningar”. Att undertrycka vår rätt att ifrågasätta och kritisera – det är intolerant.

Om man inte får kritisera Usama Bin Ladens tro, hur ska man då kunna angripa roten till det onda – de trosföreställningar som vägleder hans handlande? Religiös fanatism sprider sig som en löpeld världen över. Genom att tabubelägga religionskritik är moderat religiösa en del av problemet, antagligen mer än de själva inser.

Det är dags att avskaffa ”förbudet” mot religionskritik. Ett samhälles frihet beror inte bara på vad staten tillåter eller förbjuder utan också på vilken frihet man ges av sina medmänniskor. Därför är det inte vi som ifrågasätter religion som är intoleranta, utan de som försöker tysta oss!

2 Responses to “Tabu att kritisera religion”

  1. oscar Skriver:

    Ointressant.

Svara på inlägg

Du måste vara inloggad för att posta en kommentar.