Ateistbloggen

I vÃ¥rt samhälle är det tabu att ifrÃ¥gasätta religion. Den som gör sÃ¥ blir nästan omedelbart kallad intolerant och inte sällan dyker Hitlers och Stalins namn upp som ”gubben-i-lÃ¥dan”.

Argumentet är sällan uttalat (dÃ¥ skulle man ju tvingas blotta hur ihÃ¥ligt det är) men tycks ha följande form: ”Adolf Hitler ville inskränka religionens makt. Du vill inskränka religionens makt. Hitler var intolerant. AlltsÃ¥ är du intolerant.” Bortsett frÃ¥n det felaktiga i antagandena (en läsning av Mein Kampf avslöjar att Hitler var fiende till sÃ¥väl ateism som materialism) behövs det ingen Albert Einstein för att se att slutsatsen inte följer pÃ¥ premisserna. Erich Fromm var religionskritiker och filantrop. Det gör inte alla religionskritiker till filantroper.

Religion måste få kritiseras precis som vilken sekulär ideologi som helst. Vad man tror kommer även påverka ens handlingar. Ofta när religiösa människor utför vansinnesdåd ges alla möjliga förklaringar och undanflykter för att slippa ge religionen skulden. Man skyller den religiösa fanatismen på fattigdom, bristande utbildning och galenskap.

Men Usama Bin Laden är vare sig fattig, outbildad eller galen. Han är en högst intelligent man som tar de fulla konsekvenserna av sin tro. Han har inga andra skäl än religiösa till att hata väst i allmänhet och USA i synnerhet. Det är dags att inse att religiösa vansinnesdåd inte utförs av några galningar. De är inte vansinniga, men deras tro är det!

Det är helt OK att ifrÃ¥gasätta den ohämmade kapitalismen utan att anklagas för att vara som Stalin. Varför är det dÃ¥ sÃ¥ tabubelagt att kritisera religion? Jag tror att det beror pÃ¥ en konsensus som har uppstÃ¥tt inom det religiösa etablissemanget i de västliga demokratierna: ”ifrÃ¥gasatt inte min tro sÃ¥ ifrÃ¥gasätter jag inte din.” De enda som vanligtvis brutit mot detta konsensus är starkt religiösa personer som velat omvända andra till ”den sanna tron”. Därför fÃ¥r den, tämligen milda, religionskritik som framförs av t.ex Humanisterna sÃ¥ kraftiga reaktioner.

Trots att Humanisternas religionskritik är ganska tam och i mångt och mycket bygger på rent bondförnuft, eller kanske just därför, leder den ofta till oproportionerligt starka reaktioner.

Jag är övertygad om att de starka reaktionerna beror pÃ¥ det konsensus som rÃ¥der mellan religiösa grupper att inte ifrÃ¥gasätta varandras tro; men detta konsensus kan knappast gälla oss som stÃ¥r utanför en religiöst grundad världsbild. Vi har ingen religiös tro att skydda utan tvärtom – vi uppmanar till kritiskt tänkande och ifrÃ¥gasättande! Där religionen bygger pÃ¥ blind tro, pÃ¥ engelska ”faith”, bygger vÃ¥r världsbild pÃ¥ ifrÃ¥gasättandet av alla uppenbarade ”sanningar”. Att undertrycka vÃ¥r rätt att ifrÃ¥gasätta och kritisera – det är intolerant.

Om man inte fÃ¥r kritisera Usama Bin Ladens tro, hur ska man dÃ¥ kunna angripa roten till det onda – de trosföreställningar som vägleder hans handlande? Religiös fanatism sprider sig som en löpeld världen över. Genom att tabubelägga religionskritik är moderat religiösa en del av problemet, antagligen mer än de själva inser.

Det är dags att avskaffa ”förbudet” mot religionskritik. Ett samhälles frihet beror inte bara pÃ¥ vad staten tillÃ¥ter eller förbjuder utan ocksÃ¥ pÃ¥ vilken frihet man ges av sina medmänniskor. Därför är det inte vi som ifrÃ¥gasätter religion som är intoleranta, utan de som försöker tysta oss!

Inlägget postades söndag den 29 juli 2007, kl 17:33 och är arkiverat under Ateism, Religionskritik, Samhälle. Du kan läsa svar på detta inlägg genom kommentar-feed RSS 2.0. Du kan skriva en kommentar här, eller trackbacka från din egen site.