Islamist-attack mot Taslima Nasrin
Rationalist International rapporterade på torsdagen att Talima Nasrim angripits av islamister samma dag. Attacken kom under en presskonferens i Hyderabad i Indien rörande översättningen av Nasrins bok Shodd.
Aktivister från gruppen Majlis Ittehad-ul-Muslimeen (MIM) skrek slagord mot Nasrin och kastade buketter och stolar mot författarinnan och andra som befann sig på podiet. MIM:s ledare Akhtar Khan försvarade dådet:
”Hon är en fiende till islam. Hon är en skymf mot alla muslimer. Vi kan inte tolerera nÃ¥gon som talar mot islam. Hon har skrivit en bok mot islam. Vi kommer inte att acceptera henne i Hyderabad.”
Taslima räddades av poliser och journalister som närvarade på presskonferensen och fick eskort till flygplatsen. Inga uppgifter finns om att någon ska ha blivit skadad under attacken. Tre aktivister greps för dådet och häktades för förhör.
Taslima Nasrin lever i landsflykt från Bangladesh sedan 12 år tillbaks då hon dödshotades för sin bok Lajja, eller skammen. Sedan dess har hon utsatts för flera dödshot. Det senaste kom så sent som i mars i år då en grupp utfäste en belöning på 500 000 rupier till den som halshugger författarinnan.
Vi mÃ¥ste vara pÃ¥ vÃ¥r vakt mot intoleranta muslimer som inte accepterar kritik av islam. Religionskritik, liksom all kritik av idéer, mÃ¥ste vara tillÃ¥tna i ett demokratiskt samhälle. Den som inte tolererar religionskritik tolererar inte heller demokrati. Tyvärr är inte läget mycket bättre i Sverige där den som kritiserar islam blir kallad ”islamofob” och hÃ¥nas med ohederliga argument eller liknelser med diktatorer. Rätten att utöva religionskritik är lika viktig som rätten att utöva sin religion!
augusti 17th, 2007 kl 16:04 |
[…] Leijonhufvud tycker att Humanisternas religionskritik är för inriktad pÃ¥ kristendomen. Försiktigt antyder hon att judendomen och islam är känsligare att kritisera. Vad hon inte tänker pÃ¥ är att inga kommunala skolavslutningar hÃ¥lls i synagogor eller moskéer och Riksdagen har inga judiska eller muslimska bönemöten. Det Humanisterna kritiserar är de religiösa privilegierna. Man är även motstÃ¥ndare mot religiösa friskolor vilket torde pÃ¥verka judiska och muslimska friskolor i samma grad som kristna. SÃ¥ länge Svenska kyrkan har sina privilegier och kristendomen är den största religionen i landet är det berättigat att främst kritisera missförhÃ¥llanden som har sin rot i kristendomen, men även islam fÃ¥r sin del av kritiken. PÃ¥ Pride-festivalen gick Humanister i den mindre organisationen Human-Etiska Föreningen (HEF) runt med islam-kritiska plakat och delade ut 5000 flygblad. Humanisten Taslima Nasrin lever under ett otal dödshot sedan hon kritiserat islam. SÃ¥ sent som förra veckan attackerades en av hennes presskonferenser i Indien av islamister. Madeleine Leijonhufvud avslutar sin artikel med att pÃ¥stÃ¥ att etiska aspekter viftas bort som religiösa osakligheter och tar debatten om embryonala stamceller som exempel. Vad hon missar är att Humanismen har ett tydligt etiskt ställningstagande i frÃ¥gan – ja till fri forskning och ja till att utnyttja forskningen för människans och jordens bästa. Religiösa frÃ¥geställningar om när människolivet börjar är en pseudofrÃ¥ga och det är den som avleder frÃ¥n de verkliga etiska frÃ¥gorna. Etik handlar om människor och mänskliga behov, inte gudar och deras eventuella nycker. […]