Ateistbloggen

Idag, fredag den 25 maj, höll Centralkommittén för Ex-muslimernas organisation (CRES) presskonferens i ABF-huset, Stockholm. CRES ”representerar de människor som har lämnat islam eller som kommer ifrÃ¥n de sÃ¥ kallade islamiska länderna eller ocksÃ¥ personer som aldrig har haft nÃ¥gonting med islam att göra”. NÃ¥gra av de värderingar som organisationen stÃ¥r för är:

• Att respektera människan och dennes mänskliga rättigheter utan nÃ¥got som helst undantag.
• Att friheten är en jämlik och internationell rättighet för alla människor och människorna har rätt att utrycka sig bÃ¥de när det gäller offentliga frÃ¥gor och privat.
• Att staten och religionen mÃ¥ste vara helt Ã¥tskilda ifrÃ¥n varandra och religionen ska inte ha rätt att lägga sig i statens verksamheter.
• Att själv välja livsstil mÃ¥ste vara en självklar rättighet utan att traditionella seder ska kunna förhindra det.
• Organisationens stadgar bygger pÃ¥ människors lika värde och är totalt mot rasism, antisemitism, nationalism och främlingsfientlighet.
• Alla medlemmar saknar religion och är helt sekulära personer eller har kommit ifrÃ¥n de sÃ¥ kallade islamiska länderna.

Organisationens hemsida.

Sveriges radios Studio Ett rapporterar att CRES är less pÃ¥ vad man kallar ”daltandet med islam och islamiska organisationer”. Man intervjuar organisationens vice ordförande, Afsaneh Vahdat. Hon säger att om nÃ¥gon lämnar kristendomen i västvärlden är det ingen stor sak, men i muslimska länder är det farligt att lämna islam. Hon nämner ocksÃ¥ att mÃ¥nga ateister i Iran är rädda för att säga att de inte är muslimer eftersom de riskerar dödsstraff. I Sverige blir man diskriminerad, trakasserad och hotad om man berättar att man har lämnar islam.

Ett syfte med organisationen är att bryta tabun. Man ska kunna kritisera islam och islams lagar. Vahdat menar att man inte kan kritisera islam i Sverige, bland annat blev Nyanko Sabuni hotad för ett tag sedan. Man ska kunna kritisera islam hur mycket man vill, säger hon, och berättar bland annat hur hon behandlades intolerant när hon diskuterade islam på Medborgarplatsen innan intervjun.

Hon är kritisk mot västvärldens regeringar som viker sig för politisk islam och kompromissar med den på olika sätt. Det vill man förhindra genom organisationen.

Eventuellt återkommer jag med mer information om CRES och presskonferensen beroende på hur mycket andra massmedia har rapporterat om den.

Jag har känt till Blasphemy Challenge ganska länge nu, men jag har inte tyckt att det har varit värt att gå med. Varför? Jag får intrycket att de som antar utmaningen främst är upproriska tonåringar som får en kick av att förklara att de har lämnat kristendomen. Det känns lite omoget sådär.

MEN på senaste tiden har den religiösa maktapparaten visat ett oerhört fult och intolerant tryne. Jag vill inte längre stillatigande sitta och titta på när intoleranta kristna förminskar människors argument med Ad Hominem-angrepp, när man demonstrerar för att förhindra andra människor från att leva tillsammans ogifta, när unga män och kvinnor könsstympas mot sin vilja, när unga kvinnor stenas till döds för att de själva har valt vilken man de vill leva med, osv. Vi som står för förnuft och tolerans måste sätta ned foten och säga ifrån. Därför antar jag idag blasfemi-utmaningen.

För er som inte vet vad Blasphemy Challenge handlar om kan jag förklara att den enda synden som är oförlåtlig enligt bibeln (Mark 3:29) är hädelse mot Den helige ande. Nu anser jag förvisso att Blasphemy Challenge övertolkar bibeln. Att förneka Den helige ande är inte detsamma som blasfemi. Förmodligen ska det till en förolämpning också.

Huvudsyftet med utmaningen är, tror jag, att kristna skrämmer med helvetet. Den som inte tror ska hamna i helvetet och det finns alltid en liten, liten chans att helvetet finns så det är bäst att tro, ungefär. Det är en variant på Pascals trossats. Därför är syftet att visa att man inte är rädd för helvetet, att man vägrar bli skrämd till lydnad.

Då jag inte har någon webkamera kan jag inte spela in en film och posta på Youtube. Istället skriver jag den som en blogg och hoppas att fler följer mitt exempel. Jag, Fredrik Bendz, förnekar härmed Fadern, sonen Jesus Kristus, Den helige anden, Tor, Oden, Jupiter, Zeus, Apolloneos, Mithras, Jultomten, Påskharen och Rödluvan. Jag är inte rädd för helvetet eftersom jag inte tror att det existerar, och om det mot förmodan skulle göra det är den som har skapat det en så ondskefull despot att han ändå inte förtjänar någon tillbedjan. (Den sannolikheten är dock ungefär lika liten som att 1+1=2 skulle visa sig felaktigt).

För att vara helt säker på att jag verkligen har hädat enligt Mark 3:29 så vill jag gärna tillägga att Den helige ande kan ta en stor träpåle och sticka upp någonstans. Rödluvan hjälper säkert gärna till!

Skicka gärna denna utmaning vidare och anta den du också.

http://www.blasphemychallenge.com/

Några sanningens ord från komikerduon Penn & Teller:

Sammanfattning:

Bibeln är full av felaktigheter, motsägelser, och omöjligheter – mer fiktion än fakta. Om du tror att bibeln är sann utifrÃ¥n uppenbarelse (”faith”) är du oÃ¥tkomlig för diskussion. De som tror pÃ¥ bibeln mÃ¥ste tro pÃ¥ saker som är svÃ¥ra att tro pÃ¥ för att de tror att gud kommer att välsigna dem för det.

Ju mer vi lär oss om bibelns tid genom arkeologi och historia ju mer inser vi att bibeln inte är sann. Skapelseberättelsen i första mosebok är inte sann. Det finns till och med två motsägande skapelseberättelser i bibeln. Historien om Noa är helt enkelt orimlig. Det är rent av löjligt att tro att noa strandade på en båt i Mellanöstern och pungdjuren bara lyckades ta sig därifrån till Australien och inte resten av världen. Det finns liknande berättelser om översvämningar i alla kulturer i området och det finns en helt naturlig förklaring till dem eftersom Eufrat svämmade över varje år.

Det finns inga belägg för Moses uttåg ur Egypten och delningen av Röda Havet utanför bibeln, vare sig skriftliga eller arkeologiska. Det finns inte ens några belägg för att Moses själv har funnits.

Berättelserna om Jesus är skrivna decennier och sekler efter den tid de beskriver. Det bevisar inget. Jesus var inte den enda ”messias” vid den tiden. Appolonios frÃ¥n Tyana pÃ¥stods kunna hela sjuka, Ã¥teruppväcka döda, kunde gÃ¥ genom väggar, förföljdes för sin religiösa tro, dömdes av en romersk domstol, korsfästes och Ã¥tervände frÃ¥n de döda och sÃ¥gs av sina anhängare. Likheterna är pÃ¥fallande.

Det är problematiskt att använda Gamla testamentet som rättesnöre. Ett ofta citerat stycke säger att en man inte ska ligga med en annan man som med en kvinna, men i nästa kapitel står det att olydiga pojkar ska stenas utanför stadsportarna. De som använder bibeln som rättesnöre väljer helt enkelt de delar som passar.

Bibeln säger att det är OK att sälja sin dotter som slav. Den som arbetar på sabbaten ska dödas. Det är en skam om en man har långt hår. (Jesus brukar avbildas med långt hår.) En man bör inte gå i närheten av en kvinna som har mens. Om du tror att bibeln är skriven av gud och gud är ofelbar kan du inte bara välja bort de styckena.

Penn & Tellers slutsats: Läs inte bibeln för moralisk vägledning. Den försvarar fördomar, grymhet, vidskepelse och mord. Läs den för att vi behöver fler ateister, och inget kan få dig dit snabbare än att läsa bibeln.

Göran Skytte tycker att man häller en hink skit över kristendomen för att man ifrågasätter att det ligger religiös litteratur på rummet. Han blir kränkt för att någon blir kränkt över en sådan sak. Man kan tycka att det är konstigt att bli kränkt över att det ligger en bibel i garderoben på hotellrummet, och det tycker nog han som har anklagats för det också. Om Anklagaren hade lyssnat på den anklagade först hade vi kanske sluppit sådana här pinsamheter.

I vilket fall som helst har tydligen en gräns passerats för den svenska kristenheten. Man upplever att Humanisterna dagligen häller en hink skit över kristendomen sÃ¥ nu häller man dagligen en hink skit över Humanisterna. Moget sÃ¥ det förslÃ¥r. Kristna agerar med ett hämndbegär som jag annars bara trodde föresprÃ¥kades av satanismen. Det gamla ”behandla andra som du själv vill bli behandlad”, som uttalades av Buddha flera hundra Ã¥r före vÃ¥r tideräkning, har bytts ut mot det satanistiska budskapet: ”Behandla andra som (du tycker) de behandlar dig”.

Senaste hinken kommer från Bitte Assarmo, kulturvetare och skribent, i Dagen. Skiten är i vanlig ordning ordentligt uppblandad med snömos. Jag tänkte analysera några väl valda (och lösryckta) delar av hennes alster:

”Seriös och sund granskning av kristendomen är en sak – dessutom absolut nödvändig – men den kritik som i dag riktas mot kristendomen är oftare oseriös och ytlig.”

I Bittes ögon är all kritik av kristendomen oseriös och ytlig. Det visar hon med sina exempel. Mycket av den kritik hon tar upp beskrivs pÃ¥ ett ofördelaktigt sätt och utan att förklara varför viftar hon bort den som oseriös och ytlig. Ett tips till Bitte är att sätta sig in i motpartens argument och försöka förstÃ¥ dem istället för att t.ex anklaga Morgan Johansson för att vara intolerant. Hans brott – att ha ifrÃ¥gasatt religiösa argument i politiken. En fullt berättigad Ã¥sikt. Iran borde vittna om vad som händer om religiösa lagar styr, eller varför inte titta pÃ¥ USA för att se vad som händer när religionen fÃ¥r inflytande över politiken.
”Det hindrar uppenbarligen inte att Humanisterna själva gärna gÃ¥r i kyrkan; för inte sÃ¥ längesedan ville man att kyrkorna skulle ta bort orden ”sÃ¥ lyder Herrens ord” ur läsningarna eftersom den uppfattades som kränkande för ateisterna. Man skulle lika gärna kunna vända pÃ¥ hela saken och ifrÃ¥gasätta varför en ateist överhuvudtaget gÃ¥r i kyrkan – och varför kyrkans läsningar i sÃ¥ fall ska anpassas till det.”

Jag vet inte riktigt vad Bitte vill ha sagt med detta. Förbundet Humanisterna går inte i kyrkan, men det finns säkert en och annan Humanist som tycker att kyrkor är vackra byggnader och som gärna vistas där. Att Humanister hatar allt som har med kyrkan att göra är en av hennes snedvridna beskrivningar av verkligheten.

Att Humanisterna (förbundet alltså) skulle ha krävt att någon bibeltext skulle tas bort ur kyrkans läsning var helt nytt för mig. Konstigt att förbundet inte har skrivit något om den aktionen. Det måste vara ännu ett i raden av medvetna missförstånd från Bitte. Eftersom jag inte känner till något alls av händelsen utgår jag från att det var några ateister som inte har med Humanisterna att göra som tyckte till om den saken. Var tionde medlem i Svenska kyrkan är nämligen ateist, enligt Kyrkans Tidning. Jag håller med Bitte om att ateister inte borde vara medlemmar i en kristen församling, men nu är det uppenbarligen 7% av befolkningen som inte håller med oss om detta. Låt oss behandla dem tolerant och inte hälla skit över dem bara för att de inte tycker som oss.

”Brott som begÃ¥tts i kristendomens namn har utförts av människor som misstolkat eller utnyttjat Bibelns budskap, och humanisterna har varit en stark och tydlig motvikt mot dessa.”

Eller sÃ¥ är det precis tvärt om – att kyrkan har humaniserats beror pÃ¥ människor som misstolkat och utnyttjar bibelns budskap i, förvisso beundransvärda, syften. I vilket fall som helst är jag enig med Bitte att humanister har varit en starkt bidragande faktor. (När jag skriver Humanister med stort H avses den livsÃ¥skÃ¥dning som föresprÃ¥kas av Humanisterna. Skriver jag det med litet h avses humanism sÃ¥där i största allmänhet).

”Genom historien har ju humanismen heller inte varit en ensidigt sekulär rörelse, utan en rörelse som samlat människor av olika tro och kultur.”

Det är sant för humanism med litet h, men inte livsåskådningen Humanism som har hundra eller ett par hundra år på nacken.

”Men förbundet Humanisterna har lagt beslag pÃ¥ begreppet humanism och omvandlat innebörden till nÃ¥got totalitärt sekulärt, som när ett närmast blint hat mot allt vad religion – och framför allt kristendom – stÃ¥r för.”

Ã…terigen ett av Bittes fantasifoster. Humanism har alltid hetat Humanism. Det heter sÃ¥ i hela vida världen. Det borde Bitte som kulturvetare känna till. Humanism är ett ord med flera betydelser och livsÃ¥skÃ¥dningen Humanism är en av dessa. Bittes begrepp ”totalitärt sekulärt” vet jag inte vad som Ã¥syftas. Jag kommer snarast att tänka pÃ¥ diktaturer som den i Sovjetunionen där människor förbjöds att utöva sin religion. Om hon har läst Humanisternas olika dokument borde hon veta att Humanismen försvarar allas rätt att utöva sin religion sÃ¥ länge de tillÃ¥ter andra att utnyttja samma rätt, och att Humanismen är en demokratisk livsÃ¥skÃ¥dning. Vi mÃ¥ vara oense om tolkningen av vad man för göra i religionens namn, men det är inte detsamma som att vi vill hindra människor frÃ¥n att utöva sin religion. Jag försvarar Bittes rätt att utöva vilka religiösa seder hon vill sÃ¥ länge ingen annan kommer till skada.

Hatet är ocksÃ¥ nÃ¥got hon själv har hittat pÃ¥. Ã…terigen ett tecken pÃ¥ Bittes oförmÃ¥ga att sätta sig in i andras argument. Jag vet inte exakt vilka stÃ¥ndpunkter det kan vara som hon ser som hatiska, sÃ¥ jag tar själv ett tänkbart exempel, skolavslutningar i kyrkan: Inga skolavslutningar i den obligatoriska skolan ska ske i kyrkan eftersom alla ska behandlas lika och att inga ateistiska barn ska tvingas deltaga i gudstjänster i strid med grundlagen. Det totalitära är inte att se till att grundlagen följs. Det totalitära är att tvinga barn till religiösa eller andra ideologiska möten. Hade det varit marxistiska skolavslutningar slÃ¥r jag vad om att Bitte (pÃ¥ goda grunder) hade stÃ¥tt pÃ¥ barrikaderna och protesterat. NÃ¥got hat är det inte frÃ¥gan om, utan likaberättigande – att kristendomens privilegier ska avskaffas. Att försvara dessa privilegier – det är totalitarism!

”Lättvindigt glömmer man bort att även vetenskapen kan bli samhällsfarlig när den blir fanatisk; Hitlers läkare var inga religiösa fundamentalister utan fundamentalistiska vetenskapsmän. Och som vetenskapsmän begick de nÃ¥gra av världshistoriens allra värsta brott mot mänskligheten.”

Bitte verkar ha en väldigt udda definition pÃ¥ ”vetenskap” om hon likställer Hitlers rasbiologi med vetenskap, men om det är nazisternas egen definition av vetenskap som gäller sÃ¥ vill jag bara pÃ¥minna fru kulturvetare att samtliga av nazismens arkitekter var kulturvetare med ett speciellt vurmande för det ariska. Det var alltsÃ¥ tillika kulturvetare som begick nÃ¥gra av världshistoriens värsta brott mot mänskligheten!

”Nu tror jag naturligtvis inte att förbundet Humanisterna strävar efter att avliva alla gamla, sjuka och förstÃ¥ndshandikappade, och skapa ett ”renrasigt” drömland. Förmodligen vill de inte ens fängsla alla kristna, utan bara omvända dem.”

Och inte heller tror jag att Bitte vill bränna alla ateister pÃ¥ bÃ¥l eller bränna vÃ¥ra böcker, men hon vill gärna stigmatisera oss – och antagligen ocksÃ¥ omvända oss.

Bitte Assarmo har startat korstÃ¥get mot Humanismen. Hon polariserar debatten i onödan genom att inte vilja förstÃ¥ motsidans argument. Jag tror att hennes missförstÃ¥nd är medvetet gjorda. Här helgar ändamÃ¥let alla medel – ut med Humanisterna. Det är smutskastning som gäller. Hinkvis med skit kommer att hällas över Humanisterna i tid och otid. Fienden är identifierad. Rättfärdigheten finner inga gränser i stridens njutning. Bitte kommer att gÃ¥ i strid med stolthet – sjungandes.

Jag instämmer i det Nihonshu skriver i sin kommentar till det Bitte skrev i SvD för en tid sedan. Retoriken har utvecklats med stormsteg de senaste Ã¥ren – Ã¥t fel hÃ¥ll! Bittes skit är ett bra exempel pÃ¥ det.

Nu verkar Bitte även ha fått sällskap av Sverigedemokraterna.

Det är intressant vad man kan lära sig av Gideoniternas bibel! 😉 En läsare pÃ¥pekade för mig att Gideoniternas svenska översättning frÃ¥n 1981 inte alls var översatt frÃ¥n NIV, som jag hade uppfattat det. (Ska man vara helt korrekt frÃ¥gade han bara var jag fÃ¥tt det ifrÃ¥n, men underförstÃ¥tt ifrÃ¥gasatte han det ju.)

Detta föranledde mig att kolla hur den svenska översättningen ställer sig till motsägelsen mellan (Apg 9:7) ”Hans reskamrater stod förstummade; de hörde rösten men sÃ¥g ingen” och (Apg 22:9) ”De som var med mig sÃ¥g ljuset men hörde inte rösten som talade till mig.” Den finns där – citaten ovan är frÃ¥n Gideoniternas bibel.

Det intressanta är att Gideoniternas bibel består av två delar, en svenskspråkig och en engelskspråkig. Den svenska och den engelska texten ligger sida vid sida så att man kan göra en direkt jämförelse. Den engelska översättningen är New International Version (NIV) och där har man fifflat med orden i sann Orwellsk anda så att motsättningen försvinner:

”The men travelling with Saul stood there speechless; they heard the sound but did not see anyone.” (Acts 9:7)

”My companions saw the light, but they did not understand the voice of him who was speaking to me.” (Acts 22:9)

Det grekiska ordet i texten man har översatt från är akouo, som betyder höra. Med lite Newspeak har översättarna av NIV bytt ut ordet mot understand i (Acts 22:9) och voila så är motsägelsen borta!

På diverse håll i Blogosfären ifrågasätts, med anledning av att Scandic planerar att plocka bort alla biblar från hotellrummen, hur man kan ifrågasätta Gideonitbibeln. Därför tänkte jag här kort redogöra för några av mina skäl.

Mina argument i huvuddrag är följande: Gideoniterna är en konservativ evangelisk missionsrörelse som lägger ut biblar för att omvända själar till Jesus. Det finns problem med översättningar av bibeln eftersom varje översättning också är en tolkning. Bibeln är ett dokument av tvivelaktigt värde som historisk källa, den innehåller motsägelser och är ett dåligt rättesnöre.

Gideoniterna är en evangelisk missionsrörelse

Gideoniterna har som syfte att omvända människor till kristendomen. Syftet med biblarna är inte att förebygga självmord som vissa skribenter hävdar. Antalet självmord på hotellrum är försumbart. Det är ett icke-problem. Gideoniterna själva beskriver sitt ändamål så här:

”Gideoniterna fungerar som kyrkans förlängda arm för mission: VÃ¥r enda syfte är att vinna män, kvinnor, pojkar och flickor till en frälsande kunskap om Herren Kristus genom samfund, personliga vittnesmÃ¥l och spridning av bibeln i människans vimmel i vardagslivet.” (Min översättning)

Gideoniterna är en evangeliskt kristen rörelse där kvinnor inte har rätt att bli fullvärdiga medlemmar. Trots allt bygger de ju sina värderingar på bibeln. De finansieras av rika affärsmän och missionskyrkor, främst i USA. Gideoniterna skänker inte bort biblar för att vara snälla; inte ens för att tillhandahålla biblar till andra kristna. Deras uttalade mål är att omvända Dig till kristendomen (om du inte redan är kristen) och förvandla dig till en tjänare som lyder auktoriteter utan att tänka själv. Namnet Gideoniter är taget från gamla testamentets Gideon, som:

”…var villig att göra exakt som Gud ville att han skulle göra, oavsett sitt eget omdöme om planerna eller resultaten. Ödmjukhet, tro och lydnad var hans stora karaktärsdrag. Detta är den standard som Gideoniterna söker att etablera hos alla sina medlemmar, att varje man ska vara redo att utföra Guds vilja närsomhelst, varsomhelst och vilket sätt som Den Helige Ande än leder.” (Min översättning frÃ¥n Wikipedia)

Gideonitbibeln är en ifrågasatt översättning

Bibeln som Gideoniterna delar ut i Sverige har en engelskspråkig och en svenskspråkig del. Den svenska översättningen är gjord av Bibelkommissionen 1981. Den engelska versionen, New International Version (NIV) som slutfördes 1978 är översatt av evangelister och är tolkad i överensstämmelse med evangelisk tro. Till exempel har man valt att översätta vissa verser så att de uttrycker missakting mot homosexuella. Enligt mer konservativt kristna är NIV en översättning som perverterar bibeln och King James Version (KJV) är den enda acceptabla översättningen.

Man har även översatt NIV pÃ¥ ett sÃ¥dant sätt att vissa motsägelser (mer om det nedan) ”försvinner”. Detta har gjorts genom tveksamma omtolkningar av grekiska ord i ursprungstexten. Intressant nog finns motsägelsen kvar i 1981 Ã¥rs svenska översättning men inte i NIV. Exakt samma vers motsäger alltsÃ¥ sig själv i Gideoniternas svenska och engelska översättning.

Det kan inte vara lätt att översätta bibeln. Hur man än vänder sig blir man ifrågasatt från både höger och vänster för sina tolkningar, för det är viktigt att inse att den bibel man läser är tolkad från sina källor eftersom de antika språk den är översatt från är döda (främst nya testamentet som är översatt från antik grekiska). Källorna är i sin tur tolkade av den som nedtecknade dem. Detta för oss över till den kanske främsta anledningen till att jag ifrågasätter Gideoniternas bibel, ja bibeln över huvud taget.

Bibeln är ett tveksamt historiskt dokument

Det är kanske att slÃ¥ in öppna dörrar att pÃ¥peka det för en svensk idag. FÃ¥ svenskar, vare sig kristna eller andra, tror att bibeln är bokstavligen sann. Miraklen är svÃ¥rsmälta för mÃ¥nga – inte ens den förre ärkebiskopen, K. G. Hammar, trodde att Jesus var född av en jungfru. Det kan dock vara värt att pÃ¥peka nÃ¥gra av problemen med bibeln som historiskt dokument eftersom det inte är nÃ¥got man fÃ¥r lära sig i skolan.

”Kyrkan lever av att man undanhÃ¥ller dig resultatet av den kritiska bibelforskningen” – Hans Conzelmann (känd tysk bibelforskare, min översättning)

De historiska tveksamheterna med bibeln är allt för många att gå in på här så genomgången blir summarisk och går inte in på några detaljer. Nedan följer ett axplock av anledningarna till att jag ifrågasätter bibeln.

Gamla testamentets böcker falsifieras av modern arkeologisk forskning. Judarna bestod på biblisk tid av diverse småstammar, inga stora kungariken. Religionen i området var polyteistisk och olika religioner samexisterade sida vid sida. David och Salomo är antagligen mytologiska figurer och det första templet har troligen aldrig existerat. (Se t.ex Israel Finkelstein och Neil Asher Silberman, The Bible Unearthed)

Det finns inga samtida källor om Jesus. Evangelierna är skrivna minst 30, kanske uppåt 100 år efter de påstådda händelserna (beroende på vilken forskare man frågar) och är skrivna av anonyma författare. De fyra evangelisterna (Markus, Matteus, Lukas och Johannes) påstods inte vara författarna förrän flera hundra år senare. Äldst är Markusevangeliet. Matteus och Lukas bygger vidare på detta evangelium och tillsammans kallas de för de synoptiska evangelierna. Johannes har en mer utvecklad teologi och brukar dateras senare än de tre övriga.

Det äldsta bevarade fragmentet av något av bibelns evangelier är ett litet fragment (P52) som dateras utifrån textens stil till någon gång mellan år 110 och 150, alltså nästan 100 år efter de händelser som beskrivs. Den ursprungliga berättelsen måste naturligtvis ha tillkommit tidigare men eftersom bara ett litet fragment mindre än 9 cm högt har påträffats är det vanskligt att säga något om evangeliet som helhet. Texten innehåller delar av nuvarande Johannesevangeliet (verserna 18:31-33 på framsidan och 18:37-38 på baksidan). Några skriftliga belägg för att evangelierna funnits tidigare än så finns inte. (Tidiga kyrkofäder har beskrivit texter som handlar om Jesu leverne, men det är indirekta belägg som inte bekräftar något om evangelierna som de ser ut idag.)

Det ursprungliga Markusevangeliet slutar vid (16:8). Verserna (16:9-20) som handlar om Jesus uppstÃ¥ndelse anses vara en senare kristen interpolation, dvs ett tillägg, en omtolkning eller om man sÃ¥ vill (när man talar om bibeln som historiskt källdokument) – en förfalskning.

Paulus brev dateras tidigare än evangelierna, men här framträder en delvis annorlunda bild av Jesus. Några av Paulus brev är så kallade pseudopaulina, dvs de är inte ens skrivna av Paulus själv! Många av Paulus brev i Nya Testamentet anses dock vara genuina, men hans texter kan tolkas som att de handlar om en helt och hållet andlig kristus, till skillnad från den jordiske Jesus som han aldrig träffat. Oavsett vilken tolkning man väljer att tro på kvarstår problematiken att det inte finns någon entydig tolkning åt något håll.

Inga samtida historiker nämnde Jesus. Ändå påstås han i bibeln ha utfört mirakler som gjorde honom känd vida kring. Den äldsta källan som nämner Jesus är Josefus, som föddes några år efter den påstådda korsfästelsen och alltså aldrig själv träffat Jesus. Den text som tillskrivs honom är manipulerad av kristna skriftlärde (det äldsta bevarade manuskriptet är från 700-talet) och bland annat påstår han i texten att Jesus var Messias, något han omöjligt kan ha sagt eftersom han var jude. Även här varierar tolkningarna hur mycket (om ens något) av texten som är författad av Josefus och hur mycket som är kristen historieförfalskning.

De kristna texter som finns bevarade i bibeln är inte de enda om Jesus. Många andra texter cirkulerade vid tiden för kristendomens uppkomst, men förstördes av den kyrka som blev den dominerande. Några av dessa texter har bevarats till eftervärlden trots att kristna apologeter systematiskt har försökt utplåna dem. Mest känt är kanske tomasevangeliet. Exempel på tidiga kristna sekter som förföljdes av kyrkan är markioniterna och evjoniterna. Det är alltså en rörelse bland många som har satt agendan för berättelserna som bevarats i bibeln.

Det finns mycket mer att tillägga om detta, men det är ett ämne för en helt egen blogg, eller kanske snarare en serie bloggar som tar upp varje specifikt problem för sig.

Bibeln innehåller motsägelser

Ett annat problem med bibeln är att den innehåller motsägelser. Det är t.ex helt omöjligt att rekonstruera vad som hände Jesus en påsk för nära 2000 år sedan utan att utelämna och/eller tolka om stora delar av evangelierna.

Det går naturligtvis att förklara en del av motsägelserna som att skriftställarna minns fel om detaljer, men somliga detaljer är allt för varierande för att man ska kunna bortse från dem och många motsägelser handlar inte om detaljfrågor utan teologiska och etiska frågor. Ett exempel: Ska vi hedra vår fader och vår moder?

”Gud har sagt: Visa akting för din far och din mor och: Den som smädar sin far eller sin mor skall dö.” (Matt 15:4, Mark 7:10) ”Du kan budorden: Du skall icke bryta ett äktenskap, du skall icke dräpa, Du skall icke stjäla, Du skall icke vittna falskt, Visa aktning för din far och din mor.”(Luk 18:20)

”Om nÃ¥gon säger: ’Jag älskar Gud’ men hatar sin broder, dÃ¥ ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett.” (1 Joh 4:20) ”Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare bär evigt liv inom sig.” (1 Joh 3:15)

Jämför med:

”Om nÃ¥gon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge.” (Luk 14:26)

Ett annat exempel: Är det OK att bli arg på andra människor och kalla dem för fula saker?

”Men jag säger er: den som blir vred pÃ¥ sin broder undgÃ¥r inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgÃ¥r inte att ställas inför rÃ¥det, och den som förbannar honom undgÃ¥r inte helvetets eld.” (Matt 5:22)

Jämför med:

”Ni blinda dÃ¥rar, vilket är förmer, guldet eller templet som har gjort guldet heligt?” (Matt 23:17, Luk 11:40) ”Hycklare, Jesaja profeterade rätt om er när han sade…” (Matt 15:7) ”Huggormsyngel, hur skulle ni kunna säga nÃ¥got gott, ni som är onda?” (Matt 12:34)

Sista exemplet: Blir alla som åkallar Jesus räddade?

”Ty var och en som Ã¥kallar Herrens namn skall bli räddad” (Rom 10:13)

Jämför med:

”Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig ska komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja.” (Matt 7:21)

Alla exempel ovan har jag skrivit av från Gideoniternas bibel. Här finns en lista över några fler motsägelser i bibeln. Här är ännu en. Somliga kristna anser sig ha svar på några av dem, men i regel invecklar man sig då i ännu fler motsägelser till följd av den nya tolkningen och många gånger måste man tolka om texten oerhört liberalt för att få motsägelserna att gå ihop och oftast tycks det mig som om motsägelsen är mer övertygande än den föreslagna lösningen. Bedöm själva. Niclas Berggren diskuterar två motsägelser som jag har svårt att se att det går att få ihop utan att göra våld på den intellektuella hederligheten.

Bibeln är ett dåligt moraliskt rättesnöre

Här torde exemplen vara välkända för läsaren. Gamla Testamentet är fullt av folkmord och andra oetiska handlingar utförda i Guds namn. Det är tur att dessa berättelser inte är historiskt vederhäftiga (se ovan)! Jag behöver inte ens ge nÃ¥gon referens – det är bara att slÃ¥ upp en slumpmässig sida i bibeln.

Är då Nya Testamentet snällare? Ibland hävdas det att även om Gamla Testamentet beskriver en blodtörstig och hämndlysten gud så har han upphävt det gamla förbundet genom det Nya Testamentet och därmed blivit snällare, men hur är det förenligt med påståendet att Gud per definition är god och att hans natur är oföränderlig? Om Gud är god och beordrar folkmord i Gamla Testamentet kan det väl inte finnas något inneboende fel med att begå folkmord?

Gud föreskriver också i Gamla testamentet hur man ska ta sig slavar och ingenstans i Nya Testamentet tar bibeln avstånd från slaveriet. I Filemonbrevet skickar Paulus till och med tillbaks en förrymd slav till sin ägare! Visserligen ber Paulus att slaven ska behandlas väl (det normala straffet för en förrymd slav var annars att bli brännmärkt i pannan) men han tar inte avstånd från slaveriet som institution. Tvärt om sanktionerar han det (Ef 6:5), liksom även Jesus gör:

”Den tjänaren som vet vad hans herre vill men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja, han ska piskas med mÃ¥nga rapp.” (Luk 12:47)

Observera hur man här har översatt ordet till ”tjänare”, men det framgÃ¥r av sammanhanget att det handlar om slavar. En tjänare piskar man inte, och även om man tolkar texten sÃ¥ är det knappast ett beteende som vi skulle kalla acceptabelt men Jesus uppmanar till det!

Lärjungen Petrus:

”Ni som är slavar, underordna er era herrar, lyd och respektera dem, inte bara de goda och hyggliga utan ocksÃ¥ de orättvisa.” (1 Pet 2:18)

Bibeln är ju också känd för att vara motståndare mot kvinnliga präster och homosexualitet, ett problem än idag till och med i ett sekulärt samhälle som vårt, där samfundens vigselrätt sätter käppar i hjulet för en könsneutral äktenskapslagstiftning.

Det största moraliska problemet med Nya Testamentet är ändå helvetesläran. Jesus dömer oliktänkande till evig pina i helvetet. Är det ett gott moraliskt föredöme?

Det var lite kort om mina invändningar mot den bibel som Gideoniterna placerar ut i hotellrum, på sjukhus och lite andra ställen. Eftersom Gideoniterna är en kristen missionsrörelse vars enda syfte, enligt dem själva, är att omvända människor till kristen tro, en tro som i Gideoniternas tappning förespråkar absolut lydnad och som baseras på en bibel som är tveksam som historisk källa, innehåller motsägelser och försvarar slaveriet tycker jag att det är bra att Scandic tar bort biblarna från hotellrummen.

Den som av egen vilja vill läsa bibeln är förmodligen redan kristen och kan ju i fortsättningen fråga efter den i receptionen som en service. Själv kommer jag att låna koranen och Tanakh på mina resor. Jag är nyfiken på om de innehåller lika många motsägelser och uppmaningar till dålig moral som bibeln och skulle nog aldrig få tid att läsa dem annars.

Jag kan ärligt talat inte alls förstå Göran Skyttes reaktion på att Scandic har plockat bort biblarna från hotellrummen. Vad hade de där att göra från allra första början? Kristna affärsmän kan inte, enligt Skytte tolerera att det inte längre finns biblar på hotellrummen, utan att de numera måste fråga efter dem i receptionen. En mycket märklig reaktion!

C. S. Lewis är mest känd för sina böcker om landet Narnia. Vad som kanske är mindre känt hos allmänheten är att Lewis också var kristen fundamentalist. Han omvändes till kristendomen av rationella argument och blev sedan starkt fundamentalistisk. Narnia-böckerna är i själva verket en allegori över hans tro på Jesus återkomst.

Miljöpartisten Birger Schlaug har gått en alpha-kurs om kristendomen och reagerade när han läste Lewis bok Kan man vara kristen? I boken försvarar Lewis dödsstraffet och förklarar att en god kristen ska kriga med munterhet, skriver Schlaug. Detta föranledde honom att skriva debattartiklar i Borås Tidning och Svenska kyrkans tidning. I Borås Tidning avslutas artikeln med orden:

Finner man att det är ”knivskarp argumentation” att unga män bör fÃ¥ känna ”den naturliga glädjen” i att döda? I sÃ¥ fall väljer jag att svara absolut nej pÃ¥ den frÃ¥ga som ligger i bokens titel.

I en intervju i Dagen säger Schlaug att han kanske var lite naiv i början när han trodde att Lewis inställning till kriget skulle uppfattas som chockerande:

”Att det var sÃ¥ mÃ¥nga som skulle försvara skrivningen trodde jag inte. Det vanligaste argumentet är att han skrivit sÃ¥ mycket annat bra… [J]ag tycker att en religion bör kunna stÃ¥ för samma grundstÃ¥ndpunkt oavsett om det är krig eller inte. Det kravet skulle man i alla fall ha ställt pÃ¥ en politisk ideologi.”

Schlaug refererar också till en kommentar som Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen, gjorde när Saddam Hussein dömdes till döden. I artikeln tar inte Gustavsson avstånd från dödsstraffet utan säger:

”Jag ser inga tvingande teologiska eller moraliska invändningar mot dödsstraff; det är en frÃ¥ga upp till varje land. SÃ¥ med fallet Saddam Hussein hade jag inga invändningar mot att de irakiska myndigheterna fällde en dödsdom.”

Egentligen är det föga förvånande att C. S. Lewis, som också har skrivit att lidandet är nödvändigt och att människan är ohyra i förhållande till gud, skriver att kristna ska kriga med munterhet. Trots allt försvarar ju Gamla Testamentet folkmord och evangeliernas Jesus driver månglarna ur templet samt uppmanar sina anhängare att beväpna sig med svärd kvällen han grips, vilket leder till att Petrus hugger örat av en romersk soldat.

Schlaug skriver i sin blogg att han fått många reaktioner på sin blogg. Några skribenter önskar honom en plats i helvetet. Detta får mig osökt att tänka på såväl hetsjakten på Humanisterna, som Sam Harris bok Letters to a Christian Nation, där han skriver:

Sanningen är att många som hävdar sig blivit omvända av Kristus kärlek är djupt, till och med mordiskt, intoleranta mot kritik. Även om vi kanske vill tillskriva dessa reaktioner den mänskliga naturen är det uppenbart att sådant hat finner betydande stöd i Bibeln. Hur vet jag det? De mest upprörda av mina skribenter citerar alltid kapitel och vers.

Karin Långström Vinge, präst inom Svenska kyrkan, har i alla fall anständigheten att ta avstånd från Lewis. Man önskar att fler kristna följde efter. När de ändå håller på kan de gärna fördöma Gamla Testamentets folkmord, Paulus homofobi, Paulus kvinnoprästmotstånd och den osmakliga helvetesläran. Fast det är klart, om man tog avstånd från alla dumheter i bibeln skulle det ju inte bli mycket kvar av kristendomen.

En indisk muslimsk grupp har nyligen utfäst en Belöning på 500 000 Rand (motsvarande 78 000 SEK) till den som halshugger författarinnan Taslima Nasrin, rapporterar den pakistanska tidningen Daily Times. Den nya dödsdomen har också uppmärksammats av Gay and Lesbian Humanist Association, GALHA. Ett sådant här mordhot kan inte betecknas som annat än terrorism.

”Taslima har bringat skam över muslimer i sina skrifter. Hon borde dödas och halshuggas och den som gör det ska bli belönad av rÃ¥det,” säger Taqi Raza Khan, ordförande i the All India Ibtehad Council, en utbrytargrupp ur All India Muslim Personal Law Board. Dödsdomen kan bara hävas om Nasrin ”gör avbön, bränner sina böcker och ger sig av,” säger Khan.

(Bilden till vänster är ett montage. Det ursprungliga plakatet var inte mindre skrämmande, men sade ”Behead those who insult islam”).

Taslima Nasrin lever i landsflykt från sitt hemland Bangladesh sedan 1994 för sin halvt dokumentära bok Laija, eller Skammen, som handlar om en hinduisk familj som utsätts för förtryck av muslimer i landet. Boken, liksom hennes självbiografi, är bannlysta i Bangladesh för att vara anti-islamiska. Sedan dess har hon omväxlande vistats i New York och Sverige under beskydd av Humanister.

Muslimer i Sverige hävdar ofta att islam är en fredlig religion, men vÃ¥ld mot oliktänkande redan under Muhammeds tid dokumenteras i skrifterna om honom. Näst efter koranen anses Haditherna och Sirorna, tillsammans kallade Sunna, vara de bästa levnadsteckningarna av profeten. (Sira är min översättning av arabiskans ”sirah”. Jag har inte hittat ordet i nÃ¥got svenskt uppslagsverk men pÃ¥ norska, danska och engelska heter det sira). Den äldsta siran, Sirah Rasul Allah, (Guds budbärares liv) tillskrivs Ibn Ishaq och anses av mÃ¥nga, men inte alla, vara en trovärdig källa till Muhammeds liv. (Västerländska och icke-muslimska historiker tenderar att vara mer skeptiska.)

I Sirah Rasul Allah finns bland annat en berättelse om den judiske mannen Abu Afak som uppmanade Muhammeds anhängare att lämna honom för att han ansÃ¥g Muhammed vara diktatorisk. Som hämnd mördas han av en av Muhammeds närmaste män. Samma berättelse Ã¥terges av Ibn Sa’d, men där hade mannen, som var 120 Ã¥r gammal, även skrivit satiriska verser om Muhammed.

Sirorna innehåller flera liknande berättelser om våld mot oliktänkande på Muhammeds tid. Oavsett om berättelserna är sanna eller inte så visar de att våld mot oliktänkande utfört av Muhammed och hans anhängare inte var något som de tidiga muslimerna tog avstånd från. Tvärt om skrev de ned dessa berättelser och bevarade dem för eftervärlden.

För tvÃ¥ Ã¥r sedan försökte International Humanist and Ethical Union, IHEU, förmÃ¥ FN att fördöma alla uppmaningar att döda, terrorisera eller använda vÃ¥ld i Guds eller nÃ¥gon religions namn. Muslimska representanter i FN:s kommission för mänskliga rättigheter stoppade talet. I april samma Ã¥r hade IHEU försökt förmÃ¥ muslimska ledare att fördöma islamistiska terrorister för att vanhelga islam. De muslimska ledarna vägrade ta avstÃ¥nd frÃ¥n vÃ¥ld. Istället anklagade man IHEU för ”islamofobi”.

Nyligen har FN:s råd för mänskliga rättigheter hållit möte. IHEU tog upp Taslima Nasrins fall men det föll för döva öron. Istället beslutade man att uttala en resolution mot vanhedrande av religion.

Globalt pÃ¥gÃ¥r en kamp om yttrandefriheten. Islamistiska krafter vägrar ta avstÃ¥nd frÃ¥n vÃ¥ld. Istället hÃ¥ller man terrorister som mordhotar oliktänkande om ryggen och legitimerar deras krav genom resolutioner som förbjuder att man kritiserar religion. De som försvarar yttrandefriheten anklagas för ”islamofobi” och de verkliga problemen ignoreras. Händelserna kring Jyllandspostens Muhammed-karikatyrer visar att globala händelser inte är sÃ¥ avlägsna som tidigare. Det som händer ute i vida världen kan snabbt fÃ¥ genomslag pÃ¥ hemmaplan. Detta visar att Humanisternas kamp mot religiöst förtryck behövs mer idag än nÃ¥gonsin tidigare!

Hemma i Sverige pÃ¥gÃ¥r samma process fast ”light”. Humanisternas kritik mot religiöst förtryck stigmatiseras i bästa fall som ”kristofobi”, men oftare anklagas man för intolerans för att man stÃ¥r upp för det sekulära samhället. Istället för att fördöma övergrepp som begÃ¥s i religionens namn tävlar opinionsbildare om att rentvÃ¥ religionen som trots att skrifterna säger motsatsen inte alls anses uppmana till vÃ¥ld. Den som pÃ¥pekar att de visst gör det stämplas som ateistisk fundamentalist. Religionskritiken tystas – intolerans i toleransens namn!

I ankdammen sverige pågår en smutskastningskampanj mot Humanisterna, men i världen utanför ser vi hur religionen allt mer trycker tillbaks demokratin och yttrandefriheten. Mordhoten mot Taslima Nasrin är bara toppen på ett isberg. Om vi inte står upp för det sekulära samhället riskerar vi snart samma förtryck på hemmaplan.

Skriv pÃ¥ uppropet mot dödshotet mot Taslima Nasrin. Det är inte islamofobi, jag lovar! Det är inte vi som tar avstÃ¥nd frÃ¥n vÃ¥ld och förtryck i religionens namn som vanärar religionen, tvärt om – det är de krafter som hotar sina kritiker med halshuggning som vanärar religionen.