Ateistbloggen

Att förlora sin tro beskrivs ibland som något otäckt. Hela ens världsbild rämnar, man hamnar i en kris och allt känns meningslöst; men att förlora sin tro kan även vara en befrielse, vilket agnostikern Robert Green Ingersoll har beskrivit så levande som bara han kan:

När jag blev övertygad om att universum är naturligt — att alla spöken och gudar är myter, uppstod i min hjärna, i min själ, i varje droppe av mitt blod, upplevelsen, känslan, glädjen av frihet. Mitt fängelses väggar rämnade, hålan översvämmades av ljus och alla reglar, och bommar och bojor blev till stoft. Jag var inte längre en tjänare, en träl eller en slav. Det fanns ingen herre i hela vida världen — inte ens i den oändliga rymden. Jag var fri — fri att tänka, att uttrycka mina åsikter — fri att leva enligt mina egna ideal — fri att leva för mig själv och dem jag älskade — fri att använda alla mina förmågor, alla mina sinnen — fri att sträcka ut fantasins vingar — fri att undersöka, att gissa och att drömma och hoppas — fri att bedöma och avgöra av egen kraft — fri att avvisa alla okunniga och grymma trosbekännelser, alla de ”inspirerade” böcker som vildar har producerat, och alla det förgågnas barbariska legender — fri från påvar och präster — fri från alla de ”kallade” och ”åsidosatta” — fri från helgade misstag och heliga lögner — fri från rädslan för evigt lidande — fri från bevingade monster om natten — fri från djävlar, spöken och gudar. För första gången var jag fri. Det fanns inga förbjudna platser i hela tankevärlden — ingen luft, ingen rymd, där mina föreställningar inte kunde sprida sina frityglade vingar — inga kedjor om mina lemmar — inga piskor om min rygg — ingen eld om mitt kött — ingen herres förgrymman eller hot — inget följande i andras fotspår — ingen anledning att buga, eller krypa ihop eller kräla, eller yttra förljugna ord. Jag var fri. Jag stod rakryggad och utan fruktan, med glädje, mötte jag alla världar.

Och då fylldes mitt hjärta med tacksamhet och utbrast i kärlek till alla hjältar, alla tänkare som gav sitt liv för handens och hjärnans frihet — till friheten att arbeta och tänka — till dem som föll i de vilda slagens fält, till de som dog i hålorna fjättrade med kedjor — till dem som stolt äntrade  stegarna — till dem vars ben krossades, vars kött ärrades och slets sönder — till dem som blivit förtärda av eld — till alla visa, goda och modiga i varje land, vars tankar och gärningar har gett friheten till människans barn. Och då svor jag att sträcka mig efter den fackla de hållit, och hålla den hårt, på det att dess ljus må ännu erövra mörkret.

(Varför jag är agnostiker, 1896, svensk översättning Fredrik Bendz)

Det finns en tydlig koppling mellan välfärd, ateism och tolerans. The World Values Survey har studerat människors värderingar i hela världen. Efter en analys av samtliga frågor såg Ronald Inglehart (ordförande för The World Values Survey) och Wayne E. Baker att samtliga kunde korreleras till två variabler som man kallar traditionella-sekulära värderingar (”traditional-secular values”) och överlevnads-självuttryck-värderingar (”survival-self expression values”). Genom att mappa dessa två variabler i ett diagram kunde man också tydligt se kulturella mönster mellan länderna.

Lodrätt har Inglehart och Baker valt att ställa traditionella mot sekulära värderingar. Ju mer traditionella värderingar, desto längre ned i diagrammet, medan sekulära värderingar följer samma skala i motsatt riktning. Vågrätt har man ställt överlevnadsvärderingar mot självuttryck-värderingar. Ju längre till vänster på skalan, desto mer handlar folks värderingar om överlevnad och ju längre till höger, desto mer handlar värderingarna som att uttrycka och förverkliga sig själv.

Den utveckling Inglehart och Baker ser är att när länder utvecklas ekonomiskt och socialt ökar graden av sekularisering. När en generation har växt upp i ekonomisk trygghet skiftar värderingarna från överlevnad till självförverkligande, det som ibland kallas den ”postmaterialistiska generationen”. För denna generation är det viktigaste att uttrycka sig själv och toleransen ökar eftersom man ser olika livsstilar som olika sätt att uttrycka sig själv. Längst i den här utvecklingen har Sverige kommit, tätt följt av övriga Skandinavien.

Samtidigt som en utveckling sker mot mer sekularism och tolerans inom länderna konstaterar Ingelhart och Baker att de mer traditionella värderingarna ökar totalt sett på grund av att fattigare länder har högre nativitet. Många sekulära länder har till och med en avtagande befolkningskurva. Utvecklingen i världen i stort är därför att religionen ökar.

Det finns alltså ett tydligt samband mellan välfärd, ateism och tolerans. När välfärden ökar minskar religionens roll i samhället och allt fler blir ateister. Länderna längst upp till höger är också de som har störst andel ateister i befolkningen enligt adherents.com Man kan därför med fog säga att ateism och tolerans är som ler- och långhalm.

Källor:

• The Inglehart Values Map
• Ronald Inglehart, Wayne Baker, ”Modernization, Cultural Change and the Persistence of Traditional Values”, American Sociological Review 65: 19–51 (2000) (Förhandsversion eftersom jag inte hittar den publicerade versionen på nätet).
• Länder med störst andel ateister

Som kritik mot ateismen anförs ibland att de kristna har en objektiv grund för sin moral, medan ateismen inte ugör någon sådan grund. Jag vill därför här visa två anledningar till varför kristendomen inte heller har någon grund för att hävda en objektiv moral:

Divine Command Theory (DCT) säger att rätt och fel bestäms av vad YHWH dikterar. Om YHWH vill att vi ska våldta och lemläst folk så är det per definition gott eftersom YHWH har befallt det (se t.ex Joshuas bok för exempel på detta).

Det största filosofiska problemet med DCT är, förutom att vilka grymheter som helst kan rättfärdigas som goda, att om det inte redan finns en objektiv moralisk lag som säger att det YHWH befaller blir normativt så händer inget när han befaller. DCT förutsätter alltså att det, oberoende av YHWH, finns en objektiv morallag, nämligen den morallag som säger att det YHWH befaller blir normativt sant. DCT är alltså grundlös och har ingen förklaring till existensen av en objektiv moral.

Eutyfrons dilemma härrör från Platons dialog Eutyfron där Sokrates ställer frågan om dygden gillas av gudarna för att den är dygdig eller om gudarna bestämmer vad som är dygdigt. Eutyfrons dilemma har två så kallade ”horn”. Det ena hornet är, översatt till modern teologi, att det som är gott är det för att Guds natur är sådan. Det andra hornet säger att Guds natur är god eftersom det är gott att vara sådan.

Om det goda kommer från Guds natur så kan vad som helst vara gott per definition. Om Gud är en elak tyrann som gillar våld och förstörelse så är det gott med våld och förstörelse. Eftersom det går emot vår moraliska intuition brukar de flesta satsa på det andra hornet. Guds natur är som den är eftersom det är gott. Då har vi i princip samma problem som i DCT, nämligen att det goda existerar utan guds natur och inte är beroende av honom.

Och då har jag inte ens nämnt att man inte kan bevisa att det finns gudar, vilket gör en objektiv moral baserad på gudarnas existens ännu mer grundlös.

Var det Schopenhauer som sade att det är olämpligt att grunda moralen på en lögn?

I en debattartikel i Uppsala Nya Tidning (UNT) skriver Bo Gustavsson, ledamot i den muslimska tidskriften Minarets styrelse följande:

”Sekularismen är den värsta formen av fundamentalism, därför att dess verkan är osynlig och smygande… Men sekularismens förtryckarapparat är speciellt farlig därför att den är osynlig: den går omkring likt ett spöke och gör oss alla till spöken utan kontakt med våra djupaste existentiella frågeställningar. I ett sekulärt samhälle sopas sådana frågor under mattan därför att själva statsideologin gör det omöjligt att alls ta upp dem.”

Gustavsson måste ha missförstått något grundläggande. Sekularism innebär att samhället är sekulärt, dvs att staten inte diskriminerar någon religion framför någon annan. Motsatsen till ett sekulärt samhälle är ett samhälle där en statsreligion är statsfäst och andra religioner – och ateism – diskrimineras i förhållande till statsreligionen.

Sekularism är alltså nödvändig för att tillåta religiös pluralism. Om Sverige inte vore sekulärt skulle det inte bara innebära att ateister diskriminerades, utan också Bo Gustavsson. Ett samhälle fritt från diskriminering förutsätter alltså att samhället är sekulärt och att alla livsåskådningar är lika inför lagen.

Vad är det för samhälle Bo Gustavsson vill ha? Ett som styrs av muslimska Sharia-lagar? Det vore ett icke-sekulärt samhälle. Vilket samhälle är det egentligen som är fundamentalistiskt, ett land där lagar stiftas demokratiskt för att människorna anser att det är de bästa lagarna, eller ett land där lagstiftningen består av tolkningar av Sharia? Sist jag kollade betydde fundamentalism just att man studerar religiösa texter bokstavligt.

Ett annat problem med det icke-sekulära samhället är religiösa tolkningar. Vilka tolkningar ska egentligen ges företräde? Om en viss tolkning av en viss skrift görs till den officiella statliga hållningen medför det att alla andra tolkningar måste undertryckas. Är det vad Bo Gustavsson vill ha?

Angående påståendet att vi inte kan få kontakt med ”våra djupaste existentiella frågeställningar” i ett sekulärt samhälle har också Bo Gustavsson missat något fundamentalt. Vad är det som säger att man inte kan få kontakt med sina djupaste existensiella frågeställningar utan religion? Ger inte filosofi, konst, musik och vetenskap en sådan kontakt? Tillåts man inte att diskutera dessa ämnen i ett sekulärt samhälle?

Bo Gustavsson visar med sitt inlägg att fundamentalismen finns även i de mest socialt accepterade uttrycken för religiös tro i Sverige idag. Han ger tydligt uttryck för att hans idealsamhälle bygger på religiöst förtryck för att han inte erkänner människans förmåga att diskutera djupa existensiella frågeställningar annars.

Jag har ibland stött på påståendet att alla mänskliga kulturer skulle ha föreställningar om gudar och att människan därför är en religiös varelse med gudsbehov. Därför beslöt jag mig för att undersöka saken och kom fram till att det visst finns mänskliga kulturer som saknar föreställningar om gudar. Jag går inte in på diskussionen om vad som utgör religiositet eller om människan är en religiös varelse – det beror på vad man menar med religion – utan sakfrågan är om det finns mänskliga kulturer som saknar gudsföreställning.

Will Durant är en antropolog som har undersökt så kallade ”primitiva” kulturer (ett ord som jag inte gillar) och hittat ateism bland annat i Asien, Amerika och Afrika. Här är en rapport om Will Durants undersökningar. Enligt rapporter som Durant läst saknade vissa pygméstammar religiösa ritualer. De hade inga gudar och begravde inte ens sina döda rituellt. I Kamerun finns en stam som förvisso har gudsföreställningar, men som trodde att gudarna var onda och inte behövde tillbes eftersom de inte kunde ge människorna något.

Vedas på Ceylon (Sri Lanka) trodde visserligen att det var möjligt att det fanns gudar, men gick inte längre än så. De var alltså svaga ateister eller på sin höjd agnostiker (beroende på hur man definierar agnosticism). De förespråkade varken böner eller offer till gudarna. När Durant frågade specifikt om Gud fick han till svar:

”Är han på en sten? På en myrstack? I ett träd? Jag har aldrig sett någon gud!”

För denna stam var alltså gud ett meningslöst begrepp.
Durant har också frågat Zulus vem som skapade solnedgångar och ser till att träd växer fick han till svar:

”Nej, vi ser dem men vi kan inte säga hur de uppstod; Vi antar att de uppstod av sig själva.”

Stammar i Nordamerika trodde visserligen att det fanns gudar, men deras förhållningssätt till dem var likt Epicuros. De finns men de bekymrar sig inte om den mänskliga tillvaron:

”Våra förfäder och våra för-förfäder hade som sed att begrunda själva jorden, endast angelägna om att se huruvida slätterna hade gräs och vatten till sina hästar. De bekymrade sig aldrig om vad som försiggick i himlen, och vem som var skapare eller härskare över stjärnorna.”

Även Buddismen och Jainismen brukar sägas vara ateistiska livsåskådningar. Jag är öppen för en diskussion om det är sant eller inte, men nöjer mig här med att konstatera att det brukar påstås det. Diskussionen är för lång för att gå in på just nu. Jag kanske tar upp ämnet vid ett senare tillfälle om jag får kommentarer kring det på den här bloggen. Jag är själv tveksam till om man kan säga att Jainismen är ateistisk med tanke på vad jag har läst om den, men det är helt klart att det åtminstone finns grenar av Buddismen som helt saknar diskussioner om eller ritualer till gudar.

Ett problem med rapporter från antropologer är att många av de tidiga redogörelserna om ”primitiva” kulturer utan religion kom från 1800-tals-antropologer som numera är förkastade. De studerade dessa kulturer ur ett väl kristet perspektiv och bortsåg från religiösa yttringar som inte var kristna. Jag har inte studerat Will Durant tillräckligt noga för att kunna sluta mig till om hans forskning är vederhäftig eller inte, men det lilla jag har läst ger ett seriöst intryck.

Vid en första anblick tyder alltså det mesta på att gudlösa kulturer har varit vanliga på vår jord. Det är mycket möjligt att den utbredda religiositeten i världen snarare beror på religiös mission och att religiösa kulturer har underkuvat militärt svagare samhällen snarare än att det är en inneboende egenskap hos människan.

Idag är det första advent. Jag vet inte exakt varför kristna firar advent, men det har med väntan på Jesusbarnet att göra. Själv kommer jag att tända en elektrisk ljusstake som ett ljus i mörkret. Mina tankar går då till de okristliga uppfinnare jag har att tacka för att vi utnyttjar elektricitetens krafter för belysning: Benjamin Franklin (deist) och Thomas Alva Edison (ateist). Låt kunskapens ljus lysa upp okunskapens mörker idag!

Den kristna reaktionära tidningen Världen Idag publicerade förra veckan en artikel med titeln Darwins skrämmande människosyn. Med utgångspunkt från hans bok ”Människans Ursprung” hävdar man att Darwin var rasist. Nu har jag inte läst just den här boken, men med tanke på den rasism som genomsyrade det viktorianska samhället skulle jag inte bli förvånad om han var nedsättande mot icke-européer. Varför skulle Darwin vara annorlunda än sin samtid i det avseendet?

Däremot var Darwin en godhjärtad person, vilket inte minst framgår av hans självbiografi som jag har läst, något Värden Idag indirekt erkänner då de konstaterar att Darwin hade moraliska betänkligheter med sina slutsatser. I självbiografin skriver han helt apropå (min översättning):

”En neger bodde förresten i Edingburgh, som hade rest med Waterton (sic), och tjänade sitt uppehälle genom att stoppa upp fåglar, vilket han gjorde utmärkt: han gav mig lektioner mot betalning, och jag brukade ofta sitta med honom för han var en väldigt trevlig och intelligent man.”

I boken ”Resa kring jorden” skriver Darwin även om hur illa slavar behandlades och han upprördes över hur grymt slavägare behandlade sina slavar. Dessa slavägare var med största sannolikhet kristna eftersom ateismen inte var lika utbredd då som nu. Även om Darwin troligen var nedsättande mot svarta så var han nog trots allt bättre än sin samtid i det avseendet.

Värre var det då med Martin Luther, grundaren av den ideologi och människosyn som Värden Idag grundas på. Luther var verkligen uppfylld av ett genuint hat mot judar och allt judiskt. Han gav ut en skrift med titeln ”Om judarna och deras lögner” där han föreslog följande behandling av judarna. Det är inte konstigt att Luther och hans skrift var populär i Tredje riket:

”Det första rådet är, att man tänder eld på deras synagogor och skolor och det som inte kan förbrännas, grävs ned och överhöljs med jord, så att ingen människa i all framtid upptäcker vare sig en sten eller några rester.”

”Det andra rådet är, att man likaså slår sönder och förstör judarnas hus, ty de utövar just detsamma där, som de bedriver i sina skolor. Därför ska man kanske hålla judarna under ett tak eller i uthus såsom zigenare, så att de må veta, att de inte är herrar i vårt land, vilket de berömmer sig av, utan i landsflykt och fångna, att de ständigt må gallskrika och klaga inför Gud över oss.”

”Det tredje rådet är, att man ska ta alla böneböcker och talmund­skrifter från dem, där sådant avguderi, sådan lögn, förbannelse och hädelse lärs ut.”

”Det fjärde rådet är, att man förbjuder deras rabbiner med hot om livets förlust att framdeles undervisa.”

”Det femte rådet är, att man helt och hållet upphäver judarnas gatu- och vägeskort. Ty judarna har ingenting att göra i detta land, då de icke är härskare eller fogdar eller köpmän eller liknande. De ska stanna hemma.”

”Det sjätte rådet är, att man förbjuder judarnas ocker och tar ifrån dem alla kontanta tillgångar och klenoder i silver och guld och lägger dessa i beslag.”

”Det sjunde rådet är, att man ger de unga starka judarna och judinnorna slaga, yxa, jordhacka, spade, spinnrock, slända och låter dem förtjäna sitt bröd i anletes svett.”

I en tävling om vem som hade den mest skrämmande människosynen skulle Martin Luther slå Charles Darwin med hästlängder, och då har jag ändå inte tagit upp hans kallsinne för fattiga bönders lidande eller den inhumana predestinationsläran.

Kreationister brukar anklaga evolutionsteorin för att leda till rasism. Anders Gärdeborn, ordförande för den kreationistiska websidan genesis.nu hymlar t.ex inte med varför han motsätter sig evolutionsteorin:

”Med utvecklingsläran som grund står vi alltså inför ett val mellan pest och kolera – antingen rasism eller en utsuddning av det unika i människovärdet tillsammans med ett överdrivet upphöjande av djur. Därför är det inte förvånande att båda dessa trender är så tydliga i vårt samhälle idag. De är bara en naturlig konsekvens av den grundsyn på vårt ursprung som vi valt. Som kristna och skapelsetroende behöver vi inte hamna i detta dilemma. Vi är alla Guds avbilder med samma värde och med ett unikt värde i förhållande till djuren. Med denna grund kan vi sedan konsekvent och effektivt bekämpa både rasism och olika former av urspårad, militant upphöjande av djurarter.”

Ett annat vanligt argument är att 1800-talets rasbiologer och Hitler använde Darwins lagar för att rättfärdiga sin rasism. Nästa blogg kommer att handla om kristendomens roll i rasbiologin, men först vill jag skriva lite om evolutionsteorin och värderingar.

Först och främst bör man betänka att evolutionsteorin, liksom t.ex gravitationsteorin och strängteorin är vetenskapliga teorier. Det är alltså inga filosofiska teorier och berör inte filosofiska frågeställningar som meningen med livet, människovärdet eller rätt och fel. Dessa frågor ligger utanför vetenskapens domäner och därför kan inte en vetenskaplig teori uttala sig om dem. Att hävda att evolutionsteorin legitimerar rasism eller nazism är rent nonsens eftersom dessa innehåller normativa utsagor, och det ligger i saken natur att man inte kan få något som helst stöd i sådana frågor i vetenskapen.

Även om vi tänker oss för en stund att det vore möjligt att dra normativa slutsatser ur vetenskapliga teorier så bevisar inte det att evolutionsteorin är falsk. Det skulle lika gärna kunna vara så att t.ex Hitler hade rätt. Att en vetenskaplig teori leder till obehagliga slutsatser är ingen anledning att ifrågasätta teorin om den är korrekt. Anders Gärdeborn och andra kreationister må anse att det vore trevligt om evolutionsteorin var falsk, men det gör det inte så.

Kreationisternas problem med evolutionsteorin är att denna teori säger att arterna utvecklas genom naturligt urval. Eftersom man ofta förknippar naturligt urval med den starkes överlevnad (engelska ”survival of the fittest”, egentligen ”den mest anpassades överlevnad”) blir kreationister moraliskt förstörtade. De kan inte tänka sig att deras allsmäktige gud skulle kunna använda ett så grymt instrument för att skapa människan och därför kan de inte tro på evolutionsteorin.

Det finns ett ord för att bedriva skenbar vetenskaplig verksamhet utifrån ideologiska grundteser – pseudovetenskap. Kreationism är en pseudovetenskap eftersom den med skenbart vetenskapliga argument försöker hitta angreppspunkter mot evolutionsteorin samt bevisa att arterna är skapade av sin gud. Föreningen Genesis förespråkar den mest långtgående kreationismen, Young Earth Creationism (YEC) som menar att jorden inte är äldre än 10 000 år och att gud skapade allt liv på sju dagar som det beskrivs i moseböckerna. En mer återhållen variant är Old Earth Creationism (OEC) som erkänner de vetenskapliga beläggen för en gammal jord men ändå menar att gud har skapat alla livsformer och att inga nya livsformer kan uppstå genom evolutionära mekanismer. Grunden för båda varianterna är att de anser att den motsäger deras kristna tro. Av ideologiska orsaker tar man därför ställning mot vetenskapen.

En liknande pseudovetenskap, mitjurinismen (även känd som Lysenkoism efter dess talesman Trofim Lysenko), dominerade länge i Sovjetunionen. Även där hade man problem med de etiska följder man trodde sig se hos evolutionsteorin. Det var inte Darwins teorier om naturligt urval som man hade problem med, utan Gregor Mendels teorier om dominanta och recessiva gener. Evolutionsteorin hade vid den här tiden börjat förena Darwins teorier med Mendels och det kunde inte bolsjevikerna acceptera. Evolutionsbiologer förpassades till Sibirien eller ”försvann”.

Såväl kreationismen som mitjurinismen är ideologiskt grundad kritik av vetenskapen och bygger på ett radikalt missförstånd om evolutionens följder. Även om evolutionsteorin säger att de mest anpassade varelserna är de som har störst chans att överleva så säger den ingenting om det är bra att det är så. I en kommande blog kommer jag att ta upp socialdarwinismen och rasbiologin som byggde på samma felaktiga antagande men åt andra hållet. Här förkastade man inte evolutionsteorin för att den sade emot den egna ideologin, utan man ansåg att evolutionsteorin bekräftade den. Med skenbart vetenskapliga argument förvrängde man evolutionsteorin för att få den att passa in i den egna politiska läran. Socialdarwinism och rasbiologi var därför också pseudovetenskaper. Att dessa läror utnyttjade evolutionsteorin för sina egna syften är därför inget argument mot evolutionsteorin som sådan utan ett argument mot att förvränga den för att kunna utnyttja den politiskt. Även kreationister förvränger för övrigt evolutionsteorin för sina syften. (Hur många gånger har man inte hört en kreationist hävda att evolutionen säger att alla arter uppkom av en slump när lagen om naturligt urval säger raka motsatsen?)

För att inte bli allt för långrandig avslutar jag med ett citat av idé- och lärdomshistorikern Hertha Hansson i boken Alkemi, Romantik och Rasvetenskap:

”Är det då Darwinismen som är orsaken till det onda? Nej, vi är var och en själva ansvariga för vad vi låter vara motiv för vårt handlande. Om evolutionismen lär ut att de bäst anpassade är de, som har störst utsikter att överleva i kampen om tillvaron och få större och bättre anpassad avkomma, är det vårt eget val om vi uppfattar det som vår moraliska plikt att lindra effekterna av detta eller påskynda naturens gång. Ansvar kan inte delegeras, inte ens till vetenskapen.”