Jag har fÃ¥tt svar frÃ¥n NMN pÃ¥ min artikel Ingen Grund För Kristen Moral där jag beskriver varför teismen inte ger nÃ¥got svar pÃ¥ moralens härkomst. Artikeln verkar inte riktigt ha förstÃ¥tt de argument jag lagt fram sÃ¥ för att förtydliga vill jag beskriva dem lite mer utförligt.Â
Divine Command Theory (DCT) är den teori som säger att det goda bestäms av Guds befallningar. Om Gud befaller att homosexualitet är synd sÃ¥ blir det synd. Om Gud befaller att homosexualitet inte ska vara synd sÃ¥ är det inte synd. Det metafysiska problemet i denna teori är att teorin förutsätter att det redan existerar en objektiv morallag utanför Guds befallningar. Den lag som mÃ¥ste existera för att DCT ska fungera är den lag som säger att allt Gud befaller ska vara normativt sant. Om det inte redan existerar en sÃ¥dan objektiv morallag kan inte heller Gud befalla att nÃ¥got ska vara moraliskt rätt eller fel, eftersom det bara kan bli som Gud befaller om det finns en objektiv morallag som säger att allt Gud befaller blir normativt sant.Â
Hänger du med i svängarna? Om inte ska jag försöka med en bild: Tänk dig egyptens slavar som byggde de stora pyramiderna. En grupp av slavar har en förman och alla de order han ger blir deras lag. Tänk dig nu att Farao beslutat att benÃ¥da just den här gruppen av slavar av nÃ¥gon outgrundlig anledning. Vad händer nu när förmannen ger sina order? Ingenting, eller hur? Samma sak blir det om Gud befaller nÃ¥gonting och det inte pÃ¥ förhand existerar en lag som säger att Guds order blir lag. BÃ¥de förmannen och Gud kan ge order tills de blir blÃ¥a i ansiktet, men sÃ¥ länge det inte finns nÃ¥gon koppling mellan deras order och vad deras slavar ska göra sÃ¥ händer inte ett jota.Â
NMN försöker komma ifrÃ¥n problemet genom att hävda att det är Guds natur som gör hans befallningar normativt sanna, men dÃ¥ är det inte längre DCT vi talar om, utan det ena hornet av Eutyfrons dilemma (se nedan). I vilket fall som helst har han inte pÃ¥ tillfredsställande sätt lyckats belägga att Guds natur leder till att det Gud befaller blir normativt sant. Bör kommer inte av är. Ingen kan ändra pÃ¥ detta faktum, inte ens en gud.Â
Vidare anför NMN pÃ¥ ett otydligt sätt att eftersom gud är omniscient och omnipotent sÃ¥ kan hans deklarationer inte undflys, oavsett vad. Ett problem med detta resonemang är att alla normativa order kan undflys. Om nÃ¥gon (t.ex en gud) bestämmer sig för att det är synd att äta smör sÃ¥ pÃ¥verkas ingenting i universums fysiska konstitution av det. Jag kan gott fortsätta att äta smör och ingenting händer. Det gÃ¥r alltsÃ¥ alldeles utmärkt att undfly en guds normativa befallningar. Man kan helt sonika bestämma sig för att de är strunt och följa sina egna normer och ingen kan hindra en frÃ¥n det. Det är möjligt att jag har missförstÃ¥tt nÃ¥got i NMN:s resonemang. Det är inte helt tydligt hur han kommer fram till sin slutsats eller rent konkret vad slutsatsen säger men jag har gjort mitt bästa för att försöka tolka honom.Â
NMN avfärdar Eutyfrons dilemma utan att förklara hur. Eutyfron är alltsÃ¥ en av Platons dialoger där Sokrates frÃ¥gar om dygden gillas av gudarna för att den är dygdig eller om den är dygdig för att gudarna har bestämt att dygden ska vara sÃ¥dan. Det ena hornet i dilemmat säger alltsÃ¥ att dygden gillas av gudarna för att den är dygdig och det andra hornet säger att dygden är vad den är för att gudarna har bestämt det. I det förra fallet är dygden helt enkelt vad den är. Den skulle varit det även om gudarna inte fanns och därför kan inte gudarna användas som argument för dygden. Dygden existerar oavsett gudarna. I det senare fallet kan gudarna definiera vilka godtyckligheter som helst som dygdiga och det skulle vara rätt. Problemet med detta senare fall är att om gudarna bestämde sig för att det vore dygdigt att mörda och stjäla sÃ¥ skulle det bli det. Eftersom det gÃ¥r emot de flestas moraliska intuition sÃ¥ är vi tillbaks till det första hornet av dilemmat och gudarna behövs inte för att motivera moralen.Â
I modern teologi har gudarna i pluralis ersatts av en monoteistisk gud och dilemmat handlar inte längre om dygd utan om moral. Dagens syn pÃ¥ etik och moral skiljer sig nämligen en del frÃ¥n hur man sÃ¥g pÃ¥ dygd pÃ¥ Platons tid. Dilemmat är dock detsamma: Dilemmats första horn säger att Gud gillar det goda för att det är gott. Analogt med Sokrates exempel behövs dÃ¥ ingen gud för att motivera att det goda är gott. Det goda är dÃ¥ gott i sig och existensen av en gud gör varken till eller frÃ¥n. Dilemmats andra horn säger att allt gud bestämmer sig för är gott - oavsett vad det är – är gott. Folkmord, vÃ¥ldtäkt och slaveri skulle dÃ¥ kunna vara gott om gud bestämde sig för detta. Eftersom den tanken gÃ¥r mot vÃ¥r moraliska intuition för det oss tillbaks till det första hornet som säger att moralen är vad den är oavsett om det finns gudar eller inte.Â
Man löser inte dilemmat genom att hävda att det goda bestäms utifrÃ¥n guds natur, för frÃ¥gan blir dÃ¥ om det goda är gott för att guds natur är sÃ¥dan eller om guds natur är sÃ¥dan för att det goda är gott. Jag översatte därför dilemmat direkt till modern teologi och konstaterade: â€Det ena hornet är, översatt till modern teologi, att det som är gott är det för att Guds natur är sÃ¥dan. Det andra hornet säger att Guds natur är god eftersom det är gott att vara sÃ¥dan.â€Â
NMN försöker nu lösa dilemmat genom att hävda att â€Dilemmat är inte nÃ¥got verkligt dilemma eftersom Guds deklarationer har sin grund i Guds natur. Guds natur är nämligen inte godtycklig, utan den är vad den ärâ€. Dock är ju det precis vad jag har skrivit hela tiden! AlltsÃ¥ har han inte visat att jag hade fel i det jag skrev – han har bekräftat att jag hade rätt! Vi har alltsÃ¥ fortfarande samma problem: Antingen definieras moralen utifrÃ¥n guds natur, i vilket fall vilka grymheter som helst är goda sÃ¥ länge de är i överensstämmelse med guds natur. Den andra möjligheten är att det goda är vad det är oavsett guds natur.Â
NMN tycks hÃ¥lla sig till det förra alternativet dÃ¥ han skriver att †Nu är det emellertid sÃ¥ att Gud inte är en elak tyrann, och han kommer inte heller att förvandlas till det. Och vÃ¥r moraliska intuition, vilken dock varierar mellan olika människor, bör därför – om vi är skapade av Gud pÃ¥ det sätt som beskrivs i Bibeln – vara att vÃ¥ld och förstörelse frÃ¥n en elak tyrann är nÃ¥got ont.â€. FrÃ¥gan är bara hur NMN kan fastställa att gud inte är en elak tyrann. Om moralen bestäms utifrÃ¥n guds natur skulle det ju mycket väl kunna vara sÃ¥ även om NMN tycker att det vore otrevligt.Â
Dessutom förmodar jag att NMN tror på bibelns gud, samma gud som dömer oliktänkande till evig pina i helvetet, samma gud som i 2 Sam 12 straffar ett barn för sin faders synder, samma gud som beordrar folkmord, sänder gräshoppssvärmar på oskyldiga bönder och föreskriver regler för slaveri. Allt detta kännetecknar en elak tyrann men NMN säger att gud inte kan ha dessa egenskaper trots att han har det i den bibel som NMN följer. Förvirringen är total!