Ateistbloggen

I en debattartikel i Uppsala Nya Tidning (UNT) skriver Bo Gustavsson, ledamot i den muslimska tidskriften Minarets styrelse följande:

”Sekularismen är den värsta formen av fundamentalism, därför att dess verkan är osynlig och smygande… Men sekularismens förtryckarapparat är speciellt farlig därför att den är osynlig: den gÃ¥r omkring likt ett spöke och gör oss alla till spöken utan kontakt med vÃ¥ra djupaste existentiella frÃ¥geställningar. I ett sekulärt samhälle sopas sÃ¥dana frÃ¥gor under mattan därför att själva statsideologin gör det omöjligt att alls ta upp dem.”

Gustavsson mÃ¥ste ha missförstÃ¥tt nÃ¥got grundläggande. Sekularism innebär att samhället är sekulärt, dvs att staten inte diskriminerar nÃ¥gon religion framför nÃ¥gon annan. Motsatsen till ett sekulärt samhälle är ett samhälle där en statsreligion är statsfäst och andra religioner – och ateism – diskrimineras i förhÃ¥llande till statsreligionen.

Sekularism är alltså nödvändig för att tillåta religiös pluralism. Om Sverige inte vore sekulärt skulle det inte bara innebära att ateister diskriminerades, utan också Bo Gustavsson. Ett samhälle fritt från diskriminering förutsätter alltså att samhället är sekulärt och att alla livsåskådningar är lika inför lagen.

Vad är det för samhälle Bo Gustavsson vill ha? Ett som styrs av muslimska Sharia-lagar? Det vore ett icke-sekulärt samhälle. Vilket samhälle är det egentligen som är fundamentalistiskt, ett land där lagar stiftas demokratiskt för att människorna anser att det är de bästa lagarna, eller ett land där lagstiftningen består av tolkningar av Sharia? Sist jag kollade betydde fundamentalism just att man studerar religiösa texter bokstavligt.

Ett annat problem med det icke-sekulära samhället är religiösa tolkningar. Vilka tolkningar ska egentligen ges företräde? Om en viss tolkning av en viss skrift görs till den officiella statliga hållningen medför det att alla andra tolkningar måste undertryckas. Är det vad Bo Gustavsson vill ha?

AngÃ¥ende pÃ¥stÃ¥endet att vi inte kan fÃ¥ kontakt med ”vÃ¥ra djupaste existentiella frÃ¥geställningar” i ett sekulärt samhälle har ocksÃ¥ Bo Gustavsson missat nÃ¥got fundamentalt. Vad är det som säger att man inte kan fÃ¥ kontakt med sina djupaste existensiella frÃ¥geställningar utan religion? Ger inte filosofi, konst, musik och vetenskap en sÃ¥dan kontakt? TillÃ¥ts man inte att diskutera dessa ämnen i ett sekulärt samhälle?

Bo Gustavsson visar med sitt inlägg att fundamentalismen finns även i de mest socialt accepterade uttrycken för religiös tro i Sverige idag. Han ger tydligt uttryck för att hans idealsamhälle bygger på religiöst förtryck för att han inte erkänner människans förmåga att diskutera djupa existensiella frågeställningar annars.

Inlägget postades onsdag den 6 december 2006, kl 21:34 och är arkiverat under Religion och andlighet, Samhälle. Du kan läsa svar på detta inlägg genom kommentar-feed RSS 2.0. Du kan skriva en kommentar här, eller trackbacka från din egen site.