Ateistbloggen

Jag läser i den högerkristna tidningen Världen Idag om att en imam och en kantor har bjudits in vid den årliga gudstjänst som hålls i samband med riksdagens öppnande. De flesta andra kommentarerna verkar annars handla om imamen Abd al Haqq Kielans värderingar vad gäller t.ex kvinnor och homomsexuella, men Världen Idags vinkling är att ”en mångårig kristen tradition” äventyras.

Att det hölls gudstjänst i samband med riksdagens öppnande var kanske relevant när Sverige hade en statskyrka. På Gustav Wasas tid var det måhända viktigt att informera riksdagens ledamöter (i vilken mån det nu fanns en riksdag på den tiden) om den officiella kristna läran så att de följde den. Numera är dock statskyrkan avskaffad. Vi lever i en sekulär demokrati där våra folkvalda får ha vilken livsåskådning de vill. I slutändan är det upp till väljarna om vi vill ha en riksdag som domineras av kristna, muslimer eller ateister, om religiös åskådning över huvud taget ses som relevant i sammanhanget.

Världen Idags vinkling är intressant. Några judar och muslimer ska inte få medverka eftersom det står i bibeln att Jesus är ”vägen, sanningen och livet” och enda vägen till gud är genom honom. Trots att de kristna är i minoritet i Sverige vill man ha ett exklusivt företräde.

Artikeln talar om 7,5 miljoner svenska kristna. Jag vet inte varifrån de har fått den siffran men det är inte mer än 4% av svenskarna som går i kyrkan regelbundet och 10% som tror att Jesus är världens frälsare. En majoritet av svenska folket tror alltså inte på budskapet att Jesus är den enda vägen till gud. Frågan är ens om de 10 procenten som själva tror att Jesus är världens frälsare är så fundamentalistiska att de inte tror att det finns flera vägar till gud. ”Var och en blir salig på sin tro”, brukar det ju heta.

Även om det kan tyckas paradoxalt så är sekularism en förutsättning för att var och en ska kunna bli salig på sin tro. Om inte staten är neutral till alla livsåskådningar (så länge de tolererar demokrati och mänskliga rättigheter) leder det till diskriminering – antingen positiv diskriminering i form av att ett samfund gynnas framför andra, eller negativ diskriminering genom att vissa samfund missgynnas.

Kristna, judar och muslimer i riksdagen är naturligtvis fria att medverka i gudstjänster eller avstå helt utifrån sina egna övertygelser, men varför står riksdagen som avsändare för en religiös sammankomst? Vad har religionerna med riksdagens öppnande att göra över huvud taget? Riksdagen ska inte stå som avsändare till en religiös sammankomst. Det sköter samfunden bäst själva. Stat och religion ska hållas åtskilda – det är en nödvändighet för ett pluralistiskt samhälle.

Istället för att utöka riksdagsgudstjänsten bör den avskaffas!

Den egyptiskfödde författaren Khaled El-Hawari som är bosatt i Sverige sedan 8 år tillbaka mordhotas efter att hans bok Tidelag har översatts till arabiska, rapporterar KatrineholmsKuriren. Boken utspelar sig i ett fängelse i Egypten där människor behandlas som djur, därav titeln. I boken skriver författaren att han är ateist och att man kan vara god utan att tro på gud och för det har han alltså mordhotats. Här i Sverige har någon slängt in blod genom hans brevlåda och hans systerson i Egypten har misshandlats.

El-Hawari var verksam som frilandsjournalist i sitt hemland men efter att boken har utgetts bojkottas han av egyptiska tidningar.
Kristna i Sverige är ju väldigt ivriga i att beskriva hur kristna förföljs ute i världen. Vad de inte tycks inse är att dessa förföljelser inte bara drabbar kristna, utan allt som uppfattas som ”oislamiskt”. Att ifrågasätta guds existens är straffbart i många muslimska länder. Det är inte bara kristna som drabbas av islamofascismen.

Att El-Hawari utsätts för trakasserier för att han är ateist är inte ett undantag, utan ännu ett exempel. Om det är till någon tröst kan han i alla fall glädja sig att han har gott sällskap i form av Taslima Nasrin och Salman Rushdie.

Nu hoppas jag att ledarna för de muslimska länder som protesterade mot Lars Vilks teckningar av Muhammed som rondellhund också protesterar mot att muslimer beter sig på detta intoleranta sätt, men det lär vi få skåda i stjärnorna för att se.

Ibland påstås att antalet muslimer i Sverige uppgår till 400 000. I ett öppet brev till de politiska partierna valet 2006 skriver Mahmoud Aldebe att ”Islamiska samfunden beräknar antalet muslimer i Sverige drygt 470 000 personer” men definitionen av en muslim är underlig:

”Alla som genom födseln hör hemma inom en av islamisk tradition dominerad miljö, åtalar islamisk trosbekännelse, tillhör ett muslimskt folk, har muslimsk härstamning, har ett egennamn som hör hemma i en islamisk tradition och som själva identifierar sig med eller betraktar sig som hörande till denna religion och tradition är muslimer”

Om kravet för att vara muslim innebär att man uppfyller alla de uppräknade kriterierna skulle dels inte svenskfödda konvertiter till islam kunna räknas som muslimer och dels skulle siffran knappast uppgå till 470 000 personer. Alltså utgår jag från att ”Islamiska samfunden” menar att det räcker att minst ett av kriterierna är uppfyllt. Enligt ovanstående definition innebär det att en ateist från Iran som hatar islam över allt annat klassificeras som muslim av dessa samfund. Likaså skulle en kristen invandrare från en övervägande muslimsk kultur vara muslim. Det är en minst sagt besynnerlig definition.

Själv föreslår jag följande definition av en muslim. Jag anser att det är en bättre definition av flera skäl: Den räknar inte människor som förnekar den muslimska trosbekännelsen som muslimer, den räknar med muslimska konvertiter som muslimer, den definierar dig som muslim om och endast om du tror på det centrala muslimska budskapet och det är en enklare definition. Definitionen är denna: En muslim är en person som tror att Muhammed är Allahs profet och förkunnade ett budskap från Allah.

I två undersökningar som utfördes av SIFO på uppdrag av tidningen Dagen år 1999 och år 2000 angav noll respektive 1% av de svarande att de trodde att Muhammed var guds profet. Alternativen var följande: ”Tror du?” ”Att det finns en högre makt”, ”Att det finns en gud”, ”Att det finns en gud och Jesus är världens frälsare”, ”På Allah och hans profet Muhammed”, ”Nej, inget av dessa”, ”Tveksam, vet ej”.

Eftersom den första av undersökningarna visade att noll procent trodde att Muhammed var Allahs profet och förkunnade hans budskap kan vi anta att den verkliga siffran ligger under 0,5% men om vi är generösa mot islam tyder dessa två undersökningar på att knappt en procent av svenskarna tror att Muhammed är Allahs profet och förkunnade hans budskap. Om Sverige har 9 miljoner innevånare uppgår antalet muslimer till under 90 000. Antar vi att siffran ligger närmare en halv procent så är antalet ca 45 000 muslimer, 10% av den siffra som ”Islamiska samfunden” anger.

Vilka är då de eventuella felkällorna i undersökningarna? Den största felkällan jag kan tänka mig är att många invandrare valde att inte svara eftersom de inte ansåg sig kunna tala svenska tillräckligt bra. Många invandrare tillhör också de lägre samhällsskikten och har kanske inte något telefonnummer, eller har valt att ha mobiltelefon istället för fast abonnemang. Intervjuerna gjordes per telefon.

Dock kan vi på goda grunder avfärda att så många som 470 000 svenskar är muslimer enligt min definition. Om det vore sant skulle siffran i Dagens undersökningar ligga närmare 5% och så stor kan felkällan omöjligen vara. Dessutom skulle det innebära att det finns fler muslimer än regelbundna gudstjänstbesökare i vårt land, vilket ter sig orimligt med tanke på att den kristna traditionen är betydligt starkare än den muslimska. Troligen är 100 000 en betydligt rimligare siffra enligt underlaget, och då är det en skattning som är välvillig till islam.

Dagens Existens handlade om kristen välgörenhet. Där det offentliga inte räcker till skapas en nisch för kristen missionsverksamhet som riktas mot de sjuka, svaga och utstötta i samhället.

Jag har några reflektioner. Först och främst all heder till de människor som ställer upp med egen fritid och pengar för att hjälpa andra. Problemet uppstår då välgörenheten blir en form av mission. Det ingår i den kristna missionsbefallningen att man ska hjälpa de svaga i samhället så ur det perspektivet är det helt OK med mission. Så länge man verkligen hjälper andra utan baktankar är allt gott och väl.

Om syftet däremot inte är att vara en god medmänniska utan att vinna själar till kristendomen är det problematiskt. Det är skamligt att samhället inte klarar av att hjälpa hemlösa, psykiskt sjuka och missbrukare. Att dessa utsatta människor tvingas in i kristendomen för att få hjälp är en del i ett större övergrepp från samhället. Ingen människa ska tvingas bli vare sig kristen, muslim eller kommunist för att få hjälp.

En annan aspekt, om än inte lika viktig, är att om man inte hjälper andra av omtanke utan för sin egen självgodhets skull och för att förhärliga gud är det ett dåligt motiv. Då hjälper man inte för att hjälpa utan av ren och skär egoism.

Jag efterfrågar fler sekulära alternativ för dessa människor att vända sig till. Härbärgen som inte har en baktanke att vinna själar för sin religion, utan där huvudsyftet är att komma tillrätta med ett samhällsproblem. Därför efterlyser jag initiativ från arbetarrörelsen, inklusive fackförbunden, och Humanisterna. När man i Lund ställde som krav för upphandlingen av ett härbärge att verksamheten skulle vara sekulär fick man inga intressenter eftersom det bara fanns religiösa organisationer som hade den här typen av verksamhet. Det är skamligt! I Helsingborg finns i alla fall Hemlösas hus som, såvitt jag vet, är helt och hållet sekulärt.

Men grundproblemet är att samhället inte räcker till. Det är ovärdigt ett välfärdsamhälle att det ska behöva finnas människor som inte har någonstans att bo. Rätten till en bostad är faktiskt inskriven i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter från 1948:

Artikel 25.

1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.

Idag hade statsminister Fredrik Reinfeldt ett slutet möte med ambassadörer från muslimska och arabiska länder. Enligt Reinfeldts uttalanden är syftet med mötet att visa att i Sverige lever kristna och muslimer sida vid sida. Frågan är varför Reinfeldt har utsett sig till ambassadör för sveriges kristna minoritet? Såvitt jag vet är han själv ateist. Vore det inte bättre om kristenhetens företrädare förde denna diskussion? Reinfeldt borde istället föra diskussioner om att Sveriges folk, oavsett tro eller icke-tro, lever sida vid sida med muslimer.

Reinfeldt säger även att Sverige är ett land som är tolerant mot muslimer. Det är inte korrekt. Våra grundlagar är djupt anti-muslimska. §4 i Successionsordningen (SFS 1810:0926) säger att vår statschef, Kungen, är tvingad att följa den Augsburgska trosbekännelsen:

”Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten.”

Den Augsburgska trosbekännelsen säger i sin tur att kungen skall fördöma muslimer. I portalparagrafen, I Om Gud, står nämligen att den som följer trosbekännelsen fördömer:

”…alla kätterier, som uppkommit i denna punkt, såsom manikéerna, vilka antogo två urprinciper i tillvaron, en god och en ond; likaså valentianerna, arianerna, eunomianerna, muhammedanerna och alla andra dylika.”

Att Sveriges grundlag föreskriver att kungen skall fördöma muslimer är djupt odemokratiskt. Våg grundlag är en betydligt större och allvarligare kränkning av muslimer än några undermåliga bilder av en provocerande ”konstnär”. Det enda rätta är att upphäva denna paragraf i successionsordningen och införa religionsfrihet för statschefen. Reinfeldt borde be de muslimska ambassadörerna om ursäkt för att vår grundlag fördömer muslimer och lova att verka för att lagen skrivs om.

Jag läste i Expressen att nördarna Yaser och Mongo-turk hackar svenska sites på grund av den minst sagt mediokre konstnären Lars Vilks teckningar av Muhammed som rondellhund. De är kränkta av att pedofilen och fascisten Muhammed avbildas som hund, ett orent djur för en muslim. Personligen blir jag kränkt av att ett par fjantar håller på och förstör hemsidor, speciellt eftersom herrarna Yaser och Sawturk har hackat den här sidan en gång tidigare. Det är en verklig kränkning. Eftersom det är lite väl fjantigt att bli kränkt av en bild av Muhammed så ska jag här ge hackarna en verklig anledning att känna sig kränkta.

Känsliga läsare varnas för att nedanstående text är av sexuell natur och kan uppfattas som vulgär och stötande.

Yaser, din pappa är en åsna och din mamma är en gris. Var det gott att dia en gris som barn? Lika gott som att ”dia” grannens hanhund?

Sawturk, hur känns det att din farmor och din mamma är en och samma person? Hur känns det att vara bror med sin egen farsa? Var det trevligt när han rövknullade dig? Var det gott att svälja, trots att du fick en ”dirty sanchez” varje gång?

Om ni inte förstår svenska kan ni be några av era kusiner i Sverige översätta åt er. För ni är så jävla inavlade, era missfoster, att ni säkert har tiotusentals kusiner. Om bara en promille av dem bor i Sverige så har ni flera släktingar att fråga om en översättning.

Att skriva denna kränkning av er nördar är säkert att inbjuda till att få sin sida hackad. Ni är ju så fega att ni gömmer er bakom anonymiteten och hackar istället för att möta en man öga mot öga. Det tror ni att det är säkert, men om ni hackar mig igen kommer jag att ta reda på er riktiga identitet, om den inte redan är känd, och sprida den på nätet. Jag ska också se till att polisen får del av uppgifterna så att ni hamnar i ett av turkiets ”pound-me-in-the-ass-prisons”. Det tråkiga är att ni antagligen skulle se det som en belöning…

Den 1/11 är sista dagen att lämna in ansökan om utträde ur Svenska kyrkan. Om anmälan kommer in efter detta datum måste man betala kyrkoskatt (eller avgift som det numera kallas) året ut, dvs fram till den 31/10 nästa år. För den som fortfarande är medlem i Svenska kyrkan är det dags att återigen ta ställning om man vill kvarstå som medlem eller inte.

Här är lite hjälp på vägen: uturkyrkan.se

Göran Rosenberg skriver i en okunnig ledare i DN att ateismen är en religion och han vill även få det till att nazism och kommunism är ateistiska ideologier, för att inte säga religioner. Stalin, Marx, Bakunin m.fl kommunistiska tänkare var förvisso ateister, men att säga att nazismen var en ateistisk lära är inte bara vilseledande, det är helt fel! Adolf Hitler födde som katolik och lämnade aldrig den katolska kyrkan. Hans tal och skrifter är tydligt färgade av ett övernaturligt och antimaterialistiskt tänkande. Andra ledande nazister med religiöst tänkande var Rudolf Hess, antroposof, och Heinrich Himmler med sin hednatro. Adolf Hitler var inte mer ateist än påven!

(Fotnot: Jag försöker inte anklaga antroposoferna för att Hess var antroposof. Det vore lika illa som att anklaga en ateist för att Stalin var ateist. Dock finns det ett intimt samband med den nazistiska religionen och de ockulta idéer som antroposofin bygger på. De är samma andas barn och det kanske jag återkommer till i en senare blog.)

Enligt en nationell undersökning 1938 var 40% av tyskarna katoliker och 55% protestanter. Tillsammans utgjorde alltså kristna människor 95% av befolkningen. Att då säga att de var ateister är en ren och skär lögn! Hitler gav orderna, men de som byggde gaskamrar, genomförde pogromer, brände synagogor, mm var kristna. Pogromerna är förresten ett mörkt kapitel i den protestantiska kristendomen historia där man fullföljde vad Martin Luther förespråkade i boken ”Om judarna och deras lögner”.

Apropå påven så samarbetade vatikanen med Tredje Riket och skrev avtal med såväl Mussolini som Franco. Dessutom har aldrig Mein Kampf hamnat på Vatikanens index över förbjudna böcker, vilket är beklämmande med tanke på att betydligt beskedligare böcker finns med på listan.

Att kalla ateism för en religion är som att kalla hälsa för en sjukdom, men så måste Rosenberg böja sig baklänges och omdefiniera religionsbegreppet för att få till det. Viktigt att poängtera är också att Rosenbergs artikel utger sig för att vara en kritik av Richard Dawkins och Christopher Hitchens böcker. Om han då vill kritisera deras religionskritik bör han använda samma religionsbegrepp som de gör, inte omdefiniera ordet och angripa en halmdocka.

Mycket av det Rosenberg skriver har redan besvarats av såväl Dawkins som Hitchens i olika intervjuer. Det vore bra om Rosenberg läste på om det han ska kritisera och inte bara fabulerar fritt.

Jag återkommer med mer utförliga artiklar om nazismens religiösa antiateism, Vatikanens samröre med faciststater, bolsjevikernas grymheter och varför ateismen inte är någon religion. Tills vidare får ni hålla tillgodo med ovanstående kortfattade statement.

Jag ser att Göran Skytte har gjort bort sig igen. Den här gången försöker han koppla samman att Lunds universitet lägger grundutbildningen i latin på is samtidigt som Malmö högskola startar en utbildning i sexologi. Genom att blanda ihop två fristående frågor och ställa dem mot varandra för Skytte en sverigedemokratisk retorik, ni vet ”nu gör man nedskärningar i vården samtidigt som flyktingpolitiken får ökade anslag”, ungefär som om sjukvården skulle få mer anslag om vi inte tog emot människor som flyr från förföljelser. (Jag bör kanske förtydliga att jag inte alls tror att Skytte är främlingsfientlig bara för att han använder samma bedrägliga argumentationsteknik.)

Nu är det så att nedskärningarna i vården har ungefär lika mycket med flyktingpolitiken att göra som Lunds nedskärningar i latinutbildningen har att göra med att Malmö startar en utbildning i sexologi. Lunds universitet och Malmö högskola är två fristående utbildningsenheter och vad den ena gör styrs inte av beslut som fattas på den andra. Det är inte heller våra folkvalda politiker eller deras tjänstemän som har fattat beslutet, vilket Skyttes artikel ger intryck av.

Jag är den förste att beklaga att Lunds universitet lägger grundutbildningen i latin på is, men forskningen och fortsättningskurserna blir kvar och målet är att erbjuda grundutbildning i latin i framtiden. Att säga att man lägger ned hela utbildningen är förvillande. Jag är också den förste att gratulera Malmö högskola som startat en kurs i sexologi. Det är ett viktigt ämne. Sexualiteten är en av människans främsta drivkrafter och mycket mänskligt lidande kan förebyggas av att vårdpersonal, psykologer, kuratorer, lärare och andra utbildas i ämnet.

Jag vet naturligtvis inte vad som försiggår i Skyttes förvirrade hjärna men jag känner igen mönstret så det krävs inte precis någon Sherlock Holmes för att räkna ut varför han skriver som han gör. Latinet är förstås viktigt för Skytte för att det är viktigt för vatikanen. Nu får jag visserligen intrycket att Skytte snarare är evangeliskt kristen än katolik men anledningen till att han vill behålla latinutbildningen är uppenbart att den är viktig för de teologiska utbildningarna. Dock torde gammelgrekiska vara av större betydelse eftersom evangelierna och Paulus epistlar är skrivna på detta språk. Det är inte så mycket att orda om det. Skytte får gärna argumentera för att allmänheten får större kunskap om bibeln. Trots allt är den ett av de bästa argumenten mot kristendomen.

Då är det värre att Skytte i sann konservativt kristen anda ifrågasätter utbildningen i sexologi. Mönstret känns igen från den kristna högern i USA som fördömer sexualupplysning. Bush-administrationen, liksom Vatikanen, sätter käppar i hjulen för sexualundervisning i tredje världen och på hemmaplan har man i flera delstater i bibelbältet ersatt sexualundervisningen med undervisning i avhållsamhet. En utvärdering som gjordes nyligen visar att dessa elever har senare sexualdebut men sällan skyddar sig med preventivmedel. Resultatet blir höga tal för tonårsgraviditeter med abort som följd, något som snarare borde uppröra än glädja en abortmotståndare. Istället har utbildningens anhängare dragit slutsatsen att det behövs mer, inte mindre, av denna misslyckade undervisning.

Man kan bara gissa vad Skytte vill ha istället för Malmö högskolas utbildning i sexologi, men oavsett vilket går det att räkna ut att konsekvenserna kommer att bli negativa.

Just nu pågår en debatt om religiösa friskolor. En stor del av svenska folket vill förbjuda dem och alla regeringspartier utom Kd vill utreda frågan. Debatten har fått nytt bränsle sedan den slutna kristna sekten Plymouthbröderna fått tillstånd att starta en friskola i Långaryd. Skolverket sade nej, men skolan överklagade och fick rätt i Länsrätten.

Friskolan säger att den kommer att följa skolans läroplan och värdegrund och man har anställt en utomstående rektor. Jag undrar ändå om det är förenligt med skollagen, läroplanen och värdegrunden att en skola är konfessionell över huvud taget.

Ordet konfessionell betyder ”bekännelsetrogen” och har samma etymolgi som det engelska ordet ”confession”, bekännelse. Att en skola är konfessionell betyder alltså att undervisningen bygger på en trosbekännelse. I vardagligt tal kallar man dessa friskolor för ”religiösa friskolor” men konfessionell är ett bättre ord. Med religiös friskola kan avses att skolan har en religiös huvudman, alltså att en församling är ansvarar för skolan.

Att en skola har en religiös huvudman behöver inte vara ett problem. Så länge skolan uppfyller den läroplan och värdegrund som myndigheterna har bestämt är allt frid och fröjd. En skola med konfessionell inriktning kan dock rimligtvis inte uppfylla de kraven. Läroplanen säger att undervisningen ska vara saklig och allsidig och lära eleverna att tänka kritiskt. En konfessionell undervisning går emot detta eftersom undervisning som bygger på en trosbekännelse aldrig kan vara saklig, allsidig eller självkritisk.

Därför menar jag att konfessionella friskolor vare sig är förenliga med skolans läroplan, dess värdegrund eller skollagen. Därav följer att konfessionella friskolor inte borde kunna förekomma i Sverige.