Ateistbloggen

En intressant debatt har dykt upp på Newsmill om Jesus som historisk person. Per Mikael Nilsson skriver den 12 maj 2011 att Dick Harrison – som skrivit på sin blogg på SvD att Jesus troligen har existerat – brister i sin metodik och är okunnig. Harrison i sin tur svarar på Newsmill samma dag att teorin att Jesus inte har funnits är en moden konspirationsteori.

Hårda ord och inga visor. Jag tänkte ge min egen reflektion över debatten men försöka undvika personangrepp.

Först en bakgrund varför jag, som apotekare har ett intresse av debatten, och varför jag är agnostisk till om Jesus har funnits eller inte. Är det, som Harrison antyder, på grund av att jag är ”troende ateist” och helt enkelt vill att Jesus inte ska ha funnits? Är jag så förblindad i mitt religionshat att jag inte ser bevisen?

För det första är det inget argument för att jag har fel. Även den som har ett starkt patos för ämnet kan ha rätt – och i så fall skulle man med samma argument vifta bort alla kristna apologeter som hävdar att Jesus har funnits – för om inte Jesus har återuppstått från de döda är deras tro förgäves (1 Kor 15:12-19).

För det andra bottnar mitt intresse i frågan inte efter min egen iver att omvända kristna, utan tvärt om, kristnas iver att omvända mig. Jag började intressera mig för frågan runt 1996 när den stora internetboomen kom och jag gladeligen gav mig in i diskussioner med ateister och troende på nätet. Jag upptäckte till min förvåning att många kristna använde evangelierna som historieböcker, samtidigt som forskningen visade att dessa är skrivna av anonyma personer minst 3 decennier efter Jesus förmodade död. (Även om vi daterar Markusevangeliet till år 65 v.t., som är den äldsta dateringen – omhuldad av kristna apologeter – så är det ca 30 år efter Jesus förmodade korsfästelse).

Jag upptäckte också hur dåligt underbyggda apologeternas argument var. Man radar upp namn som Josefus, Tacitus, Suetonius och till och med Talmud som ”historiska bevis” för Jesus existens, utan att ens nämna problemen med ovan nämnda texter. (Talmud skriver t.ex om tre olika Jesus som alla ger problem för kristendomen om de är den historiske Jesus, och Josefus ”Testimonium Flavianum” är en tydlig kristen interpolation).

Min utgångspunkt var att Jesus hade existerat som en historisk person, kanske som en karismatisk ledare som trollade för en hänförd publik (Jfr Uri Geller), kanske en man som efter sin död tillskrivits diverse mirakler, men ju mer jag analyserade beläggen, desto tunnare insåg jag att de historiska beläggen för en jordisk Jesus var – jag blev agnostisk i frågan.

Till min förvåning ser jag hur en ansedd historiker, Dick Harrison, anför argument som kunde vara hämtade ur någon av de böcker som diverse kristna har skickat till mig för att omvända mig till kristendomen – böcker som bara har gjort mig än mer agnostisk när jag har skrapat under ytan på argumenten. Jag har ingen egen teori om hur Jesus-myten har uppstått – kanske finns det en eller flera historiska personer som förlaga, kanske har Jesus inte ens existerat. Tyvärr finns det inga historiska bevis för vare sig den ena eller andra tesen.

Min poäng är kort och gott att bibelns berättelser om Jesus och kristendomens spridning kan förklaras precis lika bra utan att anta en historisk Jesus som genom att göra det. Ockhams rakkniv (”pluralitas non est ponenda sine necessitate”) säger oss då att vi ska ta den teori som antar minst antal premisser, eller slarvigt uttryckt: Den enklaste teorin.

Vän av ordning frågar sig kanske hur jag som apotekare kan ta mig friheten att slå en historiker på fingrarna. Låt oss anta att förhållandet vore det omvända. Säg att jag hävdade att ett receptfritt läkemedel botar cancer. Skulle då inte Nilsson och Harrison kunna ifrågasätta vad jag skriver? Och om så inte är fallet, hur ska vi bedöma de bibliska texter som satts samman av lekmän i en tid då historia inte existerade som vetenskap? Med vilken rätt uttalar sig ”Lukas”, som traditionellt anses vara Paulus läkare, i religiösa spörsmål? Med vilken auktoritet har han översatt Jesus liknelser till grekiska, och samlat in anekdoter om Jesus? Med vilken auktoritet uttalar sig härföraren Josefus om Judeas historia osv? Om man viftar bort sanningsfrågan med att vederbörande är lekman så viftar man därmed bort det mesta av källmaterialet om Jesus.

Så, låt oss med denna inledning ge oss i kast med debattartiklarna. Enligt Per Mikael Nilsson består Harrisons teori av följande argument:

* Källorna om Jesus är ovanligt många.
* Att det finns olika versioner i evangelierna om Jesus liv är ett tecken på deras äkthet.
* Källorna ligger tillräckligt nära i tiden för att ge trovärdiga uppgifter om Jesus.
* De icke-bibliska källorna styrker Jesus existens.

Det första argumentet anser han vara ogiltigt, eftersom källorna bygger på samma berättartradition. Som exempel anger han att om ett TT-telegram återges av flera olika tidningar så är det egentligen ett och samma budskap som multiplicerats många gånger.

Nilsson undlåter dock att förklara varför vi ska anta att källorna bygger på en gemensam tradition, så låt mig flika in. Matteusevangeliet och Lukasevangeliet antas allmänt bygga på Markusevangeliet. Dessa tre s.k. synoptiska evangelier bygger eventuellt på en äldre tradition benämnd Q, efter tyskans ”Quelle”, men Q-teorin är spekulativ och därför inte accepterad av alla historiker. Som Nilsson skriver: ”Markusevangeliets källor är höljda i dunkel”.

Vidare missar Nilsson i sin liknelse att om de olika återgivna TT-telegrammen är identiska så bekräftar de att det fanns ett gemensamt ursprungligt TT-telegram. De hjälper oss alltså att förstå vad som stod i ursprungstexten, även om de inte säger något om sanningshalten i telegrammet. (TT har ibland publicerat telegram med felaktigt innehåll – jag tror dock inte på någon konspiration i de fallen. Den enklaste förklaringen är sannolikt att journalisterna på TT inte är felfria.)

De största förändringarna av evenglierna har dessutom förmodligen skett innan den nuvarande tolkningen av kristendomen etablerades, och där är textmaterialet magert. Som exempel kan nämnas att det äldsta bevarade textfragmentet av något evangelium, det så kallade P52, dateras till perioden 120-150 v.t. Om de största förändringarna skedde under det första århundradet vet vi i stort sett ingenting om ursprungstexten.

Nilsson bemöter argumentet att om man inte tror på en historisk Jesus måste man förutsätta en massiv konspiration hos de tidiga kristna. Här skiljer jag mig från Nilsson. Han hävdar att man alls inte måste förutsätta någon konspiration. Jag hävdar att en ”konspiration” (i Harrisons betydelse av ordet, men inte så som ordet vanligtvis används) de facto har ägt rum. De tidiga kristna förföljde kristna sekter som hade en annan tro, sökte aktivt upp deras konkurrerande texter och förstörde dem. Även om vi antar att den kristendom som kom att bli den etablerade inte var en konspiration måste vi, med Harrisons terminologi, förklara alla konkurrerande texter såsom Petrusevangeliet, Markionevangeliet och Tomasevangeliet som produkter av konspirationer. Andra belägg för en konspiration, i Harrisons terminologi, är slutet på Markusevangeliet (Mark 16:9-20), som är tillagt i efterhand.

Jag vågar med fog påstå att Jesus-myten är världshistoriens största konspiration. Med Hans Conzelmanns ord: ”The Christian community continues to exist because the conclusions of the critical study of the Bible are largely withheld from them.”

Nilsson påpekar också mycket riktigt att Harrison (och de kristna böcker jag har fått) utgår från det de ska bevisa, nämligen att Jesus verkligen har existerat. Om han inte har existerat blir det inte märkligt alls att ingen ifrågasatte de kristna historierna om Jesus. Om de muntliga berättelserna går längre tillbaks än vår tideräknings början (se t.ex Alvar Ellegårds ”Myten om Jesus”, eller Talmud som jag nämnde tidigare) är inte ens de tidigaste dateringarna av evangelierna speciellt nära i tiden med traditionens början. Observera nu att jag inte påstår att evangelierna bygger på äldre traditioner. Det vet jag ingenting om, men man kan inte på förhand anta det som ska bevisas, nämligen att Jesus har funnits och att han levde i den tid evangelierna placerar honom. Då rör man sig i cirklar. Det spelar ingen roll hur stora cirklar man tar – de är fortfarande cirklar. Ett bättre angripsätt är att förutsätta det man ska motbevisa, och sedan leda i bevis att dessa förutsättningar leder till orimliga slutsatser eller inbördes motsättningar.

Nilsson avslutar med ”Harrison verkar inte förstå att evangelierna inte kan användas för att bevisa det som påstås i dem. Innehållet måste styrkas av information från annat håll, precis som i fallet med andra historiska personer som vi vet extremt lite om, om vi skall få ut kunskap om sanningshalten av det som sägs ha inträffat.”

Harrisons svar är att ”Försöket att avfärda Jesus som historisk person är snarast att hänföra till kategorin ’moderna konspirationsteorier’, tillsammans med idén om att CIA var ansvarigt för 11 september och att NASA fejkade månlandningen.”

Där tar han faktiskt fel. Forskningen som ifrågasätter Jesus historicitet har sin grund i 1800-talet och den katolska modernismen, som kom att ifrågasätta många etablerade föreställningar om Jesus. Och även om den ifrågasättande forskningen skulle vara modern så blir den inte mindre sann för det, lika lite som stamcellsforskning är felaktig för att den är modern. Liknelsen med 11-septemberkonspirationer haltar betänkligt då det finns historiska belägg för att kapade flygplan flögs in i Twin Towers det datumet. När det gäller Jesus saknas det historiska belägg, och därför menar jag att man inte bör anta att han har existerat.

Harrison påstår att ”troende” (hans eget citat) ateister använder sig av konspirationsteoretiskt hypotesbygge för att svärta ned sina motståndare. Här vore det hedervärt om Dick Harrison kunde ge ett exempel. Att det finns många olika mer eller mindre konspiratoriska böcker om Jesus är jag den förste att hålla med om (se t.ex Baigent, Leigh, Dödahavsrullarnas Hemlighet), men dessa är knappast ”’troende’ ateister”. För att Harrisons påstående ska vara giltigt bör han nämna några av de bättre böckerna skrivna av övertygade ateister, och visa varför dessa är felaktiga. I annat fall erkänner han att det åtminstone finns några ateister som skriver sakliga böcker där de förnekar Jesus existens.

Harrison ger sina argument för att anta en historisk Jesus:

”1. Man måste förutsätta en kristen konspiration i ett tidigt skede av kristendomens historia, som åtskilliga människor lät sig luras av. Paulus och/eller hans uppgiftslämnare hittade på allt och lyckades på kort tid slå blå dunster i ögonen på människor över hela Medelhavsvärlden, särskilt i öster, detta bara två decennier (senast, möjligen även tidigare) efter korsfästelsen. Och visst, en sådan konspiration kan ha funnits. Men den kan inte bevisas. Det är ett obevisbart antagande.”

Det här är ett argument som jag känner igen från mina kristna böcker, men argumentet säger faktiskt ingenting. På vilket sätt förklaras kristendomens utbredning bättre genom att anta den fysiska existensen av en Jesus decennier innan kristendomen spreds? På vilket sätt är det en bättre teori att anta ”Paulus spred på kort tid blå dunster i ögonen på folk, och Jesus har funnits” än ”Paulus spred på kort tid blå dunster i ögonen på folk”? Säger oss inte Ockhams rakkniv att skära bort det överflödiga antagandet ”och Jesus fanns”. För nog måste väl Harrison i sin roll som historiker ifrågasätta att Jesus visade sig för Paulus i en syn, och att han återuppstod på den tredje dagen – blå dunster som Paulus spred i ögonen på folk? Att han som privatperson har en kristen tro låter sig anas i argumenten, men som historiker bör han hålla isär tro och vetande. I annat fall ägnar han sig åt samma pseudovetenskap som han anklagar ”’troende’ ateister” för.

”2. Man måste förutsätta att övergången från muntligt till skriftligt traditionsbevarande är abnorm i just fallet Jesus, medan man är beredd att godta liknande utvecklingar i många andra fall.”

Varför måste man göra det? Harrison utgår än en gång från vad som ska bevisas, nämligen att Jesus blev avrättad under Pontius Pilatus styre. Om Jesus inte har funnits kan åtminstone delar av den muntliga traditionen mycket väl gå mycket längre bak i tiden. Paulus är den som spred kristendomen i världen, och han nämner väldigt få detaljer om Jesus jordiska levnad. Vad vet Harrison om vilka muntliga och skriftliga messias-myter som florerade i Paulus samtid, och som kan ha vävts samman till dagens Jesus-myt?

”3. Man måste förutsätta att vissa antika texter är falska, trots att bevis saknas för att det rör sig om förfalskningar… Detta är en typ av argumentation som är typisk för konspirationsteoretiker.”

Ptrrro, hold your horses! Det Nilsson redovisar är allmängods bland historiker. Att Testimonium Flavianum är en kristen interpolation vet vi med säkerhet, eftersom juden Josefus påstår att Kristus var Messias. Exakt vad Josefus ursprungligen skrev, eller ens om han skrev om Jesus alls (somliga forskare hävdar att texten är ditlagt av Eusebius) är höljt i dunkel. Är inte det rimliga att använda Ockhams rakkniv och vare sig anta att det fanns en ursprungstext om Jesus eller att det inte gjorde det? Vi måste alltså förhålla oss agnostiska till om Josefus skrev om Jesus. Det är inte mycket till bevis för att Jesus var en historisk person. Dessutom var inte Josefus samtida med Jesus, om man antar att Jesus blev avrättad under Pilatus styre.

”4. Man måste förutsätta att ett behov uppstod att uppfinna en historisk Jesus i ett sekundärt skede, det vill säga att kristendomen plötsligt grundades (okänt hur) och att man bestämde sig för att hitta på en grundare först i efterhand. Visst, så kan det ha gått till. Men det blir mycket lättare att få pusselbitarna att falla på plats om vi leker med tanken att sekten/rörelsen som senare fick namnet kristendom faktiskt utgick från en eller flera predikanter, och att Jesus var en av dem.”

På vilket sätt faller pusselbitarna lättare på plats om vi antar en eller flera historiska personer bakom Jesus? Vilken är den enklaste teorin: ”Paulus blev omvänd till kristendomen och förkunnade bland hedningarna om en person på en för dem avlägsen plats, som återuppstått från de döda, och denne person har existerat.” eller ”Paulus blev omvänd till kristendomen och förkunnade bland hedningarna om en person på en för dem avlägsen plats, som återuppstått från de döda”? Exakt hur faller pusselbitarna lättare på plats av att vi gör ett extra antagande?

”5. Man måste bortse från att alla diskrepanser i evangelierna tyder på att vi har att göra med separata, sinsemellan olika traditioner under kristendomens första decennier. Dessutom måste man bortse från mängder av besvärande omständigheter och till synes onödiga bortförklaringar i Nya testamentet.”

Harrison nämner ett antal fel och motsägelser som bekräftelse för sin tes, men ikullkastar inte dessa fel evangeliernas trovärdighet? Om vi inte kan lita på att Jesus föddes i Betlehem, eller ens när han föddes, hur kan vi då lita på deras sanningsenlighet i andra avseenden? Tyder inte de geografiska felaktigheterna i Markusevangeliet på att texten är skriven av en person som inte levde i Judea? Med Harrisons egen retorik, borde inte samtiden ha protesterat mot felaktigheterna? Visst har vi att göra med tre delvis separata traditioner, men motsägelserna dem emellan snarare minskar än ökar deras trovärdighet. Om dessa tre texter har genomgått en evolution så är det belägg för den ”konspiration” som Harrison förnekar. Om de å andra sidan nedtecknades exakt så som vi känner dem idag och inte har föregåtts av en muntlig evolution, hur kan vi då veta vad som är sant och vad som är uppdiktat? Om vi vet att vissa delar av evangelierna är uppdiktade, vad är det då som säger att de inte är uppdiktade som helhet?

”6. Man måste bortse från att romerska författare nämner kristna grupperingar redan under första århundradet e.Kr., dvs. att kristendomen redan då hade vuxit sig så synlig och stor att den blev föremål för rapporter.”

Även detta argument är oklart. Vad tillför hypotesen av en jordisk Jesus förklaringen av kristendomens spridning? Kristendomen spreds av Paulus, som enligt egen utsago aldrig träffat Jesus, och som tagit emot evangeliet direkt från Jesus Kristus, och inte genom någon människa (Gal 1:11-12). På vilket sätt förklaras det scenariot bättre om man antar att denna Jesus levt ett antal decennier före Paulus? Det är såvitt jag vet ingen som ifrågasätter att kristendomen i någon primitiv form spreds över det romerska riket.

Harrison bygger ett antal halmdockor kring ”måsten” som måste till för att vara skeptisk till att Jesus har existerat, och drar slutsatsen att man måste vara konspirationsteoretiker för att inte tro att Jesus har funnits. Här nämner han till min glädje själv Ockhams rakkniv och beskriver den korrekt som att man bör välja den teori som kräver så få extra antaganden som möjligt. Dock hoppas jag att mina invändningar visar varför hans replik inte motiverar dessa extra antaganden. Jag ska ge honom ”the benefit of doubt” och hoppas att han återkommer till sina skäl.

Harrison beskriver sin egen teori:

”Mot bakgrund av ovanstående resonemang finner jag det mest troligt att Jesus var en historisk person, en predikant i Galileen omkring år 30, förknippad med Nasaret, som fick en lojal men numerärt begränsad skara anhängare. Efter bråk med myndigheterna blev han korsfäst. Under de år som följde levde rörelsen vidare och fick allt fler anhängare, och när karismatiska predikanter som Paulus dök upp började den judiska sekten få vidare spridning och utvecklas till en religion.”

Låt mig presentera en enklare teori, med färre antaganden:

”En judisk sekt bland många andra trodde på en Messias-gestalt som avrättats av sina fiender och återuppstått från de döda. När karismatiska predikanter som Paulus dök upp började den judiska sekten få vidare spridning och utvecklas till en religion.”

Harrison skriver att hans scenario är det troligaste, och det har han naturligtvis all rätt att tro, men när han beskriver alla som inte tror på samma teori som han för konspirationsteoretiker ger han sig ut på mycket tunn is.

Nu inväntar jag Harrisons nästa inlägg i debatten för att se om han kanske kan förtydliga varför det är mer rimligt att anta att Jesus har funnits än att inte göra det antagandet.

Naturligtvis är inget av de argument jag här anför något skäl för att tro att Jesus inte har funnits. Men låt oss vara ärliga, utan att anklaga varandra för konspirationer, och erkänna att vi inte vet.

Apropå islamofobidebatten här på hemmaplan kan det vara lämpligt att påminna om antisemitism bland uppsatta muslimska företrädare utomlands.

http://vimeo.com/16779150

(mer …)

Skeptikerrörelsens elfte världskongress kommer i år att hållas den 12-15 oktober i Peking, Kina. Kongressen arrangeras av Center for Inquiry. Till talarna på kongressen hör: Peter Atkins, Susan Blackmore, Daniel Dennett, Paul Kurtz och normannen Johan Galtung.

Center for Inquiry skriver att även om det globala samhället nu blomstrar mer än någonsin tidigare så finns det fortfarande många motsättningar och konflikter i världen. Trots att vetenskapen har haft en stor roll i utvecklingsprocessen så är dess förhållningssätt ännu inte känt för en majoritet av mänskligheten. Att bygga en vetenskaplig kultur som en naturlig del av det allmänna tänkandet är fortfarande ett enormt problem, och detta är vad världskongressen kommer att handla om.

Jag böjer lite på ögonbrynen över valet av plats i diktaturens Kina. Förhoppningsvis har man valt Kina för att man oroas över den mängd ”traditionell” kinesisk pseudovetenskap som florerar i landet och underhålls av diktaturens nationalism. Kina är ett land under stor omvälvning och kanske vill man påverka världens folkrikaste land till ett vetenskapligare förhållningssätt. En så stor kongress med så många namnkunniga vetenskapsmän borde locka diktaturens intresse, om inte annat av propagandaskäl, så förhoppningsvis finns en chans att styra Kinas utveckling i en mer Humanistisk riktning.

I min artikel om den beklagliga tragedin i USA där en sydkoreansk gäststudent ”gått postal” och skjutit ned studenter och lärare på sitt universitet funderade jag över när ateismen skulle få skulden för dådet – för det är inte frågan om om utan om när.

Jag fick ett infall och gick in på Citicens Commission for Human Rights (CCHR) websida för att se om de tänkte lägga skulden på psykiatrin. På universitetet hade man ju uppmärksammat att studenten inte mådde bra och skickat honom på psykvård. Mycket riktigt hittade jag en artikel där psykiatrin ges skulden.

CCHR och deras svenska avdelning Kommittén för mänskliga rättigheter (KMR) ingår i Scientologirörelsen. Scientologerna vänder sig av religiösa skäl mot användandet av psykoaktiva droger och läkemedel och CCHR är deras propagandaapparat i den propaganda de för mot psykiatrin.

Det är beklämmande att se hur CCHR använder sig av en enorm tragedi för att vinna billiga poänger. Att en grabb med morbida tankar vårdats på psyksjukhus är helt naturligt. Det visar att åtminstone en del av systemet fungerar. Man är uppmärksam på varningssignalerna. Det är beklagligt att vården i det här fallet inte har lyckats förhindra ett vansinnesdåd, men det är knappast vårdens fel att en ung man får psykiska besvär. En adekvat sjukvård är tvärtom ett nödvändigt medel för att stoppa sådana här dåd. Hur många dåd som psykvården har förhindrat går det tyvärr inte att få statistik på eftersom dessa dåd aldrig inträffar.

Värt att notera i sammanhanget kan också vara att gärningsmannen kort tid innan dådet hade slutat äta sina antidepressiva tabletter. Man kan bara tänka sig vad som händer om CCHR lyckas med sin propaganda och alla galningar i världen slutar att ta sin medicin!

Osmakligt av $cientologerna att använda sig av en tragedi för att vinna billiga retoriska poänger och bekämpa vårt enda skydd mot den här typen av dåd!

I en ny bok med titeln ”Creation and Evolution” visar påven Benedictus XVI sin okunskap om evolutionsteorin. ”Det är… sant att evolutionsteorin inte är en komplett, vetenskapligt bevisad teori,” skriver han i boken. Vidare hävdar han att det tidspann som evolutionen förutsätter gör den omöjlig att verifiera eller motbevisa med experiment i en kontrollerad miljö: ”Vi kan inte producera (eng. haul) 10 000 generationer i ett laboratorium.”

Visserligen säger påven att det inte handlar om att ansluta sig till en kreationism som utesluter vetenskapen, och på sitt eget sätt försöker han förlika sina katolska dogmer om skapelsen med vetenskapen, så man kan säga att han är i grunden positivt inställd till evolutionsteorin. Det är bra, även om jag som ateist inte kan hålla med om att vetenskapen ska ”berikas” med religiös filosofi. Vetenskapens problem och luckor löser man bäst genom vetenskap. Det som stör mig är den okunskap som påven uppvisar om grundläggande fakta. Frågan är om han bara är okunnig eller om han medvetet blundar för dem?

För en teori kan av naturliga skäl inte bevisas. En teori är en samling principer och lagar som syftar till att förklara observerade fakta. I den betydelsen kan naturligtvis inte evolutionsteorin bevisas, men det kan inte heller andra etablerade teorier som gravitationsteorin, kvantteorin eller kaosteorin. Våra teorier måste hela tiden omprövas i ljuset av nya fakta och evolutionsteorin har faktiskt utvecklats en hel del sedan Darwins dagar. Den främsta revolutionen inom teorin var inlemmandet av Gregor Mendels lagar om dominanta och recessiva anlag under första hälften av förra århundradet. Att påven är okunnig om skillnaden mellan teorier och fakta kan man acceptera. Han är ju trots allt apologet och inte vetenskapsman.

Vad värre är är att påven blundar för evolutionens faktum. Det är ett faktum att jorden är ca 4,5 miljarder år gammal. Det är ett faktum att arter har kommit och gått och det är ett faktum att arterna har utvecklats helt i enlighet med evolutionsteorin. Vi kan alltså studera, inte bara 10 000 års evolution, utan vi kan studera en flera miljarder år lång process genom att titta på fossila avlagringar av arter som inte längre finns på vår jord. Det finns också många exempel på observerad gradvis evolution. Det mest kända exemplet är kanske Björn Kurténs studier av isbjörnens utveckling från brunbjörnen.

Inte heller behövs det 10 000-tals år för att fastställa evolutionens faktum. Det räcker att studera de nya arter som har uppstått i modern tid. På talkorigins.org listas en rad fall av observerad evolution i nutid.

Det finns idag ingen teori som är i närheten av att förklara alla fakta på ett sammanhängande sätt så som evolutionsteorin gör. Med Theodosius Dobzhanskys ord ”Inget inom biologin är förståeligt utom i ljuset av evolutionen.” Hur förklarar påven utvecklingen av antibiotikaresistens och uppkomsten av nya sjukdomar utan att belysa dem med vetenskapens fackla?

Det är positivt att påven bejakar evolutionsteorin. Det är mer än en katolik som inte har några som helst problem att acceptera den. Det är också positivt att han med till synes ärligt uppsåt försöker förena sin tro med vetenskapen. Dock är det skrämmande att han upprepar det kreationistiska argumentet att ”evolutionen är bara en teori” och därmed gör sig blind för att evolutionen inte bara är en teori, utan också ett faktum.

Påven borde hålla sig till det ämne han behärskar – teologi, och inte uttala sig i vetenskapliga spörsmål som han inte vet något om.

Länkar:

• Evolution can’t be proven: Pope Benedict
• Observed instances of speciation
• Some more observed speciation events
• Evolution of Polar Bears

Debatten om hotellbiblarna har fått en ny, om än föga förvånandsvärd, vändning. Nu kryper kulturfacisterna fram från sina stenar och visar sitt fula tryne – värsta formen av Sverigedemokrater och andra reaktionära och konservativa krafter. Det är precis samma sak som alltid brukar hända så fort någon ifrågasätter religionernas privilegier i samhället. Extremhögern dyker alltid upp till religionens försvar.

Enligt dessa kulturfacister måste kristendomen tvingas på det sekulära samhället som någon slags maginotlinje mot islam. Ibland undrar man om kristendomen har något egenvärde för dessa kulturfacister eller om den är blott ett medel för att ”skydda” oss från islam och de där konstiga svartmuskiga främlingarna som man är så rädd för? Känns argumenten igen?

• ”Sossesverige demonterar vårt kulturarv”
• ”Sekularinseringen är en eftergift åt islam”
• ”Sverige är ett kristet land”
• ”Kristna värderingar är nödvändiga för samhällets fortlevnad”
• ”Multikulti fungerar inte – samhället måste enas kring kristna värderingar”
• ”Bibelns kärleksbudskap har hjälpt så många”

Jag har ännu inte förstått om argument av typen ovan bara är retorik från nationalistiska konservativa eller om det är åsikter som man innerst inne omhuldar, men det går ju att tolka ett tydligt budskap ur de argument som förs fram. Budskapet är att sekularism är dåligt. Mångfald ska inskränkas till förmån för kristen enfald. Livsåskådningar ska inte behandlas lika av staten, utan kristendomen ska ges en särställning framför andra livsåskådningar. Det tycks finnas två anledningar till detta: den ena anledningen är att ”så har det ju alltid varit” och den andra är att ”kristendomen ska skydda oss från den onskefulla religionen islam”. Låt oss analysera dessa argument.

Jag kan förstå att man som kristen anser att bibelns budskap har hjälpt många. Ja, jag kan till och med förstå de icke-kristna som delar denna synpunkt. Trots allt är ju det budskap som förs fram av skolpräster, på skolavslutningar i kyrkan, under religionsundervisningen som till 95% handlar om kristendom, på högmässan på SVT, i livsåskådningsprogram, i radio och tidningar osv. Problemet är bara att om du frågar en muslim får du exakt samma svar om islam – islam har hjälpt så många. Han kan peka på muslimer som skänker allmosor som föreskrivs av koranen, muslimska skolor för fattiga barn, muslimska sjukhus osv. En hindu kan på samma sätt argumentera för sin religion, en buddist för sin. Ja till och med vi ateister kan komma med en rad argument för varför världen vore bättre om alla vore ateister.

Alla dessa argument för olika livsåskådningar är säkert relevanta för oss som är anhängare av dem. Som ateist vill jag gärna att andra ska inse att religionen är till skada för samhället. Den som är kristen vill av samma skäl att folk ska läsa bibeln och bli kristna. Allt detta är förståeligt, men för att det ska funka förutsätts att samhället är neutralt till olika livsåskådningar och att alla livsåskådningar får kämpa på samma villkor! Samhället måste av denna enkla anledning vara sekulärt. I annat fall diskrimineras livsåskådningar i förhållande till varandra. Att samhället, som kulturfacisterna vill, ensidigt gynnar kristendomen och missgynnar andra livsåskådningar är diskriminering. Vad den konservativa högern önskar är alltså ett diskriminerande samhälle.

Värt att notera är att sekulärt inte är detsamma som ateistiskt. Ett sekulärt samhälle är ett samhälle där alla religioner, såväl som sekulära livsåskådningar, har samma möjligheter att konkurrera om folkets gunst. Det är inte detsamma som ett samhälle där religion är förbjuden eller förtryckt. Tvärt om är det en förutsättning för att mer än en religion ska kunna existera. Ett sekulärt samhälle är därmed indirekt förutsättningen för ett demokratiskt samhälle!

Är då Sverige ett kristet eller ett sekulärt samhälle? Det beror på vad man menar med saken. Sverige är kristet i det avseendet att landet någon gång på 800-talet började att vridas mer och mer från asatron till kristendomen. Runt medeltiden var kristendomens ställning befäst och Gustav Wasa införde en statskyrka för ca 500 år sedan. Statskyrkosystemet avskaffades officiellt år 2000 men en hel del av Svenska kyrkans privilegier finns fortfarande kvar. Eftersom statskyrkosystemet är avskaffat är Sverige numera officiellt en sekulär stat – inte kristen. Enligt opinionsundersökningar är vi dessutom det folk som är mest sekulariserat i hela världen. Så i en historisk kontext kan man säga att Sverige är ett kristet land, men ser man till samhället av idag är vi ett sekulärt land.

Att hävda att Sverige är ett kristet land är alltså någon slags nationalromantik där man drömmer sig tillbaks till medeltiden då kristendomen regerade. Den tiden är dock förbi och idag lever vi i ett samhälle där individens frihet går före kollektivets förtryck. Detta ogillas av konservativa krafter. För dem är nämligen inte individen samhällets minska beståndsdel, utan individen är bara en del i samhällskroppen. Individen har inget värde i förhållande till familjen (och då endast den kristna kärnfamiljen), ”folket”, nationen eller religionen. Det är ur det perspektivet man måste se upprördheten över ”nedmonteringen av vårt kristna kulturarv”. Det viktiga för dessa krafter är inte att individen ska må bra och ha sin frihet – nej det viktiga är att bevara det gamla! Det gamla har ett egenvärde och individen är blott ett medel för att bevara det gamla!

Detta i kontrast till det Humanistiska synsättet där individen gör före alla ”högre” strukturer. Individen är inte en obetydlig del av en större samhällskropp, utan samhället finns till för individen. Det är individen som kan bli glad, ledsen, olycklig, lycklig. Det är individen som blir offer i krig – inte nationen. Ur ett Humanistiskt perspektiv är det meningslöst att bevara gamla strukturer bara för att de är gamla eller ingår i kulturarvet. Istället bör varje individ ges maximal frihet att själv välja livsåskådning utan påtryckningar utifrån – var och en blir salig på sin tro.

Det är därför organisationer som Humanisterna kämpar för ett helt sekulärt samhälle. Man anser att det är oetiskt att samhället förespråkar en livsåskådning framför andra. Därför kommer vi garanterat se en fortsatt kamp från dessa håll för att öppna samhället ännu mer och göra det än mer möjligt för individen att göra sina egna upplysta val.

Varje gång detta sker kommer vi också att se kulturfacisterna krypa fram från sina stenar och blotta sina åsikter för ljuset. Vi kommer att få se krav på en återgång till medeltiden då kristendomen regerade. Vi kommer att se krav på att kristendomen ska särbehandlas i samhället. Vi kommer att se argumentet att detta är nödvändigt för att skydda oss från islam; och vi kommer att få höra att om inte alla blir kristna så går samhället mot sin upplösning.

Jag har ett alternativ till att använda kristendomen som en maginotlinje mot islam. Låt oss visa på sekularismen som ett alternativ till religiöst förtryck. Låt oss enas om Humanistiska värderingar, där sekularismen ingår som en viktig del. Lås oss visa islamisterna att vi menar allvar och står upp för våra värderingar genom att avskaffa de återstående resterna av statskyrkans privilegier. Låt oss även avskaffa de andra trossamfundens privilegier och låta alla livsåskådningar, religiösa som sekulära, kämpa om individens gunst på lika villkor. När flyktingar från muslimska länder kommer till ett sådant samhälle och ser hur människorna lever lyckliga i fred och frihet kommer de också att vilja ha sin frihet och de kommer också att kämpa mot religionernas förtryck. Det är enda sättet att bekämpa religiös fundamentalism. Att återinföra statskyrkan är att närma sig fundamentalismen.

Varje steg från ett sekulärt samhälle är ett steg mot fundamentalismen. Vill vi hålla islamistiska fundamentalister stången är ökad sekularisering rätt medicin! Islamister fruktar inte kristendomen – de fruktar det öppna demokratiska samhället.

Extremhögern får gärna arbeta för att bevara det svenska kulturarvet om de vill. Allt arbete för att bevara kultur som annars skulle försvinna är hedervärt! Men varför är mänskliga rättigheter och principen om likabehandling underordnad detta arbete? Klarar de inte av att bevara kulturarvet utan att förtrycka oss som inte delar deras religion?

Någon frågade mig varför jag irriterar mig på den kristet fundamentalistiska tidningen Världen Idags svartmålning av Charles Darwin.

Det är inte kritiken som sådan som irriterar mig, utan det förtäckta budskapet som fundamentalistiska kristna sprider. Kritiken av Darwin går inte ut på att kritisera hans människosyn. I så fall hade det varit betydligt mer passande att kritisera t.ex Gobineaus eller Spencers människosyn från samma tid. Den fundamentalistiskt kristna kritiken mot Darwin går ut på att försöka göra ideologi av vetenskapen. Man överdriver Darwins rasism och säger att eftersom Darwin var rasist så leder evolutionsteorin till att alla biologer måste vara rasister. Eftersom rasism är oetiskt menar man då att det är oetiskt att tro på vetenskapliga fakta. På ideologiska grunder tar man alltså avstånd från en vetenskaplig teori. Det är det som irriterar mig, inte att man kritiserar Darwins människosyn.

Sedan tycker jag i och för sig att det är opassande att beskriva Darwin som ett monster när han enligt alla källor var en mycket trevlig och medkännande person, men det är inte främst de osakliga påhoppen på honom som irriterar mig utan det pseudovetenskapliga budskapet bakom kritiken.

Den kristna reaktionära tidningen Världen Idag publicerade förra veckan en artikel med titeln Darwins skrämmande människosyn. Med utgångspunkt från hans bok ”Människans Ursprung” hävdar man att Darwin var rasist. Nu har jag inte läst just den här boken, men med tanke på den rasism som genomsyrade det viktorianska samhället skulle jag inte bli förvånad om han var nedsättande mot icke-européer. Varför skulle Darwin vara annorlunda än sin samtid i det avseendet?

Däremot var Darwin en godhjärtad person, vilket inte minst framgår av hans självbiografi som jag har läst, något Värden Idag indirekt erkänner då de konstaterar att Darwin hade moraliska betänkligheter med sina slutsatser. I självbiografin skriver han helt apropå (min översättning):

”En neger bodde förresten i Edingburgh, som hade rest med Waterton (sic), och tjänade sitt uppehälle genom att stoppa upp fåglar, vilket han gjorde utmärkt: han gav mig lektioner mot betalning, och jag brukade ofta sitta med honom för han var en väldigt trevlig och intelligent man.”

I boken ”Resa kring jorden” skriver Darwin även om hur illa slavar behandlades och han upprördes över hur grymt slavägare behandlade sina slavar. Dessa slavägare var med största sannolikhet kristna eftersom ateismen inte var lika utbredd då som nu. Även om Darwin troligen var nedsättande mot svarta så var han nog trots allt bättre än sin samtid i det avseendet.

Värre var det då med Martin Luther, grundaren av den ideologi och människosyn som Värden Idag grundas på. Luther var verkligen uppfylld av ett genuint hat mot judar och allt judiskt. Han gav ut en skrift med titeln ”Om judarna och deras lögner” där han föreslog följande behandling av judarna. Det är inte konstigt att Luther och hans skrift var populär i Tredje riket:

”Det första rådet är, att man tänder eld på deras synagogor och skolor och det som inte kan förbrännas, grävs ned och överhöljs med jord, så att ingen människa i all framtid upptäcker vare sig en sten eller några rester.”

”Det andra rådet är, att man likaså slår sönder och förstör judarnas hus, ty de utövar just detsamma där, som de bedriver i sina skolor. Därför ska man kanske hålla judarna under ett tak eller i uthus såsom zigenare, så att de må veta, att de inte är herrar i vårt land, vilket de berömmer sig av, utan i landsflykt och fångna, att de ständigt må gallskrika och klaga inför Gud över oss.”

”Det tredje rådet är, att man ska ta alla böneböcker och talmund­skrifter från dem, där sådant avguderi, sådan lögn, förbannelse och hädelse lärs ut.”

”Det fjärde rådet är, att man förbjuder deras rabbiner med hot om livets förlust att framdeles undervisa.”

”Det femte rådet är, att man helt och hållet upphäver judarnas gatu- och vägeskort. Ty judarna har ingenting att göra i detta land, då de icke är härskare eller fogdar eller köpmän eller liknande. De ska stanna hemma.”

”Det sjätte rådet är, att man förbjuder judarnas ocker och tar ifrån dem alla kontanta tillgångar och klenoder i silver och guld och lägger dessa i beslag.”

”Det sjunde rådet är, att man ger de unga starka judarna och judinnorna slaga, yxa, jordhacka, spade, spinnrock, slända och låter dem förtjäna sitt bröd i anletes svett.”

I en tävling om vem som hade den mest skrämmande människosynen skulle Martin Luther slå Charles Darwin med hästlängder, och då har jag ändå inte tagit upp hans kallsinne för fattiga bönders lidande eller den inhumana predestinationsläran.

Kreationister brukar anklaga evolutionsteorin för att leda till rasism. Anders Gärdeborn, ordförande för den kreationistiska websidan genesis.nu hymlar t.ex inte med varför han motsätter sig evolutionsteorin:

”Med utvecklingsläran som grund står vi alltså inför ett val mellan pest och kolera – antingen rasism eller en utsuddning av det unika i människovärdet tillsammans med ett överdrivet upphöjande av djur. Därför är det inte förvånande att båda dessa trender är så tydliga i vårt samhälle idag. De är bara en naturlig konsekvens av den grundsyn på vårt ursprung som vi valt. Som kristna och skapelsetroende behöver vi inte hamna i detta dilemma. Vi är alla Guds avbilder med samma värde och med ett unikt värde i förhållande till djuren. Med denna grund kan vi sedan konsekvent och effektivt bekämpa både rasism och olika former av urspårad, militant upphöjande av djurarter.”

Ett annat vanligt argument är att 1800-talets rasbiologer och Hitler använde Darwins lagar för att rättfärdiga sin rasism. Nästa blogg kommer att handla om kristendomens roll i rasbiologin, men först vill jag skriva lite om evolutionsteorin och värderingar.

Först och främst bör man betänka att evolutionsteorin, liksom t.ex gravitationsteorin och strängteorin är vetenskapliga teorier. Det är alltså inga filosofiska teorier och berör inte filosofiska frågeställningar som meningen med livet, människovärdet eller rätt och fel. Dessa frågor ligger utanför vetenskapens domäner och därför kan inte en vetenskaplig teori uttala sig om dem. Att hävda att evolutionsteorin legitimerar rasism eller nazism är rent nonsens eftersom dessa innehåller normativa utsagor, och det ligger i saken natur att man inte kan få något som helst stöd i sådana frågor i vetenskapen.

Även om vi tänker oss för en stund att det vore möjligt att dra normativa slutsatser ur vetenskapliga teorier så bevisar inte det att evolutionsteorin är falsk. Det skulle lika gärna kunna vara så att t.ex Hitler hade rätt. Att en vetenskaplig teori leder till obehagliga slutsatser är ingen anledning att ifrågasätta teorin om den är korrekt. Anders Gärdeborn och andra kreationister må anse att det vore trevligt om evolutionsteorin var falsk, men det gör det inte så.

Kreationisternas problem med evolutionsteorin är att denna teori säger att arterna utvecklas genom naturligt urval. Eftersom man ofta förknippar naturligt urval med den starkes överlevnad (engelska ”survival of the fittest”, egentligen ”den mest anpassades överlevnad”) blir kreationister moraliskt förstörtade. De kan inte tänka sig att deras allsmäktige gud skulle kunna använda ett så grymt instrument för att skapa människan och därför kan de inte tro på evolutionsteorin.

Det finns ett ord för att bedriva skenbar vetenskaplig verksamhet utifrån ideologiska grundteser – pseudovetenskap. Kreationism är en pseudovetenskap eftersom den med skenbart vetenskapliga argument försöker hitta angreppspunkter mot evolutionsteorin samt bevisa att arterna är skapade av sin gud. Föreningen Genesis förespråkar den mest långtgående kreationismen, Young Earth Creationism (YEC) som menar att jorden inte är äldre än 10 000 år och att gud skapade allt liv på sju dagar som det beskrivs i moseböckerna. En mer återhållen variant är Old Earth Creationism (OEC) som erkänner de vetenskapliga beläggen för en gammal jord men ändå menar att gud har skapat alla livsformer och att inga nya livsformer kan uppstå genom evolutionära mekanismer. Grunden för båda varianterna är att de anser att den motsäger deras kristna tro. Av ideologiska orsaker tar man därför ställning mot vetenskapen.

En liknande pseudovetenskap, mitjurinismen (även känd som Lysenkoism efter dess talesman Trofim Lysenko), dominerade länge i Sovjetunionen. Även där hade man problem med de etiska följder man trodde sig se hos evolutionsteorin. Det var inte Darwins teorier om naturligt urval som man hade problem med, utan Gregor Mendels teorier om dominanta och recessiva gener. Evolutionsteorin hade vid den här tiden börjat förena Darwins teorier med Mendels och det kunde inte bolsjevikerna acceptera. Evolutionsbiologer förpassades till Sibirien eller ”försvann”.

Såväl kreationismen som mitjurinismen är ideologiskt grundad kritik av vetenskapen och bygger på ett radikalt missförstånd om evolutionens följder. Även om evolutionsteorin säger att de mest anpassade varelserna är de som har störst chans att överleva så säger den ingenting om det är bra att det är så. I en kommande blog kommer jag att ta upp socialdarwinismen och rasbiologin som byggde på samma felaktiga antagande men åt andra hållet. Här förkastade man inte evolutionsteorin för att den sade emot den egna ideologin, utan man ansåg att evolutionsteorin bekräftade den. Med skenbart vetenskapliga argument förvrängde man evolutionsteorin för att få den att passa in i den egna politiska läran. Socialdarwinism och rasbiologi var därför också pseudovetenskaper. Att dessa läror utnyttjade evolutionsteorin för sina egna syften är därför inget argument mot evolutionsteorin som sådan utan ett argument mot att förvränga den för att kunna utnyttja den politiskt. Även kreationister förvränger för övrigt evolutionsteorin för sina syften. (Hur många gånger har man inte hört en kreationist hävda att evolutionen säger att alla arter uppkom av en slump när lagen om naturligt urval säger raka motsatsen?)

För att inte bli allt för långrandig avslutar jag med ett citat av idé- och lärdomshistorikern Hertha Hansson i boken Alkemi, Romantik och Rasvetenskap:

”Är det då Darwinismen som är orsaken till det onda? Nej, vi är var och en själva ansvariga för vad vi låter vara motiv för vårt handlande. Om evolutionismen lär ut att de bäst anpassade är de, som har störst utsikter att överleva i kampen om tillvaron och få större och bättre anpassad avkomma, är det vårt eget val om vi uppfattar det som vår moraliska plikt att lindra effekterna av detta eller påskynda naturens gång. Ansvar kan inte delegeras, inte ens till vetenskapen.”

Enligt en artikel i tidningen Dagen röstade drygt en procent av dem som går gudstjänst några gånger per år på Sverigedemokraterna (SD) i valet 2006. I valet fick partiet 2,9% så andelen är mindre än för befolkningen i stort. Det framgår inte hur undersökningen är gjord och hur det såg ut bland andra kategorier, t.ex ateister eller regelbundna gudstjänstbesökare, men Dagen är förskräckta och Theódoros Demetriádes, projektledare för invandrarfrågor på Evangeliska Frikyrkan, kommenterar undersökningen med att ”Det borde vara på noll”.

Jag håller med den som anser att ingen borde rösta på Sverigedemokraterna men jag håller inte med om slutsatsen att andelen borde vara mindre bland gudstjänstbesökare än allmänheten i stort, snarare tvärt om!

Varför då, undrar säkert vän av ordning, SD är ju ett främlingsfientligt parti och det går väl inte ihop med det kristna kärleksbudskapet? Jag håller med om att SD är främlingsfientliga, men ser man till vad partiet vill i kyrkopolitiska frågor förstår jag inte hur någon som inte är kristen kan vilja rösta på dem.

Sverigedemokraterna är ett konservativt nationalistiskt parti som anser att svensk kultur är och bör vara starkt förknippat med den kristna läran. De betecknar sig som icke-konfessionella men tar avstånd från det sekulära samhället och vill att Svenska kyrkan ska ha en särställning framför andra (speciellt icke-kristna) samfund.

Här är några citat ur Sverigedemokraternas kyrkopolitiska manifest 2005:

”Det svenska samhället har under de senaste decennierna genomgått en djupgående omvandling med få motstycken i historien. Traditioner, gemenskap, normer och moral har raserats i en allt snabbare takt och ersatts med överdriven individualism, otrygghet, destruktiv hedonism och rotlöshet. Istället för att bekämpa sekulariseringen och andra fenomen som bidragit till denna samhällsutveckling har den nuvarande kyrkoledningen till stora delar lierat sig med den samhällselit som varit pådrivande bakom den omstörtande omvandlingen av vårt land och därigenom har man också, i likhet med dessa, fjärmat sig från stora delar av det svenska folket och kyrkans medlemmar.”

”Svenska kyrkan skall i kraft av sin historia och betydelse för den svenska identiteten inneha en särställning och inte jämställas med andra samfund och religioner.”

”Kyrkan bör bli mer offensiv i sin inhemska mission och på intet sätt understödja utbredningen av främmande religioner som islam i Sverige.”

Sverigedemokraterna vill alltså motverka sekulariseringen, öka Svenska kyrkans ”offensiva” mission i Sverige och ge Svenska kyrkan en särställning framför andra trossamfund. Man vill också värna om kristen etik enligt en sammanfattning av partiets politik:

”Vi förespråkar en moralisk upprustning, vi värnar västerlandets kristna etik, och vi vill stärka nationalkänslan, för att på så sätt skapa en större trygghet och gemenskap inom det svenska samhället.”

Även i övrigt står SD för en tydligt kristen politik, t.ex i sitt fördömande av homosexuella äktenskap och homosexuell adoption, abortmotstånd, mm. Kort sagt för partiet en tydligt kristen politik.

För mig som ateist är det ofattbart att det finns ateister som vill stödja denna politik. Jag är snarare förvånad över att bara 1,2% av gudstjänstbesökarna röstade på SD när de fick 2,9% i valet. Sverigedemokraterna för helt klart en främlingsfientlig politik, men en kristen sådan. Om det nu mot förmodan är så att det finns en övervikt av ateistiska sympatisörer för partiet (Dagen har valt att inte redovisa för några andra siffror än den ovan nämnda – man kan ju spekulera i varför) bör man ändra sin politik till en sekulär politik som tar avstånd från kristendomen såväl som islam och andra icke-kristna religioner.

Jag tycker att man kraftfullt bör ifrågasätta varför den som har valt att utträda ur Svenska kyrkan röstar på en politik som vill ge kyrkan större makt och inflytande över samhället. Om Sverigedemokraternas väljare tycker att Svenska kyrkan är så viktig, varför har de då gått ur? Är det ett exempel på skenhelighet (i dubbel bemärkelse) hos Sverigedemokraterna, eller finns det siffror i undersökningen som Dagen har valt att inte redovisa?

Fotnot: Jag har kontaktat Dagens reporter Hasse Boström med några frågor om undersökningen och återkommer med en uppföljning om jag får svar.