Ateistbloggen

År 2001 skrev Joseph Ratzinger, sedemera påve Benedictus XVI, ett brev som förbjöd katolska kyrkans biskopar att nämna något om katolska prästers övergrepp mot barn för myndigheterna. Detta rapporterar Hans Iwan Bratt i sin blog.

Värt att notera är att år 2001 var Ratzinger prefekt för Troskongregationen, dvs den organisation som förr kallades Inkvisitionen. Han var även ordförande i den påvliga Bibelkommissionen som bestämmer över katolska kyrkans dogmer om hur bibeln ska tolkas. Dessa två poster innebar att Ratzinger näst efter dåvarande påven Johannes Paulus var den som hade mest makt över hur Vatikanen skulle förhålla sig i olika frågor.

Detta innebär i praktiken att Vatikanen från högsta ort har saboterat myndigheternas utredningar om övergrepp mot barn. Uppemot 10 000 barn kan ha utsatts för dessa övergrepp, skriver Hans Iwan Bratt.

Senaste numret av Der Spiegel har ”De nya ateisternas korståg” som tema. Numret innehåller en kritisk ledare men också tre artiklar som ger en rättvis överblick över debatten, rapporterar Giordano Bruno-stiftelsen.

De tre artiklarna:

• En ny generation vetenskapsmän vill befria världen från tro
• Den franske filosofen Michel Onfray om tro, lögn och makt
• Hur tyska ateister vill få inflytande i samhället

Den tyska Giordano Bruno-stiftelsen rapporterar att den brittiska evolutionsforskaren och religionskritikern Richard Dawkins kommer att motta deras Deschnes-pris på 10 000 Euro den 12 oktober i år.

Med sina vägvisande evolutionsteoretiska verk samt boken ”The God Delusion”, som kommer i tysk översättning i september i år, har Dawkins stärkt de sekulära, vetenskapliga och humanistiska tankarna, förklarar stiftelsen. Läs originalartikeln här.

TCO gjorde för två veckor sedan ett uttalande till försvar av de mänskliga rättigheterna i Polen. Diskriminering på grund av sexuell läggning är vanligt förekommande och lagen har inget skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Nyligen aviserade polens konservativt kristna vice utbildningsminister (som för övrigt har anordnat seminarier mot evolutionsteorin i EU-parlamentet) ett lagförslag som skulle förbjuda homosexuella lärare och ”propaganda för en homosexuell livsstil”, vilket tycks inkludera sexualupplysning och information som förespråkar tolerans mot homosexuella.

TCO uppmanar Polens regering att ta avstånd från lagförslaget och istället verka för att stärka de mänskliga rättigheterna. Man uppmanar också den svenska regeringen samt den europeiska fackliga samarbetsorganisationen EFS att verka för att lagförslaget inte realiseras.

”Vi är allvarligt bekymrade över situationen i Polen. Det aktuella lagförslaget skulle förvärra tillståndet påtagligt.” skriver man i uttalandet.

Meet My Enemy har en märklig kommentar till mitt kritiska inlägg om Family Day i Italien förra veckan. Han skriver att eftersom inte allting kan vara tillåtet i ett samhälle utan man måste ha regler så är det inte intolerant att lägga sig i hur andra lever. Underförstått att det inte är intolerant att anorda massprotester mot att homosexuella par får ökade rättigheter, får man förmoda.

Vidare hakar han upp sig på att jag frågar varför just kristna ska lägga sig i hur andra lever, som om han inte visste att det var kristna som anordnade protesten, och att kristna fundamentalister i Sverige har liknande demonstrationer om än i betydligt mindre omfattning.

Slutligen menar han att eftersom jag protesterar mot den kristna intoleransen så lägger jag mig i hur kristna lever.

Jag förstår inte resonemangen. Är det intolerant att tillåta homosexuella att leva tillsammans men tolerant att inte göra det? De enda begränsningarna vi bör tillåta den mänskliga friheten är sådant som skadar andra (och i viss mån sådant som skadar den som utövar det, men skulle vi förbjuda allt som är potentiellt skadligt skulle ingenting vara tillåtet). Vilken skada lider andra av att homosexuella lever tillsammans? Vilken skada lider andra av att sambos får ökade rättigheter?

Angående kristna så var det just kristna som var intoleranta i det här fallet. Hade det varit Sverigedemokrater som protesterade mot blandäktenskap hade jag frågat varför Sverigedemokrater ska lägga sig i hur andra lever. Hade det varit Humanister som protesterade mot att kristna får gifta sig hade jag frågat varför Humanister ska lägga sig i hur andra lever.

Slutligen lägger jag mig inte i hur kristna lever, men när de agerar intolerant och ordnar massdemonstrationer för att minska andra människors rättigheter tar jag de andra människorna i försvar! Med hänvisning till mitt första stycke: Vi bör begränsa människors frihet när det går ut över andra människor. Som det står i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter: Ingen av dessa rättigheter får användas för att hindra andra från att utöva sina rättigheter.

Jag måste ha uttryckt mig bristfälligt om budskapet inte gick fram i min artikel så jag får väl vara tydligare: Att vilja förbjuda andra människor att leva sina liv enligt sina egna värderingar så länge ingen kommer till skada är intolerant. Därför är Family Day intolerant och därför bör den kritiseras.

Att somliga kristna inte inser det, utan tar intoleransen i försvar visar med all önskvärd tydlighet varför Humanisterna behövs!

Jag har känt till Blasphemy Challenge ganska länge nu, men jag har inte tyckt att det har varit värt att gå med. Varför? Jag får intrycket att de som antar utmaningen främst är upproriska tonåringar som får en kick av att förklara att de har lämnat kristendomen. Det känns lite omoget sådär.

MEN på senaste tiden har den religiösa maktapparaten visat ett oerhört fult och intolerant tryne. Jag vill inte längre stillatigande sitta och titta på när intoleranta kristna förminskar människors argument med Ad Hominem-angrepp, när man demonstrerar för att förhindra andra människor från att leva tillsammans ogifta, när unga män och kvinnor könsstympas mot sin vilja, när unga kvinnor stenas till döds för att de själva har valt vilken man de vill leva med, osv. Vi som står för förnuft och tolerans måste sätta ned foten och säga ifrån. Därför antar jag idag blasfemi-utmaningen.

För er som inte vet vad Blasphemy Challenge handlar om kan jag förklara att den enda synden som är oförlåtlig enligt bibeln (Mark 3:29) är hädelse mot Den helige ande. Nu anser jag förvisso att Blasphemy Challenge övertolkar bibeln. Att förneka Den helige ande är inte detsamma som blasfemi. Förmodligen ska det till en förolämpning också.

Huvudsyftet med utmaningen är, tror jag, att kristna skrämmer med helvetet. Den som inte tror ska hamna i helvetet och det finns alltid en liten, liten chans att helvetet finns så det är bäst att tro, ungefär. Det är en variant på Pascals trossats. Därför är syftet att visa att man inte är rädd för helvetet, att man vägrar bli skrämd till lydnad.

Då jag inte har någon webkamera kan jag inte spela in en film och posta på Youtube. Istället skriver jag den som en blogg och hoppas att fler följer mitt exempel. Jag, Fredrik Bendz, förnekar härmed Fadern, sonen Jesus Kristus, Den helige anden, Tor, Oden, Jupiter, Zeus, Apolloneos, Mithras, Jultomten, Påskharen och Rödluvan. Jag är inte rädd för helvetet eftersom jag inte tror att det existerar, och om det mot förmodan skulle göra det är den som har skapat det en så ondskefull despot att han ändå inte förtjänar någon tillbedjan. (Den sannolikheten är dock ungefär lika liten som att 1+1=2 skulle visa sig felaktigt).

För att vara helt säker på att jag verkligen har hädat enligt Mark 3:29 så vill jag gärna tillägga att Den helige ande kan ta en stor träpåle och sticka upp någonstans. Rödluvan hjälper säkert gärna till!

Skicka gärna denna utmaning vidare och anta den du också.

http://www.blasphemychallenge.com/

Igår kommenterade jag Bitte Assarmos artikel där hon med satanistisk frenesi och hat går till angrepp mot Humanisterna. En sak som jag då inte visste något om var detta som Bitte beskriver:

”Det hindrar uppenbarligen inte att Humanisterna själva gärna går i kyrkan; för inte så längesedan ville man att kyrkorna skulle ta bort orden ”så lyder Herrens ord” ur läsningarna eftersom den uppfattades som kränkande för ateisterna. Man skulle lika gärna kunna vända på hela saken och ifrågasätta varför en ateist överhuvudtaget går i kyrkan – och varför kyrkans läsningar i så fall ska anpassas till det.”

Nu har jag fått ta del av en insändare i Kyrkans Tidning som detta förmodligen anspelar på:

Det har varit Bibelns dag i kyrkan och samtal har förts kring Bibeln och jag. Då har det framkommit även i privata samtal, att det främst är i gudstjänsterna som man möter Bibeln, ej i hemmen eller i skolan. Många vanliga seriösa människor — kalla oss humanister — går gärna i kyrkans gudstjänster. Den som är humanist är, självklart, humanist helt och fullt, har alltså också en humanistisk bibelsyn, vilket innebär att hon själv tar ställning till bibelorden, inte underdånigt tackar och tar emot. Människan är herre även över Bibeln. Troligen har många präster också den bibelsynen, vilket framkommer i predikningar. Ändå slutar läsningen av texterna i gudstjänsten med orden ”Så lyder Herrens ord” och församlingen svarar i kors: ”Gud vi tackar dig”. Gäller såväl Gamla som Nya Testamentet. Detta inslag i liturgin är stötande och ger fel signal, åtminstone till humanister, om hur vi ska ta emot bibelordet. Det är vi som avgör om vi kan ta emot det som ”Herrens ord”. Man tänkte nog inte på humanisterna när man införde detta inslag i kyrkohandboken 1986. Det fanns inte tidigare. En kyrkvan humanist är nog i allmänhet lojal med detta inslag. En mer ovan men intresserad däremot blir säkert mäkta förvånad.Var rädd om humanisterna i Svenska kyrkan. Skulle jag själv, mot all förmodan, hamna i en situation där jag skulle behöva välja mellan humanism och kristendom då väljer jag tveklöst humanismen

Nu finns det två alternativ. Antingen hånar Bitte en seriös insändare av en bekymrad medlem i Svenska kyrkan, eller också är det ett ”troll” – en kristen person som vill håna Humanisterna genom att skriva en låtsas-insändare. Jag vet inte vilket som är värst!

Jag väljer att följa Hanlons Rakkniv (”Never attribute to malice that which can be adequately explained by stupidity”) och utgår från att det är en människa med ärligt uppsåt som skrivit insändaren. Hur reagerar Bitte på detta? Tar hon kvinnans bekymmer seriöst? (För insändaren är underskriven med ett kvinnligt namn som jag har valt att inte skriva ut.) Förklarar hon de sakliga skälen till varför man bör läsa ”herrens ord”? Nej hon väljer att håna, i syfte att kunna smutskasta Humanisterna. Förstår inte Bitte att hon skrämmer iväg alla vettiga människor från kyrkan med en sådan attityd? Är det kanske det som är syftet? Eller har Bitte blivit så förblindad i sitt hat mot Humanisterna att allt är berättigat så länge hon kan skada förbundet?

Jag håller med Bitte om att ateister inte borde gå i kyrkan, eller vara medlemmar i Svenska kyrkan heller för den delen, men jag har hittills inte försökt övertala någon om att gå ur. (Däremot finns det en artikel på Ateism.se om konsekvenserna och hur man gör). Dock får argumentet att Svenska kyrkan ska ha en särställning på grund av att 75% av svenskarna är medlemmar mig att börja fundera på det. Jag har tidigare tyckt att det är för negativt men nu börjar skälen till en sådan uppmaning att väga över. Tack vare Bitte och hennes gelikar kommer jag att ha svårt för att hålla tyst med mina åsikter. Det är ju på grund av att Svenska kyrkan har en särställning som så många är med. Det är ett moment 22 som behöver brytas.

Men oavsett mina åsikter i frågan skulle det aldrig falla mig in att håna den ateist som går i kyrkan. Om de tycker att det är trevligt kan jag tycka att de har blivit lurade och indoktrinerade från barnsbenen att kristendomen är något fint och rart. Andra är med i Svenska kyrkan för att de uppskattar ceremonierna, kyrkobyggnaderna eller hjälparbetet. Jag tycker att det finns bättre ceremonier, att det finns sekulära organisationer som man kan stödja om man vill ge bistånd och att kyrkan gott kan få sköta om kyrkobyggnaderna för egna pengar, förutom kulturhistoriskt värdefulla kyrkor som bör omvandlas till museer och hanteras av riksantikvariatämbetet. Dessa åsikter skulle jag kunna tänka mig att argumentera för med en ateist som är medlem i Svenska kyrkan, men jag skulle aldrig håna dem.

Bitte skriver i sina artiklar om verbal förföljelse av kristna, om kristna som hånas mm. Men Bitte, två fel gör det inte rätt. Om du anser att kristna förtalas och hånas i massmedia bör du föregå med gott exempel, inte själv förtala och håna. Du förlorar helt i trovärdighet när du i ena andetaget ger uttryck för en offermentalitet och ojar dig över att kristna ”förföljs”, som du kallar det, när du i nästa andetag själv beter dig på det sätt som du nyss kritiserade. Har du helt missat det avsnitt i bibeln som säger ”bete dig mot andra som du själv vill bli behandlad”? Jag vet att det finns andra bibelstycken som handlar om hämnd, men dem skulle du säkert ta avstånd ifrån i en debatt mot mig. Den som tar upp de bibelcitaten skulle du genast anklaga för att förfölja kristna och inte vilja förstå. Ändå är det dem du lever efter.

Jag har ett råd till dig Bitte: Sluta upp med de här dumheterna innan du gör dig själv till åtlöje! Om du har problem med kritiken av kristendomen så bemöt den med sakargument istället. Du framstår bara som skenhelig när du kritiserar andra för att bete sig på ett sätt när du själv beter dig lika illa. Du polariserar debatten helt i onödan, skapar konflikter som inte behöver finnas och stöter bort människor som sympatiserar med kristendomen. Tvärtemot vad du tror går inte alla ateister eller Humanister om kring och hatar alla kristna. Jag har själv många vänner och bekanta som är både kristna och muslimer. Du behöver inte vara rädd för oss ateister. Vi vill dig inget illa – inte ens vi som kritiserar kristendomens privilegier för att vi tycker att en religion inte ska vara privilegierad i ett demokratiskt samhälle.

Du borde kanske ta fasta på det sista i insändaren. Om folk tvingas välja mellan kristendomen och Humanismen är det kanske Humanismen de väljer. Inte mig emot, men är det verkligen det du vill?

C. S. Lewis är mest känd för sina böcker om landet Narnia. Vad som kanske är mindre känt hos allmänheten är att Lewis också var kristen fundamentalist. Han omvändes till kristendomen av rationella argument och blev sedan starkt fundamentalistisk. Narnia-böckerna är i själva verket en allegori över hans tro på Jesus återkomst.

Miljöpartisten Birger Schlaug har gått en alpha-kurs om kristendomen och reagerade när han läste Lewis bok Kan man vara kristen? I boken försvarar Lewis dödsstraffet och förklarar att en god kristen ska kriga med munterhet, skriver Schlaug. Detta föranledde honom att skriva debattartiklar i Borås Tidning och Svenska kyrkans tidning. I Borås Tidning avslutas artikeln med orden:

Finner man att det är ”knivskarp argumentation” att unga män bör få känna ”den naturliga glädjen” i att döda? I så fall väljer jag att svara absolut nej på den fråga som ligger i bokens titel.

I en intervju i Dagen säger Schlaug att han kanske var lite naiv i början när han trodde att Lewis inställning till kriget skulle uppfattas som chockerande:

”Att det var så många som skulle försvara skrivningen trodde jag inte. Det vanligaste argumentet är att han skrivit så mycket annat bra… [J]ag tycker att en religion bör kunna stå för samma grundståndpunkt oavsett om det är krig eller inte. Det kravet skulle man i alla fall ha ställt på en politisk ideologi.”

Schlaug refererar också till en kommentar som Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen, gjorde när Saddam Hussein dömdes till döden. I artikeln tar inte Gustavsson avstånd från dödsstraffet utan säger:

”Jag ser inga tvingande teologiska eller moraliska invändningar mot dödsstraff; det är en fråga upp till varje land. Så med fallet Saddam Hussein hade jag inga invändningar mot att de irakiska myndigheterna fällde en dödsdom.”

Egentligen är det föga förvånande att C. S. Lewis, som också har skrivit att lidandet är nödvändigt och att människan är ohyra i förhållande till gud, skriver att kristna ska kriga med munterhet. Trots allt försvarar ju Gamla Testamentet folkmord och evangeliernas Jesus driver månglarna ur templet samt uppmanar sina anhängare att beväpna sig med svärd kvällen han grips, vilket leder till att Petrus hugger örat av en romersk soldat.

Schlaug skriver i sin blogg att han fått många reaktioner på sin blogg. Några skribenter önskar honom en plats i helvetet. Detta får mig osökt att tänka på såväl hetsjakten på Humanisterna, som Sam Harris bok Letters to a Christian Nation, där han skriver:

Sanningen är att många som hävdar sig blivit omvända av Kristus kärlek är djupt, till och med mordiskt, intoleranta mot kritik. Även om vi kanske vill tillskriva dessa reaktioner den mänskliga naturen är det uppenbart att sådant hat finner betydande stöd i Bibeln. Hur vet jag det? De mest upprörda av mina skribenter citerar alltid kapitel och vers.

Karin Långström Vinge, präst inom Svenska kyrkan, har i alla fall anständigheten att ta avstånd från Lewis. Man önskar att fler kristna följde efter. När de ändå håller på kan de gärna fördöma Gamla Testamentets folkmord, Paulus homofobi, Paulus kvinnoprästmotstånd och den osmakliga helvetesläran. Fast det är klart, om man tog avstånd från alla dumheter i bibeln skulle det ju inte bli mycket kvar av kristendomen.

Jag har fått svar från NMN på min artikel Ingen Grund För Kristen Moral där jag beskriver varför teismen inte ger något svar på moralens härkomst. Artikeln verkar inte riktigt ha förstått de argument jag lagt fram så för att förtydliga vill jag beskriva dem lite mer utförligt. 

Divine Command Theory (DCT) är den teori som säger att det goda bestäms av Guds befallningar. Om Gud befaller att homosexualitet är synd så blir det synd. Om Gud befaller att homosexualitet inte ska vara synd så är det inte synd. Det metafysiska problemet i denna teori är att teorin förutsätter att det redan existerar en objektiv morallag utanför Guds befallningar. Den lag som måste existera för att DCT ska fungera är den lag som säger att allt Gud befaller ska vara normativt sant. Om det inte redan existerar en sådan objektiv morallag kan inte heller Gud befalla att något ska vara moraliskt rätt eller fel, eftersom det bara kan bli som Gud befaller om det finns en objektiv morallag som säger att allt Gud befaller blir normativt sant. 

Hänger du med i svängarna? Om inte ska jag försöka med en bild: Tänk dig egyptens slavar som byggde de stora pyramiderna. En grupp av slavar har en förman och alla de order han ger blir deras lag. Tänk dig nu att Farao beslutat att benåda just den här gruppen av slavar av någon outgrundlig anledning. Vad händer nu när förmannen ger sina order? Ingenting, eller hur? Samma sak blir det om Gud befaller någonting och det inte på förhand existerar en lag som säger att Guds order blir lag. Både förmannen och Gud kan ge order tills de blir blåa i ansiktet, men så länge det inte finns någon koppling mellan deras order och vad deras slavar ska göra så händer inte ett jota. 

NMN försöker komma ifrån problemet genom att hävda att det är Guds natur som gör hans befallningar normativt sanna, men då är det inte längre DCT vi talar om, utan det ena hornet av Eutyfrons dilemma (se nedan). I vilket fall som helst har han inte på tillfredsställande sätt lyckats belägga att Guds natur leder till att det Gud befaller blir normativt sant. Bör kommer inte av är. Ingen kan ändra på detta faktum, inte ens en gud. 

Vidare anför NMN på ett otydligt sätt att eftersom gud är omniscient och omnipotent så kan hans deklarationer inte undflys, oavsett vad. Ett problem med detta resonemang är att alla normativa order kan undflys. Om någon (t.ex en gud) bestämmer sig för att det är synd att äta smör så påverkas ingenting i universums fysiska konstitution av det. Jag kan gott fortsätta att äta smör och ingenting händer. Det går alltså alldeles utmärkt att undfly en guds normativa befallningar. Man kan helt sonika bestämma sig för att de är strunt och följa sina egna normer och ingen kan hindra en från det. Det är möjligt att jag har missförstått något i NMN:s resonemang. Det är inte helt tydligt hur han kommer fram till sin slutsats eller rent konkret vad slutsatsen säger men jag har gjort mitt bästa för att försöka tolka honom. 

NMN avfärdar Eutyfrons dilemma utan att förklara hur. Eutyfron är alltså en av Platons dialoger där Sokrates frågar om dygden gillas av gudarna för att den är dygdig eller om den är dygdig för att gudarna har bestämt att dygden ska vara sådan. Det ena hornet i dilemmat säger alltså att dygden gillas av gudarna för att den är dygdig och det andra hornet säger att dygden är vad den är för att gudarna har bestämt det. I det förra fallet är dygden helt enkelt vad den är. Den skulle varit det även om gudarna inte fanns och därför kan inte gudarna användas som argument för dygden. Dygden existerar oavsett gudarna. I det senare fallet kan gudarna definiera vilka godtyckligheter som helst som dygdiga och det skulle vara rätt. Problemet med detta senare fall är att om gudarna bestämde sig för att det vore dygdigt att mörda och stjäla så skulle det bli det. Eftersom det går emot de flestas moraliska intuition så är vi tillbaks till det första hornet av dilemmat och gudarna behövs inte för att motivera moralen. 

I modern teologi har gudarna i pluralis ersatts av en monoteistisk gud och dilemmat handlar inte längre om dygd utan om moral. Dagens syn på etik och moral skiljer sig nämligen en del från hur man såg på dygd på Platons tid. Dilemmat är dock detsamma: Dilemmats första horn säger att Gud gillar det goda för att det är gott. Analogt med Sokrates exempel behövs då ingen gud för att motivera att det goda är gott. Det goda är då gott i sig och existensen av en gud gör varken till eller från. Dilemmats andra horn säger att allt gud bestämmer sig för är gott – oavsett vad det är – är gott. Folkmord, våldtäkt och slaveri skulle då kunna vara gott om gud bestämde sig för detta. Eftersom den tanken går mot vår moraliska intuition för det oss tillbaks till det första hornet som säger att moralen är vad den är oavsett om det finns gudar eller inte. 

Man löser inte dilemmat genom att hävda att det goda bestäms utifrån guds natur, för frågan blir då om det goda är gott för att guds natur är sådan eller om guds natur är sådan för att det goda är gott. Jag översatte därför dilemmat direkt till modern teologi och konstaterade: ”Det ena hornet är, översatt till modern teologi, att det som är gott är det för att Guds natur är sådan. Det andra hornet säger att Guds natur är god eftersom det är gott att vara sådan.” 

NMN försöker nu lösa dilemmat genom att hävda att ”Dilemmat är inte något verkligt dilemma eftersom Guds deklarationer har sin grund i Guds natur. Guds natur är nämligen inte godtycklig, utan den är vad den är”. Dock är ju det precis vad jag har skrivit hela tiden! Alltså har han inte visat att jag hade fel i det jag skrev – han har bekräftat att jag hade rätt! Vi har alltså fortfarande samma problem: Antingen definieras moralen utifrån guds natur, i vilket fall vilka grymheter som helst är goda så länge de är i överensstämmelse med guds natur. Den andra möjligheten är att det goda är vad det är oavsett guds natur. 

NMN tycks hålla sig till det förra alternativet då han skriver att ” Nu är det emellertid så att Gud inte är en elak tyrann, och han kommer inte heller att förvandlas till det. Och vår moraliska intuition, vilken dock varierar mellan olika människor, bör därför – om vi är skapade av Gud på det sätt som beskrivs i Bibeln – vara att våld och förstörelse från en elak tyrann är något ont.”. Frågan är bara hur NMN kan fastställa att gud inte är en elak tyrann. Om moralen bestäms utifrån guds natur skulle det ju mycket väl kunna vara så även om NMN tycker att det vore otrevligt. 

Dessutom förmodar jag att NMN tror på bibelns gud, samma gud som dömer oliktänkande till evig pina i helvetet, samma gud som i 2 Sam 12 straffar ett barn för sin faders synder, samma gud som beordrar folkmord, sänder gräshoppssvärmar på oskyldiga bönder och föreskriver regler för slaveri. Allt detta kännetecknar en elak tyrann men NMN säger att gud inte kan ha dessa egenskaper trots att han har det i den bibel som NMN följer. Förvirringen är total!

Kristendomens grundläggande tes är Jesu död på korset. Paulus deklarerar t.ex att om inte Jesus dog på korset och återuppstod på den tredje dagen så är den kristna tron förgäves. Varför är Jesus offerdöd så viktig för kristna? Jo genom människooffret befriades världen från arvssynden. Världen befriades inte från all synd för de kristna bekänner ju att det fortfarande finns synd i världen, nej Jesus död renade världen från en specifik synd.

Bibeln förtäljer att de första människorna på jorden hette Adam och Eva och levde i Edens lustgård. Gud placerade ut ett träd i Eden och förbjöd Adam och Eva från att äta av kunskapens frukt om gott och ont (inte ”på gott och ont” som det felaktigt översatts i 1917 års bibelöversättning). Adam och Eva, som alltså inte förstod vad rätt eller fel var, lydde inte Gud utan åt av frukten. Därigenom kom synden in i världen och det är denna synd som kristendomen säger att Jesus offrade sitt liv för att befria oss från. Alla som tror att detta är sant blir ”frälsta” och hamnar i himlen när de dör.

Humanism i allmänhet (dvs inte specifikt sekulärhumanism, utan all humanism) är en livsåskådning som grundas i respekt för människan och försvar av mänskliga värden. Utökat kan man säga att det är en anti-auktoritär livsåskådning som bygger på mänskligt förnuft snarare än auktoritetstro.

Är dessa två synsätt, det humanistiska och det kristna, förenliga? Nej säger jag, och det av två skäl. För det första leder humanism till ett förkastande av läran om arvssynden och därmed faller grunden för Jesus människooffer och grundpelaren i den kristna tron. För det andra är humanism och teism lika oförenliga som eld och vatten.

Låt oss börja med humanism och arvssynden. En humanist är anti-auktoritär. Det innebär att man förkastar alla påståenden som baseras på auktoritetstro. Vilka förnuftiga sakskäl finns det då att tro att de två första människorna hette Adam och Eva och bodde i Edens lustgård? Finns det några arkeologiska lämningar från eden? Finns det några historiska texter från Adam och Evas tid (texter som rimligtvis måste vara författade av dem själva), finns det någon tillstymmelse till bevis för att berättelsen om Adam och Eva är något annat än en myt? Hur kan man då tro på denna berättelse annat än genom auktoritetstro?

Vidare. den metod till kunskapssökande som är anti-auktoritär är den vetenskapliga metoden. En humanist (vare sig kristen eller sekulär) måste alltså använda sig av denna metod för att studera verkligheten, annars är man inte humanist. Vetenskapen visar att universum är ca 13,5 miljarder år gammalt och jorden ca 4,6 miljarder. Människan är resultatet av en ca 3 miljarder år gammal evolutionsprocess. I denna historiebeskrivning finns ingen plats för Adam och Eva i Edens lustgård. Det resultat vi kom fram till genom den anti-auktoritära vetenskapliga metoden var inte förenligt med den kristna läran om arvssynden.

En tredje anledning till att en humanist avvisar arvssynden är att den är oförenligt med en humanistisk människosyn över huvud taget. Humanismen bygger på respekt för människan och mänskliga värderingar. Människan har ett värde som egen individ, ett okränkbart människovärde. Arvssynden säger tvärtemot det humanistiska synsättet att människan är en ovärdig varelse. Hon ansvarar för synden och alla människor föds onda och syndiga. Det finns inget sätt att undkomma synden annat än genom tron på Jesus Kristus. Detta är inte ett synsätt som går att förena med humanismens positiva människosyn.

Arvssynden måste alltså förkastas av såväl vetenskapliga som moraliska skäl om man vill kalla sig humanist. Men om man nu förkastar avssynden, vad var det då som Jesus Kristus dog för? Vad var det för allmän synd som var så viktig att Jesus var tvungen att offra sitt eget liv för? Bibeln lär ut att det var arvvsynden som Adam och Eva drog över mänskligheten. Om man avvisar synden så ter sig hela kristusoffret rätt meningslöst. Om man avvisar tron på Jesus Kristus offerdöd så är man inte kristen.

Kristna humanister måste alltså välja, antingen är de humanister och avvisar grunden för kristendomen, eller också är de kristna och avvisar det som humanismen grundas på. Man kan inte äta kakan och samtidigt ha den kvar.

Varför teism och humanism är oförenliga kommer jag att gå in på i nästa artikel.