Ateistbloggen

Någonting har hänt i Sverige under senare år. Religionen börjar återta sin maktposition över folks vardag. Tydligast syns det i skolan där det moderna projektets idéer om att befria skolan och undervisningen från religiöst inflytande har övergivits av våra makthavare. Låg- och mellanstadiets böcker i religionskunskap sprider kreationistiska idéer långt innan barnen får en motbild inom naturvetenskapliga ämnen. Vi måste tillåta oss att kritisera och diskutera religionen just för att den inte längre är en privatsak, för det är något i grunden fel när religiösa talar om omistliga kulturarv och traditioner och barnen kommer hem från skolan och berättar att Gud skapade jorden.

För den som följt debatten om kyrkans inblandning i skolan under senare tid, är det tydligt att kyrkan har många sympatisörer. Låt vara att det i många fall oftare synes handla om att markera motstånd mot islam och invandrare, än ett eget religiöst praktiserande, men varken religiös fanatism eller xenofob skenhelighet är att leka med när de börjar få ett faktiskt inflytande i politiken.

Nu senast är det utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden i Uppsala som har fått en ny vice ordförande, Torbjörn Aronsson (kd), som också är prefekt vid Livets Ords universitet, med bland annat helbrägdagörelse, andeutdrivning och tungomålstalande på schemat. Det skulle därför vara av intresse att få veta hur den övriga alliansen ställer sig till detta val?

Målet för Livets Ords universitet är ”att undervisa och träna individer för ledande roller inom tjänst, utbildning, offentlig förvaltning, kommunikation och affärsliv”. Att tänka fritt är stort, men vi måste komma ihåg att i Aronssons kretsar är detta inte tillåtet. Så vad betyder det när en person från ett låtsasuniversitet, med uttalad målsättning att frälsa världen genom ledande positioner inom politiken får en sådan position inom utbildningsväsendet i universitetsstaden Uppsala?

Att förlora sin tro beskrivs ibland som något otäckt. Hela ens världsbild rämnar, man hamnar i en kris och allt känns meningslöst; men att förlora sin tro kan även vara en befrielse, vilket agnostikern Robert Green Ingersoll har beskrivit så levande som bara han kan:

När jag blev övertygad om att universum är naturligt — att alla spöken och gudar är myter, uppstod i min hjärna, i min själ, i varje droppe av mitt blod, upplevelsen, känslan, glädjen av frihet. Mitt fängelses väggar rämnade, hålan översvämmades av ljus och alla reglar, och bommar och bojor blev till stoft. Jag var inte längre en tjänare, en träl eller en slav. Det fanns ingen herre i hela vida världen — inte ens i den oändliga rymden. Jag var fri — fri att tänka, att uttrycka mina åsikter — fri att leva enligt mina egna ideal — fri att leva för mig själv och dem jag älskade — fri att använda alla mina förmågor, alla mina sinnen — fri att sträcka ut fantasins vingar — fri att undersöka, att gissa och att drömma och hoppas — fri att bedöma och avgöra av egen kraft — fri att avvisa alla okunniga och grymma trosbekännelser, alla de ”inspirerade” böcker som vildar har producerat, och alla det förgågnas barbariska legender — fri från påvar och präster — fri från alla de ”kallade” och ”åsidosatta” — fri från helgade misstag och heliga lögner — fri från rädslan för evigt lidande — fri från bevingade monster om natten — fri från djävlar, spöken och gudar. För första gången var jag fri. Det fanns inga förbjudna platser i hela tankevärlden — ingen luft, ingen rymd, där mina föreställningar inte kunde sprida sina frityglade vingar — inga kedjor om mina lemmar — inga piskor om min rygg — ingen eld om mitt kött — ingen herres förgrymman eller hot — inget följande i andras fotspår — ingen anledning att buga, eller krypa ihop eller kräla, eller yttra förljugna ord. Jag var fri. Jag stod rakryggad och utan fruktan, med glädje, mötte jag alla världar.

Och då fylldes mitt hjärta med tacksamhet och utbrast i kärlek till alla hjältar, alla tänkare som gav sitt liv för handens och hjärnans frihet — till friheten att arbeta och tänka — till dem som föll i de vilda slagens fält, till de som dog i hålorna fjättrade med kedjor — till dem som stolt äntrade  stegarna — till dem vars ben krossades, vars kött ärrades och slets sönder — till dem som blivit förtärda av eld — till alla visa, goda och modiga i varje land, vars tankar och gärningar har gett friheten till människans barn. Och då svor jag att sträcka mig efter den fackla de hållit, och hålla den hårt, på det att dess ljus må ännu erövra mörkret.

(Varför jag är agnostiker, 1896, svensk översättning Fredrik Bendz)

Det finns en tydlig koppling mellan välfärd, ateism och tolerans. The World Values Survey har studerat människors värderingar i hela världen. Efter en analys av samtliga frågor såg Ronald Inglehart (ordförande för The World Values Survey) och Wayne E. Baker att samtliga kunde korreleras till två variabler som man kallar traditionella-sekulära värderingar (”traditional-secular values”) och överlevnads-självuttryck-värderingar (”survival-self expression values”). Genom att mappa dessa två variabler i ett diagram kunde man också tydligt se kulturella mönster mellan länderna.

Lodrätt har Inglehart och Baker valt att ställa traditionella mot sekulära värderingar. Ju mer traditionella värderingar, desto längre ned i diagrammet, medan sekulära värderingar följer samma skala i motsatt riktning. Vågrätt har man ställt överlevnadsvärderingar mot självuttryck-värderingar. Ju längre till vänster på skalan, desto mer handlar folks värderingar om överlevnad och ju längre till höger, desto mer handlar värderingarna som att uttrycka och förverkliga sig själv.

Den utveckling Inglehart och Baker ser är att när länder utvecklas ekonomiskt och socialt ökar graden av sekularisering. När en generation har växt upp i ekonomisk trygghet skiftar värderingarna från överlevnad till självförverkligande, det som ibland kallas den ”postmaterialistiska generationen”. För denna generation är det viktigaste att uttrycka sig själv och toleransen ökar eftersom man ser olika livsstilar som olika sätt att uttrycka sig själv. Längst i den här utvecklingen har Sverige kommit, tätt följt av övriga Skandinavien.

Samtidigt som en utveckling sker mot mer sekularism och tolerans inom länderna konstaterar Ingelhart och Baker att de mer traditionella värderingarna ökar totalt sett på grund av att fattigare länder har högre nativitet. Många sekulära länder har till och med en avtagande befolkningskurva. Utvecklingen i världen i stort är därför att religionen ökar.

Det finns alltså ett tydligt samband mellan välfärd, ateism och tolerans. När välfärden ökar minskar religionens roll i samhället och allt fler blir ateister. Länderna längst upp till höger är också de som har störst andel ateister i befolkningen enligt adherents.com Man kan därför med fog säga att ateism och tolerans är som ler- och långhalm.

Källor:

• The Inglehart Values Map
• Ronald Inglehart, Wayne Baker, ”Modernization, Cultural Change and the Persistence of Traditional Values”, American Sociological Review 65: 19–51 (2000) (Förhandsversion eftersom jag inte hittar den publicerade versionen på nätet).
• Länder med störst andel ateister

Som kritik mot ateismen anförs ibland att de kristna har en objektiv grund för sin moral, medan ateismen inte ugör någon sådan grund. Jag vill därför här visa två anledningar till varför kristendomen inte heller har någon grund för att hävda en objektiv moral:

Divine Command Theory (DCT) säger att rätt och fel bestäms av vad YHWH dikterar. Om YHWH vill att vi ska våldta och lemläst folk så är det per definition gott eftersom YHWH har befallt det (se t.ex Joshuas bok för exempel på detta).

Det största filosofiska problemet med DCT är, förutom att vilka grymheter som helst kan rättfärdigas som goda, att om det inte redan finns en objektiv moralisk lag som säger att det YHWH befaller blir normativt så händer inget när han befaller. DCT förutsätter alltså att det, oberoende av YHWH, finns en objektiv morallag, nämligen den morallag som säger att det YHWH befaller blir normativt sant. DCT är alltså grundlös och har ingen förklaring till existensen av en objektiv moral.

Eutyfrons dilemma härrör från Platons dialog Eutyfron där Sokrates ställer frågan om dygden gillas av gudarna för att den är dygdig eller om gudarna bestämmer vad som är dygdigt. Eutyfrons dilemma har två så kallade ”horn”. Det ena hornet är, översatt till modern teologi, att det som är gott är det för att Guds natur är sådan. Det andra hornet säger att Guds natur är god eftersom det är gott att vara sådan.

Om det goda kommer från Guds natur så kan vad som helst vara gott per definition. Om Gud är en elak tyrann som gillar våld och förstörelse så är det gott med våld och förstörelse. Eftersom det går emot vår moraliska intuition brukar de flesta satsa på det andra hornet. Guds natur är som den är eftersom det är gott. Då har vi i princip samma problem som i DCT, nämligen att det goda existerar utan guds natur och inte är beroende av honom.

Och då har jag inte ens nämnt att man inte kan bevisa att det finns gudar, vilket gör en objektiv moral baserad på gudarnas existens ännu mer grundlös.

Var det Schopenhauer som sade att det är olämpligt att grunda moralen på en lögn?

Robert Green Ingersoll är en av de större fritänkarna på 1800-talet. Han var advokat och hans mest kända mål är kanske som försvarare i basfemi-rättegången mot C. B. Reynolds. Han var också en populär talare för Abraham Lincoln. Ingersoll var agnostiker och har av många beskrivits som ”agnostikern som talade som en ateist”. Ingersoll var en kraftfull retoriker (föga förvånande med tanke på att han var talare och advokat) och många av hans texter finns på Internet Infidels.

Nu finns även Ingersolls texter som podcasts. Många av hans texter är långa och därför svåra att läsa trots den livfulla retoriken. Dessutom gör sig inte hans tal lika bra i skrift som i talad form. Därför är det glädjande att man nu kan ta del av dem som podcasts:

http://robertingersollpodcast.blogspot.com/

I en debattartikel i Uppsala Nya Tidning (UNT) skriver Bo Gustavsson, ledamot i den muslimska tidskriften Minarets styrelse följande:

”Sekularismen är den värsta formen av fundamentalism, därför att dess verkan är osynlig och smygande… Men sekularismens förtryckarapparat är speciellt farlig därför att den är osynlig: den går omkring likt ett spöke och gör oss alla till spöken utan kontakt med våra djupaste existentiella frågeställningar. I ett sekulärt samhälle sopas sådana frågor under mattan därför att själva statsideologin gör det omöjligt att alls ta upp dem.”

Gustavsson måste ha missförstått något grundläggande. Sekularism innebär att samhället är sekulärt, dvs att staten inte diskriminerar någon religion framför någon annan. Motsatsen till ett sekulärt samhälle är ett samhälle där en statsreligion är statsfäst och andra religioner – och ateism – diskrimineras i förhållande till statsreligionen.

Sekularism är alltså nödvändig för att tillåta religiös pluralism. Om Sverige inte vore sekulärt skulle det inte bara innebära att ateister diskriminerades, utan också Bo Gustavsson. Ett samhälle fritt från diskriminering förutsätter alltså att samhället är sekulärt och att alla livsåskådningar är lika inför lagen.

Vad är det för samhälle Bo Gustavsson vill ha? Ett som styrs av muslimska Sharia-lagar? Det vore ett icke-sekulärt samhälle. Vilket samhälle är det egentligen som är fundamentalistiskt, ett land där lagar stiftas demokratiskt för att människorna anser att det är de bästa lagarna, eller ett land där lagstiftningen består av tolkningar av Sharia? Sist jag kollade betydde fundamentalism just att man studerar religiösa texter bokstavligt.

Ett annat problem med det icke-sekulära samhället är religiösa tolkningar. Vilka tolkningar ska egentligen ges företräde? Om en viss tolkning av en viss skrift görs till den officiella statliga hållningen medför det att alla andra tolkningar måste undertryckas. Är det vad Bo Gustavsson vill ha?

Angående påståendet att vi inte kan få kontakt med ”våra djupaste existentiella frågeställningar” i ett sekulärt samhälle har också Bo Gustavsson missat något fundamentalt. Vad är det som säger att man inte kan få kontakt med sina djupaste existensiella frågeställningar utan religion? Ger inte filosofi, konst, musik och vetenskap en sådan kontakt? Tillåts man inte att diskutera dessa ämnen i ett sekulärt samhälle?

Bo Gustavsson visar med sitt inlägg att fundamentalismen finns även i de mest socialt accepterade uttrycken för religiös tro i Sverige idag. Han ger tydligt uttryck för att hans idealsamhälle bygger på religiöst förtryck för att han inte erkänner människans förmåga att diskutera djupa existensiella frågeställningar annars.

Jag har ibland stött på påståendet att alla mänskliga kulturer skulle ha föreställningar om gudar och att människan därför är en religiös varelse med gudsbehov. Därför beslöt jag mig för att undersöka saken och kom fram till att det visst finns mänskliga kulturer som saknar föreställningar om gudar. Jag går inte in på diskussionen om vad som utgör religiositet eller om människan är en religiös varelse – det beror på vad man menar med religion – utan sakfrågan är om det finns mänskliga kulturer som saknar gudsföreställning.

Will Durant är en antropolog som har undersökt så kallade ”primitiva” kulturer (ett ord som jag inte gillar) och hittat ateism bland annat i Asien, Amerika och Afrika. Här är en rapport om Will Durants undersökningar. Enligt rapporter som Durant läst saknade vissa pygméstammar religiösa ritualer. De hade inga gudar och begravde inte ens sina döda rituellt. I Kamerun finns en stam som förvisso har gudsföreställningar, men som trodde att gudarna var onda och inte behövde tillbes eftersom de inte kunde ge människorna något.

Vedas på Ceylon (Sri Lanka) trodde visserligen att det var möjligt att det fanns gudar, men gick inte längre än så. De var alltså svaga ateister eller på sin höjd agnostiker (beroende på hur man definierar agnosticism). De förespråkade varken böner eller offer till gudarna. När Durant frågade specifikt om Gud fick han till svar:

”Är han på en sten? På en myrstack? I ett träd? Jag har aldrig sett någon gud!”

För denna stam var alltså gud ett meningslöst begrepp.
Durant har också frågat Zulus vem som skapade solnedgångar och ser till att träd växer fick han till svar:

”Nej, vi ser dem men vi kan inte säga hur de uppstod; Vi antar att de uppstod av sig själva.”

Stammar i Nordamerika trodde visserligen att det fanns gudar, men deras förhållningssätt till dem var likt Epicuros. De finns men de bekymrar sig inte om den mänskliga tillvaron:

”Våra förfäder och våra för-förfäder hade som sed att begrunda själva jorden, endast angelägna om att se huruvida slätterna hade gräs och vatten till sina hästar. De bekymrade sig aldrig om vad som försiggick i himlen, och vem som var skapare eller härskare över stjärnorna.”

Även Buddismen och Jainismen brukar sägas vara ateistiska livsåskådningar. Jag är öppen för en diskussion om det är sant eller inte, men nöjer mig här med att konstatera att det brukar påstås det. Diskussionen är för lång för att gå in på just nu. Jag kanske tar upp ämnet vid ett senare tillfälle om jag får kommentarer kring det på den här bloggen. Jag är själv tveksam till om man kan säga att Jainismen är ateistisk med tanke på vad jag har läst om den, men det är helt klart att det åtminstone finns grenar av Buddismen som helt saknar diskussioner om eller ritualer till gudar.

Ett problem med rapporter från antropologer är att många av de tidiga redogörelserna om ”primitiva” kulturer utan religion kom från 1800-tals-antropologer som numera är förkastade. De studerade dessa kulturer ur ett väl kristet perspektiv och bortsåg från religiösa yttringar som inte var kristna. Jag har inte studerat Will Durant tillräckligt noga för att kunna sluta mig till om hans forskning är vederhäftig eller inte, men det lilla jag har läst ger ett seriöst intryck.

Vid en första anblick tyder alltså det mesta på att gudlösa kulturer har varit vanliga på vår jord. Det är mycket möjligt att den utbredda religiositeten i världen snarare beror på religiös mission och att religiösa kulturer har underkuvat militärt svagare samhällen snarare än att det är en inneboende egenskap hos människan.

Någon frågade mig varför jag irriterar mig på den kristet fundamentalistiska tidningen Världen Idags svartmålning av Charles Darwin.

Det är inte kritiken som sådan som irriterar mig, utan det förtäckta budskapet som fundamentalistiska kristna sprider. Kritiken av Darwin går inte ut på att kritisera hans människosyn. I så fall hade det varit betydligt mer passande att kritisera t.ex Gobineaus eller Spencers människosyn från samma tid. Den fundamentalistiskt kristna kritiken mot Darwin går ut på att försöka göra ideologi av vetenskapen. Man överdriver Darwins rasism och säger att eftersom Darwin var rasist så leder evolutionsteorin till att alla biologer måste vara rasister. Eftersom rasism är oetiskt menar man då att det är oetiskt att tro på vetenskapliga fakta. På ideologiska grunder tar man alltså avstånd från en vetenskaplig teori. Det är det som irriterar mig, inte att man kritiserar Darwins människosyn.

Sedan tycker jag i och för sig att det är opassande att beskriva Darwin som ett monster när han enligt alla källor var en mycket trevlig och medkännande person, men det är inte främst de osakliga påhoppen på honom som irriterar mig utan det pseudovetenskapliga budskapet bakom kritiken.

Idag är det första advent. Jag vet inte exakt varför kristna firar advent, men det har med väntan på Jesusbarnet att göra. Själv kommer jag att tända en elektrisk ljusstake som ett ljus i mörkret. Mina tankar går då till de okristliga uppfinnare jag har att tacka för att vi utnyttjar elektricitetens krafter för belysning: Benjamin Franklin (deist) och Thomas Alva Edison (ateist). Låt kunskapens ljus lysa upp okunskapens mörker idag!