Ateistbloggen

Jag såg en dokumentär igår om hur homosexuella behandlas i Uganda – ”Världens farligaste land för homosexuella”. Homofobin i landet göds av religiösa värderingar som ser homosexualitet som synd, se klipp här och här. Se även lite desinformation om homosexualitet från The National Task Force Against Homosexuality in Uganda. Hatet mot homosexuella i Uganda för inte osökt tankarna till gångna tiders judeförföljelser i Europa.

Vän av ordning säger säkert att detta inte är ”riktig kristendom” och kristna ugandier är inte ”riktiga kristna”. Detta påstående utgör dock ett problem för de kristna som framhåller U-länder som Uganda som förebilder för att kristendomen sprider sig där. Jag slår vad om att de länder där kristendomen för nuvarande sprider sig snabbast också är bland de mest homofoba (om inte de mest homofoba) länderna i världen. Tar man bara med ”riktiga kristna” i statistiken antar jag att kristendomen är på avtagande även i U-länderna.

I artikeln Why Atheism Will Replace Religion: New Evidence sammanfattar Nigel Barber några nya rön om sambandet mellan ateism och välfärd.

Ateister är vanligast i ekonomiskt utvecklade länder, särskilt med väl utbyggt trygghetsnät. Förekomsten av ateism ökar med ökad livskvalitet. Frågan varför ateism ökar i ekonomiskt utvecklade länder är en fråga som antropologer har funderat över i 80 år. James Fraser föreslog som förklaring att vetenskapliga förutsägelser och kontroll över naturen ersätter religionen som medel att hantera osäkerheten i våra liv. Detta, menar Barber, stöds av att mer utbildade länder har högre andel ateister, och att det finns en stark korrelation mellan ateism och intelligens.

Barber skriver att människor vänder sig till religion som tröst för svårigheter och osäkerhet i sina liv. I utvecklade länder med stark social välfärd är man mindre sårbar för naturens krafter och upplever större kontroll över sitt liv. Det menar han är förklaringen till att människor blir ateister i dessa länder.

Christian Braw, docent i systematisk teologi, skriver i Dagen att Humanisterna har ärlighetsproblem. Det är lite oklart hur rubriksättarna tänkte då inlägget snarare är ett angrepp på ateismen än på Humanisterna.

Han börjar sitt inlägg med att definiera ordet ”teofob”. Ordet finns inte i Svenska akademins ordlista, men jag känner igen det från tidigare kristna debattörer, även om ”kristofob” tycks vara ett vanligare uttryck i  sammanhanget. Det står naturligtvis Braw fritt att definiera ett nytt ord hur han vill och sedan använda det i den kontexten, men definitionen i sig är en argumentation med förutfattade meningar om ateism. Braw upplyser oss om att ordet kommer från grekiska och betyder ”den som är rädd för Gud”. Vidare upplyser han oss om att ”När det används på svenska avser det en person, som hyser sådan motvilja mot Gud att allt som påminner om Guds existens måste bort.” Själv associerar jag till gudfruktiga kristna och devisen på anrika Malmö Latinskolas fasad att ”Herrens fruktan är vishetens begynnelse”.

Braw avslutar definitionen av det nysvenska ordet ”teofobi” med ett exempel på ”neurotiska ateister” som avbildade en stad utan sin mest framträdande byggnad, kyrkan.  Detta menar han är ett exempel på teofobi. Mellan raderna får man anta att han menar att teofobi är en form av neuros. Några vidare slutsatser tycks han inte dra, men det är uppenbart vilka associationer han vill att läsaren ska göra i sitt medvetande.

Därpå följer ett minst sagt luddigt resonemang om ateism. Jag ser Braw framför mig som en senildement gammal man som svamlar utan vare sig skärpa eller stuns i argumenten. Att underkänna ”bevisen för Guds existens” är en form av agnosticism, menar Braw, utan att ens nämna svag ateism i sammanhanget. Vidare svamlar Braw på om en form av ateism som han menar är ”ytterst vanlig och känd i alla tider”, men som jag slår vad om att få ateister känner igen sig i: ”Praktisk ateism” kallar han det, ”att man i praktiken är ateist även om man erkänner Guds existens”. Återigen står det naturligtvis Braw fritt att definiera begrepp hur han vill, men det vore bra om han istället formade begrepp som faktiskt stämmer överens med verkligheten. Än en gång tycks syftet vara att läsaren ska bilda sig en halmdocka av ateister, även om det bara antyds mellan raderna.

Vidare skriver Braw att ”Människosynen är en mycket viktig aspekt i dessa sammanhang. Om man granskar ateismens människosyn, så finner man ofta att den innebär en förnekelse av att människan har en själ. Hon har alltså ingen egenskap, som gör att hon kan uppfatta Guds verklighet. Ateisterna förnekar först människan, sedan Gud.” Här tycks han blanda samman ateism med naturalism (föreställningen att verkligheten är naturlig, till motsats mot supranaturalismen som är föreställningen att det finns en övernaturlig värld som interagerar med den naturliga världen). Det är möjligt att många ateister är naturalister, men det finns ingen nödvändig koppling mellan de två. Man kan förneka existensen av gudar, men samtidigt bejaka att det finns en övernaturlig  värld. Många svenskar tycks sakna gudstro men samtidigt tro på astrologi, healing, själavandring och det ena med det andra.

Om Braw istället hade frågat om människan har ett medvetande är det få ateister som skulle förneka den saken.

Sedan upplyser oss Braw om att de jurister som kallas rättspositivister förnekar att det finns rätt och fel eller gott och ont, men, skriver han, ”vad man egentligen förnekar är att människan kan uppfatta gott och ont.” Jaha, och vad har det med ateister och Humanister att göra?

”Det är ovanligt att ateister är konsekventa”, skriver Braw, utan att ange någon källa för sitt påstående. Friedrich Nietzsche och Lord Russell skrev om förtvivlan och hopplöshet. Detta är enligt Braw den verkliga ateismen och ”bör respekteras för sin ärlighet”. Betyder det att konsekventa ateister med en mer hoppfull syn på verkligheten inte är verkliga ateister och inte ska respekteras? Det framgår tyvärr bara mellan raderna.

Ärligheten är problemet med föreningen ateisterna, anser Braw i sitt avslutande stycke, ty de ”för en ateistisk agitation, men de har tagit sig ett namn som är förbundet med en strävan att förbättra människan genom bildning”. Oklart än en gång vad han egentligen menar. Skulle ateistisk agitation stå i motsatsförhållande till bildningsidealet? Namnet på den internationella Humanistiska rörelsen är inte taget för att imitera det humanistiska bildningsidealet, utan för att markera den största skillnaden mot teismen. Teismen sätter gudarna i centrum, medan Humanismen sätter människan i centrum. ”Antingen får de leva upp till [bildningsidealet]” menar Braw, eller också får de byta namn till ateisterna.

Jag antar att bara de som känner guds fruktan kan läsa mellan raderna vad han menar.

Det är ett populärt ämne att diskutera huruvida Sverige är ett kristet land eller ej. Ateister tenderar att med näbbar och klor strida för ståndpunkten att Sverige inte är ett kristet land, medan kristna (och även gudlösa som Jan Björklund) lika hårdnackat hävdar att Sverige visst är ett kristet land och att vi alla innerst inne är kristna.

Jag vill en gång för alla slå fast min ståndpunkt. Sverige är ett kristet land. Vad menar jag med det? Jo, Sveriges äldsta lag som fortfarande är i bruk, Successionsordningen (SFS 1810:0926, 4§), föreskriver vad som krävs av vår statschef. Där står att han/hon skall tillhöra den rena augsburgiska trosbekännelsen, annars är han/hon utesluten från successionsrätten:

4 § Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten. Lag (1979:935)

Sveriges grundlag föreskriver alltså att statschefen måste vara kristen, och därmed är Sverige de facto ett kristet land.

Om man däremot ser till svenska folkets värderingar är vi snarare post-kristna. En del kristna värderingar finns fortfarande kvar i form av kvinnans underordning i samhället, lagar som diskriminerar homosexuella, synen på kärnfamiljen och en del medicinsk etik. I huvudsak har vi dock evolverat från de kristna värderingarna och har numera helt sekulära värderingar grundade i förnuft och medkänsla, snarare än påbud från ovan.

Slå upp vilken sociologisk undersökning som helst, som studerar värderingar och religiositet, och du kommer att se att svenska folket är det mest sekulära folket i världen. (Några tidigare bloggar om detta finns här, här, här och här).

Alltså: Sverige är ett kristet land, men svenska folket är världens minst kristna folk.

Vad gäller Sverige som kristet land finns det ett antal möjliga lösningar. Man kan t.ex avskaffa kungen och låta talmannen, en president eller Statsministern vara statschef, eller så kan man införa religionsfrihet för kungahuset. Att lagen är förlegad utgår jag från att alla läsare ser som självklart.

Den 26 november 2010 debatterade Tony Blair (katolik och tidigare brittisk premiärminister) samt Christofer Hitchens (ateist och författare till boken Du store Gud? : hur religionen förgiftar allt) under temat: ”Is religion a force for good in the world?”

Ett sammandrag av debatten, samt några klipp finns här. Ett längre sammandrag, men utan klipp, finns här. Debatten kommer att sändas på BBC vid ett senare tillfälle. Den går för närvarande att beställa från Munk Debates.

Inför debatten genomfördes på uppdrag av BBC en opinionsundersökning i ett antal länder om religion var bra eller dåligt. I Sverige ansåg 80% av de svarande att religion var mer av ondo än av godo:

Rapporten är inte publicerad men några fakta från den har kommit ut:

• 48% svarade jakande på att ”religion ger gemensamma värderingar och etiska grunder som mångkulturella samhällen behöver för att frodas i det 21:a århundradet”.
• 52% stödde synsättet att: ”Religiös tro främjar intolerans, uppblossande etniska motsättningar och förhindrar sociala framsteg i såväl utvecklade länder som utvecklingsländer”.
• Europa är den region som är mest skeptisk till religionens fördelar.
• Rika länder är mindre benägna att se religion som en kraft för det goda än fattiga länder – det största undantaget är USA, där 65% svarade att det har en positiv påverkan.
• Inom Nordamerika fanns en uttalad skillnad. I Kanada höll bara 36% med om religionens nytta medan 64% såg det som en negativ kraft – siffror som var nästan exakt omvända i USA.

(Källa: Cobourg Atheist, alla översättningar mina)

En pojke sitter på en av kyrkans hårda bänkar och väntar på att skolavslutningen ska börja. Rektorn håller tal. Pojken tänker inte så mycket på vad rektorn säger. Han tittar på klockan som han har fått av morfar och längtar efter att sommarlovet ska börja. Dags för psalmsång. Hela församlingen reser sig upp men pojken blir sittande i en tyst protest. Fröken stirrar stint på honom. Han reser sig motvilligt upp och vägrar sjunga med i lovsången. Prästen håller tal, men pojkens tankar är på annat håll. Psalmsång igen. Den här gången vågar pojken inte sitta kvar. Han reser sig upp och sjunger med i psalmen, men när texten går till Gud och Himmelens härlighet sjunger han inte med. Istället vänder han orden till sin motsats i sitt lilla huvud – gud är ond och jorden naturlig.

Pojken känner att skolavslutningen är inte till för honom. Det är skolans och kyrkans avslutning. När eländet är över låser han upp cykeln utanför kyrkan och cyklar hem. Då han passerar en fotbollsplan sträcker han upp händerna i luften och jublar. Han känner vinddraget i sitt hår. Äntligen är han fri – äntligen har sommarlovet börjat!

(mer …)

Apropå islamofobidebatten här på hemmaplan kan det vara lämpligt att påminna om antisemitism bland uppsatta muslimska företrädare utomlands.

http://vimeo.com/16779150

(mer …)

Humanisternas kampanj Gud finns nog inte – med undertiteln ”ändå påverkar han dig” är några veckor gammal men det vore ändå tjänstefel att inte kommentera den.

Den bild som har valts för kampanjen föreställer den svenska flaggan i tre symboliska konstellationer – en sexuddig stjärna för judendomen, en halvmåne för islam och ett kors för kristendomen. Enligt de företrädare för Humanisterna som jag har pratat med vill man få betraktaren att reflektera över att religionen faktiskt har större påverkan på ens liv än man tänker sig, och hur det hade sett ut om andra religioner än kristendomen påverkat.

Kampanjen är kopplad till en websida gudfinnsnoginte.se med ett självtest för att se hur Humanistisk man är. Testet är inte direkt vetenskaplig utprovat utan syftar uppenbarligen till att potentiella Humanister ska hitta förbundet och bli medlemmar.

Testet har kritiserats, främst kristet håll men också av diverse religionskramare, för att frågorna är svartvita. ”Frågorna går inte att svara på. Jag tycker att äktenskapet har instiftats av Gud och att man får välja vem man ska gifta sig med.” svarade en skribent på ett av sidans debattforum. Då missar man att frågorna inte riktar sig till kristna besökare utan till potentiella medlemmar av Humanisterna.

Jag kan förstå att frågorna är omöjliga att svara på ur ett kristet perspektiv – åtminstone från ett Pastor Jansson-perspektiv, men jag tror inte för en sekund att Åke Green skulle ha svårt att svara på dem. Visserligen kan jag hålla med om att frågorna är tillspetsade, men de bygger samtidigt på Humanisternas analys av hur religionen påverkar samhället i negativ mening. (Jämför med avsnittet ”Sverige idag” i Humanisternas idé- och handlinsprogram).

Tyvärr är det verklighet idag att de religiösa samfunden har lyckats förhala en könsneutral lagstiftning för att äktenskapet anses vara instiftat av gud och att människor därför inte själva får bestämma vem de vill gifta sig med. Då är frågan inte bara relevant, utan rent av väldigt intelligent formulerad. Religionen hindrar – i Sverige idag, ett av världens mest sekulariserade länder – icke-religiösa människor från att leva sitt liv som de själva vill, och det är det Humanisterna vill ändra på. Förhoppningsvis leder testet till att fler människor med en Humanistisk livsåskådning får upp ögonen för Humanisterna.

Det negativa jag har att säga om testet är att jag hade velat se en mer analyserande slutsats än det jag redan visste – att jag är en klockren Humanist. Hur många frågor svarade jag t.ex ”rätt” på (i avseendet: som Humanisterna tycker)? Jag gjorde om testet en gång och svarade som jag själv tyckte på varannan fråga och som en fundamentalistisk pingstvän eller livets ordare skulle ha svarat på varannan fråga. Trots det fick jag som svar att jag nog sympatiserade med Humanisterna. Det kändes aningen tendentiöst med tanke på att jag hade svarat som en kristen fundamentalist på varannan fråga. En person med de åsikterna är knappast ett ämne för Humanisterna.

Detta är frågorna i testet. Döm själv om de är svartvita och orättvisa.

1. Välj ett av alternativen

A) Gud finns nog
B) Gud finns nog inte

2. Markera det som stämmer in på dig

– Är döpt.
– Vill att mina barn ska vara döpta.
– Är gift i kyrka, synagoga eller moské, eller vill gifta mig där.
– Är konfirmerad
osv…

3. Hur påverkar religionen vad du tycker är rätt och fel?

På en så kallad viso-analog skala (VAS-skala) får man dra en markör och välja ett alternativ från ”Moral har ingenting med religion att göra” till ”Moralregler finns i min heliga skrift och ska följas till punkt och pricka”.

4. Välj ett av alternativen

A) Jag är rädd att straffas för mina synder efter döden.
B) Jag är inte rädd att straffas för något efter döden.

5. Markera ett alternativ

A) Jag tror att man kommer till himlen efter döden.
B) Jag tror att man kommer till himlen eller helvetet efter döden.
C) Jag tror att man kommer någonstans efter döden.
D) Jag tror på reinkarnation.
E) Jag tror att medvetandet slutar existera när kroppen dör.

6.  Om jag skulle drabbas av en krissituation och behöver prata vill jag helst ha kontakt med:

A) En präst
B) En annan religiös lärare
C) En psykolog eller terapeut
D) En icke-religiös medmänniska

7. Välj ett av alternativen

A) Jag tycker att religioner och tro inte ska få kritiseras, eftersom människor kan känna sig kränkta eller respektlöst behandlade.
B) Jag tycker att religioner och tro ska få kritiseras på samma sätt som man får kritisera andra idéer eller diskutera exempelvis politik.

8. Välj ett av alternativen

A)  Jag tycker att religiösa regler eller kulturella traditioner kan vara viktigare än den enskilda människans rättigheter.
B) Jag tycker att den enskilda människans rättigheter är viktigare än religiösa regler och kulturella traditioner.

9.  Välj ett av alternativen

A) Jag tycker att religiösa människor ska kunna välja religiösa skolor åt sina barn, så att barnen lär sig att tro som sina föräldrar.
B) Jag tycker att alla barn ska ha rätt att gå i en skola som är fri från religiös påverkan. Barnen kan själva välja livsåskådning när de blir äldre.

10.  Tycker du att spädbarn ska kunna registreras som medlemmar i Svenska kyrkan eller andra religiösa samfund?

A) Ja
B) Nej

11.  Välj ett av alternativen

A) Jag tror att äktenskapet är en gåva från Gud och tycker att han ska bestämma vilka som får gifta sig med varandra.
B) Jag tror att äktenskapet är påhittat av människan, inte Gud. Därför tycker jag inte att religionen ska få påverka vilka som får gifta sig med varandra.

12.  Tycker du att vuxna människor ska få bestämma över sin kärlek och sitt sexliv, utan att samhället lägger sig i?

A) Ja
B) Nej

13.  Välj ett av alternativen

A) Jag tycker att kvinnan ska vara underordnad mannen, som det står i många heliga skrifter.
B) Jag tycker att män och kvinnor ska behandlas jämställt, oavsett vad som står i heliga skrifter.

14.  Välj ett av alternativen

A) Jag tycker att samhället ska fördöma och bestraffa den som gör abort, ungefär som lagen säger i många kristna och muslimska länder.
B) Jag tycker att kvinnor så långt som möjligt ska ha rätt att bestämma över sina egna kroppar utan att samhället lägger sig i, ungefär som lagen säger i Sverige idag.

15.  Välj ett av alternativen 

A) Jag tror att vi måste låta Guds vilja styra över våra liv.
B) Jag tror att vi människor själva måste ta ansvar för hur vi lever tillsammans. Vi ska utnyttja vårt förnuft och bör inte lita på att någon annan sköter saken, till exempel Gud.

Jag har legat nere i bloggandet senaste tiden pga bristande ork. Det tar mycket energi att behöva kommentera allt som sker, men jag ska försöka offra mig lite för den goda saken. Tanken med bloggen var från början att fler än jag skulle skriva och jag hade Camilla som var en trogen gästbloggare tills hon startade sin egen blogg.

Nu har jag även konkurrens från Humanistbloggen. startad av Hans Iwan Bratt i Humanisterna, samt tankesmedjan Fritänkarna. Jag tackar så klart för sällskapet som gör att jag själv slipper skriva lika mycket.

En Gallup-undersäkning bekräftar att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder.

Bara 17 procent av svenskarna tycker att religion spelar stor roll i deras liv. Därmed hamnar Sverige näst längst ner på listan över mest religiösa länder, skriver tidningen Dagen. Endast Estland (14%) hamnar längre ned. Strax ovanför Sverige hittar man de  skandinaviska länderna Danmark (18%) och Norge (20%). Religiositeten är även låg i Tjekien (21%) och Japan (25%).

”Människor i länder som inte har den trygghet som ni tar för givet i Sverige hittar alternativ”, säger Grace Davie, professor i sociologi vid University och Exeter

Mönstret följer detsamma som i andra undersökningar om livsåskådning, t.ex The World Values Survey. Religiositeten är högst i fattiga länder med liten social välfärd, och lägst i länder som har kommit längre i den socioekonomiska utvecklingen. Det är naturligtvis inget exakt rätlinjigt samband och undantag finns. I USA är t.ex andelen religiösa mycket högre än i länder med motsvarande socioekonomiska utveckling.

Se även min tidigare blogg i samma ämne