Ateistbloggen

En mycket underlig debatt har uppstått i blogosfären kring Scandic Hotels beslut att ta bort Gideoniternas biblar från hotellrummen. Som vanligt är det kristna som förvränger hela debatten, och icke kritiskt tänkande människor hakar på tåget. Vad är det då som har misstolkats? Låt oss gå tillbaks till början. Speciellt i infekterade frågor är det nyttigt att ta ett steg tillbaks för att se vad som egentligen har hänt.

I Humanisternas medlemsblad HumanistInfo (1/2007) kunde man läsa ett referat om medlemmen Stefan Jansson som hösten 2006 skrivit till två hotell och som han själv beskrev det ”påpekat det tokiga i” att det fanns biblar på rummen. Det ena hotellet svarade att man inte lade in någon värdering i detta men att det var en tradition att låta Gideoniterna lägga ut biblar på hotellrummen. Från Scandic Hotell kom emellertid svaret att eftersom alla religioner är välkomna så tar man bort bibeln från hotellrummen och erbjuder den som en gästservice i receptionen.

I ett inslag på P1 Morgon, onsdagen den 4 april 2007 utvecklade Stefan Jansson och Scandic Hotels Jan-Peter Bergkvist sina resonemang. Janssons argument var att hotellbiblarna utesluter andra religioner, och livsåskådningar som ateismen. Problemet var alltså ingen personlig kränkning, utan principfrågan om mångfald istället för enfald. Bergkvist förklarade att man utökar sortimentet med Koranen, på både engelska och arabiska, samt Tanakh (i princip Gamla Testamentet), på engelska och hebreiska, för att öka mångfalden. Detta bidrar enligt honom till ett socialt hållbart samhälle.

Händelsen uppmärksammades i fler media, t.ex SvD och Sydsvenskan. Frälsningsarméns Emanuel Karlsten gjorde en protestsida mot Scandic Hotel och uttalade sig i Sydsvenskan. Där förvandlades Sefan Janssons påpekande till att han upplevt sig kränkt. Dessutom rycker Karlsten, på känt fundamentalistmanér, citat ur sitt sammanhang genom att citera Jan-Peter Bergkvist på ett ohederligt sätt:

”Alla religioner är välkomna på Scandic så från och med idag uppmanar vi våra hotell att ta bort bibeln från hotellrummen. Vi kommer att ha kvar den som en gästservice i receptionen.”

Kursiverad text är den del av citatet som Karlsten valt att inte ta med. Karlsten undrar sedan i sitt upprop: ”För det första förstår jag inte hur man välkomnar alla religioner genom att ta bort Biblar från rummen. Vad vill man uppnå med det?” Framgår inte det av det som redan skrivits att man vill uppnå att fler andliga böcker ska vara tillgängliga för fler än bara de kristna? Men Emanuel Karlsten nöjer sig inte med det! Han vill ha en exklusiv rätt för de kristna att pracka sin religion på andra – en rätt som inte ateister, muslimer och judar ska ha – för att ”Bibeln varit till stor hjälp för många människor”.

Guess what, om du frågar en muslim, jude, hindu, buddist – ja till och med en ateist(!) så är det mycket möjligt att du kommer att få höra att just hans (eller hennes) livsåskådning varit till stor hjälp. Kristendomen har ingen exklusiv rätt till det. Det är förståeligt att Emanuel Karlsson sörjer att man vill frånta honom den exklusiviteten. Det som är beklagligt i sammanhanget är att okritiska ateister köper hans resonemang utan att sätta sig in i hela historien. De låter de kristna med sina medvetna feltolkningar (citat ryckta ur sitt sammanhang och en fråga om mångfald som förvandlats till kränkning) sätta dagordningen. På det sättet bidrar de till en månghundraårig tradition av kristet förtryck, där missionering på hotellrum ingår.

Ännu sorgligare är hur dessa ateister medverkar till att stigmatisera religionskritik. Den som ifrågasätter att det ligger biblar på hotellrum anklagas för allt möjligt från militant ateism via fundamentalism till äckliga humanistfjantar. Den intolerans och förföljelse som möter de ateister som har modet att säga ifrån är skrämmande! Det hade varit förståeligt om denna intolerans kom enbart från fundamentalistiskt kristet håll, men när även ateister instämmer i kören blir det nästan sorgligt.

Det tråkiga är att Kvällsposten, som i normala fall är en liberal tidning, utan att granska fakta köper Emanuel Karlstens snedvridna tolkning av verkligheten. Att konservativt kristna Smålandsposten gör samma extremtolkning är föga förvånandsvärt, men inte visste jag att Kvällsposten gått och blivit fundamentalister? Smålandspostens ”slippery slope” i sista stycket är nästan lite smågulligt!

”Accepterandet av sekularisternas problemformulering leder till att de tar ständigt nya steg. Försvinner Bibeln från hotellet i dag, riktas attacken i morgon mot sjukhuskyrkans arbete på lasaretten och mot Biblar i äldreboendet. Kritiseras kyrkornas vigningsrätt ena dagen, ifrågasätts soldathemmen och samfundens, inklusive de islamiska, närvaro i det svenska försvaret den andra dagen. Om skolavslutningar i kyrkan stoppas 2007 attackeras gudstjänsterna i public service 2008. Den som idag inte värnar religiöst präglad symbolik i det offentliga rummet lär bli chockerad över att flaggan med sitt gula kors kan bli nästa mål för sekulärfundamentalisterna.”

Av någon outgrundlig anledning har Emanuel Karlsten kopplat samman bibelfrågan med porren som man måste beställa på TV:n för att kunna ta del av. Jag förstår inte riktigt vad de två frågorna har med varandra att göra. Man kan vara för porr och biblar samtidigt, mot porr och biblar samtidigt, för porr och mot biblar eller som Emanuel Karlsson för biblar och mot porr. Varför blanda samman dessa två skilda frågor till en och samma?

Eftersom det nu finns företrädare för ett antal livsåskådningar som alla anser att just deras livsåskådning hjälper många människor så bör samhället behandla alla lika, och det bör även Scandic hotel göra, såtillvida de inte är ett kristet hotell. Att komplettera bibeln med koranen och Tanakh är att välkomna alla religioner – det kan inga citat ryckta ur sitt sammanhang ändra på. Däremot är det synd att inte Ingemar Hedenius Tro och Vetande kommer att finnas i receptionen. Religiösa böcker alltså, men ingen bok om ateismen. Det kan tyckas lite orättvist, men Scandics lösning är nog det närmaste total neutralitet man kan komma.

Lek en stund med tanken att det istället var Maos Lilla röda som av gammal tradition legat på hotellrummen. Det är många som anser sig ha fått hjälp av denna politiska eldskrift. Hade det inte varit rätt uppenbart att det ojämlika förhållandet att Maos Lilla Röda fick finnas på hotellrummen, men att inga liberala politiska perpsektiv eller någon kritik av Mao tilläts, varit fel? Vem hade ifrågasatt att Maos Lilla röda flyttades till receptionen där den fanns till utlåning tillsammans med J.S. Mills ”On Liberty” och Karl Poppers ”The Open society and its Enemies”?

Nej, självklart ska biblarna bort från hotellrummen, men inte för att någon riskerar att bli kränkt, utan helt enkelt för att mångfald är bättre än enfald! Man behöver inte vara ateistisk fanatiker för att inse det, det räcker med lite sunt förnuft!

Kulturvetaren Bitte Assarmo går till angrepp mot religionskritiken i dagens SvD (2007-04-05). ”Kristna jagas i Sverige och utomlands”, skriver hon. Anledningen till denna slutsats tycks vara att kristen intolerans kritiseras i våra medier. Det är nästan så att man tycker synd om henne. Stackare, får du inte längre fritt hetsa mot bögar, kommunister, ateister och kvinnor? Blir du emotsagd och kritiserad för dina åsikter? Är tiden över då DU kunde diktera vad andra människor fick tycka och tro? Stackare!

Artikeln är spretigt luddig och det är inte helt lätt att se vad artikelförfattaren vill ha sagt. Över huvud taget är hennes exempel så patetiskt förvridet tolkade att man undrar om hon bara har läst om dem i någon amerikansk fundamentalistisk underground-tidning, eller om hon verkligen har upplevt detta på plats i Sverige, men låt mig försöka mig på en sammanfattning i några punkter.

• Svenska massmedia är kritiska mot kristendomen.
• Kritiken är orättvis för att den inte på samma sätt drabbar de andra världsreligionerna.
• Somliga kristna är beredda att omvärdera sina kristna värderingar och därför bör vi respektera dem.
• Våra politiker måste börja oroa sig för ”kristofobin”.
• Kristna förbjuds i diverse länder och detta förtigs i Sverige.

Den som har fått en annan bild av artikelns kärna får gärna skriva en kommentar till mig och förklara vad jag har missat eller missförstått.

Om kristendomen ifrågasätts i massmedia är det bara bra! Kristendomen måste tåla att ifrågasättas på precis samma sätt som sekulära ideologier. Assarmo är kritisk till att ”samhällsprogram… kräver kollektiva ursäkter av kristna för deras tros skull” (förmodligen en medveten feltolkning av en retorisk fråga i SVT:s Existens) men var var Assarmos röst när Lars Ohly ansattes för sin kommunism och avkrävdes en ursäkt för kommunismens brott? Vad är skillnaden? Varför skulle det vara värre att avkräva en kristen att be om ursäkt för kristendomens brott än att avkräva en kommunist ett be om ursäkt för kommunismens brott? Ändå tror jag aldrig att det skulle vara politiskt korrekt av en folkpartist att angripa sin egen partiledare på samma sätt som de angriper kommunister. Att ifrågasätta politik har alltid varit OK i Sverige men att angripa religiösa föreställningar har varit tabu. Om detta håller på att ändras är det bara positivt!

Däremot är det naturligtvis ett problem att våra politiker och journalister tycks tävla i att vara politiskt korrekta när det gäller kritik av andra religioner. Mer än en Humanist har berättat för mig att deras insändare har blivit refuserade när de skickat in dem till dagspressen, och deras konton avstängda i diverse diskussionsgrupper på internet när de kritiserat islam – kritik som skulle varit helt legitim om den framställts mot kristendomen. Det är naturligtivs ett problem. Man måste få kritisera islam utan att anklagas för islamofobi och man måste få kritisera judendomen utan att anklagas för antisemitism. Detta förutsätter naturligtvis att man kan kritisera kristendomen utan att bli beskylld för ”kristofobi”. Fram för mer religionskritik, både av kristendomen och andra religioner!

De kristna som är beredda att omvärdera sina värderingar åt mer Humanistisk riktning är naturligtvis värda all heder i världen, men inte för sin religions skull, utan för att de har förståndet att gå emot religionen! Religionen bör istället kritiseras för sin ålderdomliga syn på kvinnan, slaveriet, homosexualitet och i stort sett alla andra moralfrågor som existerar. Denna kritik bör gälla såväl kristna som andra religioner. Homofobin inom islam är varken bättre eller sämre än den inom kristendomen. All homofobi är lika illa oavsett religion! Men det absurda i hela sammanhanget är att sådana som Assarmo inte inser att religionen i det här fallet är roten till det onda. Om inte islam, judendomen och kristendomen vore homofoba så skulle vi knappast ha någon homofobi värd namnet kvar i Sverige. Förtrycket upprätthålls av religionerna och självklart ska religionerna kritiseras för detta. Det är inte bara vår rätt att göra det – det är en plikt mot alla våra homosexuella vänner som förtrycks i religionens namn!

Därför bör vi inte bara respektera de kristna som lämnar kristna värderingar på sophögen. Vi bör välkomna dem och uppmuntra dem att gå hela vägen och kasta hela den ideologiska barlasten överbord. Vi bör uppmuntra dem att bli ateister och tänka själva istället för att slå i gamla omoderna böcker!

Assarmo nämner några muslimska och buddistiska länder där kristna förföljs. Tror hon att kristna är de enda minoritetsgrupperna som förföljs i dessa länder? Hur tror hon att ateister har det i ett land som Indonesien eller Irak? Om det förtigs i svenska massmedia om kristna som förföljs i indien, vad ska vi då säga om de ateister som dömts till döden i Bangladesh och Pakistan för att de ifrågasatt profeten Muhammed? Har Assarmo någonsin läst om dessa fall eller är det bara vi som följer IHEU:s nyhetsflöden som känner till dem? Om massmedia förtiger att kastlösa i indien får ett människovärde genom att lämna hinduismen och bli kristna, vad ska vi då säga om de tempelprostituerade som räddas av Lavanam och hans Atheist Centre i Indien? När fick vi läsa om hur ateismen räddat dem senast?

När sådana som Assarmo försöker stigmatisera oss ateister här i Sverige gör hon sig skyldig till samma förtryck som ateister alltid har utsatts för. Det har varit legitimt att kritisera ateister (det görs på ett onyanserat sätt både i bibeln och koranen) men ateister får inte kritisera religionen. Det är dags att bryta det tabut och att som Assarmo yla ”kristofober” underlättar knappast den processen.

Humanisternas ordförande Christer Sturmark och Jan Rosén, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, argumenterar i Kyrkans tidning för att Humanisterna ska få statsbidrag.

Jag hinner inte redogöra för mina skäl, men jag anser två saker om detta:

1. Humanismen är ingen religion. Därför ska inte Humanisterna ha bidrag som trossamfund.
2. Det är ovärdigt vårt samhälle att en idéell förening kan få öronmärkta bidrag bara för att den tror på något övernaturligt samtidigt som motsvarande sekulära organisationer står utanför.

Därför anser jag att lagen måste skrivas om så att inte sekulära livssynsorganisationer diskrimineras. Antingen bör bidragen vara öppna även för icke-religiösa organisationer eller också bör anslagen till trossamfund helt och hållet avskaffas. Jag lutar nog mest åt den senare varianten. Ersätt istället bidragen till trossamfund med konkreta anslag till den samhällsnyttiga verksamhet de bedriver, exempelvis vigslar, begravningar och härbärgen för hemlösa. Då kan även sekulära organisationer söka dessa bidrag på samma villkor som religiösa.

Svenska kyrkan har idag bestämt sig för att godta ett civilrättsligt kyrkligt äktenskap mellan samkönade par – så länge det inte kallas ”äktenskap”. ”Ordet äktenskap är av tradition så kraftfullt förknippat med relationen mellan man och kvinna” säger Claes-Bertil Ytterberg, biskop i Västerås.

Svenska kyrkan anger som skäl att man ”vill vara en föregångare”. Intressant att representanter för det som de själva kallar ”kärlekens religion” ska ha så svårt att acceptera kärleken mellan homosexuella. Som kontrast kan nämnas att International Humanist and Ethical Union (IHEU) sedan länge varit oreserverat för samkönade äktenskap.

Almega har ett intressant förslag inför årets löneförhandlingar. Man menar att det bör vara upp till den anställde att välja helgdagar efter sin egen övertygelse. Som argument anför man att Diskrimineringsombudsmannen, DO, i en remiss till regeringen (SOU 2005:106) poängterat vikten av att skapa lika förutsättningar för alla att delta i arbetslivet.

I ett pressmeddelande uttrycker DO sitt gillande över Almegas förslag som man menar visar att det inte råder någon motsättning mellan kraven på lönsamhet och allas lika värde.

I en kommentar till tidningen Metro säger biträdande chef på SIF, Hanna Brandt Gonzalez, att det som grundprincip är en intressant tanke men att det inte får bli ett sätt för arbetsgivaren att komma undan billigare bakvägen. Bland annat måste frågan om OB-tillägg på helgdagar lösas.

Det här är ett förslag som borde falla alla på läppen: Ateister får större frihet att bestämma över sin egen ledighet, muslimer och judar får nya möjligheter att vara lediga på sina religiösa helgdagar och även sveriges kristna minoritet får ökad möjlighet att själva välja om de vill vara lediga på t.ex annandag pingst. Förslaget kan också medföra ökad mångfald i arbetslivet eftersom det blir mer lönsamt att ha en blandad arbetskraft där de anställda väljer att vara lediga på olika dagar. Företagen får ökade möjligheter till produktivitet då man kan hålla öppet på dagar som i dagsläget är allmäna helgdagar

Jag vänder mig dock mot de skäl som Almega och DO anför att detta förslag skulle motiveras av hänsyn till religiös tro. Nästan hälften av svenskarna tror på en odefinierad högre makt och en knapp tredjedel saknar helt gudstro. Få svenskar har någon djupare religiös identitet. Vi lever i ett sekulärt samhälle och då borde det vara självklart att man bestämmer över sin ledighet själv utan att påtvingas den av religion eller tradition. Almegas förslag är ett steg mot ökad sekularisering och frihet.

Det framgår inte av Almegas förslag hur man ställer sig till våra sekulära helgdagar: första maj, nationaldagen och midsommar, men det vore rimligt att individen själv får bestämma även om man vill vara ledig dessa dagar. Genom att se saken ur ett religiöst perspektiv riskerar arbetsmarknadens parter att missa denna aspekt.

Andra bloggar om ateism

Ateister har statistiskt sett högre IQ än teister. Skillnaden är i genomsnitt 5,8 poäng. Detta rapporterar Jyllands-posten med hänvisning till en amerikansk undersökning, den så kallade National Longitudinal Study of Youth, NLSY. Det är den danska forskaren Helmuth Nyborg, professor i utvecklingspsykologi, som hittat det häpnadsväckande resultatet.

Nyborgs hypotes är att människor med låg intelligens i högre grad dras till religionernas enkla svar medan intelligenta människor är mer skeptiska. Han menar också att högt begåvade människor har en tendens att förkasta bibeltro och istället välja en religion eller livsåskådning som ger högre intellektuell tillfredsställelse. En annan hjärnforskare, Dr Bente Pakkenberg gör en mer försiktig tolkning och menar att intelligenstester favoriserar vissa akademiska färdigheter som indirekt påverkar våra religiösa val.

Nyborg är kontroversiell sedan han för ett antal år sedan publicerade data som visade att män har högre IQ än kvinnor. I juni förra året blev han befriad från sin tjänst på Århus universitet, men andra forskare strömmade till Nyborgs försvar och anklagade Århus universitet för att bedriva häxjakt. I september blev han återinsatt på sin tjänst av rektorn för universitetet.

Kristendomens grundläggande tes är Jesu död på korset. Paulus deklarerar t.ex att om inte Jesus dog på korset och återuppstod på den tredje dagen så är den kristna tron förgäves. Varför är Jesus offerdöd så viktig för kristna? Jo genom människooffret befriades världen från arvssynden. Världen befriades inte från all synd för de kristna bekänner ju att det fortfarande finns synd i världen, nej Jesus död renade världen från en specifik synd.

Bibeln förtäljer att de första människorna på jorden hette Adam och Eva och levde i Edens lustgård. Gud placerade ut ett träd i Eden och förbjöd Adam och Eva från att äta av kunskapens frukt om gott och ont (inte ”på gott och ont” som det felaktigt översatts i 1917 års bibelöversättning). Adam och Eva, som alltså inte förstod vad rätt eller fel var, lydde inte Gud utan åt av frukten. Därigenom kom synden in i världen och det är denna synd som kristendomen säger att Jesus offrade sitt liv för att befria oss från. Alla som tror att detta är sant blir ”frälsta” och hamnar i himlen när de dör.

Humanism i allmänhet (dvs inte specifikt sekulärhumanism, utan all humanism) är en livsåskådning som grundas i respekt för människan och försvar av mänskliga värden. Utökat kan man säga att det är en anti-auktoritär livsåskådning som bygger på mänskligt förnuft snarare än auktoritetstro.

Är dessa två synsätt, det humanistiska och det kristna, förenliga? Nej säger jag, och det av två skäl. För det första leder humanism till ett förkastande av läran om arvssynden och därmed faller grunden för Jesus människooffer och grundpelaren i den kristna tron. För det andra är humanism och teism lika oförenliga som eld och vatten.

Låt oss börja med humanism och arvssynden. En humanist är anti-auktoritär. Det innebär att man förkastar alla påståenden som baseras på auktoritetstro. Vilka förnuftiga sakskäl finns det då att tro att de två första människorna hette Adam och Eva och bodde i Edens lustgård? Finns det några arkeologiska lämningar från eden? Finns det några historiska texter från Adam och Evas tid (texter som rimligtvis måste vara författade av dem själva), finns det någon tillstymmelse till bevis för att berättelsen om Adam och Eva är något annat än en myt? Hur kan man då tro på denna berättelse annat än genom auktoritetstro?

Vidare. den metod till kunskapssökande som är anti-auktoritär är den vetenskapliga metoden. En humanist (vare sig kristen eller sekulär) måste alltså använda sig av denna metod för att studera verkligheten, annars är man inte humanist. Vetenskapen visar att universum är ca 13,5 miljarder år gammalt och jorden ca 4,6 miljarder. Människan är resultatet av en ca 3 miljarder år gammal evolutionsprocess. I denna historiebeskrivning finns ingen plats för Adam och Eva i Edens lustgård. Det resultat vi kom fram till genom den anti-auktoritära vetenskapliga metoden var inte förenligt med den kristna läran om arvssynden.

En tredje anledning till att en humanist avvisar arvssynden är att den är oförenligt med en humanistisk människosyn över huvud taget. Humanismen bygger på respekt för människan och mänskliga värderingar. Människan har ett värde som egen individ, ett okränkbart människovärde. Arvssynden säger tvärtemot det humanistiska synsättet att människan är en ovärdig varelse. Hon ansvarar för synden och alla människor föds onda och syndiga. Det finns inget sätt att undkomma synden annat än genom tron på Jesus Kristus. Detta är inte ett synsätt som går att förena med humanismens positiva människosyn.

Arvssynden måste alltså förkastas av såväl vetenskapliga som moraliska skäl om man vill kalla sig humanist. Men om man nu förkastar avssynden, vad var det då som Jesus Kristus dog för? Vad var det för allmän synd som var så viktig att Jesus var tvungen att offra sitt eget liv för? Bibeln lär ut att det var arvvsynden som Adam och Eva drog över mänskligheten. Om man avvisar synden så ter sig hela kristusoffret rätt meningslöst. Om man avvisar tron på Jesus Kristus offerdöd så är man inte kristen.

Kristna humanister måste alltså välja, antingen är de humanister och avvisar grunden för kristendomen, eller också är de kristna och avvisar det som humanismen grundas på. Man kan inte äta kakan och samtidigt ha den kvar.

Varför teism och humanism är oförenliga kommer jag att gå in på i nästa artikel.

Att förlora sin tro beskrivs ibland som något otäckt. Hela ens världsbild rämnar, man hamnar i en kris och allt känns meningslöst; men att förlora sin tro kan även vara en befrielse, vilket agnostikern Robert Green Ingersoll har beskrivit så levande som bara han kan:

När jag blev övertygad om att universum är naturligt — att alla spöken och gudar är myter, uppstod i min hjärna, i min själ, i varje droppe av mitt blod, upplevelsen, känslan, glädjen av frihet. Mitt fängelses väggar rämnade, hålan översvämmades av ljus och alla reglar, och bommar och bojor blev till stoft. Jag var inte längre en tjänare, en träl eller en slav. Det fanns ingen herre i hela vida världen — inte ens i den oändliga rymden. Jag var fri — fri att tänka, att uttrycka mina åsikter — fri att leva enligt mina egna ideal — fri att leva för mig själv och dem jag älskade — fri att använda alla mina förmågor, alla mina sinnen — fri att sträcka ut fantasins vingar — fri att undersöka, att gissa och att drömma och hoppas — fri att bedöma och avgöra av egen kraft — fri att avvisa alla okunniga och grymma trosbekännelser, alla de ”inspirerade” böcker som vildar har producerat, och alla det förgågnas barbariska legender — fri från påvar och präster — fri från alla de ”kallade” och ”åsidosatta” — fri från helgade misstag och heliga lögner — fri från rädslan för evigt lidande — fri från bevingade monster om natten — fri från djävlar, spöken och gudar. För första gången var jag fri. Det fanns inga förbjudna platser i hela tankevärlden — ingen luft, ingen rymd, där mina föreställningar inte kunde sprida sina frityglade vingar — inga kedjor om mina lemmar — inga piskor om min rygg — ingen eld om mitt kött — ingen herres förgrymman eller hot — inget följande i andras fotspår — ingen anledning att buga, eller krypa ihop eller kräla, eller yttra förljugna ord. Jag var fri. Jag stod rakryggad och utan fruktan, med glädje, mötte jag alla världar.

Och då fylldes mitt hjärta med tacksamhet och utbrast i kärlek till alla hjältar, alla tänkare som gav sitt liv för handens och hjärnans frihet — till friheten att arbeta och tänka — till dem som föll i de vilda slagens fält, till de som dog i hålorna fjättrade med kedjor — till dem som stolt äntrade  stegarna — till dem vars ben krossades, vars kött ärrades och slets sönder — till dem som blivit förtärda av eld — till alla visa, goda och modiga i varje land, vars tankar och gärningar har gett friheten till människans barn. Och då svor jag att sträcka mig efter den fackla de hållit, och hålla den hårt, på det att dess ljus må ännu erövra mörkret.

(Varför jag är agnostiker, 1896, svensk översättning Fredrik Bendz)

Det finns en tydlig koppling mellan välfärd, ateism och tolerans. The World Values Survey har studerat människors värderingar i hela världen. Efter en analys av samtliga frågor såg Ronald Inglehart (ordförande för The World Values Survey) och Wayne E. Baker att samtliga kunde korreleras till två variabler som man kallar traditionella-sekulära värderingar (”traditional-secular values”) och överlevnads-självuttryck-värderingar (”survival-self expression values”). Genom att mappa dessa två variabler i ett diagram kunde man också tydligt se kulturella mönster mellan länderna.

Lodrätt har Inglehart och Baker valt att ställa traditionella mot sekulära värderingar. Ju mer traditionella värderingar, desto längre ned i diagrammet, medan sekulära värderingar följer samma skala i motsatt riktning. Vågrätt har man ställt överlevnadsvärderingar mot självuttryck-värderingar. Ju längre till vänster på skalan, desto mer handlar folks värderingar om överlevnad och ju längre till höger, desto mer handlar värderingarna som att uttrycka och förverkliga sig själv.

Den utveckling Inglehart och Baker ser är att när länder utvecklas ekonomiskt och socialt ökar graden av sekularisering. När en generation har växt upp i ekonomisk trygghet skiftar värderingarna från överlevnad till självförverkligande, det som ibland kallas den ”postmaterialistiska generationen”. För denna generation är det viktigaste att uttrycka sig själv och toleransen ökar eftersom man ser olika livsstilar som olika sätt att uttrycka sig själv. Längst i den här utvecklingen har Sverige kommit, tätt följt av övriga Skandinavien.

Samtidigt som en utveckling sker mot mer sekularism och tolerans inom länderna konstaterar Ingelhart och Baker att de mer traditionella värderingarna ökar totalt sett på grund av att fattigare länder har högre nativitet. Många sekulära länder har till och med en avtagande befolkningskurva. Utvecklingen i världen i stort är därför att religionen ökar.

Det finns alltså ett tydligt samband mellan välfärd, ateism och tolerans. När välfärden ökar minskar religionens roll i samhället och allt fler blir ateister. Länderna längst upp till höger är också de som har störst andel ateister i befolkningen enligt adherents.com Man kan därför med fog säga att ateism och tolerans är som ler- och långhalm.

Källor:

• The Inglehart Values Map
• Ronald Inglehart, Wayne Baker, ”Modernization, Cultural Change and the Persistence of Traditional Values”, American Sociological Review 65: 19–51 (2000) (Förhandsversion eftersom jag inte hittar den publicerade versionen på nätet).
• Länder med störst andel ateister

Som kritik mot ateismen anförs ibland att de kristna har en objektiv grund för sin moral, medan ateismen inte ugör någon sådan grund. Jag vill därför här visa två anledningar till varför kristendomen inte heller har någon grund för att hävda en objektiv moral:

Divine Command Theory (DCT) säger att rätt och fel bestäms av vad YHWH dikterar. Om YHWH vill att vi ska våldta och lemläst folk så är det per definition gott eftersom YHWH har befallt det (se t.ex Joshuas bok för exempel på detta).

Det största filosofiska problemet med DCT är, förutom att vilka grymheter som helst kan rättfärdigas som goda, att om det inte redan finns en objektiv moralisk lag som säger att det YHWH befaller blir normativt så händer inget när han befaller. DCT förutsätter alltså att det, oberoende av YHWH, finns en objektiv morallag, nämligen den morallag som säger att det YHWH befaller blir normativt sant. DCT är alltså grundlös och har ingen förklaring till existensen av en objektiv moral.

Eutyfrons dilemma härrör från Platons dialog Eutyfron där Sokrates ställer frågan om dygden gillas av gudarna för att den är dygdig eller om gudarna bestämmer vad som är dygdigt. Eutyfrons dilemma har två så kallade ”horn”. Det ena hornet är, översatt till modern teologi, att det som är gott är det för att Guds natur är sådan. Det andra hornet säger att Guds natur är god eftersom det är gott att vara sådan.

Om det goda kommer från Guds natur så kan vad som helst vara gott per definition. Om Gud är en elak tyrann som gillar våld och förstörelse så är det gott med våld och förstörelse. Eftersom det går emot vår moraliska intuition brukar de flesta satsa på det andra hornet. Guds natur är som den är eftersom det är gott. Då har vi i princip samma problem som i DCT, nämligen att det goda existerar utan guds natur och inte är beroende av honom.

Och då har jag inte ens nämnt att man inte kan bevisa att det finns gudar, vilket gör en objektiv moral baserad på gudarnas existens ännu mer grundlös.

Var det Schopenhauer som sade att det är olämpligt att grunda moralen på en lögn?