Ateistbloggen

Jag har noterat att mina kommentarer till SvD:s artiklar inte syns som länkar under den artikel jag kommenterar. Jag har anmält mig till tjänsten Twingly, som SvD hämtar länkarna från, och mina artiklar finns där.

Samma sak verkar ha drabbat bloggen Argumentum ad Ignorantiam. Nihonshus kommentar till en ledare av Göran Skytte syntes först på SvD men försvann sedan efter en dryg timme.

Är det så att SvD censurerar kommentarer från ateister och/eller den som är kritisk till SvD? Jag har svårt att tro det, men vilken är annars anledningen till att våra bloggar inte länkas? Jag hoppas och tror att det beror på ett tekniskt fel. Jag har skrivit till SvD och frågat men de besvarade inte mitt mejl. Möjligen beror det på att jag skrev till chefredaktören, så nu har jag istället vänt mig dit jag borde – teknisk support.

Är det fler som har drabbats av att era blogglänkar inte syns på SvD eller att de försvunnit efter en viss tid? Hör i så fall av er!

Förnuftiga resonemang behöver bara försvaras med förnuft. Ingen religion är nödvändig.

Religiösa resonemang behöver bara försvaras med religion. Inget förnuft är nödvändigt.

Det är intressant vad man kan lära sig av Gideoniternas bibel! 😉 En läsare påpekade för mig att Gideoniternas svenska översättning från 1981 inte alls var översatt från NIV, som jag hade uppfattat det. (Ska man vara helt korrekt frågade han bara var jag fått det ifrån, men underförstått ifrågasatte han det ju.)

Detta föranledde mig att kolla hur den svenska översättningen ställer sig till motsägelsen mellan (Apg 9:7) ”Hans reskamrater stod förstummade; de hörde rösten men såg ingen” och (Apg 22:9) ”De som var med mig såg ljuset men hörde inte rösten som talade till mig.” Den finns där – citaten ovan är från Gideoniternas bibel.

Det intressanta är att Gideoniternas bibel består av två delar, en svenskspråkig och en engelskspråkig. Den svenska och den engelska texten ligger sida vid sida så att man kan göra en direkt jämförelse. Den engelska översättningen är New International Version (NIV) och där har man fifflat med orden i sann Orwellsk anda så att motsättningen försvinner:

”The men travelling with Saul stood there speechless; they heard the sound but did not see anyone.” (Acts 9:7)

”My companions saw the light, but they did not understand the voice of him who was speaking to me.” (Acts 22:9)

Det grekiska ordet i texten man har översatt från är akouo, som betyder höra. Med lite Newspeak har översättarna av NIV bytt ut ordet mot understand i (Acts 22:9) och voila så är motsägelsen borta!

På diverse håll i Blogosfären ifrågasätts, med anledning av att Scandic planerar att plocka bort alla biblar från hotellrummen, hur man kan ifrågasätta Gideonitbibeln. Därför tänkte jag här kort redogöra för några av mina skäl.

Mina argument i huvuddrag är följande: Gideoniterna är en konservativ evangelisk missionsrörelse som lägger ut biblar för att omvända själar till Jesus. Det finns problem med översättningar av bibeln eftersom varje översättning också är en tolkning. Bibeln är ett dokument av tvivelaktigt värde som historisk källa, den innehåller motsägelser och är ett dåligt rättesnöre.

Gideoniterna är en evangelisk missionsrörelse

Gideoniterna har som syfte att omvända människor till kristendomen. Syftet med biblarna är inte att förebygga självmord som vissa skribenter hävdar. Antalet självmord på hotellrum är försumbart. Det är ett icke-problem. Gideoniterna själva beskriver sitt ändamål så här:

”Gideoniterna fungerar som kyrkans förlängda arm för mission: Vår enda syfte är att vinna män, kvinnor, pojkar och flickor till en frälsande kunskap om Herren Kristus genom samfund, personliga vittnesmål och spridning av bibeln i människans vimmel i vardagslivet.” (Min översättning)

Gideoniterna är en evangeliskt kristen rörelse där kvinnor inte har rätt att bli fullvärdiga medlemmar. Trots allt bygger de ju sina värderingar på bibeln. De finansieras av rika affärsmän och missionskyrkor, främst i USA. Gideoniterna skänker inte bort biblar för att vara snälla; inte ens för att tillhandahålla biblar till andra kristna. Deras uttalade mål är att omvända Dig till kristendomen (om du inte redan är kristen) och förvandla dig till en tjänare som lyder auktoriteter utan att tänka själv. Namnet Gideoniter är taget från gamla testamentets Gideon, som:

”…var villig att göra exakt som Gud ville att han skulle göra, oavsett sitt eget omdöme om planerna eller resultaten. Ödmjukhet, tro och lydnad var hans stora karaktärsdrag. Detta är den standard som Gideoniterna söker att etablera hos alla sina medlemmar, att varje man ska vara redo att utföra Guds vilja närsomhelst, varsomhelst och vilket sätt som Den Helige Ande än leder.” (Min översättning från Wikipedia)

Gideonitbibeln är en ifrågasatt översättning

Bibeln som Gideoniterna delar ut i Sverige har en engelskspråkig och en svenskspråkig del. Den svenska översättningen är gjord av Bibelkommissionen 1981. Den engelska versionen, New International Version (NIV) som slutfördes 1978 är översatt av evangelister och är tolkad i överensstämmelse med evangelisk tro. Till exempel har man valt att översätta vissa verser så att de uttrycker missakting mot homosexuella. Enligt mer konservativt kristna är NIV en översättning som perverterar bibeln och King James Version (KJV) är den enda acceptabla översättningen.

Man har även översatt NIV på ett sådant sätt att vissa motsägelser (mer om det nedan) ”försvinner”. Detta har gjorts genom tveksamma omtolkningar av grekiska ord i ursprungstexten. Intressant nog finns motsägelsen kvar i 1981 års svenska översättning men inte i NIV. Exakt samma vers motsäger alltså sig själv i Gideoniternas svenska och engelska översättning.

Det kan inte vara lätt att översätta bibeln. Hur man än vänder sig blir man ifrågasatt från både höger och vänster för sina tolkningar, för det är viktigt att inse att den bibel man läser är tolkad från sina källor eftersom de antika språk den är översatt från är döda (främst nya testamentet som är översatt från antik grekiska). Källorna är i sin tur tolkade av den som nedtecknade dem. Detta för oss över till den kanske främsta anledningen till att jag ifrågasätter Gideoniternas bibel, ja bibeln över huvud taget.

Bibeln är ett tveksamt historiskt dokument

Det är kanske att slå in öppna dörrar att påpeka det för en svensk idag. Få svenskar, vare sig kristna eller andra, tror att bibeln är bokstavligen sann. Miraklen är svårsmälta för många – inte ens den förre ärkebiskopen, K. G. Hammar, trodde att Jesus var född av en jungfru. Det kan dock vara värt att påpeka några av problemen med bibeln som historiskt dokument eftersom det inte är något man får lära sig i skolan.

”Kyrkan lever av att man undanhåller dig resultatet av den kritiska bibelforskningen” – Hans Conzelmann (känd tysk bibelforskare, min översättning)

De historiska tveksamheterna med bibeln är allt för många att gå in på här så genomgången blir summarisk och går inte in på några detaljer. Nedan följer ett axplock av anledningarna till att jag ifrågasätter bibeln.

Gamla testamentets böcker falsifieras av modern arkeologisk forskning. Judarna bestod på biblisk tid av diverse småstammar, inga stora kungariken. Religionen i området var polyteistisk och olika religioner samexisterade sida vid sida. David och Salomo är antagligen mytologiska figurer och det första templet har troligen aldrig existerat. (Se t.ex Israel Finkelstein och Neil Asher Silberman, The Bible Unearthed)

Det finns inga samtida källor om Jesus. Evangelierna är skrivna minst 30, kanske uppåt 100 år efter de påstådda händelserna (beroende på vilken forskare man frågar) och är skrivna av anonyma författare. De fyra evangelisterna (Markus, Matteus, Lukas och Johannes) påstods inte vara författarna förrän flera hundra år senare. Äldst är Markusevangeliet. Matteus och Lukas bygger vidare på detta evangelium och tillsammans kallas de för de synoptiska evangelierna. Johannes har en mer utvecklad teologi och brukar dateras senare än de tre övriga.

Det äldsta bevarade fragmentet av något av bibelns evangelier är ett litet fragment (P52) som dateras utifrån textens stil till någon gång mellan år 110 och 150, alltså nästan 100 år efter de händelser som beskrivs. Den ursprungliga berättelsen måste naturligtvis ha tillkommit tidigare men eftersom bara ett litet fragment mindre än 9 cm högt har påträffats är det vanskligt att säga något om evangeliet som helhet. Texten innehåller delar av nuvarande Johannesevangeliet (verserna 18:31-33 på framsidan och 18:37-38 på baksidan). Några skriftliga belägg för att evangelierna funnits tidigare än så finns inte. (Tidiga kyrkofäder har beskrivit texter som handlar om Jesu leverne, men det är indirekta belägg som inte bekräftar något om evangelierna som de ser ut idag.)

Det ursprungliga Markusevangeliet slutar vid (16:8). Verserna (16:9-20) som handlar om Jesus uppståndelse anses vara en senare kristen interpolation, dvs ett tillägg, en omtolkning eller om man så vill (när man talar om bibeln som historiskt källdokument) – en förfalskning.

Paulus brev dateras tidigare än evangelierna, men här framträder en delvis annorlunda bild av Jesus. Några av Paulus brev är så kallade pseudopaulina, dvs de är inte ens skrivna av Paulus själv! Många av Paulus brev i Nya Testamentet anses dock vara genuina, men hans texter kan tolkas som att de handlar om en helt och hållet andlig kristus, till skillnad från den jordiske Jesus som han aldrig träffat. Oavsett vilken tolkning man väljer att tro på kvarstår problematiken att det inte finns någon entydig tolkning åt något håll.

Inga samtida historiker nämnde Jesus. Ändå påstås han i bibeln ha utfört mirakler som gjorde honom känd vida kring. Den äldsta källan som nämner Jesus är Josefus, som föddes några år efter den påstådda korsfästelsen och alltså aldrig själv träffat Jesus. Den text som tillskrivs honom är manipulerad av kristna skriftlärde (det äldsta bevarade manuskriptet är från 700-talet) och bland annat påstår han i texten att Jesus var Messias, något han omöjligt kan ha sagt eftersom han var jude. Även här varierar tolkningarna hur mycket (om ens något) av texten som är författad av Josefus och hur mycket som är kristen historieförfalskning.

De kristna texter som finns bevarade i bibeln är inte de enda om Jesus. Många andra texter cirkulerade vid tiden för kristendomens uppkomst, men förstördes av den kyrka som blev den dominerande. Några av dessa texter har bevarats till eftervärlden trots att kristna apologeter systematiskt har försökt utplåna dem. Mest känt är kanske tomasevangeliet. Exempel på tidiga kristna sekter som förföljdes av kyrkan är markioniterna och evjoniterna. Det är alltså en rörelse bland många som har satt agendan för berättelserna som bevarats i bibeln.

Det finns mycket mer att tillägga om detta, men det är ett ämne för en helt egen blogg, eller kanske snarare en serie bloggar som tar upp varje specifikt problem för sig.

Bibeln innehåller motsägelser

Ett annat problem med bibeln är att den innehåller motsägelser. Det är t.ex helt omöjligt att rekonstruera vad som hände Jesus en påsk för nära 2000 år sedan utan att utelämna och/eller tolka om stora delar av evangelierna.

Det går naturligtvis att förklara en del av motsägelserna som att skriftställarna minns fel om detaljer, men somliga detaljer är allt för varierande för att man ska kunna bortse från dem och många motsägelser handlar inte om detaljfrågor utan teologiska och etiska frågor. Ett exempel: Ska vi hedra vår fader och vår moder?

”Gud har sagt: Visa akting för din far och din mor och: Den som smädar sin far eller sin mor skall dö.” (Matt 15:4, Mark 7:10) ”Du kan budorden: Du skall icke bryta ett äktenskap, du skall icke dräpa, Du skall icke stjäla, Du skall icke vittna falskt, Visa aktning för din far och din mor.”(Luk 18:20)

”Om någon säger: ’Jag älskar Gud’ men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett.” (1 Joh 4:20) ”Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare bär evigt liv inom sig.” (1 Joh 3:15)

Jämför med:

”Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge.” (Luk 14:26)

Ett annat exempel: Är det OK att bli arg på andra människor och kalla dem för fula saker?

”Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld.” (Matt 5:22)

Jämför med:

”Ni blinda dårar, vilket är förmer, guldet eller templet som har gjort guldet heligt?” (Matt 23:17, Luk 11:40) ”Hycklare, Jesaja profeterade rätt om er när han sade…” (Matt 15:7) ”Huggormsyngel, hur skulle ni kunna säga något gott, ni som är onda?” (Matt 12:34)

Sista exemplet: Blir alla som åkallar Jesus räddade?

”Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad” (Rom 10:13)

Jämför med:

”Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig ska komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja.” (Matt 7:21)

Alla exempel ovan har jag skrivit av från Gideoniternas bibel. Här finns en lista över några fler motsägelser i bibeln. Här är ännu en. Somliga kristna anser sig ha svar på några av dem, men i regel invecklar man sig då i ännu fler motsägelser till följd av den nya tolkningen och många gånger måste man tolka om texten oerhört liberalt för att få motsägelserna att gå ihop och oftast tycks det mig som om motsägelsen är mer övertygande än den föreslagna lösningen. Bedöm själva. Niclas Berggren diskuterar två motsägelser som jag har svårt att se att det går att få ihop utan att göra våld på den intellektuella hederligheten.

Bibeln är ett dåligt moraliskt rättesnöre

Här torde exemplen vara välkända för läsaren. Gamla Testamentet är fullt av folkmord och andra oetiska handlingar utförda i Guds namn. Det är tur att dessa berättelser inte är historiskt vederhäftiga (se ovan)! Jag behöver inte ens ge någon referens – det är bara att slå upp en slumpmässig sida i bibeln.

Är då Nya Testamentet snällare? Ibland hävdas det att även om Gamla Testamentet beskriver en blodtörstig och hämndlysten gud så har han upphävt det gamla förbundet genom det Nya Testamentet och därmed blivit snällare, men hur är det förenligt med påståendet att Gud per definition är god och att hans natur är oföränderlig? Om Gud är god och beordrar folkmord i Gamla Testamentet kan det väl inte finnas något inneboende fel med att begå folkmord?

Gud föreskriver också i Gamla testamentet hur man ska ta sig slavar och ingenstans i Nya Testamentet tar bibeln avstånd från slaveriet. I Filemonbrevet skickar Paulus till och med tillbaks en förrymd slav till sin ägare! Visserligen ber Paulus att slaven ska behandlas väl (det normala straffet för en förrymd slav var annars att bli brännmärkt i pannan) men han tar inte avstånd från slaveriet som institution. Tvärt om sanktionerar han det (Ef 6:5), liksom även Jesus gör:

”Den tjänaren som vet vad hans herre vill men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja, han ska piskas med många rapp.” (Luk 12:47)

Observera hur man här har översatt ordet till ”tjänare”, men det framgår av sammanhanget att det handlar om slavar. En tjänare piskar man inte, och även om man tolkar texten så är det knappast ett beteende som vi skulle kalla acceptabelt men Jesus uppmanar till det!

Lärjungen Petrus:

”Ni som är slavar, underordna er era herrar, lyd och respektera dem, inte bara de goda och hyggliga utan också de orättvisa.” (1 Pet 2:18)

Bibeln är ju också känd för att vara motståndare mot kvinnliga präster och homosexualitet, ett problem än idag till och med i ett sekulärt samhälle som vårt, där samfundens vigselrätt sätter käppar i hjulet för en könsneutral äktenskapslagstiftning.

Det största moraliska problemet med Nya Testamentet är ändå helvetesläran. Jesus dömer oliktänkande till evig pina i helvetet. Är det ett gott moraliskt föredöme?

Det var lite kort om mina invändningar mot den bibel som Gideoniterna placerar ut i hotellrum, på sjukhus och lite andra ställen. Eftersom Gideoniterna är en kristen missionsrörelse vars enda syfte, enligt dem själva, är att omvända människor till kristen tro, en tro som i Gideoniternas tappning förespråkar absolut lydnad och som baseras på en bibel som är tveksam som historisk källa, innehåller motsägelser och försvarar slaveriet tycker jag att det är bra att Scandic tar bort biblarna från hotellrummen.

Den som av egen vilja vill läsa bibeln är förmodligen redan kristen och kan ju i fortsättningen fråga efter den i receptionen som en service. Själv kommer jag att låna koranen och Tanakh på mina resor. Jag är nyfiken på om de innehåller lika många motsägelser och uppmaningar till dålig moral som bibeln och skulle nog aldrig få tid att läsa dem annars.

Jag kan ärligt talat inte alls förstå Göran Skyttes reaktion på att Scandic har plockat bort biblarna från hotellrummen. Vad hade de där att göra från allra första början? Kristna affärsmän kan inte, enligt Skytte tolerera att det inte längre finns biblar på hotellrummen, utan att de numera måste fråga efter dem i receptionen. En mycket märklig reaktion!

C. S. Lewis är mest känd för sina böcker om landet Narnia. Vad som kanske är mindre känt hos allmänheten är att Lewis också var kristen fundamentalist. Han omvändes till kristendomen av rationella argument och blev sedan starkt fundamentalistisk. Narnia-böckerna är i själva verket en allegori över hans tro på Jesus återkomst.

Miljöpartisten Birger Schlaug har gått en alpha-kurs om kristendomen och reagerade när han läste Lewis bok Kan man vara kristen? I boken försvarar Lewis dödsstraffet och förklarar att en god kristen ska kriga med munterhet, skriver Schlaug. Detta föranledde honom att skriva debattartiklar i Borås Tidning och Svenska kyrkans tidning. I Borås Tidning avslutas artikeln med orden:

Finner man att det är ”knivskarp argumentation” att unga män bör få känna ”den naturliga glädjen” i att döda? I så fall väljer jag att svara absolut nej på den fråga som ligger i bokens titel.

I en intervju i Dagen säger Schlaug att han kanske var lite naiv i början när han trodde att Lewis inställning till kriget skulle uppfattas som chockerande:

”Att det var så många som skulle försvara skrivningen trodde jag inte. Det vanligaste argumentet är att han skrivit så mycket annat bra… [J]ag tycker att en religion bör kunna stå för samma grundståndpunkt oavsett om det är krig eller inte. Det kravet skulle man i alla fall ha ställt på en politisk ideologi.”

Schlaug refererar också till en kommentar som Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen, gjorde när Saddam Hussein dömdes till döden. I artikeln tar inte Gustavsson avstånd från dödsstraffet utan säger:

”Jag ser inga tvingande teologiska eller moraliska invändningar mot dödsstraff; det är en fråga upp till varje land. Så med fallet Saddam Hussein hade jag inga invändningar mot att de irakiska myndigheterna fällde en dödsdom.”

Egentligen är det föga förvånande att C. S. Lewis, som också har skrivit att lidandet är nödvändigt och att människan är ohyra i förhållande till gud, skriver att kristna ska kriga med munterhet. Trots allt försvarar ju Gamla Testamentet folkmord och evangeliernas Jesus driver månglarna ur templet samt uppmanar sina anhängare att beväpna sig med svärd kvällen han grips, vilket leder till att Petrus hugger örat av en romersk soldat.

Schlaug skriver i sin blogg att han fått många reaktioner på sin blogg. Några skribenter önskar honom en plats i helvetet. Detta får mig osökt att tänka på såväl hetsjakten på Humanisterna, som Sam Harris bok Letters to a Christian Nation, där han skriver:

Sanningen är att många som hävdar sig blivit omvända av Kristus kärlek är djupt, till och med mordiskt, intoleranta mot kritik. Även om vi kanske vill tillskriva dessa reaktioner den mänskliga naturen är det uppenbart att sådant hat finner betydande stöd i Bibeln. Hur vet jag det? De mest upprörda av mina skribenter citerar alltid kapitel och vers.

Karin Långström Vinge, präst inom Svenska kyrkan, har i alla fall anständigheten att ta avstånd från Lewis. Man önskar att fler kristna följde efter. När de ändå håller på kan de gärna fördöma Gamla Testamentets folkmord, Paulus homofobi, Paulus kvinnoprästmotstånd och den osmakliga helvetesläran. Fast det är klart, om man tog avstånd från alla dumheter i bibeln skulle det ju inte bli mycket kvar av kristendomen.

En indisk muslimsk grupp har nyligen utfäst en Belöning på 500 000 Rand (motsvarande 78 000 SEK) till den som halshugger författarinnan Taslima Nasrin, rapporterar den pakistanska tidningen Daily Times. Den nya dödsdomen har också uppmärksammats av Gay and Lesbian Humanist Association, GALHA. Ett sådant här mordhot kan inte betecknas som annat än terrorism.

”Taslima har bringat skam över muslimer i sina skrifter. Hon borde dödas och halshuggas och den som gör det ska bli belönad av rådet,” säger Taqi Raza Khan, ordförande i the All India Ibtehad Council, en utbrytargrupp ur All India Muslim Personal Law Board. Dödsdomen kan bara hävas om Nasrin ”gör avbön, bränner sina böcker och ger sig av,” säger Khan.

(Bilden till vänster är ett montage. Det ursprungliga plakatet var inte mindre skrämmande, men sade ”Behead those who insult islam”).

Taslima Nasrin lever i landsflykt från sitt hemland Bangladesh sedan 1994 för sin halvt dokumentära bok Laija, eller Skammen, som handlar om en hinduisk familj som utsätts för förtryck av muslimer i landet. Boken, liksom hennes självbiografi, är bannlysta i Bangladesh för att vara anti-islamiska. Sedan dess har hon omväxlande vistats i New York och Sverige under beskydd av Humanister.

Muslimer i Sverige hävdar ofta att islam är en fredlig religion, men våld mot oliktänkande redan under Muhammeds tid dokumenteras i skrifterna om honom. Näst efter koranen anses Haditherna och Sirorna, tillsammans kallade Sunna, vara de bästa levnadsteckningarna av profeten. (Sira är min översättning av arabiskans ”sirah”. Jag har inte hittat ordet i något svenskt uppslagsverk men på norska, danska och engelska heter det sira). Den äldsta siran, Sirah Rasul Allah, (Guds budbärares liv) tillskrivs Ibn Ishaq och anses av många, men inte alla, vara en trovärdig källa till Muhammeds liv. (Västerländska och icke-muslimska historiker tenderar att vara mer skeptiska.)

I Sirah Rasul Allah finns bland annat en berättelse om den judiske mannen Abu Afak som uppmanade Muhammeds anhängare att lämna honom för att han ansåg Muhammed vara diktatorisk. Som hämnd mördas han av en av Muhammeds närmaste män. Samma berättelse återges av Ibn Sa’d, men där hade mannen, som var 120 år gammal, även skrivit satiriska verser om Muhammed.

Sirorna innehåller flera liknande berättelser om våld mot oliktänkande på Muhammeds tid. Oavsett om berättelserna är sanna eller inte så visar de att våld mot oliktänkande utfört av Muhammed och hans anhängare inte var något som de tidiga muslimerna tog avstånd från. Tvärt om skrev de ned dessa berättelser och bevarade dem för eftervärlden.

För två år sedan försökte International Humanist and Ethical Union, IHEU, förmå FN att fördöma alla uppmaningar att döda, terrorisera eller använda våld i Guds eller någon religions namn. Muslimska representanter i FN:s kommission för mänskliga rättigheter stoppade talet. I april samma år hade IHEU försökt förmå muslimska ledare att fördöma islamistiska terrorister för att vanhelga islam. De muslimska ledarna vägrade ta avstånd från våld. Istället anklagade man IHEU för ”islamofobi”.

Nyligen har FN:s råd för mänskliga rättigheter hållit möte. IHEU tog upp Taslima Nasrins fall men det föll för döva öron. Istället beslutade man att uttala en resolution mot vanhedrande av religion.

Globalt pågår en kamp om yttrandefriheten. Islamistiska krafter vägrar ta avstånd från våld. Istället håller man terrorister som mordhotar oliktänkande om ryggen och legitimerar deras krav genom resolutioner som förbjuder att man kritiserar religion. De som försvarar yttrandefriheten anklagas för ”islamofobi” och de verkliga problemen ignoreras. Händelserna kring Jyllandspostens Muhammed-karikatyrer visar att globala händelser inte är så avlägsna som tidigare. Det som händer ute i vida världen kan snabbt få genomslag på hemmaplan. Detta visar att Humanisternas kamp mot religiöst förtryck behövs mer idag än någonsin tidigare!

Hemma i Sverige pågår samma process fast ”light”. Humanisternas kritik mot religiöst förtryck stigmatiseras i bästa fall som ”kristofobi”, men oftare anklagas man för intolerans för att man står upp för det sekulära samhället. Istället för att fördöma övergrepp som begås i religionens namn tävlar opinionsbildare om att rentvå religionen som trots att skrifterna säger motsatsen inte alls anses uppmana till våld. Den som påpekar att de visst gör det stämplas som ateistisk fundamentalist. Religionskritiken tystas – intolerans i toleransens namn!

I ankdammen sverige pågår en smutskastningskampanj mot Humanisterna, men i världen utanför ser vi hur religionen allt mer trycker tillbaks demokratin och yttrandefriheten. Mordhoten mot Taslima Nasrin är bara toppen på ett isberg. Om vi inte står upp för det sekulära samhället riskerar vi snart samma förtryck på hemmaplan.

Skriv på uppropet mot dödshotet mot Taslima Nasrin. Det är inte islamofobi, jag lovar! Det är inte vi som tar avstånd från våld och förtryck i religionens namn som vanärar religionen, tvärt om – det är de krafter som hotar sina kritiker med halshuggning som vanärar religionen.

I en ny bok med titeln ”Creation and Evolution” visar påven Benedictus XVI sin okunskap om evolutionsteorin. ”Det är… sant att evolutionsteorin inte är en komplett, vetenskapligt bevisad teori,” skriver han i boken. Vidare hävdar han att det tidspann som evolutionen förutsätter gör den omöjlig att verifiera eller motbevisa med experiment i en kontrollerad miljö: ”Vi kan inte producera (eng. haul) 10 000 generationer i ett laboratorium.”

Visserligen säger påven att det inte handlar om att ansluta sig till en kreationism som utesluter vetenskapen, och på sitt eget sätt försöker han förlika sina katolska dogmer om skapelsen med vetenskapen, så man kan säga att han är i grunden positivt inställd till evolutionsteorin. Det är bra, även om jag som ateist inte kan hålla med om att vetenskapen ska ”berikas” med religiös filosofi. Vetenskapens problem och luckor löser man bäst genom vetenskap. Det som stör mig är den okunskap som påven uppvisar om grundläggande fakta. Frågan är om han bara är okunnig eller om han medvetet blundar för dem?

För en teori kan av naturliga skäl inte bevisas. En teori är en samling principer och lagar som syftar till att förklara observerade fakta. I den betydelsen kan naturligtvis inte evolutionsteorin bevisas, men det kan inte heller andra etablerade teorier som gravitationsteorin, kvantteorin eller kaosteorin. Våra teorier måste hela tiden omprövas i ljuset av nya fakta och evolutionsteorin har faktiskt utvecklats en hel del sedan Darwins dagar. Den främsta revolutionen inom teorin var inlemmandet av Gregor Mendels lagar om dominanta och recessiva anlag under första hälften av förra århundradet. Att påven är okunnig om skillnaden mellan teorier och fakta kan man acceptera. Han är ju trots allt apologet och inte vetenskapsman.

Vad värre är är att påven blundar för evolutionens faktum. Det är ett faktum att jorden är ca 4,5 miljarder år gammal. Det är ett faktum att arter har kommit och gått och det är ett faktum att arterna har utvecklats helt i enlighet med evolutionsteorin. Vi kan alltså studera, inte bara 10 000 års evolution, utan vi kan studera en flera miljarder år lång process genom att titta på fossila avlagringar av arter som inte längre finns på vår jord. Det finns också många exempel på observerad gradvis evolution. Det mest kända exemplet är kanske Björn Kurténs studier av isbjörnens utveckling från brunbjörnen.

Inte heller behövs det 10 000-tals år för att fastställa evolutionens faktum. Det räcker att studera de nya arter som har uppstått i modern tid. På talkorigins.org listas en rad fall av observerad evolution i nutid.

Det finns idag ingen teori som är i närheten av att förklara alla fakta på ett sammanhängande sätt så som evolutionsteorin gör. Med Theodosius Dobzhanskys ord ”Inget inom biologin är förståeligt utom i ljuset av evolutionen.” Hur förklarar påven utvecklingen av antibiotikaresistens och uppkomsten av nya sjukdomar utan att belysa dem med vetenskapens fackla?

Det är positivt att påven bejakar evolutionsteorin. Det är mer än en katolik som inte har några som helst problem att acceptera den. Det är också positivt att han med till synes ärligt uppsåt försöker förena sin tro med vetenskapen. Dock är det skrämmande att han upprepar det kreationistiska argumentet att ”evolutionen är bara en teori” och därmed gör sig blind för att evolutionen inte bara är en teori, utan också ett faktum.

Påven borde hålla sig till det ämne han behärskar – teologi, och inte uttala sig i vetenskapliga spörsmål som han inte vet något om.

Länkar:

• Evolution can’t be proven: Pope Benedict
• Observed instances of speciation
• Some more observed speciation events
• Evolution of Polar Bears

Jag har fått svar från NMN på min artikel Ingen Grund För Kristen Moral där jag beskriver varför teismen inte ger något svar på moralens härkomst. Artikeln verkar inte riktigt ha förstått de argument jag lagt fram så för att förtydliga vill jag beskriva dem lite mer utförligt. 

Divine Command Theory (DCT) är den teori som säger att det goda bestäms av Guds befallningar. Om Gud befaller att homosexualitet är synd så blir det synd. Om Gud befaller att homosexualitet inte ska vara synd så är det inte synd. Det metafysiska problemet i denna teori är att teorin förutsätter att det redan existerar en objektiv morallag utanför Guds befallningar. Den lag som måste existera för att DCT ska fungera är den lag som säger att allt Gud befaller ska vara normativt sant. Om det inte redan existerar en sådan objektiv morallag kan inte heller Gud befalla att något ska vara moraliskt rätt eller fel, eftersom det bara kan bli som Gud befaller om det finns en objektiv morallag som säger att allt Gud befaller blir normativt sant. 

Hänger du med i svängarna? Om inte ska jag försöka med en bild: Tänk dig egyptens slavar som byggde de stora pyramiderna. En grupp av slavar har en förman och alla de order han ger blir deras lag. Tänk dig nu att Farao beslutat att benåda just den här gruppen av slavar av någon outgrundlig anledning. Vad händer nu när förmannen ger sina order? Ingenting, eller hur? Samma sak blir det om Gud befaller någonting och det inte på förhand existerar en lag som säger att Guds order blir lag. Både förmannen och Gud kan ge order tills de blir blåa i ansiktet, men så länge det inte finns någon koppling mellan deras order och vad deras slavar ska göra så händer inte ett jota. 

NMN försöker komma ifrån problemet genom att hävda att det är Guds natur som gör hans befallningar normativt sanna, men då är det inte längre DCT vi talar om, utan det ena hornet av Eutyfrons dilemma (se nedan). I vilket fall som helst har han inte på tillfredsställande sätt lyckats belägga att Guds natur leder till att det Gud befaller blir normativt sant. Bör kommer inte av är. Ingen kan ändra på detta faktum, inte ens en gud. 

Vidare anför NMN på ett otydligt sätt att eftersom gud är omniscient och omnipotent så kan hans deklarationer inte undflys, oavsett vad. Ett problem med detta resonemang är att alla normativa order kan undflys. Om någon (t.ex en gud) bestämmer sig för att det är synd att äta smör så påverkas ingenting i universums fysiska konstitution av det. Jag kan gott fortsätta att äta smör och ingenting händer. Det går alltså alldeles utmärkt att undfly en guds normativa befallningar. Man kan helt sonika bestämma sig för att de är strunt och följa sina egna normer och ingen kan hindra en från det. Det är möjligt att jag har missförstått något i NMN:s resonemang. Det är inte helt tydligt hur han kommer fram till sin slutsats eller rent konkret vad slutsatsen säger men jag har gjort mitt bästa för att försöka tolka honom. 

NMN avfärdar Eutyfrons dilemma utan att förklara hur. Eutyfron är alltså en av Platons dialoger där Sokrates frågar om dygden gillas av gudarna för att den är dygdig eller om den är dygdig för att gudarna har bestämt att dygden ska vara sådan. Det ena hornet i dilemmat säger alltså att dygden gillas av gudarna för att den är dygdig och det andra hornet säger att dygden är vad den är för att gudarna har bestämt det. I det förra fallet är dygden helt enkelt vad den är. Den skulle varit det även om gudarna inte fanns och därför kan inte gudarna användas som argument för dygden. Dygden existerar oavsett gudarna. I det senare fallet kan gudarna definiera vilka godtyckligheter som helst som dygdiga och det skulle vara rätt. Problemet med detta senare fall är att om gudarna bestämde sig för att det vore dygdigt att mörda och stjäla så skulle det bli det. Eftersom det går emot de flestas moraliska intuition så är vi tillbaks till det första hornet av dilemmat och gudarna behövs inte för att motivera moralen. 

I modern teologi har gudarna i pluralis ersatts av en monoteistisk gud och dilemmat handlar inte längre om dygd utan om moral. Dagens syn på etik och moral skiljer sig nämligen en del från hur man såg på dygd på Platons tid. Dilemmat är dock detsamma: Dilemmats första horn säger att Gud gillar det goda för att det är gott. Analogt med Sokrates exempel behövs då ingen gud för att motivera att det goda är gott. Det goda är då gott i sig och existensen av en gud gör varken till eller från. Dilemmats andra horn säger att allt gud bestämmer sig för är gott – oavsett vad det är – är gott. Folkmord, våldtäkt och slaveri skulle då kunna vara gott om gud bestämde sig för detta. Eftersom den tanken går mot vår moraliska intuition för det oss tillbaks till det första hornet som säger att moralen är vad den är oavsett om det finns gudar eller inte. 

Man löser inte dilemmat genom att hävda att det goda bestäms utifrån guds natur, för frågan blir då om det goda är gott för att guds natur är sådan eller om guds natur är sådan för att det goda är gott. Jag översatte därför dilemmat direkt till modern teologi och konstaterade: ”Det ena hornet är, översatt till modern teologi, att det som är gott är det för att Guds natur är sådan. Det andra hornet säger att Guds natur är god eftersom det är gott att vara sådan.” 

NMN försöker nu lösa dilemmat genom att hävda att ”Dilemmat är inte något verkligt dilemma eftersom Guds deklarationer har sin grund i Guds natur. Guds natur är nämligen inte godtycklig, utan den är vad den är”. Dock är ju det precis vad jag har skrivit hela tiden! Alltså har han inte visat att jag hade fel i det jag skrev – han har bekräftat att jag hade rätt! Vi har alltså fortfarande samma problem: Antingen definieras moralen utifrån guds natur, i vilket fall vilka grymheter som helst är goda så länge de är i överensstämmelse med guds natur. Den andra möjligheten är att det goda är vad det är oavsett guds natur. 

NMN tycks hålla sig till det förra alternativet då han skriver att ” Nu är det emellertid så att Gud inte är en elak tyrann, och han kommer inte heller att förvandlas till det. Och vår moraliska intuition, vilken dock varierar mellan olika människor, bör därför – om vi är skapade av Gud på det sätt som beskrivs i Bibeln – vara att våld och förstörelse från en elak tyrann är något ont.”. Frågan är bara hur NMN kan fastställa att gud inte är en elak tyrann. Om moralen bestäms utifrån guds natur skulle det ju mycket väl kunna vara så även om NMN tycker att det vore otrevligt. 

Dessutom förmodar jag att NMN tror på bibelns gud, samma gud som dömer oliktänkande till evig pina i helvetet, samma gud som i 2 Sam 12 straffar ett barn för sin faders synder, samma gud som beordrar folkmord, sänder gräshoppssvärmar på oskyldiga bönder och föreskriver regler för slaveri. Allt detta kännetecknar en elak tyrann men NMN säger att gud inte kan ha dessa egenskaper trots att han har det i den bibel som NMN följer. Förvirringen är total!

TT rapporterar att en 55-årig rwandisk pastor som är folkmordshäktad i Finland utpekas som ansvarig för att ha lett en av de första massakrerna i Rwanda våren 1994. Enligt uppgifterna, citerade av Borgåbladet, har mannen organiserat stridsutbildning och skaffat vapen i upptakten till det folkmord som innebar 800.000 människors död för 13 år sedan.

Kristendomens delaktighet i folkmordet i Ruwanda förtigs allt som oftast. Vi får aldrig glömma att detta folkmord till stor del utfördes av kristna med kristen retorik och med bland annat de belgiska kristdemokraternas goda minne.

Debatten om hotellbiblarna har fått en ny, om än föga förvånandsvärd, vändning. Nu kryper kulturfacisterna fram från sina stenar och visar sitt fula tryne – värsta formen av Sverigedemokrater och andra reaktionära och konservativa krafter. Det är precis samma sak som alltid brukar hända så fort någon ifrågasätter religionernas privilegier i samhället. Extremhögern dyker alltid upp till religionens försvar.

Enligt dessa kulturfacister måste kristendomen tvingas på det sekulära samhället som någon slags maginotlinje mot islam. Ibland undrar man om kristendomen har något egenvärde för dessa kulturfacister eller om den är blott ett medel för att ”skydda” oss från islam och de där konstiga svartmuskiga främlingarna som man är så rädd för? Känns argumenten igen?

• ”Sossesverige demonterar vårt kulturarv”
• ”Sekularinseringen är en eftergift åt islam”
• ”Sverige är ett kristet land”
• ”Kristna värderingar är nödvändiga för samhällets fortlevnad”
• ”Multikulti fungerar inte – samhället måste enas kring kristna värderingar”
• ”Bibelns kärleksbudskap har hjälpt så många”

Jag har ännu inte förstått om argument av typen ovan bara är retorik från nationalistiska konservativa eller om det är åsikter som man innerst inne omhuldar, men det går ju att tolka ett tydligt budskap ur de argument som förs fram. Budskapet är att sekularism är dåligt. Mångfald ska inskränkas till förmån för kristen enfald. Livsåskådningar ska inte behandlas lika av staten, utan kristendomen ska ges en särställning framför andra livsåskådningar. Det tycks finnas två anledningar till detta: den ena anledningen är att ”så har det ju alltid varit” och den andra är att ”kristendomen ska skydda oss från den onskefulla religionen islam”. Låt oss analysera dessa argument.

Jag kan förstå att man som kristen anser att bibelns budskap har hjälpt många. Ja, jag kan till och med förstå de icke-kristna som delar denna synpunkt. Trots allt är ju det budskap som förs fram av skolpräster, på skolavslutningar i kyrkan, under religionsundervisningen som till 95% handlar om kristendom, på högmässan på SVT, i livsåskådningsprogram, i radio och tidningar osv. Problemet är bara att om du frågar en muslim får du exakt samma svar om islam – islam har hjälpt så många. Han kan peka på muslimer som skänker allmosor som föreskrivs av koranen, muslimska skolor för fattiga barn, muslimska sjukhus osv. En hindu kan på samma sätt argumentera för sin religion, en buddist för sin. Ja till och med vi ateister kan komma med en rad argument för varför världen vore bättre om alla vore ateister.

Alla dessa argument för olika livsåskådningar är säkert relevanta för oss som är anhängare av dem. Som ateist vill jag gärna att andra ska inse att religionen är till skada för samhället. Den som är kristen vill av samma skäl att folk ska läsa bibeln och bli kristna. Allt detta är förståeligt, men för att det ska funka förutsätts att samhället är neutralt till olika livsåskådningar och att alla livsåskådningar får kämpa på samma villkor! Samhället måste av denna enkla anledning vara sekulärt. I annat fall diskrimineras livsåskådningar i förhållande till varandra. Att samhället, som kulturfacisterna vill, ensidigt gynnar kristendomen och missgynnar andra livsåskådningar är diskriminering. Vad den konservativa högern önskar är alltså ett diskriminerande samhälle.

Värt att notera är att sekulärt inte är detsamma som ateistiskt. Ett sekulärt samhälle är ett samhälle där alla religioner, såväl som sekulära livsåskådningar, har samma möjligheter att konkurrera om folkets gunst. Det är inte detsamma som ett samhälle där religion är förbjuden eller förtryckt. Tvärt om är det en förutsättning för att mer än en religion ska kunna existera. Ett sekulärt samhälle är därmed indirekt förutsättningen för ett demokratiskt samhälle!

Är då Sverige ett kristet eller ett sekulärt samhälle? Det beror på vad man menar med saken. Sverige är kristet i det avseendet att landet någon gång på 800-talet började att vridas mer och mer från asatron till kristendomen. Runt medeltiden var kristendomens ställning befäst och Gustav Wasa införde en statskyrka för ca 500 år sedan. Statskyrkosystemet avskaffades officiellt år 2000 men en hel del av Svenska kyrkans privilegier finns fortfarande kvar. Eftersom statskyrkosystemet är avskaffat är Sverige numera officiellt en sekulär stat – inte kristen. Enligt opinionsundersökningar är vi dessutom det folk som är mest sekulariserat i hela världen. Så i en historisk kontext kan man säga att Sverige är ett kristet land, men ser man till samhället av idag är vi ett sekulärt land.

Att hävda att Sverige är ett kristet land är alltså någon slags nationalromantik där man drömmer sig tillbaks till medeltiden då kristendomen regerade. Den tiden är dock förbi och idag lever vi i ett samhälle där individens frihet går före kollektivets förtryck. Detta ogillas av konservativa krafter. För dem är nämligen inte individen samhällets minska beståndsdel, utan individen är bara en del i samhällskroppen. Individen har inget värde i förhållande till familjen (och då endast den kristna kärnfamiljen), ”folket”, nationen eller religionen. Det är ur det perspektivet man måste se upprördheten över ”nedmonteringen av vårt kristna kulturarv”. Det viktiga för dessa krafter är inte att individen ska må bra och ha sin frihet – nej det viktiga är att bevara det gamla! Det gamla har ett egenvärde och individen är blott ett medel för att bevara det gamla!

Detta i kontrast till det Humanistiska synsättet där individen gör före alla ”högre” strukturer. Individen är inte en obetydlig del av en större samhällskropp, utan samhället finns till för individen. Det är individen som kan bli glad, ledsen, olycklig, lycklig. Det är individen som blir offer i krig – inte nationen. Ur ett Humanistiskt perspektiv är det meningslöst att bevara gamla strukturer bara för att de är gamla eller ingår i kulturarvet. Istället bör varje individ ges maximal frihet att själv välja livsåskådning utan påtryckningar utifrån – var och en blir salig på sin tro.

Det är därför organisationer som Humanisterna kämpar för ett helt sekulärt samhälle. Man anser att det är oetiskt att samhället förespråkar en livsåskådning framför andra. Därför kommer vi garanterat se en fortsatt kamp från dessa håll för att öppna samhället ännu mer och göra det än mer möjligt för individen att göra sina egna upplysta val.

Varje gång detta sker kommer vi också att se kulturfacisterna krypa fram från sina stenar och blotta sina åsikter för ljuset. Vi kommer att få se krav på en återgång till medeltiden då kristendomen regerade. Vi kommer att se krav på att kristendomen ska särbehandlas i samhället. Vi kommer att se argumentet att detta är nödvändigt för att skydda oss från islam; och vi kommer att få höra att om inte alla blir kristna så går samhället mot sin upplösning.

Jag har ett alternativ till att använda kristendomen som en maginotlinje mot islam. Låt oss visa på sekularismen som ett alternativ till religiöst förtryck. Låt oss enas om Humanistiska värderingar, där sekularismen ingår som en viktig del. Lås oss visa islamisterna att vi menar allvar och står upp för våra värderingar genom att avskaffa de återstående resterna av statskyrkans privilegier. Låt oss även avskaffa de andra trossamfundens privilegier och låta alla livsåskådningar, religiösa som sekulära, kämpa om individens gunst på lika villkor. När flyktingar från muslimska länder kommer till ett sådant samhälle och ser hur människorna lever lyckliga i fred och frihet kommer de också att vilja ha sin frihet och de kommer också att kämpa mot religionernas förtryck. Det är enda sättet att bekämpa religiös fundamentalism. Att återinföra statskyrkan är att närma sig fundamentalismen.

Varje steg från ett sekulärt samhälle är ett steg mot fundamentalismen. Vill vi hålla islamistiska fundamentalister stången är ökad sekularisering rätt medicin! Islamister fruktar inte kristendomen – de fruktar det öppna demokratiska samhället.

Extremhögern får gärna arbeta för att bevara det svenska kulturarvet om de vill. Allt arbete för att bevara kultur som annars skulle försvinna är hedervärt! Men varför är mänskliga rättigheter och principen om likabehandling underordnad detta arbete? Klarar de inte av att bevara kulturarvet utan att förtrycka oss som inte delar deras religion?