Ateistbloggen

Christian Braw, docent i systematisk teologi, skriver i Dagen att Humanisterna har ärlighetsproblem. Det är lite oklart hur rubriksättarna tänkte då inlägget snarare är ett angrepp på ateismen än på Humanisterna.

Han börjar sitt inlägg med att definiera ordet ”teofob”. Ordet finns inte i Svenska akademins ordlista, men jag känner igen det från tidigare kristna debattörer, även om ”kristofob” tycks vara ett vanligare uttryck i  sammanhanget. Det står naturligtvis Braw fritt att definiera ett nytt ord hur han vill och sedan använda det i den kontexten, men definitionen i sig är en argumentation med förutfattade meningar om ateism. Braw upplyser oss om att ordet kommer från grekiska och betyder ”den som är rädd för Gud”. Vidare upplyser han oss om att ”När det används på svenska avser det en person, som hyser sådan motvilja mot Gud att allt som påminner om Guds existens måste bort.” Själv associerar jag till gudfruktiga kristna och devisen på anrika Malmö Latinskolas fasad att ”Herrens fruktan är vishetens begynnelse”.

Braw avslutar definitionen av det nysvenska ordet ”teofobi” med ett exempel på ”neurotiska ateister” som avbildade en stad utan sin mest framträdande byggnad, kyrkan.  Detta menar han är ett exempel på teofobi. Mellan raderna får man anta att han menar att teofobi är en form av neuros. Några vidare slutsatser tycks han inte dra, men det är uppenbart vilka associationer han vill att läsaren ska göra i sitt medvetande.

Därpå följer ett minst sagt luddigt resonemang om ateism. Jag ser Braw framför mig som en senildement gammal man som svamlar utan vare sig skärpa eller stuns i argumenten. Att underkänna ”bevisen för Guds existens” är en form av agnosticism, menar Braw, utan att ens nämna svag ateism i sammanhanget. Vidare svamlar Braw på om en form av ateism som han menar är ”ytterst vanlig och känd i alla tider”, men som jag slår vad om att få ateister känner igen sig i: ”Praktisk ateism” kallar han det, ”att man i praktiken är ateist även om man erkänner Guds existens”. Återigen står det naturligtvis Braw fritt att definiera begrepp hur han vill, men det vore bra om han istället formade begrepp som faktiskt stämmer överens med verkligheten. Än en gång tycks syftet vara att läsaren ska bilda sig en halmdocka av ateister, även om det bara antyds mellan raderna.

Vidare skriver Braw att ”Människosynen är en mycket viktig aspekt i dessa sammanhang. Om man granskar ateismens människosyn, så finner man ofta att den innebär en förnekelse av att människan har en själ. Hon har alltså ingen egenskap, som gör att hon kan uppfatta Guds verklighet. Ateisterna förnekar först människan, sedan Gud.” Här tycks han blanda samman ateism med naturalism (föreställningen att verkligheten är naturlig, till motsats mot supranaturalismen som är föreställningen att det finns en övernaturlig värld som interagerar med den naturliga världen). Det är möjligt att många ateister är naturalister, men det finns ingen nödvändig koppling mellan de två. Man kan förneka existensen av gudar, men samtidigt bejaka att det finns en övernaturlig  värld. Många svenskar tycks sakna gudstro men samtidigt tro på astrologi, healing, själavandring och det ena med det andra.

Om Braw istället hade frågat om människan har ett medvetande är det få ateister som skulle förneka den saken.

Sedan upplyser oss Braw om att de jurister som kallas rättspositivister förnekar att det finns rätt och fel eller gott och ont, men, skriver han, ”vad man egentligen förnekar är att människan kan uppfatta gott och ont.” Jaha, och vad har det med ateister och Humanister att göra?

”Det är ovanligt att ateister är konsekventa”, skriver Braw, utan att ange någon källa för sitt påstående. Friedrich Nietzsche och Lord Russell skrev om förtvivlan och hopplöshet. Detta är enligt Braw den verkliga ateismen och ”bör respekteras för sin ärlighet”. Betyder det att konsekventa ateister med en mer hoppfull syn på verkligheten inte är verkliga ateister och inte ska respekteras? Det framgår tyvärr bara mellan raderna.

Ärligheten är problemet med föreningen ateisterna, anser Braw i sitt avslutande stycke, ty de ”för en ateistisk agitation, men de har tagit sig ett namn som är förbundet med en strävan att förbättra människan genom bildning”. Oklart än en gång vad han egentligen menar. Skulle ateistisk agitation stå i motsatsförhållande till bildningsidealet? Namnet på den internationella Humanistiska rörelsen är inte taget för att imitera det humanistiska bildningsidealet, utan för att markera den största skillnaden mot teismen. Teismen sätter gudarna i centrum, medan Humanismen sätter människan i centrum. ”Antingen får de leva upp till [bildningsidealet]” menar Braw, eller också får de byta namn till ateisterna.

Jag antar att bara de som känner guds fruktan kan läsa mellan raderna vad han menar.

Den 26 november 2010 debatterade Tony Blair (katolik och tidigare brittisk premiärminister) samt Christofer Hitchens (ateist och författare till boken Du store Gud? : hur religionen förgiftar allt) under temat: ”Is religion a force for good in the world?”

Ett sammandrag av debatten, samt några klipp finns här. Ett längre sammandrag, men utan klipp, finns här. Debatten kommer att sändas på BBC vid ett senare tillfälle. Den går för närvarande att beställa från Munk Debates.

Inför debatten genomfördes på uppdrag av BBC en opinionsundersökning i ett antal länder om religion var bra eller dåligt. I Sverige ansåg 80% av de svarande att religion var mer av ondo än av godo:

Rapporten är inte publicerad men några fakta från den har kommit ut:

• 48% svarade jakande på att ”religion ger gemensamma värderingar och etiska grunder som mångkulturella samhällen behöver för att frodas i det 21:a århundradet”.
• 52% stödde synsättet att: ”Religiös tro främjar intolerans, uppblossande etniska motsättningar och förhindrar sociala framsteg i såväl utvecklade länder som utvecklingsländer”.
• Europa är den region som är mest skeptisk till religionens fördelar.
• Rika länder är mindre benägna att se religion som en kraft för det goda än fattiga länder – det största undantaget är USA, där 65% svarade att det har en positiv påverkan.
• Inom Nordamerika fanns en uttalad skillnad. I Kanada höll bara 36% med om religionens nytta medan 64% såg det som en negativ kraft – siffror som var nästan exakt omvända i USA.

(Källa: Cobourg Atheist, alla översättningar mina)

En pojke sitter på en av kyrkans hårda bänkar och väntar på att skolavslutningen ska börja. Rektorn håller tal. Pojken tänker inte så mycket på vad rektorn säger. Han tittar på klockan som han har fått av morfar och längtar efter att sommarlovet ska börja. Dags för psalmsång. Hela församlingen reser sig upp men pojken blir sittande i en tyst protest. Fröken stirrar stint på honom. Han reser sig motvilligt upp och vägrar sjunga med i lovsången. Prästen håller tal, men pojkens tankar är på annat håll. Psalmsång igen. Den här gången vågar pojken inte sitta kvar. Han reser sig upp och sjunger med i psalmen, men när texten går till Gud och Himmelens härlighet sjunger han inte med. Istället vänder han orden till sin motsats i sitt lilla huvud – gud är ond och jorden naturlig.

Pojken känner att skolavslutningen är inte till för honom. Det är skolans och kyrkans avslutning. När eländet är över låser han upp cykeln utanför kyrkan och cyklar hem. Då han passerar en fotbollsplan sträcker han upp händerna i luften och jublar. Han känner vinddraget i sitt hår. Äntligen är han fri – äntligen har sommarlovet börjat!

(mer …)

Humanisternas kampanj Gud finns nog inte – med undertiteln ”ändå påverkar han dig” är några veckor gammal men det vore ändå tjänstefel att inte kommentera den.

Den bild som har valts för kampanjen föreställer den svenska flaggan i tre symboliska konstellationer – en sexuddig stjärna för judendomen, en halvmåne för islam och ett kors för kristendomen. Enligt de företrädare för Humanisterna som jag har pratat med vill man få betraktaren att reflektera över att religionen faktiskt har större påverkan på ens liv än man tänker sig, och hur det hade sett ut om andra religioner än kristendomen påverkat.

Kampanjen är kopplad till en websida gudfinnsnoginte.se med ett självtest för att se hur Humanistisk man är. Testet är inte direkt vetenskaplig utprovat utan syftar uppenbarligen till att potentiella Humanister ska hitta förbundet och bli medlemmar.

Testet har kritiserats, främst kristet håll men också av diverse religionskramare, för att frågorna är svartvita. ”Frågorna går inte att svara på. Jag tycker att äktenskapet har instiftats av Gud och att man får välja vem man ska gifta sig med.” svarade en skribent på ett av sidans debattforum. Då missar man att frågorna inte riktar sig till kristna besökare utan till potentiella medlemmar av Humanisterna.

Jag kan förstå att frågorna är omöjliga att svara på ur ett kristet perspektiv – åtminstone från ett Pastor Jansson-perspektiv, men jag tror inte för en sekund att Åke Green skulle ha svårt att svara på dem. Visserligen kan jag hålla med om att frågorna är tillspetsade, men de bygger samtidigt på Humanisternas analys av hur religionen påverkar samhället i negativ mening. (Jämför med avsnittet ”Sverige idag” i Humanisternas idé- och handlinsprogram).

Tyvärr är det verklighet idag att de religiösa samfunden har lyckats förhala en könsneutral lagstiftning för att äktenskapet anses vara instiftat av gud och att människor därför inte själva får bestämma vem de vill gifta sig med. Då är frågan inte bara relevant, utan rent av väldigt intelligent formulerad. Religionen hindrar – i Sverige idag, ett av världens mest sekulariserade länder – icke-religiösa människor från att leva sitt liv som de själva vill, och det är det Humanisterna vill ändra på. Förhoppningsvis leder testet till att fler människor med en Humanistisk livsåskådning får upp ögonen för Humanisterna.

Det negativa jag har att säga om testet är att jag hade velat se en mer analyserande slutsats än det jag redan visste – att jag är en klockren Humanist. Hur många frågor svarade jag t.ex ”rätt” på (i avseendet: som Humanisterna tycker)? Jag gjorde om testet en gång och svarade som jag själv tyckte på varannan fråga och som en fundamentalistisk pingstvän eller livets ordare skulle ha svarat på varannan fråga. Trots det fick jag som svar att jag nog sympatiserade med Humanisterna. Det kändes aningen tendentiöst med tanke på att jag hade svarat som en kristen fundamentalist på varannan fråga. En person med de åsikterna är knappast ett ämne för Humanisterna.

Detta är frågorna i testet. Döm själv om de är svartvita och orättvisa.

1. Välj ett av alternativen

A) Gud finns nog
B) Gud finns nog inte

2. Markera det som stämmer in på dig

– Är döpt.
– Vill att mina barn ska vara döpta.
– Är gift i kyrka, synagoga eller moské, eller vill gifta mig där.
– Är konfirmerad
osv…

3. Hur påverkar religionen vad du tycker är rätt och fel?

På en så kallad viso-analog skala (VAS-skala) får man dra en markör och välja ett alternativ från ”Moral har ingenting med religion att göra” till ”Moralregler finns i min heliga skrift och ska följas till punkt och pricka”.

4. Välj ett av alternativen

A) Jag är rädd att straffas för mina synder efter döden.
B) Jag är inte rädd att straffas för något efter döden.

5. Markera ett alternativ

A) Jag tror att man kommer till himlen efter döden.
B) Jag tror att man kommer till himlen eller helvetet efter döden.
C) Jag tror att man kommer någonstans efter döden.
D) Jag tror på reinkarnation.
E) Jag tror att medvetandet slutar existera när kroppen dör.

6.  Om jag skulle drabbas av en krissituation och behöver prata vill jag helst ha kontakt med:

A) En präst
B) En annan religiös lärare
C) En psykolog eller terapeut
D) En icke-religiös medmänniska

7. Välj ett av alternativen

A) Jag tycker att religioner och tro inte ska få kritiseras, eftersom människor kan känna sig kränkta eller respektlöst behandlade.
B) Jag tycker att religioner och tro ska få kritiseras på samma sätt som man får kritisera andra idéer eller diskutera exempelvis politik.

8. Välj ett av alternativen

A)  Jag tycker att religiösa regler eller kulturella traditioner kan vara viktigare än den enskilda människans rättigheter.
B) Jag tycker att den enskilda människans rättigheter är viktigare än religiösa regler och kulturella traditioner.

9.  Välj ett av alternativen

A) Jag tycker att religiösa människor ska kunna välja religiösa skolor åt sina barn, så att barnen lär sig att tro som sina föräldrar.
B) Jag tycker att alla barn ska ha rätt att gå i en skola som är fri från religiös påverkan. Barnen kan själva välja livsåskådning när de blir äldre.

10.  Tycker du att spädbarn ska kunna registreras som medlemmar i Svenska kyrkan eller andra religiösa samfund?

A) Ja
B) Nej

11.  Välj ett av alternativen

A) Jag tror att äktenskapet är en gåva från Gud och tycker att han ska bestämma vilka som får gifta sig med varandra.
B) Jag tror att äktenskapet är påhittat av människan, inte Gud. Därför tycker jag inte att religionen ska få påverka vilka som får gifta sig med varandra.

12.  Tycker du att vuxna människor ska få bestämma över sin kärlek och sitt sexliv, utan att samhället lägger sig i?

A) Ja
B) Nej

13.  Välj ett av alternativen

A) Jag tycker att kvinnan ska vara underordnad mannen, som det står i många heliga skrifter.
B) Jag tycker att män och kvinnor ska behandlas jämställt, oavsett vad som står i heliga skrifter.

14.  Välj ett av alternativen

A) Jag tycker att samhället ska fördöma och bestraffa den som gör abort, ungefär som lagen säger i många kristna och muslimska länder.
B) Jag tycker att kvinnor så långt som möjligt ska ha rätt att bestämma över sina egna kroppar utan att samhället lägger sig i, ungefär som lagen säger i Sverige idag.

15.  Välj ett av alternativen 

A) Jag tror att vi måste låta Guds vilja styra över våra liv.
B) Jag tror att vi människor själva måste ta ansvar för hur vi lever tillsammans. Vi ska utnyttja vårt förnuft och bör inte lita på att någon annan sköter saken, till exempel Gud.

Jag har legat nere i bloggandet senaste tiden pga bristande ork. Det tar mycket energi att behöva kommentera allt som sker, men jag ska försöka offra mig lite för den goda saken. Tanken med bloggen var från början att fler än jag skulle skriva och jag hade Camilla som var en trogen gästbloggare tills hon startade sin egen blogg.

Nu har jag även konkurrens från Humanistbloggen. startad av Hans Iwan Bratt i Humanisterna, samt tankesmedjan Fritänkarna. Jag tackar så klart för sällskapet som gör att jag själv slipper skriva lika mycket.

En Gallup-undersäkning bekräftar att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder.

Bara 17 procent av svenskarna tycker att religion spelar stor roll i deras liv. Därmed hamnar Sverige näst längst ner på listan över mest religiösa länder, skriver tidningen Dagen. Endast Estland (14%) hamnar längre ned. Strax ovanför Sverige hittar man de  skandinaviska länderna Danmark (18%) och Norge (20%). Religiositeten är även låg i Tjekien (21%) och Japan (25%).

”Människor i länder som inte har den trygghet som ni tar för givet i Sverige hittar alternativ”, säger Grace Davie, professor i sociologi vid University och Exeter

Mönstret följer detsamma som i andra undersökningar om livsåskådning, t.ex The World Values Survey. Religiositeten är högst i fattiga länder med liten social välfärd, och lägst i länder som har kommit längre i den socioekonomiska utvecklingen. Det är naturligtvis inget exakt rätlinjigt samband och undantag finns. I USA är t.ex andelen religiösa mycket högre än i länder med motsvarande socioekonomiska utveckling.

Se även min tidigare blogg i samma ämne

Folkpartiet lämnar den sekulära linjen och pläderar för statlig utbildning av imamer. Tanken är god: Imamerna ska kvalitetssäkras och man vill väl förhindra uppkomsten av radikala islamist-imamer i Sverige. Så långt är allt gott och väl.

Men varför ska staten utbilda imamer? Är det inte moskéernas egen skyldighet? Tanken är väl att likställa islam med kristendomen – eftersom det finns statlig utbildning av präster så tänker man sig att i rättvisans namn bör det även finnas statlig utbildning av imamer. Men varför ska det stanna där? Varför inte utbildning av rabbiner, buddistmunkar, scientologipräster, mormoner, druider, häxor mm? Varför ska just kristendomen och islam särbehandlas? Varför finns det inga statliga utbildningar i den sekulära Humanismen? Två fel gör inte ett rätt. Istället för att införa en statlig imamutbildning bör den statliga prästutbildningen avskaffas. Skilj stat och religion åt!

Om man får tro argumenten för den statliga prästutbildningen borde det inte behövas någon särskild utbildning av imamer. Den nuvarande religionsvetenskapliga utbildningen räcker väl alldeles utmärkt i så fall? Enligt försvararna av nuvarande ordning är det nämligen så att de statligt utbildade kristna prästerna går en bred religionsvetenskaplig utbildning som mynnar ut i en kandidatexamen – en helt sekulär utbildning som vem som helst kan gå. Prästyrket utbildar man sig sedan till i Svenska kyrkans regi.

Om prästernas grundutbildning inte passar imamer är det något fel på den. Då är det inte den allsidiga utbildning den utger sig för att vara. Förslaget att införa en statlig imamutbildning blottar därmed bristerna i utbildningen i religionsvetenskap! Det är inte den neutrala, sekulära utbildning om religion som den utger sig för att vara – det är en utbildning i kristen lära och därför passar den inte imamer, eller?

Jag läste om en kvinna i Angered som anmält McDonalds till Diskrimineringsombudsmannen (DO) för att de nekat henne anställning. Där måste man nämligen ha kortärmad skjorta så att man kan tvätta underarmarna en gång i timmen – ett hygieniskt krav. Kvinnan var muslim och enligt hennes tolkning av religionen måste två tredjedelar av armarna vara täckta.

Nu kunde iofs McDonalds ha löst en aktuella situationen genom att tillhandahålla engångsärmskydd av plast som kvinnan kunde bytt varje timme, men jag tycker ändå att det går för långt när man hittar ”diskriminering” här och där. Diskriminering innebär att man behandlar människor olika. I det här fallet var alla, oavsett tro, tvugna att tvätta händerna. Om man skulle införa en regel att muslimer inte behöver göra det – då vore det diskriminering!

Om islam säger att kvinnor måste täcka 2/3 av sina armar är det islam som är diskriminerande, inte McDonalds! Om det är någon som ska anmälas till DO är det i så fall islam.

Vi måste vara aktsamma. Religiösa försöker skaffa sig fördelar i samhället genom att åberopa ”religionsfrihet” eller ”diskriminering”, men vad de i själva verket är ute efter är att förhindra andra människors frihet och att icke-troende ska diskrimineras, eftersom vi inte kan använda ”religionsfriheten” som föresats att få göra sådant som andra inte får göra. Positiv särbehandling av religiösa är ju också en form av diskriminering!

”Min religion kräver att man ska knuffa ut sin dotter från balkongen om hon har haft sex före äktenskapet. Om inte jag får knuffa ut min dotter från balkongen är det diskriminering.” Om man drar det till sin extrem på det här sättet kanske det framgår varför religionsfriheten och påstådd diskriminering inte ska kunna användas för att få göra det som vi icke-troende inte får göra.

Om det här fortgår kan vi mycket väl få in sharia-lagar i Sverige bakvägen. Sharia-lagar bakvägen är för övrigt något som socialtjänsten i Hedemora arbetar hårt för att införa. Där kräver man att muslimska kvinnor ska uppvisa ett intyg från en imam för att godkänna deras skilsmässa – även om skilsmässan är godkänd enligt svensk lag.

Men i Sverige gäller svensk lag. Om en kvinnar är skild från sin man så gäller det. Det är knappast någon hemlighet att möjligheterna för en kvinna att få skilsmässa från sin man är mycket mindre enligt muslimsk rätt än enligt svensk lag. Socialtjänsten i Hedemora försvårar därmed för en muslimsk kvinna att kunna ta ut skilsmässa t.ex från en man som misshandlar henne.

Det här är ett solklart fall av diskriminering. Kvinnor och män, muslimer och dhimmis, ska vara lika inför lagen. Om muslimer avkrävs särskilda intyg, och om kvinnor inte har samma rätt till skilsmässa som män, eller om icke-troende inte ges samma fri- och rättigheter som troende – då är det i sanning diskriminering.

Borås Tidning har en intressant artikelserie om ateismen. Det finns inte så mycket att säga om den första artikeln. Den verkar välvilligt inställd till ateismen. Det ska bli intressant att se vad som kommer ur fortsättningen.

Det är väl ingen nyhet längre men pakistans oppositionsledare Benazir Bhutto mördades igår vid ett attentat som Al Quaida har tagit på sig skulden för.

Jag var faktiskt nära gråt när jag fick höra nyheten – inte för hennes barns, vänners och bekantas skull men för pakistans och resten av världens. Benazir Bhutto var anklagad för korruption. Enligt henne själv var det ett knep från hennes motståndare för att peta bort henne från makten, men enligt andra låg det något bakom anklagelserna. Det må vara hur det vill med det, men Benazir Bhutto ingav ändå hopp om ett demokratiskt och sekulärt Pakistan – ett Pakistan som hade kunnat resa sig ur fattigdom och bli en modern demokrati. Dessa förhoppningar blev nu grusade.

Vad jag hoppas och tror i detta läge går brett isär. Jag hoppas att mordet blir en väckarklocka för Pakistans folk. Man talar redan om att hon dött martyrdöden. Förhoppningsvis blir hon nu en ikon för demokrati och sekularism i Pakistan för lång tid framöver. Folket svetsas samman mot muslimsk fundamentalism och mot militärens makt. Kravallerna övergår i fredliga protester och oppositionen vinner en jordskredsseger.

Tyvärr vågar jag inte tro att mina förhoppningar besannas. Vis av liknande händelser tidigare tror jag att Butto snart blir bortglömd och att allt blir som förut. Musharraf behåller makten, oppositionen blir till spillror utan sin karismatiska ledare och fundamentalisterna växer sig allt starkare.

Varför tror jag det? Jo, minns mordet på Yitzhak Rabin 1995. Folket slöt upp. Hundratusentals människor samlades på gatorna och tände ljus. Det fanns hopp om folket skulle enas kring fred. Istället vann de mer hårdföra högerpolitikerna valet och oroligheterna mellan israeler och palestinier blossade återigen upp. Minns hur världen enades efter attentatet 9 september och vad som hände sedan.

Igår var en mörk dag, inte bara för Pakistan utan för hela världen. Butto var kanske inget helgon, men hon var ändå en ikon som ingav folket hopp om demokrati och modernisering. Må detta hopp leva kvar även efter hennes död!