Ateistbloggen

Debatten om hotellbiblarna har fått en ny, om än föga förvånandsvärd, vändning. Nu kryper kulturfacisterna fram från sina stenar och visar sitt fula tryne – värsta formen av Sverigedemokrater och andra reaktionära och konservativa krafter. Det är precis samma sak som alltid brukar hända så fort någon ifrågasätter religionernas privilegier i samhället. Extremhögern dyker alltid upp till religionens försvar.

Enligt dessa kulturfacister måste kristendomen tvingas på det sekulära samhället som någon slags maginotlinje mot islam. Ibland undrar man om kristendomen har något egenvärde för dessa kulturfacister eller om den är blott ett medel för att ”skydda” oss från islam och de där konstiga svartmuskiga främlingarna som man är så rädd för? Känns argumenten igen?

• ”Sossesverige demonterar vårt kulturarv”
• ”Sekularinseringen är en eftergift åt islam”
• ”Sverige är ett kristet land”
• ”Kristna värderingar är nödvändiga för samhällets fortlevnad”
• ”Multikulti fungerar inte – samhället måste enas kring kristna värderingar”
• ”Bibelns kärleksbudskap har hjälpt så många”

Jag har ännu inte förstått om argument av typen ovan bara är retorik från nationalistiska konservativa eller om det är åsikter som man innerst inne omhuldar, men det går ju att tolka ett tydligt budskap ur de argument som förs fram. Budskapet är att sekularism är dåligt. Mångfald ska inskränkas till förmån för kristen enfald. Livsåskådningar ska inte behandlas lika av staten, utan kristendomen ska ges en särställning framför andra livsåskådningar. Det tycks finnas två anledningar till detta: den ena anledningen är att ”så har det ju alltid varit” och den andra är att ”kristendomen ska skydda oss från den onskefulla religionen islam”. Låt oss analysera dessa argument.

Jag kan förstå att man som kristen anser att bibelns budskap har hjälpt många. Ja, jag kan till och med förstå de icke-kristna som delar denna synpunkt. Trots allt är ju det budskap som förs fram av skolpräster, på skolavslutningar i kyrkan, under religionsundervisningen som till 95% handlar om kristendom, på högmässan på SVT, i livsåskådningsprogram, i radio och tidningar osv. Problemet är bara att om du frågar en muslim får du exakt samma svar om islam – islam har hjälpt så många. Han kan peka på muslimer som skänker allmosor som föreskrivs av koranen, muslimska skolor för fattiga barn, muslimska sjukhus osv. En hindu kan på samma sätt argumentera för sin religion, en buddist för sin. Ja till och med vi ateister kan komma med en rad argument för varför världen vore bättre om alla vore ateister.

Alla dessa argument för olika livsåskådningar är säkert relevanta för oss som är anhängare av dem. Som ateist vill jag gärna att andra ska inse att religionen är till skada för samhället. Den som är kristen vill av samma skäl att folk ska läsa bibeln och bli kristna. Allt detta är förståeligt, men för att det ska funka förutsätts att samhället är neutralt till olika livsåskådningar och att alla livsåskådningar får kämpa på samma villkor! Samhället måste av denna enkla anledning vara sekulärt. I annat fall diskrimineras livsåskådningar i förhållande till varandra. Att samhället, som kulturfacisterna vill, ensidigt gynnar kristendomen och missgynnar andra livsåskådningar är diskriminering. Vad den konservativa högern önskar är alltså ett diskriminerande samhälle.

Värt att notera är att sekulärt inte är detsamma som ateistiskt. Ett sekulärt samhälle är ett samhälle där alla religioner, såväl som sekulära livsåskådningar, har samma möjligheter att konkurrera om folkets gunst. Det är inte detsamma som ett samhälle där religion är förbjuden eller förtryckt. Tvärt om är det en förutsättning för att mer än en religion ska kunna existera. Ett sekulärt samhälle är därmed indirekt förutsättningen för ett demokratiskt samhälle!

Är då Sverige ett kristet eller ett sekulärt samhälle? Det beror på vad man menar med saken. Sverige är kristet i det avseendet att landet någon gång på 800-talet började att vridas mer och mer från asatron till kristendomen. Runt medeltiden var kristendomens ställning befäst och Gustav Wasa införde en statskyrka för ca 500 år sedan. Statskyrkosystemet avskaffades officiellt år 2000 men en hel del av Svenska kyrkans privilegier finns fortfarande kvar. Eftersom statskyrkosystemet är avskaffat är Sverige numera officiellt en sekulär stat – inte kristen. Enligt opinionsundersökningar är vi dessutom det folk som är mest sekulariserat i hela världen. Så i en historisk kontext kan man säga att Sverige är ett kristet land, men ser man till samhället av idag är vi ett sekulärt land.

Att hävda att Sverige är ett kristet land är alltså någon slags nationalromantik där man drömmer sig tillbaks till medeltiden då kristendomen regerade. Den tiden är dock förbi och idag lever vi i ett samhälle där individens frihet går före kollektivets förtryck. Detta ogillas av konservativa krafter. För dem är nämligen inte individen samhällets minska beståndsdel, utan individen är bara en del i samhällskroppen. Individen har inget värde i förhållande till familjen (och då endast den kristna kärnfamiljen), ”folket”, nationen eller religionen. Det är ur det perspektivet man måste se upprördheten över ”nedmonteringen av vårt kristna kulturarv”. Det viktiga för dessa krafter är inte att individen ska må bra och ha sin frihet – nej det viktiga är att bevara det gamla! Det gamla har ett egenvärde och individen är blott ett medel för att bevara det gamla!

Detta i kontrast till det Humanistiska synsättet där individen gör före alla ”högre” strukturer. Individen är inte en obetydlig del av en större samhällskropp, utan samhället finns till för individen. Det är individen som kan bli glad, ledsen, olycklig, lycklig. Det är individen som blir offer i krig – inte nationen. Ur ett Humanistiskt perspektiv är det meningslöst att bevara gamla strukturer bara för att de är gamla eller ingår i kulturarvet. Istället bör varje individ ges maximal frihet att själv välja livsåskådning utan påtryckningar utifrån – var och en blir salig på sin tro.

Det är därför organisationer som Humanisterna kämpar för ett helt sekulärt samhälle. Man anser att det är oetiskt att samhället förespråkar en livsåskådning framför andra. Därför kommer vi garanterat se en fortsatt kamp från dessa håll för att öppna samhället ännu mer och göra det än mer möjligt för individen att göra sina egna upplysta val.

Varje gång detta sker kommer vi också att se kulturfacisterna krypa fram från sina stenar och blotta sina åsikter för ljuset. Vi kommer att få se krav på en återgång till medeltiden då kristendomen regerade. Vi kommer att se krav på att kristendomen ska särbehandlas i samhället. Vi kommer att se argumentet att detta är nödvändigt för att skydda oss från islam; och vi kommer att få höra att om inte alla blir kristna så går samhället mot sin upplösning.

Jag har ett alternativ till att använda kristendomen som en maginotlinje mot islam. Låt oss visa på sekularismen som ett alternativ till religiöst förtryck. Låt oss enas om Humanistiska värderingar, där sekularismen ingår som en viktig del. Lås oss visa islamisterna att vi menar allvar och står upp för våra värderingar genom att avskaffa de återstående resterna av statskyrkans privilegier. Låt oss även avskaffa de andra trossamfundens privilegier och låta alla livsåskådningar, religiösa som sekulära, kämpa om individens gunst på lika villkor. När flyktingar från muslimska länder kommer till ett sådant samhälle och ser hur människorna lever lyckliga i fred och frihet kommer de också att vilja ha sin frihet och de kommer också att kämpa mot religionernas förtryck. Det är enda sättet att bekämpa religiös fundamentalism. Att återinföra statskyrkan är att närma sig fundamentalismen.

Varje steg från ett sekulärt samhälle är ett steg mot fundamentalismen. Vill vi hålla islamistiska fundamentalister stången är ökad sekularisering rätt medicin! Islamister fruktar inte kristendomen – de fruktar det öppna demokratiska samhället.

Extremhögern får gärna arbeta för att bevara det svenska kulturarvet om de vill. Allt arbete för att bevara kultur som annars skulle försvinna är hedervärt! Men varför är mänskliga rättigheter och principen om likabehandling underordnad detta arbete? Klarar de inte av att bevara kulturarvet utan att förtrycka oss som inte delar deras religion?

Någon frågade mig varför jag irriterar mig på den kristet fundamentalistiska tidningen Världen Idags svartmålning av Charles Darwin.

Det är inte kritiken som sådan som irriterar mig, utan det förtäckta budskapet som fundamentalistiska kristna sprider. Kritiken av Darwin går inte ut på att kritisera hans människosyn. I så fall hade det varit betydligt mer passande att kritisera t.ex Gobineaus eller Spencers människosyn från samma tid. Den fundamentalistiskt kristna kritiken mot Darwin går ut på att försöka göra ideologi av vetenskapen. Man överdriver Darwins rasism och säger att eftersom Darwin var rasist så leder evolutionsteorin till att alla biologer måste vara rasister. Eftersom rasism är oetiskt menar man då att det är oetiskt att tro på vetenskapliga fakta. På ideologiska grunder tar man alltså avstånd från en vetenskaplig teori. Det är det som irriterar mig, inte att man kritiserar Darwins människosyn.

Sedan tycker jag i och för sig att det är opassande att beskriva Darwin som ett monster när han enligt alla källor var en mycket trevlig och medkännande person, men det är inte främst de osakliga påhoppen på honom som irriterar mig utan det pseudovetenskapliga budskapet bakom kritiken.

Den kristna reaktionära tidningen Världen Idag publicerade förra veckan en artikel med titeln Darwins skrämmande människosyn. Med utgångspunkt från hans bok ”Människans Ursprung” hävdar man att Darwin var rasist. Nu har jag inte läst just den här boken, men med tanke på den rasism som genomsyrade det viktorianska samhället skulle jag inte bli förvånad om han var nedsättande mot icke-européer. Varför skulle Darwin vara annorlunda än sin samtid i det avseendet?

Däremot var Darwin en godhjärtad person, vilket inte minst framgår av hans självbiografi som jag har läst, något Värden Idag indirekt erkänner då de konstaterar att Darwin hade moraliska betänkligheter med sina slutsatser. I självbiografin skriver han helt apropå (min översättning):

”En neger bodde förresten i Edingburgh, som hade rest med Waterton (sic), och tjänade sitt uppehälle genom att stoppa upp fåglar, vilket han gjorde utmärkt: han gav mig lektioner mot betalning, och jag brukade ofta sitta med honom för han var en väldigt trevlig och intelligent man.”

I boken ”Resa kring jorden” skriver Darwin även om hur illa slavar behandlades och han upprördes över hur grymt slavägare behandlade sina slavar. Dessa slavägare var med största sannolikhet kristna eftersom ateismen inte var lika utbredd då som nu. Även om Darwin troligen var nedsättande mot svarta så var han nog trots allt bättre än sin samtid i det avseendet.

Värre var det då med Martin Luther, grundaren av den ideologi och människosyn som Värden Idag grundas på. Luther var verkligen uppfylld av ett genuint hat mot judar och allt judiskt. Han gav ut en skrift med titeln ”Om judarna och deras lögner” där han föreslog följande behandling av judarna. Det är inte konstigt att Luther och hans skrift var populär i Tredje riket:

”Det första rådet är, att man tänder eld på deras synagogor och skolor och det som inte kan förbrännas, grävs ned och överhöljs med jord, så att ingen människa i all framtid upptäcker vare sig en sten eller några rester.”

”Det andra rådet är, att man likaså slår sönder och förstör judarnas hus, ty de utövar just detsamma där, som de bedriver i sina skolor. Därför ska man kanske hålla judarna under ett tak eller i uthus såsom zigenare, så att de må veta, att de inte är herrar i vårt land, vilket de berömmer sig av, utan i landsflykt och fångna, att de ständigt må gallskrika och klaga inför Gud över oss.”

”Det tredje rådet är, att man ska ta alla böneböcker och talmund­skrifter från dem, där sådant avguderi, sådan lögn, förbannelse och hädelse lärs ut.”

”Det fjärde rådet är, att man förbjuder deras rabbiner med hot om livets förlust att framdeles undervisa.”

”Det femte rådet är, att man helt och hållet upphäver judarnas gatu- och vägeskort. Ty judarna har ingenting att göra i detta land, då de icke är härskare eller fogdar eller köpmän eller liknande. De ska stanna hemma.”

”Det sjätte rådet är, att man förbjuder judarnas ocker och tar ifrån dem alla kontanta tillgångar och klenoder i silver och guld och lägger dessa i beslag.”

”Det sjunde rådet är, att man ger de unga starka judarna och judinnorna slaga, yxa, jordhacka, spade, spinnrock, slända och låter dem förtjäna sitt bröd i anletes svett.”

I en tävling om vem som hade den mest skrämmande människosynen skulle Martin Luther slå Charles Darwin med hästlängder, och då har jag ändå inte tagit upp hans kallsinne för fattiga bönders lidande eller den inhumana predestinationsläran.

Enligt en artikel i tidningen Dagen röstade drygt en procent av dem som går gudstjänst några gånger per år på Sverigedemokraterna (SD) i valet 2006. I valet fick partiet 2,9% så andelen är mindre än för befolkningen i stort. Det framgår inte hur undersökningen är gjord och hur det såg ut bland andra kategorier, t.ex ateister eller regelbundna gudstjänstbesökare, men Dagen är förskräckta och Theódoros Demetriádes, projektledare för invandrarfrågor på Evangeliska Frikyrkan, kommenterar undersökningen med att ”Det borde vara på noll”.

Jag håller med den som anser att ingen borde rösta på Sverigedemokraterna men jag håller inte med om slutsatsen att andelen borde vara mindre bland gudstjänstbesökare än allmänheten i stort, snarare tvärt om!

Varför då, undrar säkert vän av ordning, SD är ju ett främlingsfientligt parti och det går väl inte ihop med det kristna kärleksbudskapet? Jag håller med om att SD är främlingsfientliga, men ser man till vad partiet vill i kyrkopolitiska frågor förstår jag inte hur någon som inte är kristen kan vilja rösta på dem.

Sverigedemokraterna är ett konservativt nationalistiskt parti som anser att svensk kultur är och bör vara starkt förknippat med den kristna läran. De betecknar sig som icke-konfessionella men tar avstånd från det sekulära samhället och vill att Svenska kyrkan ska ha en särställning framför andra (speciellt icke-kristna) samfund.

Här är några citat ur Sverigedemokraternas kyrkopolitiska manifest 2005:

”Det svenska samhället har under de senaste decennierna genomgått en djupgående omvandling med få motstycken i historien. Traditioner, gemenskap, normer och moral har raserats i en allt snabbare takt och ersatts med överdriven individualism, otrygghet, destruktiv hedonism och rotlöshet. Istället för att bekämpa sekulariseringen och andra fenomen som bidragit till denna samhällsutveckling har den nuvarande kyrkoledningen till stora delar lierat sig med den samhällselit som varit pådrivande bakom den omstörtande omvandlingen av vårt land och därigenom har man också, i likhet med dessa, fjärmat sig från stora delar av det svenska folket och kyrkans medlemmar.”

”Svenska kyrkan skall i kraft av sin historia och betydelse för den svenska identiteten inneha en särställning och inte jämställas med andra samfund och religioner.”

”Kyrkan bör bli mer offensiv i sin inhemska mission och på intet sätt understödja utbredningen av främmande religioner som islam i Sverige.”

Sverigedemokraterna vill alltså motverka sekulariseringen, öka Svenska kyrkans ”offensiva” mission i Sverige och ge Svenska kyrkan en särställning framför andra trossamfund. Man vill också värna om kristen etik enligt en sammanfattning av partiets politik:

”Vi förespråkar en moralisk upprustning, vi värnar västerlandets kristna etik, och vi vill stärka nationalkänslan, för att på så sätt skapa en större trygghet och gemenskap inom det svenska samhället.”

Även i övrigt står SD för en tydligt kristen politik, t.ex i sitt fördömande av homosexuella äktenskap och homosexuell adoption, abortmotstånd, mm. Kort sagt för partiet en tydligt kristen politik.

För mig som ateist är det ofattbart att det finns ateister som vill stödja denna politik. Jag är snarare förvånad över att bara 1,2% av gudstjänstbesökarna röstade på SD när de fick 2,9% i valet. Sverigedemokraterna för helt klart en främlingsfientlig politik, men en kristen sådan. Om det nu mot förmodan är så att det finns en övervikt av ateistiska sympatisörer för partiet (Dagen har valt att inte redovisa för några andra siffror än den ovan nämnda – man kan ju spekulera i varför) bör man ändra sin politik till en sekulär politik som tar avstånd från kristendomen såväl som islam och andra icke-kristna religioner.

Jag tycker att man kraftfullt bör ifrågasätta varför den som har valt att utträda ur Svenska kyrkan röstar på en politik som vill ge kyrkan större makt och inflytande över samhället. Om Sverigedemokraternas väljare tycker att Svenska kyrkan är så viktig, varför har de då gått ur? Är det ett exempel på skenhelighet (i dubbel bemärkelse) hos Sverigedemokraterna, eller finns det siffror i undersökningen som Dagen har valt att inte redovisa?

Fotnot: Jag har kontaktat Dagens reporter Hasse Boström med några frågor om undersökningen och återkommer med en uppföljning om jag får svar.