Ateistbloggen

Nu har även konstnären Stig Ramsing gett sig in i debatten om Lars Vilks rondellhundar genom en egen kreation, ”Jesus, den kåta rondellhunden”. Ramsings rondellhund är vit, gjord av trä och har en stor svart penis. Syftet med hunden är att bredda debatten från att handla om islam i synnerhet till att handla om religionskritik i allmänhet.

Ingen kristen kyrka har hittills utfäst någon belöning på Ramsings huvud, men enligt Metro tog Ramsing några tjuvar på bar gärning när de försökte stjäla hunden och en av gärningsmännen var väldigt lik den lokala pastorn. Hunden finns numera hemma hos Ramsing för att inte andra konstintresserade kristna ska kunna stjäla den.

När Metro ringde upp Ramsing och frågade om inte hans staty var kränkande mot religiösa svarade han att det skiter han i – religionen har kränkt honom i 60 år.

Humanisterna har nyligen startat en bokklubb för Humanisternas medlemmar på Adlibris. Bokklubben erbjuder böcker till rabatterat pris till medlemmar i Humanisterna. I dagsläget verkar en oproportionerlig del av böckerna handla mer om ateism än Humanism så det är garanterat värt att ta sig en titt för den som är ateist och medlem i Humanisterna.

Vid riksmötets öppnande i år har gudstjänsten i Storkyrkan utvidgats till att vara en angelägenhet för tre av de kristna, judiska och muslimska trossamfunden. Vi har bevittnat hur riksdagen, i ohelig allians med Svenska kyrkan med detta initiativ kört rakt in i en återvändsgränd. Detta i sällskap av en judisk kantor och den inte helt okände imam Abd al Haqq Kielan (född Leif Karlsson).

Imamen Abd al Haqq Kielan är ordförande i Svenska Islamiska Samfundet och menar att en av hans viktigaste uppgifter är att integrera islam i det svenska samhället. Det kan därför vara i allmänhetens intresse att titta närmare på imamens uppfattning i viktiga frågor:

Om kvinnans rätt till ett eget socialt liv utanför hemmet:
– Det är tveksamt. Om kvinnan vill besöka muslimska väninnor går det bra, men om mannen säger nej, så är det nej.

Om kvinnans roll inom familjen:
– Kvinnan har inte rätt att ingå äktenskap på eget initiativ, det är pappan, brodern eller någon annan manlig anhörig som bestämmer vem hon ska gifta sig med.

Om rätten för en man att ha fyra fruar inom islam:
– Jag förstår inte Sverige och dess lagar. Det är okej att homosexuella gifter sig men det inte är tillåtet att ha fyra fruar.

(Citat från webbtidningen Paraplyprojektet, inom EU-projektet Equal, 2004-04-20)

Vi kan läsa i Regeringsformens 1 kap. 1§ att ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket”. En riksdagsman har ett politiskt förtroendeuppdrag från sina väljare som representant i en lagstiftande församling. I dag är det mer angeläget än någonsin att riksdagen slår vakt om det sekulära rättssamhället genom att manifestera sitt religiösa oberoende. Riksdagsledamöterna borde därför vänligen ha tackat nej till inbjudan till Storkyrkan och visat att de kan stå emot de religiösa krafter som hävdar att ”All makt utgår från Gud”

I en debattartikel i SvD skriver Pierre Schori att han försvarade Taslima Nasrin och Salman Rushdie när de hotades av militanta islamister, men underförstått gör han gällande att han inte försvarar Lars Vilks. Argumentet verkar i korthet bygga på följande premisser:

• Lars Vilks främjar inte åsiktsfriheten i muslimska länder, snarare tvärt om.
• Lars Vilks teckningar av Muhammed som Rondellhund drabbar polisen, skattebetalarna, svenska företag i utlandet och muslimer i Sverige.
• Provokationer riktade mot svensk lag och svensk konvenans är OK, men inte provokationer som går utanför landets gränser.
• Att förolämpa religiösa muslimska symboler försvårar kampen för mänskliga rättigheter i arabvärlden.

Om jag tolkar Schori rätt så menar han alltså att om konsekvenserna av en kulturell handling (dit jag räknar såväl konsten som litteraturen) är skadliga så bör man inte utföra denna handling, och han själv tar avstånd från den. Hur kunde han i så fall försvara Salman Rushdie? Rushdies bok Satansverserna:

• Främjade inte yttrandefriheten i muslimska länder.
• Drabbade den indiska polisen, skattebetalarna, företag och muslimer i Indien.
• Var en provokation som gick utanför såväl Indiens som Sveriges gränser.
• Var en djup förolämpning av muslimska symboler.

Att försvara Salman Rushdie utan att försvara Lars Vilks är dubbelmoral. Den enda skillnaden är att Rushdies verk var ett litterärt verk och Lars Vilks ett konstverk. Det konstnärliga värdet av Vilks teckningar kan diskuteras men konstens roll är inte bara att vara vacker utan också att provocera. Hur vackra var egentligen Pablo Picassos tavlor? För att demonstrera detta har Lars Vilks nu även gjort en kubistisk teckning av Muhammed som rondellhund. Man kan säkert lika gärna ifrågasätta det litterära värdet av Satansverserna. Jag har själv börjat läsa den men lade ifrån mig den för att jag tyckte den var tråkig. Smaken är som baken. Alla behöver inte gilla en bok eller en tavla för att den ska ha ett kulturellt värde.

För tydlighetens skull vill jag understryka att jag försvarar såväl Rushdie som Vilks. Även om Rushdies bok är tråkig och Vilks teckning ful så har de sin konstnärliga frihet. Om vi fråntar dem denna frihet så fråntar vi dem även rätten att tänka.

En annan sak som slår mig är att Schori ger Vilks skulden för intoleranta muslimers verk. Lars Vilks som har inte kostat polisen, skattebetalarna, svenska företag eller muslimer i Sverige någonting. Skulden ligger hos de fanatiska muslimerna och Vilks är ett av offren. Att anklaga Vilks för att ha orsakat eventuella skador av att ha blivit mordhotad är som att anklaga en våldtagen kvinna för att hon hade för kort kjol. Det är inte offret vi ska anklaga utan förövaren. Om Lars Vilks har gjort sig skyldig till något är det att kränka intoleranta muslimers känslor. Där slutar hans ansvar. Ansvaret för hoten ligger hos de som hotar.

Jag kommer osökt att tänka på en historia jag hörde om Picasso. När frankrike var ockuperat av nazityskland lär han ha delat ut kopior av sin tavla Guernica till nazistiska officierare. En nazist ska ha kommenterat tavlan med orden ”har du gjort detta?” varpå Picasso svarade: ”Nej det var ni som gjorde det!”

Muslimska organisationer i Sverige och Europa har tagit avstånd från mordhoten mot Lars Vilks. Det europeiska fatwarådet ska göra en fatwa som deklarerar att mordhoten mot Vilks är haram, alltså förbjudet enligt islam. Det är bra! Mindre bra är att muslimer i Sverige kräver inskränkningar i yttrandefriheten.

Pierre Schori bör ägna några tacksamhetens minuter till att tänka på sina partikamrater som satt fängslade för hädelse på den tiden Sverige hade en hädelseparagraf. Rätten att häda är en nödvändig del av ett demokratiskt samhälle. Man kan inte ha yttrandefrihet utan rätten att såra. Vi måste ta upp kampen mot de ”moderata” muslimer som vill inskränka denna frihet. Annars står vi inte upp för kampen för demokrati.

Att försvara Rushdie samtidigt som man tar avstånd från Lars Vilks är dubbelmoral. Antingen försvarar vi konstens frihet eller också tar vi avstånd ifrån den. Man kan inte samtidigt äta kakan och ha den kvar.

Ett missförstånd verkar spridas i blogosfären. Det nystartade bokförlaget Fri Tanke har översatt Sam Harris bok ”Letter to a Christian Nation” på svenska och delar ut den gratis till gymnasieskolor samt Scandic Hotels. Bakom bokförlaget står bl.a. Björn Ulvaeus och Christer Sturmark, båda förespråkare för den sekulära Humanismen. Så långt stämmer uppgifterna.

Vad som däremot inte stämmer är att bokförlaget har erbjudit böckerna till Scandic Hotels alla hotellrum. Vad man har gjort är att erbjuda böckerna till hotellreceptionens bibliotek. Bakgrunden är att Scandic i våras bestämde sig för att plocka bort Gideoniternas bibel från hotellrummen och istället tillhandahålla bibeln, koranen och Tanakh i ett bibliotek i receptionen. Efter påtryckningar från bl.a. Göran Skytte och Svenska Kyrkan med hot om bojkott backade hotellkedjan och återplacerade Gideoniternas biblar på hotellrummen, men koranen och Tanakh ska finnas kvar för utlåning. Bokförlaget Fri Tanke erbjuder nu sin bok till Scandic som komplement.

Det stämmer inte heller att det är Humanisterna som delar ut böckerna. Förbundet Humanisterna har ingenting med saken att göra. Christer Sturmark må vara Humanisternas ordförande men han är inte Humanisterna. Vad Christer Sturmark gör som privatperson behöver inte nödvändigtvis ha någon som helst anknytning till Humanisterna som förbund, och det har det inte i det här fallet.

En annan felaktighet som sprids är att boken har erbjudits till alla gymnasie-elever. Det stämmer inte. Man har delat ut den till alla lärare i religionskunskap.

Att jag skriver detta beror på att de felaktiga uppgifterna används i argumentationen mot Humanisterna. Det vore bra om Humanisternas kritiker kunde hålla sig till sanningen.

Det här låter som ett skämt i ett välregisserat avsnitt i såpoperan om Lars Vilks rondellhundar, men det är faktiskt sant. Den bengaliske tecknaren Arifur Rahman greps i tisdags av polisen i Bangladesh efter en satirteckning med Muhammed som katt.

Teckningen, som publicerades i måndags, driver egentligen inte med profeten Muhammed utan med sedvänjan att sätta ”Muhammed” framför tilltalsnamn. Bilden föreställer en pojke med en kattunge i famnen. En man påpekar för pojken att det är brukligt att sätta ”Muhammed” före tilltalsnamn. När mannen sedan frågar pojken vad katten heter svarar han ”Muhammed-katt”.

Enligt Bangladesh interrimsregering skadar bilden religiösa känslor och man lovar att de ansvariga ska straffas för ”tilltaget”.

(Källa TT-Reuters via SvD)

Den danska tidningen Extrabladet rapporterar att skådespelaren Ian McKellen, mest känd som Gandalf i Sagan om Ringen, river ut homofoba sidor ur bibeln när han övernattar på hotell. Tidningen kommenterar saken med att det är McKellens sätt att rensa kristendomen på homofobi.
McKellan har arbetat för homosexuellas rättigheter sedan 1988 då han ”klev ut” som gay.
Det aktuella stycket som McKellan river ut är 3 Mos 20:13 som säger:

”Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.”

Minns ni buddastatyerna som talibanerna förstörde? Den syriska filosofen Sadik al-Azm tar upp dem i samband med Lars Vilks-affären. Han kritiserar muslimska företrädare för att de reagerar på Lars Vilks rondellhundar när de inte reagerade på förstörelsen av buddastatyerna. Han menar att de använder en ”dubbel- eller till och med trippelstandard”.

Talibanerna fick visserligen rådet från några ledande muftis att de inte borde förstöra statyerna. Men råden var av politisk eller pragmatisk art. ”Det är inte rätt tid att förstöra statyerna” och så vidare. Det var ingen som sa att man borde låta bli på grund av statyernas historiska värde, på grund av deras estetiska värden, på grund deras symboliska betydelse för många buddhister… Det är hyckleri om man ena dagen är tyst när det handlar om kränkning av buddhister och nästa dag ställer sig längst fram och fördömer en satirisk bok eller teckning som kritiserar islam.

al-Azm nämner också den religiösa intoleransen i de länder som kritiserar publiceringen av Lars Vilks teckningar:

Det alarmerande är inte hur det svenska samhället hanterar sin muslimska minoritet, det är mer alarmerande hur de kristna kopterna har det i Egypten till exempel. I Irak bekämpar olika muslimska sekter varandra med vapen. I Teheran finns inte en enda sunnimoské eftersom det är shiastyrt. Inte en enda.

Den egyptiskfödde författaren Khaled El-Hawari, som mordhotades nyligen för att han inte tror på gud, var inne på samma spår när han i sin blog för en egyptisk tidning konstaterade att muslimer i Sverige åtnjuter större religionsfrihet än muslimer i den ”muslimska världen”:

Sweden take care of the muslimen people: Only in sweden girls can go to school with hegab and sweden has the biggest moské in Europe. [T]he reality is that muslimen are more free in Sweden than muslimen in muslimen countries.

De muslimer som kritiserar publiceringen av Lars Vilks bild har alltså en dubbel standard. Varför ifrågasatte de inte de miljontals buddister som kränktes av att talibanerna förstörde buddastatyerna? Varför kritiserar de inte det våld som utförs i islams namn? Trots allt har muslimer i Sverige större religiös frihet än i länder som domineras av islam. Även för en muslim torde det därför vara viktigt att försvara yttrandefriheten. Trots allt har de flytt hit till Sverige för att undfly den form av religiöst förtryck som de nu ifrågasätter. Man kan inte båda ha kakan och äta upp den.

Mitt råd till den som föredrar förtryck framför yttrandefrihet blir därför: Flytta till Iran eller Saudiarabien. Där har ni den lagstiftning ni så hett eftertraktar. När man ställer frågan i en sådan dager inser ni nog själva att ni har det bättre här där man får tro, tycka och tänka vad man vill.

Här är en så bra artikel, med anledning av Lars Vilks Rondellhund, att jag inte tänker kommentera den, bara citera. Jag kan helt enkelt inte komma på något sätt att säga det bättre själv:

”Religiösa kan känna sig kränkta av att andra inte tar deras tabun på allvar, veganer kan känna sig kränkta av reklam för köttvaror, feminister kan känna sig kränkta av reklam för damunderkläder, kommunister kan känna sig kränkta av marknadssamhället i största allmänhet. Och en hel del människor kan känna sig kränkta av vad religiösa, veganer, feminister och kommunister säger och gör.”

”Yttrandefrihetens fiender vill göra sitt budskap mer lättsmält genom att presentera det som en vädjan om hänsyn. Genom att framställa sig själva som offer lyckas således islamister förvånansvärt ofta att få debatten att handla om hur kränkta de är och inte om deras egen intolerans.”

”Och de som nu protesterar i den islamiska upprördhetens namn bör vara medvetna om att de kan göra detta endast i skydd av samma sekulära yttrandefrihet som de vill begränsa. På den tiden när vårt land hade lagar mot hädelse av det slag som åtminstone vissa grupper av muslimer vill ha idag, så fanns heller inget utrymme för muslimska minoriteter att kräva en rätt till särskilda hänsyn.”

”Om fundamentalister känner sig marginaliserade, så är det helt i sin ordning. I ett fritt samhälle bör de vara marginaliserade.”

Jag läser i den högerkristna tidningen Världen Idag om att en imam och en kantor har bjudits in vid den årliga gudstjänst som hålls i samband med riksdagens öppnande. De flesta andra kommentarerna verkar annars handla om imamen Abd al Haqq Kielans värderingar vad gäller t.ex kvinnor och homomsexuella, men Världen Idags vinkling är att ”en mångårig kristen tradition” äventyras.

Att det hölls gudstjänst i samband med riksdagens öppnande var kanske relevant när Sverige hade en statskyrka. På Gustav Wasas tid var det måhända viktigt att informera riksdagens ledamöter (i vilken mån det nu fanns en riksdag på den tiden) om den officiella kristna läran så att de följde den. Numera är dock statskyrkan avskaffad. Vi lever i en sekulär demokrati där våra folkvalda får ha vilken livsåskådning de vill. I slutändan är det upp till väljarna om vi vill ha en riksdag som domineras av kristna, muslimer eller ateister, om religiös åskådning över huvud taget ses som relevant i sammanhanget.

Världen Idags vinkling är intressant. Några judar och muslimer ska inte få medverka eftersom det står i bibeln att Jesus är ”vägen, sanningen och livet” och enda vägen till gud är genom honom. Trots att de kristna är i minoritet i Sverige vill man ha ett exklusivt företräde.

Artikeln talar om 7,5 miljoner svenska kristna. Jag vet inte varifrån de har fått den siffran men det är inte mer än 4% av svenskarna som går i kyrkan regelbundet och 10% som tror att Jesus är världens frälsare. En majoritet av svenska folket tror alltså inte på budskapet att Jesus är den enda vägen till gud. Frågan är ens om de 10 procenten som själva tror att Jesus är världens frälsare är så fundamentalistiska att de inte tror att det finns flera vägar till gud. ”Var och en blir salig på sin tro”, brukar det ju heta.

Även om det kan tyckas paradoxalt så är sekularism en förutsättning för att var och en ska kunna bli salig på sin tro. Om inte staten är neutral till alla livsåskådningar (så länge de tolererar demokrati och mänskliga rättigheter) leder det till diskriminering – antingen positiv diskriminering i form av att ett samfund gynnas framför andra, eller negativ diskriminering genom att vissa samfund missgynnas.

Kristna, judar och muslimer i riksdagen är naturligtvis fria att medverka i gudstjänster eller avstå helt utifrån sina egna övertygelser, men varför står riksdagen som avsändare för en religiös sammankomst? Vad har religionerna med riksdagens öppnande att göra över huvud taget? Riksdagen ska inte stå som avsändare till en religiös sammankomst. Det sköter samfunden bäst själva. Stat och religion ska hållas åtskilda – det är en nödvändighet för ett pluralistiskt samhälle.

Istället för att utöka riksdagsgudstjänsten bör den avskaffas!