Ateistbloggen

I vårt samhälle är det tabu att ifrågasätta religion. Den som gör så blir nästan omedelbart kallad intolerant och inte sällan dyker Hitlers och Stalins namn upp som ”gubben-i-lådan”.

Argumentet är sällan uttalat (då skulle man ju tvingas blotta hur ihåligt det är) men tycks ha följande form: ”Adolf Hitler ville inskränka religionens makt. Du vill inskränka religionens makt. Hitler var intolerant. Alltså är du intolerant.” Bortsett från det felaktiga i antagandena (en läsning av Mein Kampf avslöjar att Hitler var fiende till såväl ateism som materialism) behövs det ingen Albert Einstein för att se att slutsatsen inte följer på premisserna. Erich Fromm var religionskritiker och filantrop. Det gör inte alla religionskritiker till filantroper.

Religion måste få kritiseras precis som vilken sekulär ideologi som helst. Vad man tror kommer även påverka ens handlingar. Ofta när religiösa människor utför vansinnesdåd ges alla möjliga förklaringar och undanflykter för att slippa ge religionen skulden. Man skyller den religiösa fanatismen på fattigdom, bristande utbildning och galenskap.

Men Usama Bin Laden är vare sig fattig, outbildad eller galen. Han är en högst intelligent man som tar de fulla konsekvenserna av sin tro. Han har inga andra skäl än religiösa till att hata väst i allmänhet och USA i synnerhet. Det är dags att inse att religiösa vansinnesdåd inte utförs av några galningar. De är inte vansinniga, men deras tro är det!

Det är helt OK att ifrågasätta den ohämmade kapitalismen utan att anklagas för att vara som Stalin. Varför är det då så tabubelagt att kritisera religion? Jag tror att det beror på en konsensus som har uppstått inom det religiösa etablissemanget i de västliga demokratierna: ”ifrågasatt inte min tro så ifrågasätter jag inte din.” De enda som vanligtvis brutit mot detta konsensus är starkt religiösa personer som velat omvända andra till ”den sanna tron”. Därför får den, tämligen milda, religionskritik som framförs av t.ex Humanisterna så kraftiga reaktioner.

Trots att Humanisternas religionskritik är ganska tam och i mångt och mycket bygger på rent bondförnuft, eller kanske just därför, leder den ofta till oproportionerligt starka reaktioner.

Jag är övertygad om att de starka reaktionerna beror på det konsensus som råder mellan religiösa grupper att inte ifrågasätta varandras tro; men detta konsensus kan knappast gälla oss som står utanför en religiöst grundad världsbild. Vi har ingen religiös tro att skydda utan tvärtom – vi uppmanar till kritiskt tänkande och ifrågasättande! Där religionen bygger på blind tro, på engelska ”faith”, bygger vår världsbild på ifrågasättandet av alla uppenbarade ”sanningar”. Att undertrycka vår rätt att ifrågasätta och kritisera – det är intolerant.

Om man inte får kritisera Usama Bin Ladens tro, hur ska man då kunna angripa roten till det onda – de trosföreställningar som vägleder hans handlande? Religiös fanatism sprider sig som en löpeld världen över. Genom att tabubelägga religionskritik är moderat religiösa en del av problemet, antagligen mer än de själva inser.

Det är dags att avskaffa ”förbudet” mot religionskritik. Ett samhälles frihet beror inte bara på vad staten tillåter eller förbjuder utan också på vilken frihet man ges av sina medmänniskor. Därför är det inte vi som ifrågasätter religion som är intoleranta, utan de som försöker tysta oss!

Efter att ha läst referat från Almedals-debatter med riksdagsmannen Lennart Sacrédeus (Kd) i Världen idag och Bo Strömstedts debattartikel i DN, finner jag det beklagligt att återigen behöva läsa att vi Humanister kräver att de kristna ska gå och gömma sig och inte delta i det offentliga samhället. Detta har vi aldrig sagt. Vi har heller aldrig sagt att vi vill förbjuda religion. Vad vi säger däremot, är att bara för att man härleder sina värderingar från Bibeln eller Koranen, så åtnjuter man ingen diplomatisk åsiktsimmunitet, utan bör tåla att få se sina argument synade i sömmarna. Vi frågar oss också vilka speciella friheter en religiös ska ha som inte en icke-religiös omfattas av, och ifrågasätter därför grundlagens skrivning om religionsfrihet med hänvisning till de övriga friheter vi alla omfattas av.

Skolämnet ”Kristendom med religion och livsåskådning” bryter mot de mänskliga rättigheterna, det har Europadomstolen i Strasbourg slagit fast i en dom den 29 juni i år. Norge måste nu omforma lagen så att den stämmer överens med Europakonventionen. Källa: DN.

Det var en grupp föräldrar som anmält skolämnet för att det diskriminerar icke-kristna. Norge har även en lag som gör kristendomen till ett ”övergripande mål” för undervisningen som även den ingick i anmälan och som Europadomstolen har olagligförklarat. Föräldrarna har drivit fallet rättsligt i 10 år och förlorat i alla norska instanser och förde då fallet vidare till Europadomstolen.

År 2004 fick föräldrarna rätt i FN:s internationella människorättskommission i Geneve. Den gången gällde anmälan brott mot konventionen om civila och politiska rättigheter, men nu vann man även för brott mot människorättskonventionen.

Human-Etisk Forbund, norges största Humanist-organisation med över 70 000 medlemmar, skriver att föräldrarna som drivit fallet firade med mousserande vin.

Europadomstolens pressmeddelande: här.

Den Anglikanske biskopen av Carlisle, Graham Dow, hävdade nyligen att de översvämningar som skett i Storbritannien nyligen beror på att man har infört lagar som ger ökade rättigheter till homosexuella. När man går emot bibeln blir gud vred, menar biskopen, och straffar genom naturkatastrofer.

Biskopens kommentar visar vad det är för fel på religionen. Religiösa vidskepliga föreställningar om guds straff hindrar införandet av lika rättigheter för alla. I en kommentar påpekar Gay and Lesbian Humanist Association (GALHA) att översvämningar är vanligare i homofoba länder än andra och menar att biskopen lever i en föreställningsvärld från bronsåldern. Man kan inte mer än instämma.

(Tyvärr har jag inga länkar till vare sig biskopens uttalande eller kommentaren från GALHA då jag fått nyheten via ett Humanistiskt nyhetsbrev).