Ateistbloggen

En intressant debatt har dykt upp på Newsmill om Jesus som historisk person. Per Mikael Nilsson skriver den 12 maj 2011 att Dick Harrison – som skrivit på sin blogg på SvD att Jesus troligen har existerat – brister i sin metodik och är okunnig. Harrison i sin tur svarar på Newsmill samma dag att teorin att Jesus inte har funnits är en moden konspirationsteori.

Hårda ord och inga visor. Jag tänkte ge min egen reflektion över debatten men försöka undvika personangrepp.

Först en bakgrund varför jag, som apotekare har ett intresse av debatten, och varför jag är agnostisk till om Jesus har funnits eller inte. Är det, som Harrison antyder, på grund av att jag är ”troende ateist” och helt enkelt vill att Jesus inte ska ha funnits? Är jag så förblindad i mitt religionshat att jag inte ser bevisen?

För det första är det inget argument för att jag har fel. Även den som har ett starkt patos för ämnet kan ha rätt – och i så fall skulle man med samma argument vifta bort alla kristna apologeter som hävdar att Jesus har funnits – för om inte Jesus har återuppstått från de döda är deras tro förgäves (1 Kor 15:12-19).

För det andra bottnar mitt intresse i frågan inte efter min egen iver att omvända kristna, utan tvärt om, kristnas iver att omvända mig. Jag började intressera mig för frågan runt 1996 när den stora internetboomen kom och jag gladeligen gav mig in i diskussioner med ateister och troende på nätet. Jag upptäckte till min förvåning att många kristna använde evangelierna som historieböcker, samtidigt som forskningen visade att dessa är skrivna av anonyma personer minst 3 decennier efter Jesus förmodade död. (Även om vi daterar Markusevangeliet till år 65 v.t., som är den äldsta dateringen – omhuldad av kristna apologeter – så är det ca 30 år efter Jesus förmodade korsfästelse).

Jag upptäckte också hur dåligt underbyggda apologeternas argument var. Man radar upp namn som Josefus, Tacitus, Suetonius och till och med Talmud som ”historiska bevis” för Jesus existens, utan att ens nämna problemen med ovan nämnda texter. (Talmud skriver t.ex om tre olika Jesus som alla ger problem för kristendomen om de är den historiske Jesus, och Josefus ”Testimonium Flavianum” är en tydlig kristen interpolation).

Min utgångspunkt var att Jesus hade existerat som en historisk person, kanske som en karismatisk ledare som trollade för en hänförd publik (Jfr Uri Geller), kanske en man som efter sin död tillskrivits diverse mirakler, men ju mer jag analyserade beläggen, desto tunnare insåg jag att de historiska beläggen för en jordisk Jesus var – jag blev agnostisk i frågan.

Till min förvåning ser jag hur en ansedd historiker, Dick Harrison, anför argument som kunde vara hämtade ur någon av de böcker som diverse kristna har skickat till mig för att omvända mig till kristendomen – böcker som bara har gjort mig än mer agnostisk när jag har skrapat under ytan på argumenten. Jag har ingen egen teori om hur Jesus-myten har uppstått – kanske finns det en eller flera historiska personer som förlaga, kanske har Jesus inte ens existerat. Tyvärr finns det inga historiska bevis för vare sig den ena eller andra tesen.

Min poäng är kort och gott att bibelns berättelser om Jesus och kristendomens spridning kan förklaras precis lika bra utan att anta en historisk Jesus som genom att göra det. Ockhams rakkniv (”pluralitas non est ponenda sine necessitate”) säger oss då att vi ska ta den teori som antar minst antal premisser, eller slarvigt uttryckt: Den enklaste teorin.

Vän av ordning frågar sig kanske hur jag som apotekare kan ta mig friheten att slå en historiker på fingrarna. Låt oss anta att förhållandet vore det omvända. Säg att jag hävdade att ett receptfritt läkemedel botar cancer. Skulle då inte Nilsson och Harrison kunna ifrågasätta vad jag skriver? Och om så inte är fallet, hur ska vi bedöma de bibliska texter som satts samman av lekmän i en tid då historia inte existerade som vetenskap? Med vilken rätt uttalar sig ”Lukas”, som traditionellt anses vara Paulus läkare, i religiösa spörsmål? Med vilken auktoritet har han översatt Jesus liknelser till grekiska, och samlat in anekdoter om Jesus? Med vilken auktoritet uttalar sig härföraren Josefus om Judeas historia osv? Om man viftar bort sanningsfrågan med att vederbörande är lekman så viftar man därmed bort det mesta av källmaterialet om Jesus.

Så, låt oss med denna inledning ge oss i kast med debattartiklarna. Enligt Per Mikael Nilsson består Harrisons teori av följande argument:

* Källorna om Jesus är ovanligt många.
* Att det finns olika versioner i evangelierna om Jesus liv är ett tecken på deras äkthet.
* Källorna ligger tillräckligt nära i tiden för att ge trovärdiga uppgifter om Jesus.
* De icke-bibliska källorna styrker Jesus existens.

Det första argumentet anser han vara ogiltigt, eftersom källorna bygger på samma berättartradition. Som exempel anger han att om ett TT-telegram återges av flera olika tidningar så är det egentligen ett och samma budskap som multiplicerats många gånger.

Nilsson undlåter dock att förklara varför vi ska anta att källorna bygger på en gemensam tradition, så låt mig flika in. Matteusevangeliet och Lukasevangeliet antas allmänt bygga på Markusevangeliet. Dessa tre s.k. synoptiska evangelier bygger eventuellt på en äldre tradition benämnd Q, efter tyskans ”Quelle”, men Q-teorin är spekulativ och därför inte accepterad av alla historiker. Som Nilsson skriver: ”Markusevangeliets källor är höljda i dunkel”.

Vidare missar Nilsson i sin liknelse att om de olika återgivna TT-telegrammen är identiska så bekräftar de att det fanns ett gemensamt ursprungligt TT-telegram. De hjälper oss alltså att förstå vad som stod i ursprungstexten, även om de inte säger något om sanningshalten i telegrammet. (TT har ibland publicerat telegram med felaktigt innehåll – jag tror dock inte på någon konspiration i de fallen. Den enklaste förklaringen är sannolikt att journalisterna på TT inte är felfria.)

De största förändringarna av evenglierna har dessutom förmodligen skett innan den nuvarande tolkningen av kristendomen etablerades, och där är textmaterialet magert. Som exempel kan nämnas att det äldsta bevarade textfragmentet av något evangelium, det så kallade P52, dateras till perioden 120-150 v.t. Om de största förändringarna skedde under det första århundradet vet vi i stort sett ingenting om ursprungstexten.

Nilsson bemöter argumentet att om man inte tror på en historisk Jesus måste man förutsätta en massiv konspiration hos de tidiga kristna. Här skiljer jag mig från Nilsson. Han hävdar att man alls inte måste förutsätta någon konspiration. Jag hävdar att en ”konspiration” (i Harrisons betydelse av ordet, men inte så som ordet vanligtvis används) de facto har ägt rum. De tidiga kristna förföljde kristna sekter som hade en annan tro, sökte aktivt upp deras konkurrerande texter och förstörde dem. Även om vi antar att den kristendom som kom att bli den etablerade inte var en konspiration måste vi, med Harrisons terminologi, förklara alla konkurrerande texter såsom Petrusevangeliet, Markionevangeliet och Tomasevangeliet som produkter av konspirationer. Andra belägg för en konspiration, i Harrisons terminologi, är slutet på Markusevangeliet (Mark 16:9-20), som är tillagt i efterhand.

Jag vågar med fog påstå att Jesus-myten är världshistoriens största konspiration. Med Hans Conzelmanns ord: ”The Christian community continues to exist because the conclusions of the critical study of the Bible are largely withheld from them.”

Nilsson påpekar också mycket riktigt att Harrison (och de kristna böcker jag har fått) utgår från det de ska bevisa, nämligen att Jesus verkligen har existerat. Om han inte har existerat blir det inte märkligt alls att ingen ifrågasatte de kristna historierna om Jesus. Om de muntliga berättelserna går längre tillbaks än vår tideräknings början (se t.ex Alvar Ellegårds ”Myten om Jesus”, eller Talmud som jag nämnde tidigare) är inte ens de tidigaste dateringarna av evangelierna speciellt nära i tiden med traditionens början. Observera nu att jag inte påstår att evangelierna bygger på äldre traditioner. Det vet jag ingenting om, men man kan inte på förhand anta det som ska bevisas, nämligen att Jesus har funnits och att han levde i den tid evangelierna placerar honom. Då rör man sig i cirklar. Det spelar ingen roll hur stora cirklar man tar – de är fortfarande cirklar. Ett bättre angripsätt är att förutsätta det man ska motbevisa, och sedan leda i bevis att dessa förutsättningar leder till orimliga slutsatser eller inbördes motsättningar.

Nilsson avslutar med ”Harrison verkar inte förstå att evangelierna inte kan användas för att bevisa det som påstås i dem. Innehållet måste styrkas av information från annat håll, precis som i fallet med andra historiska personer som vi vet extremt lite om, om vi skall få ut kunskap om sanningshalten av det som sägs ha inträffat.”

Harrisons svar är att ”Försöket att avfärda Jesus som historisk person är snarast att hänföra till kategorin ’moderna konspirationsteorier’, tillsammans med idén om att CIA var ansvarigt för 11 september och att NASA fejkade månlandningen.”

Där tar han faktiskt fel. Forskningen som ifrågasätter Jesus historicitet har sin grund i 1800-talet och den katolska modernismen, som kom att ifrågasätta många etablerade föreställningar om Jesus. Och även om den ifrågasättande forskningen skulle vara modern så blir den inte mindre sann för det, lika lite som stamcellsforskning är felaktig för att den är modern. Liknelsen med 11-septemberkonspirationer haltar betänkligt då det finns historiska belägg för att kapade flygplan flögs in i Twin Towers det datumet. När det gäller Jesus saknas det historiska belägg, och därför menar jag att man inte bör anta att han har existerat.

Harrison påstår att ”troende” (hans eget citat) ateister använder sig av konspirationsteoretiskt hypotesbygge för att svärta ned sina motståndare. Här vore det hedervärt om Dick Harrison kunde ge ett exempel. Att det finns många olika mer eller mindre konspiratoriska böcker om Jesus är jag den förste att hålla med om (se t.ex Baigent, Leigh, Dödahavsrullarnas Hemlighet), men dessa är knappast ”’troende’ ateister”. För att Harrisons påstående ska vara giltigt bör han nämna några av de bättre böckerna skrivna av övertygade ateister, och visa varför dessa är felaktiga. I annat fall erkänner han att det åtminstone finns några ateister som skriver sakliga böcker där de förnekar Jesus existens.

Harrison ger sina argument för att anta en historisk Jesus:

”1. Man måste förutsätta en kristen konspiration i ett tidigt skede av kristendomens historia, som åtskilliga människor lät sig luras av. Paulus och/eller hans uppgiftslämnare hittade på allt och lyckades på kort tid slå blå dunster i ögonen på människor över hela Medelhavsvärlden, särskilt i öster, detta bara två decennier (senast, möjligen även tidigare) efter korsfästelsen. Och visst, en sådan konspiration kan ha funnits. Men den kan inte bevisas. Det är ett obevisbart antagande.”

Det här är ett argument som jag känner igen från mina kristna böcker, men argumentet säger faktiskt ingenting. På vilket sätt förklaras kristendomens utbredning bättre genom att anta den fysiska existensen av en Jesus decennier innan kristendomen spreds? På vilket sätt är det en bättre teori att anta ”Paulus spred på kort tid blå dunster i ögonen på folk, och Jesus har funnits” än ”Paulus spred på kort tid blå dunster i ögonen på folk”? Säger oss inte Ockhams rakkniv att skära bort det överflödiga antagandet ”och Jesus fanns”. För nog måste väl Harrison i sin roll som historiker ifrågasätta att Jesus visade sig för Paulus i en syn, och att han återuppstod på den tredje dagen – blå dunster som Paulus spred i ögonen på folk? Att han som privatperson har en kristen tro låter sig anas i argumenten, men som historiker bör han hålla isär tro och vetande. I annat fall ägnar han sig åt samma pseudovetenskap som han anklagar ”’troende’ ateister” för.

”2. Man måste förutsätta att övergången från muntligt till skriftligt traditionsbevarande är abnorm i just fallet Jesus, medan man är beredd att godta liknande utvecklingar i många andra fall.”

Varför måste man göra det? Harrison utgår än en gång från vad som ska bevisas, nämligen att Jesus blev avrättad under Pontius Pilatus styre. Om Jesus inte har funnits kan åtminstone delar av den muntliga traditionen mycket väl gå mycket längre bak i tiden. Paulus är den som spred kristendomen i världen, och han nämner väldigt få detaljer om Jesus jordiska levnad. Vad vet Harrison om vilka muntliga och skriftliga messias-myter som florerade i Paulus samtid, och som kan ha vävts samman till dagens Jesus-myt?

”3. Man måste förutsätta att vissa antika texter är falska, trots att bevis saknas för att det rör sig om förfalskningar… Detta är en typ av argumentation som är typisk för konspirationsteoretiker.”

Ptrrro, hold your horses! Det Nilsson redovisar är allmängods bland historiker. Att Testimonium Flavianum är en kristen interpolation vet vi med säkerhet, eftersom juden Josefus påstår att Kristus var Messias. Exakt vad Josefus ursprungligen skrev, eller ens om han skrev om Jesus alls (somliga forskare hävdar att texten är ditlagt av Eusebius) är höljt i dunkel. Är inte det rimliga att använda Ockhams rakkniv och vare sig anta att det fanns en ursprungstext om Jesus eller att det inte gjorde det? Vi måste alltså förhålla oss agnostiska till om Josefus skrev om Jesus. Det är inte mycket till bevis för att Jesus var en historisk person. Dessutom var inte Josefus samtida med Jesus, om man antar att Jesus blev avrättad under Pilatus styre.

”4. Man måste förutsätta att ett behov uppstod att uppfinna en historisk Jesus i ett sekundärt skede, det vill säga att kristendomen plötsligt grundades (okänt hur) och att man bestämde sig för att hitta på en grundare först i efterhand. Visst, så kan det ha gått till. Men det blir mycket lättare att få pusselbitarna att falla på plats om vi leker med tanken att sekten/rörelsen som senare fick namnet kristendom faktiskt utgick från en eller flera predikanter, och att Jesus var en av dem.”

På vilket sätt faller pusselbitarna lättare på plats om vi antar en eller flera historiska personer bakom Jesus? Vilken är den enklaste teorin: ”Paulus blev omvänd till kristendomen och förkunnade bland hedningarna om en person på en för dem avlägsen plats, som återuppstått från de döda, och denne person har existerat.” eller ”Paulus blev omvänd till kristendomen och förkunnade bland hedningarna om en person på en för dem avlägsen plats, som återuppstått från de döda”? Exakt hur faller pusselbitarna lättare på plats av att vi gör ett extra antagande?

”5. Man måste bortse från att alla diskrepanser i evangelierna tyder på att vi har att göra med separata, sinsemellan olika traditioner under kristendomens första decennier. Dessutom måste man bortse från mängder av besvärande omständigheter och till synes onödiga bortförklaringar i Nya testamentet.”

Harrison nämner ett antal fel och motsägelser som bekräftelse för sin tes, men ikullkastar inte dessa fel evangeliernas trovärdighet? Om vi inte kan lita på att Jesus föddes i Betlehem, eller ens när han föddes, hur kan vi då lita på deras sanningsenlighet i andra avseenden? Tyder inte de geografiska felaktigheterna i Markusevangeliet på att texten är skriven av en person som inte levde i Judea? Med Harrisons egen retorik, borde inte samtiden ha protesterat mot felaktigheterna? Visst har vi att göra med tre delvis separata traditioner, men motsägelserna dem emellan snarare minskar än ökar deras trovärdighet. Om dessa tre texter har genomgått en evolution så är det belägg för den ”konspiration” som Harrison förnekar. Om de å andra sidan nedtecknades exakt så som vi känner dem idag och inte har föregåtts av en muntlig evolution, hur kan vi då veta vad som är sant och vad som är uppdiktat? Om vi vet att vissa delar av evangelierna är uppdiktade, vad är det då som säger att de inte är uppdiktade som helhet?

”6. Man måste bortse från att romerska författare nämner kristna grupperingar redan under första århundradet e.Kr., dvs. att kristendomen redan då hade vuxit sig så synlig och stor att den blev föremål för rapporter.”

Även detta argument är oklart. Vad tillför hypotesen av en jordisk Jesus förklaringen av kristendomens spridning? Kristendomen spreds av Paulus, som enligt egen utsago aldrig träffat Jesus, och som tagit emot evangeliet direkt från Jesus Kristus, och inte genom någon människa (Gal 1:11-12). På vilket sätt förklaras det scenariot bättre om man antar att denna Jesus levt ett antal decennier före Paulus? Det är såvitt jag vet ingen som ifrågasätter att kristendomen i någon primitiv form spreds över det romerska riket.

Harrison bygger ett antal halmdockor kring ”måsten” som måste till för att vara skeptisk till att Jesus har existerat, och drar slutsatsen att man måste vara konspirationsteoretiker för att inte tro att Jesus har funnits. Här nämner han till min glädje själv Ockhams rakkniv och beskriver den korrekt som att man bör välja den teori som kräver så få extra antaganden som möjligt. Dock hoppas jag att mina invändningar visar varför hans replik inte motiverar dessa extra antaganden. Jag ska ge honom ”the benefit of doubt” och hoppas att han återkommer till sina skäl.

Harrison beskriver sin egen teori:

”Mot bakgrund av ovanstående resonemang finner jag det mest troligt att Jesus var en historisk person, en predikant i Galileen omkring år 30, förknippad med Nasaret, som fick en lojal men numerärt begränsad skara anhängare. Efter bråk med myndigheterna blev han korsfäst. Under de år som följde levde rörelsen vidare och fick allt fler anhängare, och när karismatiska predikanter som Paulus dök upp började den judiska sekten få vidare spridning och utvecklas till en religion.”

Låt mig presentera en enklare teori, med färre antaganden:

”En judisk sekt bland många andra trodde på en Messias-gestalt som avrättats av sina fiender och återuppstått från de döda. När karismatiska predikanter som Paulus dök upp började den judiska sekten få vidare spridning och utvecklas till en religion.”

Harrison skriver att hans scenario är det troligaste, och det har han naturligtvis all rätt att tro, men när han beskriver alla som inte tror på samma teori som han för konspirationsteoretiker ger han sig ut på mycket tunn is.

Nu inväntar jag Harrisons nästa inlägg i debatten för att se om han kanske kan förtydliga varför det är mer rimligt att anta att Jesus har funnits än att inte göra det antagandet.

Naturligtvis är inget av de argument jag här anför något skäl för att tro att Jesus inte har funnits. Men låt oss vara ärliga, utan att anklaga varandra för konspirationer, och erkänna att vi inte vet.

”Snott” från Humanistbloggen och Lindenfors blogg. Detta klipp sammanfattar på ett bra sätt farför jag är agnostisk till att Jesus har existerat:

http://youtu.be/xCdJT8avbpo

Jag såg ett intressant ord när jag sökte efter information om Timur Lenk (”Timur the Lame”). När jag slog upp Mongoler i mitt lexikon föll ögonen på ordet ”Monolatri”. Monolatri är dyrkan av en gud samtidigt som man inte förnekar att det finns andra gudar. En vanlig tolkning av Moseböckerna är att den äldsta judendomen var monolatrisk. Denna uppfattning stöds även av arkeologiska utgrävningar som tycks visa att judendomen existerade sida vid sida med andra religioner, ofta i samma stad.

Jag vill väl inte säga så mycket med det. Tyckte bara att ordet var intressant.

Sveriges kristna råd har i ett pressmeddelande gått ut med att 20% av svenskarna anser att bibeln har stor eller ganska stor betydelse för dem. 10% läser bibeln regelbundet (någon gång i månaden).

Man kan vända på det också: 90% av svenskarna läser bibeln sällan eller aldrig, och den saknar betydelse för 80%. Minst betydelse har bibeln för unga. Varannan person i åldern 15-29 år i undersökningen har aldrig läst bibeln över huvud taget!

Hur var det nu med påståendet att Sverige är ett kristet land och att vi är kristna?

Några sanningens ord från komikerduon Penn & Teller:

Sammanfattning:

Bibeln är full av felaktigheter, motsägelser, och omöjligheter – mer fiktion än fakta. Om du tror att bibeln är sann utifrån uppenbarelse (”faith”) är du oåtkomlig för diskussion. De som tror på bibeln måste tro på saker som är svåra att tro på för att de tror att gud kommer att välsigna dem för det.

Ju mer vi lär oss om bibelns tid genom arkeologi och historia ju mer inser vi att bibeln inte är sann. Skapelseberättelsen i första mosebok är inte sann. Det finns till och med två motsägande skapelseberättelser i bibeln. Historien om Noa är helt enkelt orimlig. Det är rent av löjligt att tro att noa strandade på en båt i Mellanöstern och pungdjuren bara lyckades ta sig därifrån till Australien och inte resten av världen. Det finns liknande berättelser om översvämningar i alla kulturer i området och det finns en helt naturlig förklaring till dem eftersom Eufrat svämmade över varje år.

Det finns inga belägg för Moses uttåg ur Egypten och delningen av Röda Havet utanför bibeln, vare sig skriftliga eller arkeologiska. Det finns inte ens några belägg för att Moses själv har funnits.

Berättelserna om Jesus är skrivna decennier och sekler efter den tid de beskriver. Det bevisar inget. Jesus var inte den enda ”messias” vid den tiden. Appolonios från Tyana påstods kunna hela sjuka, återuppväcka döda, kunde gå genom väggar, förföljdes för sin religiösa tro, dömdes av en romersk domstol, korsfästes och återvände från de döda och sågs av sina anhängare. Likheterna är påfallande.

Det är problematiskt att använda Gamla testamentet som rättesnöre. Ett ofta citerat stycke säger att en man inte ska ligga med en annan man som med en kvinna, men i nästa kapitel står det att olydiga pojkar ska stenas utanför stadsportarna. De som använder bibeln som rättesnöre väljer helt enkelt de delar som passar.

Bibeln säger att det är OK att sälja sin dotter som slav. Den som arbetar på sabbaten ska dödas. Det är en skam om en man har långt hår. (Jesus brukar avbildas med långt hår.) En man bör inte gå i närheten av en kvinna som har mens. Om du tror att bibeln är skriven av gud och gud är ofelbar kan du inte bara välja bort de styckena.

Penn & Tellers slutsats: Läs inte bibeln för moralisk vägledning. Den försvarar fördomar, grymhet, vidskepelse och mord. Läs den för att vi behöver fler ateister, och inget kan få dig dit snabbare än att läsa bibeln.

På diverse håll i Blogosfären ifrågasätts, med anledning av att Scandic planerar att plocka bort alla biblar från hotellrummen, hur man kan ifrågasätta Gideonitbibeln. Därför tänkte jag här kort redogöra för några av mina skäl.

Mina argument i huvuddrag är följande: Gideoniterna är en konservativ evangelisk missionsrörelse som lägger ut biblar för att omvända själar till Jesus. Det finns problem med översättningar av bibeln eftersom varje översättning också är en tolkning. Bibeln är ett dokument av tvivelaktigt värde som historisk källa, den innehåller motsägelser och är ett dåligt rättesnöre.

Gideoniterna är en evangelisk missionsrörelse

Gideoniterna har som syfte att omvända människor till kristendomen. Syftet med biblarna är inte att förebygga självmord som vissa skribenter hävdar. Antalet självmord på hotellrum är försumbart. Det är ett icke-problem. Gideoniterna själva beskriver sitt ändamål så här:

”Gideoniterna fungerar som kyrkans förlängda arm för mission: Vår enda syfte är att vinna män, kvinnor, pojkar och flickor till en frälsande kunskap om Herren Kristus genom samfund, personliga vittnesmål och spridning av bibeln i människans vimmel i vardagslivet.” (Min översättning)

Gideoniterna är en evangeliskt kristen rörelse där kvinnor inte har rätt att bli fullvärdiga medlemmar. Trots allt bygger de ju sina värderingar på bibeln. De finansieras av rika affärsmän och missionskyrkor, främst i USA. Gideoniterna skänker inte bort biblar för att vara snälla; inte ens för att tillhandahålla biblar till andra kristna. Deras uttalade mål är att omvända Dig till kristendomen (om du inte redan är kristen) och förvandla dig till en tjänare som lyder auktoriteter utan att tänka själv. Namnet Gideoniter är taget från gamla testamentets Gideon, som:

”…var villig att göra exakt som Gud ville att han skulle göra, oavsett sitt eget omdöme om planerna eller resultaten. Ödmjukhet, tro och lydnad var hans stora karaktärsdrag. Detta är den standard som Gideoniterna söker att etablera hos alla sina medlemmar, att varje man ska vara redo att utföra Guds vilja närsomhelst, varsomhelst och vilket sätt som Den Helige Ande än leder.” (Min översättning från Wikipedia)

Gideonitbibeln är en ifrågasatt översättning

Bibeln som Gideoniterna delar ut i Sverige har en engelskspråkig och en svenskspråkig del. Den svenska översättningen är gjord av Bibelkommissionen 1981. Den engelska versionen, New International Version (NIV) som slutfördes 1978 är översatt av evangelister och är tolkad i överensstämmelse med evangelisk tro. Till exempel har man valt att översätta vissa verser så att de uttrycker missakting mot homosexuella. Enligt mer konservativt kristna är NIV en översättning som perverterar bibeln och King James Version (KJV) är den enda acceptabla översättningen.

Man har även översatt NIV på ett sådant sätt att vissa motsägelser (mer om det nedan) ”försvinner”. Detta har gjorts genom tveksamma omtolkningar av grekiska ord i ursprungstexten. Intressant nog finns motsägelsen kvar i 1981 års svenska översättning men inte i NIV. Exakt samma vers motsäger alltså sig själv i Gideoniternas svenska och engelska översättning.

Det kan inte vara lätt att översätta bibeln. Hur man än vänder sig blir man ifrågasatt från både höger och vänster för sina tolkningar, för det är viktigt att inse att den bibel man läser är tolkad från sina källor eftersom de antika språk den är översatt från är döda (främst nya testamentet som är översatt från antik grekiska). Källorna är i sin tur tolkade av den som nedtecknade dem. Detta för oss över till den kanske främsta anledningen till att jag ifrågasätter Gideoniternas bibel, ja bibeln över huvud taget.

Bibeln är ett tveksamt historiskt dokument

Det är kanske att slå in öppna dörrar att påpeka det för en svensk idag. Få svenskar, vare sig kristna eller andra, tror att bibeln är bokstavligen sann. Miraklen är svårsmälta för många – inte ens den förre ärkebiskopen, K. G. Hammar, trodde att Jesus var född av en jungfru. Det kan dock vara värt att påpeka några av problemen med bibeln som historiskt dokument eftersom det inte är något man får lära sig i skolan.

”Kyrkan lever av att man undanhåller dig resultatet av den kritiska bibelforskningen” – Hans Conzelmann (känd tysk bibelforskare, min översättning)

De historiska tveksamheterna med bibeln är allt för många att gå in på här så genomgången blir summarisk och går inte in på några detaljer. Nedan följer ett axplock av anledningarna till att jag ifrågasätter bibeln.

Gamla testamentets böcker falsifieras av modern arkeologisk forskning. Judarna bestod på biblisk tid av diverse småstammar, inga stora kungariken. Religionen i området var polyteistisk och olika religioner samexisterade sida vid sida. David och Salomo är antagligen mytologiska figurer och det första templet har troligen aldrig existerat. (Se t.ex Israel Finkelstein och Neil Asher Silberman, The Bible Unearthed)

Det finns inga samtida källor om Jesus. Evangelierna är skrivna minst 30, kanske uppåt 100 år efter de påstådda händelserna (beroende på vilken forskare man frågar) och är skrivna av anonyma författare. De fyra evangelisterna (Markus, Matteus, Lukas och Johannes) påstods inte vara författarna förrän flera hundra år senare. Äldst är Markusevangeliet. Matteus och Lukas bygger vidare på detta evangelium och tillsammans kallas de för de synoptiska evangelierna. Johannes har en mer utvecklad teologi och brukar dateras senare än de tre övriga.

Det äldsta bevarade fragmentet av något av bibelns evangelier är ett litet fragment (P52) som dateras utifrån textens stil till någon gång mellan år 110 och 150, alltså nästan 100 år efter de händelser som beskrivs. Den ursprungliga berättelsen måste naturligtvis ha tillkommit tidigare men eftersom bara ett litet fragment mindre än 9 cm högt har påträffats är det vanskligt att säga något om evangeliet som helhet. Texten innehåller delar av nuvarande Johannesevangeliet (verserna 18:31-33 på framsidan och 18:37-38 på baksidan). Några skriftliga belägg för att evangelierna funnits tidigare än så finns inte. (Tidiga kyrkofäder har beskrivit texter som handlar om Jesu leverne, men det är indirekta belägg som inte bekräftar något om evangelierna som de ser ut idag.)

Det ursprungliga Markusevangeliet slutar vid (16:8). Verserna (16:9-20) som handlar om Jesus uppståndelse anses vara en senare kristen interpolation, dvs ett tillägg, en omtolkning eller om man så vill (när man talar om bibeln som historiskt källdokument) – en förfalskning.

Paulus brev dateras tidigare än evangelierna, men här framträder en delvis annorlunda bild av Jesus. Några av Paulus brev är så kallade pseudopaulina, dvs de är inte ens skrivna av Paulus själv! Många av Paulus brev i Nya Testamentet anses dock vara genuina, men hans texter kan tolkas som att de handlar om en helt och hållet andlig kristus, till skillnad från den jordiske Jesus som han aldrig träffat. Oavsett vilken tolkning man väljer att tro på kvarstår problematiken att det inte finns någon entydig tolkning åt något håll.

Inga samtida historiker nämnde Jesus. Ändå påstås han i bibeln ha utfört mirakler som gjorde honom känd vida kring. Den äldsta källan som nämner Jesus är Josefus, som föddes några år efter den påstådda korsfästelsen och alltså aldrig själv träffat Jesus. Den text som tillskrivs honom är manipulerad av kristna skriftlärde (det äldsta bevarade manuskriptet är från 700-talet) och bland annat påstår han i texten att Jesus var Messias, något han omöjligt kan ha sagt eftersom han var jude. Även här varierar tolkningarna hur mycket (om ens något) av texten som är författad av Josefus och hur mycket som är kristen historieförfalskning.

De kristna texter som finns bevarade i bibeln är inte de enda om Jesus. Många andra texter cirkulerade vid tiden för kristendomens uppkomst, men förstördes av den kyrka som blev den dominerande. Några av dessa texter har bevarats till eftervärlden trots att kristna apologeter systematiskt har försökt utplåna dem. Mest känt är kanske tomasevangeliet. Exempel på tidiga kristna sekter som förföljdes av kyrkan är markioniterna och evjoniterna. Det är alltså en rörelse bland många som har satt agendan för berättelserna som bevarats i bibeln.

Det finns mycket mer att tillägga om detta, men det är ett ämne för en helt egen blogg, eller kanske snarare en serie bloggar som tar upp varje specifikt problem för sig.

Bibeln innehåller motsägelser

Ett annat problem med bibeln är att den innehåller motsägelser. Det är t.ex helt omöjligt att rekonstruera vad som hände Jesus en påsk för nära 2000 år sedan utan att utelämna och/eller tolka om stora delar av evangelierna.

Det går naturligtvis att förklara en del av motsägelserna som att skriftställarna minns fel om detaljer, men somliga detaljer är allt för varierande för att man ska kunna bortse från dem och många motsägelser handlar inte om detaljfrågor utan teologiska och etiska frågor. Ett exempel: Ska vi hedra vår fader och vår moder?

”Gud har sagt: Visa akting för din far och din mor och: Den som smädar sin far eller sin mor skall dö.” (Matt 15:4, Mark 7:10) ”Du kan budorden: Du skall icke bryta ett äktenskap, du skall icke dräpa, Du skall icke stjäla, Du skall icke vittna falskt, Visa aktning för din far och din mor.”(Luk 18:20)

”Om någon säger: ’Jag älskar Gud’ men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett.” (1 Joh 4:20) ”Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare bär evigt liv inom sig.” (1 Joh 3:15)

Jämför med:

”Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge.” (Luk 14:26)

Ett annat exempel: Är det OK att bli arg på andra människor och kalla dem för fula saker?

”Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld.” (Matt 5:22)

Jämför med:

”Ni blinda dårar, vilket är förmer, guldet eller templet som har gjort guldet heligt?” (Matt 23:17, Luk 11:40) ”Hycklare, Jesaja profeterade rätt om er när han sade…” (Matt 15:7) ”Huggormsyngel, hur skulle ni kunna säga något gott, ni som är onda?” (Matt 12:34)

Sista exemplet: Blir alla som åkallar Jesus räddade?

”Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad” (Rom 10:13)

Jämför med:

”Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig ska komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja.” (Matt 7:21)

Alla exempel ovan har jag skrivit av från Gideoniternas bibel. Här finns en lista över några fler motsägelser i bibeln. Här är ännu en. Somliga kristna anser sig ha svar på några av dem, men i regel invecklar man sig då i ännu fler motsägelser till följd av den nya tolkningen och många gånger måste man tolka om texten oerhört liberalt för att få motsägelserna att gå ihop och oftast tycks det mig som om motsägelsen är mer övertygande än den föreslagna lösningen. Bedöm själva. Niclas Berggren diskuterar två motsägelser som jag har svårt att se att det går att få ihop utan att göra våld på den intellektuella hederligheten.

Bibeln är ett dåligt moraliskt rättesnöre

Här torde exemplen vara välkända för läsaren. Gamla Testamentet är fullt av folkmord och andra oetiska handlingar utförda i Guds namn. Det är tur att dessa berättelser inte är historiskt vederhäftiga (se ovan)! Jag behöver inte ens ge någon referens – det är bara att slå upp en slumpmässig sida i bibeln.

Är då Nya Testamentet snällare? Ibland hävdas det att även om Gamla Testamentet beskriver en blodtörstig och hämndlysten gud så har han upphävt det gamla förbundet genom det Nya Testamentet och därmed blivit snällare, men hur är det förenligt med påståendet att Gud per definition är god och att hans natur är oföränderlig? Om Gud är god och beordrar folkmord i Gamla Testamentet kan det väl inte finnas något inneboende fel med att begå folkmord?

Gud föreskriver också i Gamla testamentet hur man ska ta sig slavar och ingenstans i Nya Testamentet tar bibeln avstånd från slaveriet. I Filemonbrevet skickar Paulus till och med tillbaks en förrymd slav till sin ägare! Visserligen ber Paulus att slaven ska behandlas väl (det normala straffet för en förrymd slav var annars att bli brännmärkt i pannan) men han tar inte avstånd från slaveriet som institution. Tvärt om sanktionerar han det (Ef 6:5), liksom även Jesus gör:

”Den tjänaren som vet vad hans herre vill men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja, han ska piskas med många rapp.” (Luk 12:47)

Observera hur man här har översatt ordet till ”tjänare”, men det framgår av sammanhanget att det handlar om slavar. En tjänare piskar man inte, och även om man tolkar texten så är det knappast ett beteende som vi skulle kalla acceptabelt men Jesus uppmanar till det!

Lärjungen Petrus:

”Ni som är slavar, underordna er era herrar, lyd och respektera dem, inte bara de goda och hyggliga utan också de orättvisa.” (1 Pet 2:18)

Bibeln är ju också känd för att vara motståndare mot kvinnliga präster och homosexualitet, ett problem än idag till och med i ett sekulärt samhälle som vårt, där samfundens vigselrätt sätter käppar i hjulet för en könsneutral äktenskapslagstiftning.

Det största moraliska problemet med Nya Testamentet är ändå helvetesläran. Jesus dömer oliktänkande till evig pina i helvetet. Är det ett gott moraliskt föredöme?

Det var lite kort om mina invändningar mot den bibel som Gideoniterna placerar ut i hotellrum, på sjukhus och lite andra ställen. Eftersom Gideoniterna är en kristen missionsrörelse vars enda syfte, enligt dem själva, är att omvända människor till kristen tro, en tro som i Gideoniternas tappning förespråkar absolut lydnad och som baseras på en bibel som är tveksam som historisk källa, innehåller motsägelser och försvarar slaveriet tycker jag att det är bra att Scandic tar bort biblarna från hotellrummen.

Den som av egen vilja vill läsa bibeln är förmodligen redan kristen och kan ju i fortsättningen fråga efter den i receptionen som en service. Själv kommer jag att låna koranen och Tanakh på mina resor. Jag är nyfiken på om de innehåller lika många motsägelser och uppmaningar till dålig moral som bibeln och skulle nog aldrig få tid att läsa dem annars.

Jag kan ärligt talat inte alls förstå Göran Skyttes reaktion på att Scandic har plockat bort biblarna från hotellrummen. Vad hade de där att göra från allra första början? Kristna affärsmän kan inte, enligt Skytte tolerera att det inte längre finns biblar på hotellrummen, utan att de numera måste fråga efter dem i receptionen. En mycket märklig reaktion!