Ateistbloggen

En indisk muslimsk grupp har nyligen utfäst en Belöning på 500 000 Rand (motsvarande 78 000 SEK) till den som halshugger författarinnan Taslima Nasrin, rapporterar den pakistanska tidningen Daily Times. Den nya dödsdomen har också uppmärksammats av Gay and Lesbian Humanist Association, GALHA. Ett sådant här mordhot kan inte betecknas som annat än terrorism.

”Taslima har bringat skam över muslimer i sina skrifter. Hon borde dödas och halshuggas och den som gör det ska bli belönad av rådet,” säger Taqi Raza Khan, ordförande i the All India Ibtehad Council, en utbrytargrupp ur All India Muslim Personal Law Board. Dödsdomen kan bara hävas om Nasrin ”gör avbön, bränner sina böcker och ger sig av,” säger Khan.

(Bilden till vänster är ett montage. Det ursprungliga plakatet var inte mindre skrämmande, men sade ”Behead those who insult islam”).

Taslima Nasrin lever i landsflykt från sitt hemland Bangladesh sedan 1994 för sin halvt dokumentära bok Laija, eller Skammen, som handlar om en hinduisk familj som utsätts för förtryck av muslimer i landet. Boken, liksom hennes självbiografi, är bannlysta i Bangladesh för att vara anti-islamiska. Sedan dess har hon omväxlande vistats i New York och Sverige under beskydd av Humanister.

Muslimer i Sverige hävdar ofta att islam är en fredlig religion, men våld mot oliktänkande redan under Muhammeds tid dokumenteras i skrifterna om honom. Näst efter koranen anses Haditherna och Sirorna, tillsammans kallade Sunna, vara de bästa levnadsteckningarna av profeten. (Sira är min översättning av arabiskans ”sirah”. Jag har inte hittat ordet i något svenskt uppslagsverk men på norska, danska och engelska heter det sira). Den äldsta siran, Sirah Rasul Allah, (Guds budbärares liv) tillskrivs Ibn Ishaq och anses av många, men inte alla, vara en trovärdig källa till Muhammeds liv. (Västerländska och icke-muslimska historiker tenderar att vara mer skeptiska.)

I Sirah Rasul Allah finns bland annat en berättelse om den judiske mannen Abu Afak som uppmanade Muhammeds anhängare att lämna honom för att han ansåg Muhammed vara diktatorisk. Som hämnd mördas han av en av Muhammeds närmaste män. Samma berättelse återges av Ibn Sa’d, men där hade mannen, som var 120 år gammal, även skrivit satiriska verser om Muhammed.

Sirorna innehåller flera liknande berättelser om våld mot oliktänkande på Muhammeds tid. Oavsett om berättelserna är sanna eller inte så visar de att våld mot oliktänkande utfört av Muhammed och hans anhängare inte var något som de tidiga muslimerna tog avstånd från. Tvärt om skrev de ned dessa berättelser och bevarade dem för eftervärlden.

För två år sedan försökte International Humanist and Ethical Union, IHEU, förmå FN att fördöma alla uppmaningar att döda, terrorisera eller använda våld i Guds eller någon religions namn. Muslimska representanter i FN:s kommission för mänskliga rättigheter stoppade talet. I april samma år hade IHEU försökt förmå muslimska ledare att fördöma islamistiska terrorister för att vanhelga islam. De muslimska ledarna vägrade ta avstånd från våld. Istället anklagade man IHEU för ”islamofobi”.

Nyligen har FN:s råd för mänskliga rättigheter hållit möte. IHEU tog upp Taslima Nasrins fall men det föll för döva öron. Istället beslutade man att uttala en resolution mot vanhedrande av religion.

Globalt pågår en kamp om yttrandefriheten. Islamistiska krafter vägrar ta avstånd från våld. Istället håller man terrorister som mordhotar oliktänkande om ryggen och legitimerar deras krav genom resolutioner som förbjuder att man kritiserar religion. De som försvarar yttrandefriheten anklagas för ”islamofobi” och de verkliga problemen ignoreras. Händelserna kring Jyllandspostens Muhammed-karikatyrer visar att globala händelser inte är så avlägsna som tidigare. Det som händer ute i vida världen kan snabbt få genomslag på hemmaplan. Detta visar att Humanisternas kamp mot religiöst förtryck behövs mer idag än någonsin tidigare!

Hemma i Sverige pågår samma process fast ”light”. Humanisternas kritik mot religiöst förtryck stigmatiseras i bästa fall som ”kristofobi”, men oftare anklagas man för intolerans för att man står upp för det sekulära samhället. Istället för att fördöma övergrepp som begås i religionens namn tävlar opinionsbildare om att rentvå religionen som trots att skrifterna säger motsatsen inte alls anses uppmana till våld. Den som påpekar att de visst gör det stämplas som ateistisk fundamentalist. Religionskritiken tystas – intolerans i toleransens namn!

I ankdammen sverige pågår en smutskastningskampanj mot Humanisterna, men i världen utanför ser vi hur religionen allt mer trycker tillbaks demokratin och yttrandefriheten. Mordhoten mot Taslima Nasrin är bara toppen på ett isberg. Om vi inte står upp för det sekulära samhället riskerar vi snart samma förtryck på hemmaplan.

Skriv på uppropet mot dödshotet mot Taslima Nasrin. Det är inte islamofobi, jag lovar! Det är inte vi som tar avstånd från våld och förtryck i religionens namn som vanärar religionen, tvärt om – det är de krafter som hotar sina kritiker med halshuggning som vanärar religionen.

TT rapporterar att en 55-årig rwandisk pastor som är folkmordshäktad i Finland utpekas som ansvarig för att ha lett en av de första massakrerna i Rwanda våren 1994. Enligt uppgifterna, citerade av Borgåbladet, har mannen organiserat stridsutbildning och skaffat vapen i upptakten till det folkmord som innebar 800.000 människors död för 13 år sedan.

Kristendomens delaktighet i folkmordet i Ruwanda förtigs allt som oftast. Vi får aldrig glömma att detta folkmord till stor del utfördes av kristna med kristen retorik och med bland annat de belgiska kristdemokraternas goda minne.

Debatten om hotellbiblarna har fått en ny, om än föga förvånandsvärd, vändning. Nu kryper kulturfacisterna fram från sina stenar och visar sitt fula tryne – värsta formen av Sverigedemokrater och andra reaktionära och konservativa krafter. Det är precis samma sak som alltid brukar hända så fort någon ifrågasätter religionernas privilegier i samhället. Extremhögern dyker alltid upp till religionens försvar.

Enligt dessa kulturfacister måste kristendomen tvingas på det sekulära samhället som någon slags maginotlinje mot islam. Ibland undrar man om kristendomen har något egenvärde för dessa kulturfacister eller om den är blott ett medel för att ”skydda” oss från islam och de där konstiga svartmuskiga främlingarna som man är så rädd för? Känns argumenten igen?

• ”Sossesverige demonterar vårt kulturarv”
• ”Sekularinseringen är en eftergift åt islam”
• ”Sverige är ett kristet land”
• ”Kristna värderingar är nödvändiga för samhällets fortlevnad”
• ”Multikulti fungerar inte – samhället måste enas kring kristna värderingar”
• ”Bibelns kärleksbudskap har hjälpt så många”

Jag har ännu inte förstått om argument av typen ovan bara är retorik från nationalistiska konservativa eller om det är åsikter som man innerst inne omhuldar, men det går ju att tolka ett tydligt budskap ur de argument som förs fram. Budskapet är att sekularism är dåligt. Mångfald ska inskränkas till förmån för kristen enfald. Livsåskådningar ska inte behandlas lika av staten, utan kristendomen ska ges en särställning framför andra livsåskådningar. Det tycks finnas två anledningar till detta: den ena anledningen är att ”så har det ju alltid varit” och den andra är att ”kristendomen ska skydda oss från den onskefulla religionen islam”. Låt oss analysera dessa argument.

Jag kan förstå att man som kristen anser att bibelns budskap har hjälpt många. Ja, jag kan till och med förstå de icke-kristna som delar denna synpunkt. Trots allt är ju det budskap som förs fram av skolpräster, på skolavslutningar i kyrkan, under religionsundervisningen som till 95% handlar om kristendom, på högmässan på SVT, i livsåskådningsprogram, i radio och tidningar osv. Problemet är bara att om du frågar en muslim får du exakt samma svar om islam – islam har hjälpt så många. Han kan peka på muslimer som skänker allmosor som föreskrivs av koranen, muslimska skolor för fattiga barn, muslimska sjukhus osv. En hindu kan på samma sätt argumentera för sin religion, en buddist för sin. Ja till och med vi ateister kan komma med en rad argument för varför världen vore bättre om alla vore ateister.

Alla dessa argument för olika livsåskådningar är säkert relevanta för oss som är anhängare av dem. Som ateist vill jag gärna att andra ska inse att religionen är till skada för samhället. Den som är kristen vill av samma skäl att folk ska läsa bibeln och bli kristna. Allt detta är förståeligt, men för att det ska funka förutsätts att samhället är neutralt till olika livsåskådningar och att alla livsåskådningar får kämpa på samma villkor! Samhället måste av denna enkla anledning vara sekulärt. I annat fall diskrimineras livsåskådningar i förhållande till varandra. Att samhället, som kulturfacisterna vill, ensidigt gynnar kristendomen och missgynnar andra livsåskådningar är diskriminering. Vad den konservativa högern önskar är alltså ett diskriminerande samhälle.

Värt att notera är att sekulärt inte är detsamma som ateistiskt. Ett sekulärt samhälle är ett samhälle där alla religioner, såväl som sekulära livsåskådningar, har samma möjligheter att konkurrera om folkets gunst. Det är inte detsamma som ett samhälle där religion är förbjuden eller förtryckt. Tvärt om är det en förutsättning för att mer än en religion ska kunna existera. Ett sekulärt samhälle är därmed indirekt förutsättningen för ett demokratiskt samhälle!

Är då Sverige ett kristet eller ett sekulärt samhälle? Det beror på vad man menar med saken. Sverige är kristet i det avseendet att landet någon gång på 800-talet började att vridas mer och mer från asatron till kristendomen. Runt medeltiden var kristendomens ställning befäst och Gustav Wasa införde en statskyrka för ca 500 år sedan. Statskyrkosystemet avskaffades officiellt år 2000 men en hel del av Svenska kyrkans privilegier finns fortfarande kvar. Eftersom statskyrkosystemet är avskaffat är Sverige numera officiellt en sekulär stat – inte kristen. Enligt opinionsundersökningar är vi dessutom det folk som är mest sekulariserat i hela världen. Så i en historisk kontext kan man säga att Sverige är ett kristet land, men ser man till samhället av idag är vi ett sekulärt land.

Att hävda att Sverige är ett kristet land är alltså någon slags nationalromantik där man drömmer sig tillbaks till medeltiden då kristendomen regerade. Den tiden är dock förbi och idag lever vi i ett samhälle där individens frihet går före kollektivets förtryck. Detta ogillas av konservativa krafter. För dem är nämligen inte individen samhällets minska beståndsdel, utan individen är bara en del i samhällskroppen. Individen har inget värde i förhållande till familjen (och då endast den kristna kärnfamiljen), ”folket”, nationen eller religionen. Det är ur det perspektivet man måste se upprördheten över ”nedmonteringen av vårt kristna kulturarv”. Det viktiga för dessa krafter är inte att individen ska må bra och ha sin frihet – nej det viktiga är att bevara det gamla! Det gamla har ett egenvärde och individen är blott ett medel för att bevara det gamla!

Detta i kontrast till det Humanistiska synsättet där individen gör före alla ”högre” strukturer. Individen är inte en obetydlig del av en större samhällskropp, utan samhället finns till för individen. Det är individen som kan bli glad, ledsen, olycklig, lycklig. Det är individen som blir offer i krig – inte nationen. Ur ett Humanistiskt perspektiv är det meningslöst att bevara gamla strukturer bara för att de är gamla eller ingår i kulturarvet. Istället bör varje individ ges maximal frihet att själv välja livsåskådning utan påtryckningar utifrån – var och en blir salig på sin tro.

Det är därför organisationer som Humanisterna kämpar för ett helt sekulärt samhälle. Man anser att det är oetiskt att samhället förespråkar en livsåskådning framför andra. Därför kommer vi garanterat se en fortsatt kamp från dessa håll för att öppna samhället ännu mer och göra det än mer möjligt för individen att göra sina egna upplysta val.

Varje gång detta sker kommer vi också att se kulturfacisterna krypa fram från sina stenar och blotta sina åsikter för ljuset. Vi kommer att få se krav på en återgång till medeltiden då kristendomen regerade. Vi kommer att se krav på att kristendomen ska särbehandlas i samhället. Vi kommer att se argumentet att detta är nödvändigt för att skydda oss från islam; och vi kommer att få höra att om inte alla blir kristna så går samhället mot sin upplösning.

Jag har ett alternativ till att använda kristendomen som en maginotlinje mot islam. Låt oss visa på sekularismen som ett alternativ till religiöst förtryck. Låt oss enas om Humanistiska värderingar, där sekularismen ingår som en viktig del. Lås oss visa islamisterna att vi menar allvar och står upp för våra värderingar genom att avskaffa de återstående resterna av statskyrkans privilegier. Låt oss även avskaffa de andra trossamfundens privilegier och låta alla livsåskådningar, religiösa som sekulära, kämpa om individens gunst på lika villkor. När flyktingar från muslimska länder kommer till ett sådant samhälle och ser hur människorna lever lyckliga i fred och frihet kommer de också att vilja ha sin frihet och de kommer också att kämpa mot religionernas förtryck. Det är enda sättet att bekämpa religiös fundamentalism. Att återinföra statskyrkan är att närma sig fundamentalismen.

Varje steg från ett sekulärt samhälle är ett steg mot fundamentalismen. Vill vi hålla islamistiska fundamentalister stången är ökad sekularisering rätt medicin! Islamister fruktar inte kristendomen – de fruktar det öppna demokratiska samhället.

Extremhögern får gärna arbeta för att bevara det svenska kulturarvet om de vill. Allt arbete för att bevara kultur som annars skulle försvinna är hedervärt! Men varför är mänskliga rättigheter och principen om likabehandling underordnad detta arbete? Klarar de inte av att bevara kulturarvet utan att förtrycka oss som inte delar deras religion?

En mycket underlig debatt har uppstått i blogosfären kring Scandic Hotels beslut att ta bort Gideoniternas biblar från hotellrummen. Som vanligt är det kristna som förvränger hela debatten, och icke kritiskt tänkande människor hakar på tåget. Vad är det då som har misstolkats? Låt oss gå tillbaks till början. Speciellt i infekterade frågor är det nyttigt att ta ett steg tillbaks för att se vad som egentligen har hänt.

I Humanisternas medlemsblad HumanistInfo (1/2007) kunde man läsa ett referat om medlemmen Stefan Jansson som hösten 2006 skrivit till två hotell och som han själv beskrev det ”påpekat det tokiga i” att det fanns biblar på rummen. Det ena hotellet svarade att man inte lade in någon värdering i detta men att det var en tradition att låta Gideoniterna lägga ut biblar på hotellrummen. Från Scandic Hotell kom emellertid svaret att eftersom alla religioner är välkomna så tar man bort bibeln från hotellrummen och erbjuder den som en gästservice i receptionen.

I ett inslag på P1 Morgon, onsdagen den 4 april 2007 utvecklade Stefan Jansson och Scandic Hotels Jan-Peter Bergkvist sina resonemang. Janssons argument var att hotellbiblarna utesluter andra religioner, och livsåskådningar som ateismen. Problemet var alltså ingen personlig kränkning, utan principfrågan om mångfald istället för enfald. Bergkvist förklarade att man utökar sortimentet med Koranen, på både engelska och arabiska, samt Tanakh (i princip Gamla Testamentet), på engelska och hebreiska, för att öka mångfalden. Detta bidrar enligt honom till ett socialt hållbart samhälle.

Händelsen uppmärksammades i fler media, t.ex SvD och Sydsvenskan. Frälsningsarméns Emanuel Karlsten gjorde en protestsida mot Scandic Hotel och uttalade sig i Sydsvenskan. Där förvandlades Sefan Janssons påpekande till att han upplevt sig kränkt. Dessutom rycker Karlsten, på känt fundamentalistmanér, citat ur sitt sammanhang genom att citera Jan-Peter Bergkvist på ett ohederligt sätt:

”Alla religioner är välkomna på Scandic så från och med idag uppmanar vi våra hotell att ta bort bibeln från hotellrummen. Vi kommer att ha kvar den som en gästservice i receptionen.”

Kursiverad text är den del av citatet som Karlsten valt att inte ta med. Karlsten undrar sedan i sitt upprop: ”För det första förstår jag inte hur man välkomnar alla religioner genom att ta bort Biblar från rummen. Vad vill man uppnå med det?” Framgår inte det av det som redan skrivits att man vill uppnå att fler andliga böcker ska vara tillgängliga för fler än bara de kristna? Men Emanuel Karlsten nöjer sig inte med det! Han vill ha en exklusiv rätt för de kristna att pracka sin religion på andra – en rätt som inte ateister, muslimer och judar ska ha – för att ”Bibeln varit till stor hjälp för många människor”.

Guess what, om du frågar en muslim, jude, hindu, buddist – ja till och med en ateist(!) så är det mycket möjligt att du kommer att få höra att just hans (eller hennes) livsåskådning varit till stor hjälp. Kristendomen har ingen exklusiv rätt till det. Det är förståeligt att Emanuel Karlsson sörjer att man vill frånta honom den exklusiviteten. Det som är beklagligt i sammanhanget är att okritiska ateister köper hans resonemang utan att sätta sig in i hela historien. De låter de kristna med sina medvetna feltolkningar (citat ryckta ur sitt sammanhang och en fråga om mångfald som förvandlats till kränkning) sätta dagordningen. På det sättet bidrar de till en månghundraårig tradition av kristet förtryck, där missionering på hotellrum ingår.

Ännu sorgligare är hur dessa ateister medverkar till att stigmatisera religionskritik. Den som ifrågasätter att det ligger biblar på hotellrum anklagas för allt möjligt från militant ateism via fundamentalism till äckliga humanistfjantar. Den intolerans och förföljelse som möter de ateister som har modet att säga ifrån är skrämmande! Det hade varit förståeligt om denna intolerans kom enbart från fundamentalistiskt kristet håll, men när även ateister instämmer i kören blir det nästan sorgligt.

Det tråkiga är att Kvällsposten, som i normala fall är en liberal tidning, utan att granska fakta köper Emanuel Karlstens snedvridna tolkning av verkligheten. Att konservativt kristna Smålandsposten gör samma extremtolkning är föga förvånandsvärt, men inte visste jag att Kvällsposten gått och blivit fundamentalister? Smålandspostens ”slippery slope” i sista stycket är nästan lite smågulligt!

”Accepterandet av sekularisternas problemformulering leder till att de tar ständigt nya steg. Försvinner Bibeln från hotellet i dag, riktas attacken i morgon mot sjukhuskyrkans arbete på lasaretten och mot Biblar i äldreboendet. Kritiseras kyrkornas vigningsrätt ena dagen, ifrågasätts soldathemmen och samfundens, inklusive de islamiska, närvaro i det svenska försvaret den andra dagen. Om skolavslutningar i kyrkan stoppas 2007 attackeras gudstjänsterna i public service 2008. Den som idag inte värnar religiöst präglad symbolik i det offentliga rummet lär bli chockerad över att flaggan med sitt gula kors kan bli nästa mål för sekulärfundamentalisterna.”

Av någon outgrundlig anledning har Emanuel Karlsten kopplat samman bibelfrågan med porren som man måste beställa på TV:n för att kunna ta del av. Jag förstår inte riktigt vad de två frågorna har med varandra att göra. Man kan vara för porr och biblar samtidigt, mot porr och biblar samtidigt, för porr och mot biblar eller som Emanuel Karlsson för biblar och mot porr. Varför blanda samman dessa två skilda frågor till en och samma?

Eftersom det nu finns företrädare för ett antal livsåskådningar som alla anser att just deras livsåskådning hjälper många människor så bör samhället behandla alla lika, och det bör även Scandic hotel göra, såtillvida de inte är ett kristet hotell. Att komplettera bibeln med koranen och Tanakh är att välkomna alla religioner – det kan inga citat ryckta ur sitt sammanhang ändra på. Däremot är det synd att inte Ingemar Hedenius Tro och Vetande kommer att finnas i receptionen. Religiösa böcker alltså, men ingen bok om ateismen. Det kan tyckas lite orättvist, men Scandics lösning är nog det närmaste total neutralitet man kan komma.

Lek en stund med tanken att det istället var Maos Lilla röda som av gammal tradition legat på hotellrummen. Det är många som anser sig ha fått hjälp av denna politiska eldskrift. Hade det inte varit rätt uppenbart att det ojämlika förhållandet att Maos Lilla Röda fick finnas på hotellrummen, men att inga liberala politiska perpsektiv eller någon kritik av Mao tilläts, varit fel? Vem hade ifrågasatt att Maos Lilla röda flyttades till receptionen där den fanns till utlåning tillsammans med J.S. Mills ”On Liberty” och Karl Poppers ”The Open society and its Enemies”?

Nej, självklart ska biblarna bort från hotellrummen, men inte för att någon riskerar att bli kränkt, utan helt enkelt för att mångfald är bättre än enfald! Man behöver inte vara ateistisk fanatiker för att inse det, det räcker med lite sunt förnuft!

Kulturvetaren Bitte Assarmo går till angrepp mot religionskritiken i dagens SvD (2007-04-05). ”Kristna jagas i Sverige och utomlands”, skriver hon. Anledningen till denna slutsats tycks vara att kristen intolerans kritiseras i våra medier. Det är nästan så att man tycker synd om henne. Stackare, får du inte längre fritt hetsa mot bögar, kommunister, ateister och kvinnor? Blir du emotsagd och kritiserad för dina åsikter? Är tiden över då DU kunde diktera vad andra människor fick tycka och tro? Stackare!

Artikeln är spretigt luddig och det är inte helt lätt att se vad artikelförfattaren vill ha sagt. Över huvud taget är hennes exempel så patetiskt förvridet tolkade att man undrar om hon bara har läst om dem i någon amerikansk fundamentalistisk underground-tidning, eller om hon verkligen har upplevt detta på plats i Sverige, men låt mig försöka mig på en sammanfattning i några punkter.

• Svenska massmedia är kritiska mot kristendomen.
• Kritiken är orättvis för att den inte på samma sätt drabbar de andra världsreligionerna.
• Somliga kristna är beredda att omvärdera sina kristna värderingar och därför bör vi respektera dem.
• Våra politiker måste börja oroa sig för ”kristofobin”.
• Kristna förbjuds i diverse länder och detta förtigs i Sverige.

Den som har fått en annan bild av artikelns kärna får gärna skriva en kommentar till mig och förklara vad jag har missat eller missförstått.

Om kristendomen ifrågasätts i massmedia är det bara bra! Kristendomen måste tåla att ifrågasättas på precis samma sätt som sekulära ideologier. Assarmo är kritisk till att ”samhällsprogram… kräver kollektiva ursäkter av kristna för deras tros skull” (förmodligen en medveten feltolkning av en retorisk fråga i SVT:s Existens) men var var Assarmos röst när Lars Ohly ansattes för sin kommunism och avkrävdes en ursäkt för kommunismens brott? Vad är skillnaden? Varför skulle det vara värre att avkräva en kristen att be om ursäkt för kristendomens brott än att avkräva en kommunist ett be om ursäkt för kommunismens brott? Ändå tror jag aldrig att det skulle vara politiskt korrekt av en folkpartist att angripa sin egen partiledare på samma sätt som de angriper kommunister. Att ifrågasätta politik har alltid varit OK i Sverige men att angripa religiösa föreställningar har varit tabu. Om detta håller på att ändras är det bara positivt!

Däremot är det naturligtvis ett problem att våra politiker och journalister tycks tävla i att vara politiskt korrekta när det gäller kritik av andra religioner. Mer än en Humanist har berättat för mig att deras insändare har blivit refuserade när de skickat in dem till dagspressen, och deras konton avstängda i diverse diskussionsgrupper på internet när de kritiserat islam – kritik som skulle varit helt legitim om den framställts mot kristendomen. Det är naturligtivs ett problem. Man måste få kritisera islam utan att anklagas för islamofobi och man måste få kritisera judendomen utan att anklagas för antisemitism. Detta förutsätter naturligtvis att man kan kritisera kristendomen utan att bli beskylld för ”kristofobi”. Fram för mer religionskritik, både av kristendomen och andra religioner!

De kristna som är beredda att omvärdera sina värderingar åt mer Humanistisk riktning är naturligtvis värda all heder i världen, men inte för sin religions skull, utan för att de har förståndet att gå emot religionen! Religionen bör istället kritiseras för sin ålderdomliga syn på kvinnan, slaveriet, homosexualitet och i stort sett alla andra moralfrågor som existerar. Denna kritik bör gälla såväl kristna som andra religioner. Homofobin inom islam är varken bättre eller sämre än den inom kristendomen. All homofobi är lika illa oavsett religion! Men det absurda i hela sammanhanget är att sådana som Assarmo inte inser att religionen i det här fallet är roten till det onda. Om inte islam, judendomen och kristendomen vore homofoba så skulle vi knappast ha någon homofobi värd namnet kvar i Sverige. Förtrycket upprätthålls av religionerna och självklart ska religionerna kritiseras för detta. Det är inte bara vår rätt att göra det – det är en plikt mot alla våra homosexuella vänner som förtrycks i religionens namn!

Därför bör vi inte bara respektera de kristna som lämnar kristna värderingar på sophögen. Vi bör välkomna dem och uppmuntra dem att gå hela vägen och kasta hela den ideologiska barlasten överbord. Vi bör uppmuntra dem att bli ateister och tänka själva istället för att slå i gamla omoderna böcker!

Assarmo nämner några muslimska och buddistiska länder där kristna förföljs. Tror hon att kristna är de enda minoritetsgrupperna som förföljs i dessa länder? Hur tror hon att ateister har det i ett land som Indonesien eller Irak? Om det förtigs i svenska massmedia om kristna som förföljs i indien, vad ska vi då säga om de ateister som dömts till döden i Bangladesh och Pakistan för att de ifrågasatt profeten Muhammed? Har Assarmo någonsin läst om dessa fall eller är det bara vi som följer IHEU:s nyhetsflöden som känner till dem? Om massmedia förtiger att kastlösa i indien får ett människovärde genom att lämna hinduismen och bli kristna, vad ska vi då säga om de tempelprostituerade som räddas av Lavanam och hans Atheist Centre i Indien? När fick vi läsa om hur ateismen räddat dem senast?

När sådana som Assarmo försöker stigmatisera oss ateister här i Sverige gör hon sig skyldig till samma förtryck som ateister alltid har utsatts för. Det har varit legitimt att kritisera ateister (det görs på ett onyanserat sätt både i bibeln och koranen) men ateister får inte kritisera religionen. Det är dags att bryta det tabut och att som Assarmo yla ”kristofober” underlättar knappast den processen.

Humanisternas ordförande Christer Sturmark och Jan Rosén, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, argumenterar i Kyrkans tidning för att Humanisterna ska få statsbidrag.

Jag hinner inte redogöra för mina skäl, men jag anser två saker om detta:

1. Humanismen är ingen religion. Därför ska inte Humanisterna ha bidrag som trossamfund.
2. Det är ovärdigt vårt samhälle att en idéell förening kan få öronmärkta bidrag bara för att den tror på något övernaturligt samtidigt som motsvarande sekulära organisationer står utanför.

Därför anser jag att lagen måste skrivas om så att inte sekulära livssynsorganisationer diskrimineras. Antingen bör bidragen vara öppna även för icke-religiösa organisationer eller också bör anslagen till trossamfund helt och hållet avskaffas. Jag lutar nog mest åt den senare varianten. Ersätt istället bidragen till trossamfund med konkreta anslag till den samhällsnyttiga verksamhet de bedriver, exempelvis vigslar, begravningar och härbärgen för hemlösa. Då kan även sekulära organisationer söka dessa bidrag på samma villkor som religiösa.

Svenska kyrkan har idag bestämt sig för att godta ett civilrättsligt kyrkligt äktenskap mellan samkönade par – så länge det inte kallas ”äktenskap”. ”Ordet äktenskap är av tradition så kraftfullt förknippat med relationen mellan man och kvinna” säger Claes-Bertil Ytterberg, biskop i Västerås.

Svenska kyrkan anger som skäl att man ”vill vara en föregångare”. Intressant att representanter för det som de själva kallar ”kärlekens religion” ska ha så svårt att acceptera kärleken mellan homosexuella. Som kontrast kan nämnas att International Humanist and Ethical Union (IHEU) sedan länge varit oreserverat för samkönade äktenskap.

Almega har ett intressant förslag inför årets löneförhandlingar. Man menar att det bör vara upp till den anställde att välja helgdagar efter sin egen övertygelse. Som argument anför man att Diskrimineringsombudsmannen, DO, i en remiss till regeringen (SOU 2005:106) poängterat vikten av att skapa lika förutsättningar för alla att delta i arbetslivet.

I ett pressmeddelande uttrycker DO sitt gillande över Almegas förslag som man menar visar att det inte råder någon motsättning mellan kraven på lönsamhet och allas lika värde.

I en kommentar till tidningen Metro säger biträdande chef på SIF, Hanna Brandt Gonzalez, att det som grundprincip är en intressant tanke men att det inte får bli ett sätt för arbetsgivaren att komma undan billigare bakvägen. Bland annat måste frågan om OB-tillägg på helgdagar lösas.

Det här är ett förslag som borde falla alla på läppen: Ateister får större frihet att bestämma över sin egen ledighet, muslimer och judar får nya möjligheter att vara lediga på sina religiösa helgdagar och även sveriges kristna minoritet får ökad möjlighet att själva välja om de vill vara lediga på t.ex annandag pingst. Förslaget kan också medföra ökad mångfald i arbetslivet eftersom det blir mer lönsamt att ha en blandad arbetskraft där de anställda väljer att vara lediga på olika dagar. Företagen får ökade möjligheter till produktivitet då man kan hålla öppet på dagar som i dagsläget är allmäna helgdagar

Jag vänder mig dock mot de skäl som Almega och DO anför att detta förslag skulle motiveras av hänsyn till religiös tro. Nästan hälften av svenskarna tror på en odefinierad högre makt och en knapp tredjedel saknar helt gudstro. Få svenskar har någon djupare religiös identitet. Vi lever i ett sekulärt samhälle och då borde det vara självklart att man bestämmer över sin ledighet själv utan att påtvingas den av religion eller tradition. Almegas förslag är ett steg mot ökad sekularisering och frihet.

Det framgår inte av Almegas förslag hur man ställer sig till våra sekulära helgdagar: första maj, nationaldagen och midsommar, men det vore rimligt att individen själv får bestämma även om man vill vara ledig dessa dagar. Genom att se saken ur ett religiöst perspektiv riskerar arbetsmarknadens parter att missa denna aspekt.

Andra bloggar om ateism

Största delen av det västerländska samhället har lyckligtvis kommit en bra bit från den tid då prästerskapet och maktens män gick fullständigt hand i hand. Ändå är det långt kvar till en verklig sekularism. Fortfarande har kristna institutioner ett inflytande som vida överstiger det hos andra intresseorganisationer.

Detta tycks grunda sig i en tradition som har svårt att dö ut. Fortfarande tycks det kristna ses som synonymt med västerländsk civilisation. Det finns icke-troende som kallar sig kristna för att ”Sverige är ett kristet land” och för att de råkar vara medlemmar i Svenska kyrkan sedan födseln. Det tycks finnas ett motstånd att gå ur Svenska kyrkan även om man inte är troende, för att Svenska kyrkan är en del av den svenska traditionen och samhället.

Samtidigt anstränger man sig till det yttersta för att vara så politiskt korrekt som det bara går när man debatterar om religion. Islam kallas för en fredlig religion och islamistisk terrorism bortförklaras som dåd av galningar, trots att Koranen på nästan varje sida uppmanar till jihad, och då inte som ett heligt krig mot det onda inom en själv, som vissa muslimska apologeter vill hävda, utan som väpnad strid mot icke-muslimer. Under tiden försöker man i den kristna debatten omtolka de bibelställen som fördömer homosexualitet för att framställa kristendomen som en tolerant religion.

Dessa ständiga omtolkningar och skönmålande av religionen sker av apologeter men assisteras glatt av media och stora delar av folket i den politiska korrekthetens namn. Resultatet blir att religionerna inte ses för vad de verkligen är, utan accepteras för vad de inte är: jämlika, toleranta och människovänliga.

Innan vi kan uppnå ett samhälle där sådana värden verkligen dominerar, måste man kunna identifiera det som står i vägen för detta, nämligen religionerna. Samhället blir inte sekulariserat för att man omformar, omtolkar och integrerar religionen, utan att man lämnar den bakom sig. När man uppnått ett verkligt sekulariserat samhälle står det sedan varje människa fri att tro på en religion eller inte, att tycka vad de vill om homosexuella. Detta är varje människas fria val i ett sekulariserat samhälle till skillnad från i en teokrati, men med fria val kommer också skyldigheten att undersöka vad det är man väljer att ansluta sig till.

Andra bloggar om: sekularism, religion, islam, kristendom, ateism

Kristendomens grundläggande tes är Jesu död på korset. Paulus deklarerar t.ex att om inte Jesus dog på korset och återuppstod på den tredje dagen så är den kristna tron förgäves. Varför är Jesus offerdöd så viktig för kristna? Jo genom människooffret befriades världen från arvssynden. Världen befriades inte från all synd för de kristna bekänner ju att det fortfarande finns synd i världen, nej Jesus död renade världen från en specifik synd.

Bibeln förtäljer att de första människorna på jorden hette Adam och Eva och levde i Edens lustgård. Gud placerade ut ett träd i Eden och förbjöd Adam och Eva från att äta av kunskapens frukt om gott och ont (inte ”på gott och ont” som det felaktigt översatts i 1917 års bibelöversättning). Adam och Eva, som alltså inte förstod vad rätt eller fel var, lydde inte Gud utan åt av frukten. Därigenom kom synden in i världen och det är denna synd som kristendomen säger att Jesus offrade sitt liv för att befria oss från. Alla som tror att detta är sant blir ”frälsta” och hamnar i himlen när de dör.

Humanism i allmänhet (dvs inte specifikt sekulärhumanism, utan all humanism) är en livsåskådning som grundas i respekt för människan och försvar av mänskliga värden. Utökat kan man säga att det är en anti-auktoritär livsåskådning som bygger på mänskligt förnuft snarare än auktoritetstro.

Är dessa två synsätt, det humanistiska och det kristna, förenliga? Nej säger jag, och det av två skäl. För det första leder humanism till ett förkastande av läran om arvssynden och därmed faller grunden för Jesus människooffer och grundpelaren i den kristna tron. För det andra är humanism och teism lika oförenliga som eld och vatten.

Låt oss börja med humanism och arvssynden. En humanist är anti-auktoritär. Det innebär att man förkastar alla påståenden som baseras på auktoritetstro. Vilka förnuftiga sakskäl finns det då att tro att de två första människorna hette Adam och Eva och bodde i Edens lustgård? Finns det några arkeologiska lämningar från eden? Finns det några historiska texter från Adam och Evas tid (texter som rimligtvis måste vara författade av dem själva), finns det någon tillstymmelse till bevis för att berättelsen om Adam och Eva är något annat än en myt? Hur kan man då tro på denna berättelse annat än genom auktoritetstro?

Vidare. den metod till kunskapssökande som är anti-auktoritär är den vetenskapliga metoden. En humanist (vare sig kristen eller sekulär) måste alltså använda sig av denna metod för att studera verkligheten, annars är man inte humanist. Vetenskapen visar att universum är ca 13,5 miljarder år gammalt och jorden ca 4,6 miljarder. Människan är resultatet av en ca 3 miljarder år gammal evolutionsprocess. I denna historiebeskrivning finns ingen plats för Adam och Eva i Edens lustgård. Det resultat vi kom fram till genom den anti-auktoritära vetenskapliga metoden var inte förenligt med den kristna läran om arvssynden.

En tredje anledning till att en humanist avvisar arvssynden är att den är oförenligt med en humanistisk människosyn över huvud taget. Humanismen bygger på respekt för människan och mänskliga värderingar. Människan har ett värde som egen individ, ett okränkbart människovärde. Arvssynden säger tvärtemot det humanistiska synsättet att människan är en ovärdig varelse. Hon ansvarar för synden och alla människor föds onda och syndiga. Det finns inget sätt att undkomma synden annat än genom tron på Jesus Kristus. Detta är inte ett synsätt som går att förena med humanismens positiva människosyn.

Arvssynden måste alltså förkastas av såväl vetenskapliga som moraliska skäl om man vill kalla sig humanist. Men om man nu förkastar avssynden, vad var det då som Jesus Kristus dog för? Vad var det för allmän synd som var så viktig att Jesus var tvungen att offra sitt eget liv för? Bibeln lär ut att det var arvvsynden som Adam och Eva drog över mänskligheten. Om man avvisar synden så ter sig hela kristusoffret rätt meningslöst. Om man avvisar tron på Jesus Kristus offerdöd så är man inte kristen.

Kristna humanister måste alltså välja, antingen är de humanister och avvisar grunden för kristendomen, eller också är de kristna och avvisar det som humanismen grundas på. Man kan inte äta kakan och samtidigt ha den kvar.

Varför teism och humanism är oförenliga kommer jag att gå in på i nästa artikel.