Ateistbloggen

I en ny bok med titeln ”Creation and Evolution” visar påven Benedictus XVI sin okunskap om evolutionsteorin. ”Det är… sant att evolutionsteorin inte är en komplett, vetenskapligt bevisad teori,” skriver han i boken. Vidare hävdar han att det tidspann som evolutionen förutsätter gör den omöjlig att verifiera eller motbevisa med experiment i en kontrollerad miljö: ”Vi kan inte producera (eng. haul) 10 000 generationer i ett laboratorium.”

Visserligen säger påven att det inte handlar om att ansluta sig till en kreationism som utesluter vetenskapen, och på sitt eget sätt försöker han förlika sina katolska dogmer om skapelsen med vetenskapen, så man kan säga att han är i grunden positivt inställd till evolutionsteorin. Det är bra, även om jag som ateist inte kan hålla med om att vetenskapen ska ”berikas” med religiös filosofi. Vetenskapens problem och luckor löser man bäst genom vetenskap. Det som stör mig är den okunskap som påven uppvisar om grundläggande fakta. Frågan är om han bara är okunnig eller om han medvetet blundar för dem?

För en teori kan av naturliga skäl inte bevisas. En teori är en samling principer och lagar som syftar till att förklara observerade fakta. I den betydelsen kan naturligtvis inte evolutionsteorin bevisas, men det kan inte heller andra etablerade teorier som gravitationsteorin, kvantteorin eller kaosteorin. Våra teorier måste hela tiden omprövas i ljuset av nya fakta och evolutionsteorin har faktiskt utvecklats en hel del sedan Darwins dagar. Den främsta revolutionen inom teorin var inlemmandet av Gregor Mendels lagar om dominanta och recessiva anlag under första hälften av förra århundradet. Att påven är okunnig om skillnaden mellan teorier och fakta kan man acceptera. Han är ju trots allt apologet och inte vetenskapsman.

Vad värre är är att påven blundar för evolutionens faktum. Det är ett faktum att jorden är ca 4,5 miljarder år gammal. Det är ett faktum att arter har kommit och gått och det är ett faktum att arterna har utvecklats helt i enlighet med evolutionsteorin. Vi kan alltså studera, inte bara 10 000 års evolution, utan vi kan studera en flera miljarder år lång process genom att titta på fossila avlagringar av arter som inte längre finns på vår jord. Det finns också många exempel på observerad gradvis evolution. Det mest kända exemplet är kanske Björn Kurténs studier av isbjörnens utveckling från brunbjörnen.

Inte heller behövs det 10 000-tals år för att fastställa evolutionens faktum. Det räcker att studera de nya arter som har uppstått i modern tid. På talkorigins.org listas en rad fall av observerad evolution i nutid.

Det finns idag ingen teori som är i närheten av att förklara alla fakta på ett sammanhängande sätt så som evolutionsteorin gör. Med Theodosius Dobzhanskys ord ”Inget inom biologin är förståeligt utom i ljuset av evolutionen.” Hur förklarar påven utvecklingen av antibiotikaresistens och uppkomsten av nya sjukdomar utan att belysa dem med vetenskapens fackla?

Det är positivt att påven bejakar evolutionsteorin. Det är mer än en katolik som inte har några som helst problem att acceptera den. Det är också positivt att han med till synes ärligt uppsåt försöker förena sin tro med vetenskapen. Dock är det skrämmande att han upprepar det kreationistiska argumentet att ”evolutionen är bara en teori” och därmed gör sig blind för att evolutionen inte bara är en teori, utan också ett faktum.

Påven borde hålla sig till det ämne han behärskar – teologi, och inte uttala sig i vetenskapliga spörsmål som han inte vet något om.

Länkar:

• Evolution can’t be proven: Pope Benedict
• Observed instances of speciation
• Some more observed speciation events
• Evolution of Polar Bears

Någon frågade mig varför jag irriterar mig på den kristet fundamentalistiska tidningen Världen Idags svartmålning av Charles Darwin.

Det är inte kritiken som sådan som irriterar mig, utan det förtäckta budskapet som fundamentalistiska kristna sprider. Kritiken av Darwin går inte ut på att kritisera hans människosyn. I så fall hade det varit betydligt mer passande att kritisera t.ex Gobineaus eller Spencers människosyn från samma tid. Den fundamentalistiskt kristna kritiken mot Darwin går ut på att försöka göra ideologi av vetenskapen. Man överdriver Darwins rasism och säger att eftersom Darwin var rasist så leder evolutionsteorin till att alla biologer måste vara rasister. Eftersom rasism är oetiskt menar man då att det är oetiskt att tro på vetenskapliga fakta. På ideologiska grunder tar man alltså avstånd från en vetenskaplig teori. Det är det som irriterar mig, inte att man kritiserar Darwins människosyn.

Sedan tycker jag i och för sig att det är opassande att beskriva Darwin som ett monster när han enligt alla källor var en mycket trevlig och medkännande person, men det är inte främst de osakliga påhoppen på honom som irriterar mig utan det pseudovetenskapliga budskapet bakom kritiken.

Kreationister brukar anklaga evolutionsteorin för att leda till rasism. Anders Gärdeborn, ordförande för den kreationistiska websidan genesis.nu hymlar t.ex inte med varför han motsätter sig evolutionsteorin:

”Med utvecklingsläran som grund står vi alltså inför ett val mellan pest och kolera – antingen rasism eller en utsuddning av det unika i människovärdet tillsammans med ett överdrivet upphöjande av djur. Därför är det inte förvånande att båda dessa trender är så tydliga i vårt samhälle idag. De är bara en naturlig konsekvens av den grundsyn på vårt ursprung som vi valt. Som kristna och skapelsetroende behöver vi inte hamna i detta dilemma. Vi är alla Guds avbilder med samma värde och med ett unikt värde i förhållande till djuren. Med denna grund kan vi sedan konsekvent och effektivt bekämpa både rasism och olika former av urspårad, militant upphöjande av djurarter.”

Ett annat vanligt argument är att 1800-talets rasbiologer och Hitler använde Darwins lagar för att rättfärdiga sin rasism. Nästa blogg kommer att handla om kristendomens roll i rasbiologin, men först vill jag skriva lite om evolutionsteorin och värderingar.

Först och främst bör man betänka att evolutionsteorin, liksom t.ex gravitationsteorin och strängteorin är vetenskapliga teorier. Det är alltså inga filosofiska teorier och berör inte filosofiska frågeställningar som meningen med livet, människovärdet eller rätt och fel. Dessa frågor ligger utanför vetenskapens domäner och därför kan inte en vetenskaplig teori uttala sig om dem. Att hävda att evolutionsteorin legitimerar rasism eller nazism är rent nonsens eftersom dessa innehåller normativa utsagor, och det ligger i saken natur att man inte kan få något som helst stöd i sådana frågor i vetenskapen.

Även om vi tänker oss för en stund att det vore möjligt att dra normativa slutsatser ur vetenskapliga teorier så bevisar inte det att evolutionsteorin är falsk. Det skulle lika gärna kunna vara så att t.ex Hitler hade rätt. Att en vetenskaplig teori leder till obehagliga slutsatser är ingen anledning att ifrågasätta teorin om den är korrekt. Anders Gärdeborn och andra kreationister må anse att det vore trevligt om evolutionsteorin var falsk, men det gör det inte så.

Kreationisternas problem med evolutionsteorin är att denna teori säger att arterna utvecklas genom naturligt urval. Eftersom man ofta förknippar naturligt urval med den starkes överlevnad (engelska ”survival of the fittest”, egentligen ”den mest anpassades överlevnad”) blir kreationister moraliskt förstörtade. De kan inte tänka sig att deras allsmäktige gud skulle kunna använda ett så grymt instrument för att skapa människan och därför kan de inte tro på evolutionsteorin.

Det finns ett ord för att bedriva skenbar vetenskaplig verksamhet utifrån ideologiska grundteser – pseudovetenskap. Kreationism är en pseudovetenskap eftersom den med skenbart vetenskapliga argument försöker hitta angreppspunkter mot evolutionsteorin samt bevisa att arterna är skapade av sin gud. Föreningen Genesis förespråkar den mest långtgående kreationismen, Young Earth Creationism (YEC) som menar att jorden inte är äldre än 10 000 år och att gud skapade allt liv på sju dagar som det beskrivs i moseböckerna. En mer återhållen variant är Old Earth Creationism (OEC) som erkänner de vetenskapliga beläggen för en gammal jord men ändå menar att gud har skapat alla livsformer och att inga nya livsformer kan uppstå genom evolutionära mekanismer. Grunden för båda varianterna är att de anser att den motsäger deras kristna tro. Av ideologiska orsaker tar man därför ställning mot vetenskapen.

En liknande pseudovetenskap, mitjurinismen (även känd som Lysenkoism efter dess talesman Trofim Lysenko), dominerade länge i Sovjetunionen. Även där hade man problem med de etiska följder man trodde sig se hos evolutionsteorin. Det var inte Darwins teorier om naturligt urval som man hade problem med, utan Gregor Mendels teorier om dominanta och recessiva gener. Evolutionsteorin hade vid den här tiden börjat förena Darwins teorier med Mendels och det kunde inte bolsjevikerna acceptera. Evolutionsbiologer förpassades till Sibirien eller ”försvann”.

Såväl kreationismen som mitjurinismen är ideologiskt grundad kritik av vetenskapen och bygger på ett radikalt missförstånd om evolutionens följder. Även om evolutionsteorin säger att de mest anpassade varelserna är de som har störst chans att överleva så säger den ingenting om det är bra att det är så. I en kommande blog kommer jag att ta upp socialdarwinismen och rasbiologin som byggde på samma felaktiga antagande men åt andra hållet. Här förkastade man inte evolutionsteorin för att den sade emot den egna ideologin, utan man ansåg att evolutionsteorin bekräftade den. Med skenbart vetenskapliga argument förvrängde man evolutionsteorin för att få den att passa in i den egna politiska läran. Socialdarwinism och rasbiologi var därför också pseudovetenskaper. Att dessa läror utnyttjade evolutionsteorin för sina egna syften är därför inget argument mot evolutionsteorin som sådan utan ett argument mot att förvränga den för att kunna utnyttja den politiskt. Även kreationister förvränger för övrigt evolutionsteorin för sina syften. (Hur många gånger har man inte hört en kreationist hävda att evolutionen säger att alla arter uppkom av en slump när lagen om naturligt urval säger raka motsatsen?)

För att inte bli allt för långrandig avslutar jag med ett citat av idé- och lärdomshistorikern Hertha Hansson i boken Alkemi, Romantik och Rasvetenskap:

”Är det då Darwinismen som är orsaken till det onda? Nej, vi är var och en själva ansvariga för vad vi låter vara motiv för vårt handlande. Om evolutionismen lär ut att de bäst anpassade är de, som har störst utsikter att överleva i kampen om tillvaron och få större och bättre anpassad avkomma, är det vårt eget val om vi uppfattar det som vår moraliska plikt att lindra effekterna av detta eller påskynda naturens gång. Ansvar kan inte delegeras, inte ens till vetenskapen.”