Åse Kleveland ny ordförande i Norska Humanisterna
Human-Etisk Forbund, den norska Humanist-organisationen har utsett Åse Kleveland till ny ordförande. Kleveland, som utsågs enhälligt vid helgens landsmöte, har tidigare varit norsk kulturminister och ordförande för Svenska Filminstitutet.
juni 15th, 2007 kl 9:34 |
Man får gratulera till utnämningen!
När jag hörde detta förväxlade jag henne med den svenska Ã…s*A* (inte Ã…s*E*) Kleveland, och blev väldigt förvÃ¥nad. Ã…se Kleveland var mer väntad i denna situation. I sin uppfattning om yttrandefrihet skiljer hon sig dock i en del väsentliga drag frÃ¥n de svenska humanetiker jag känner. Se t.ex. hennes ’Ytringsfriheten – den mest krevende av alle friheter’ (Stockholm: Nordiska rÃ¥det, 1995). Även i övrigt verkar hon vara relativt tolerant gentemot religionutövning.
Pax tecum
juni 17th, 2007 kl 4:24 |
Ett test på hur din egen inställning är till yttrandefriheten: Är Usama Bin Laden en hjälte för yttrandefriheten eller en brottsling? Om han är en brottsling, var finns hans yttrandefrihet? Han har såvitt jag vet aldrig begått några brott annat än att uttala åsikter.
Om du tycker att det är fel av Usama Bin Laden att sprida sina hatiska budskap, är det inte lika fel av Fred Phelps och Åke Green att sprida sitt hatiska budskap?
Hur kommer det sig att i det här landet är det värre att kritisera den som är intolerant än att själv vara intolerant?
juni 18th, 2007 kl 17:22 |
Ett litet test – sÃ¥ roligt 🙂
Bin Laden, Phelps och Green kan så vitt jag förstår inte kopplas till några brottsliga handlingar och är därför enligt min definition inte brottslingar. Deras uttalanden kan emellertid uppfattas som väldigt stötande och ligger dem till moralisk last även om de inte faller under världslig lag. Jag känner inte till bin Ladens fall så väl, men åtminstone Phelps och Green verkar dessutom ha gjort sina uttalanden med själva uppsåtet att uppröra och såra, vilket gör saken värre. Publiceringen av Muhammedkarikatyrerna är ett annat, liknande fall: fullt lagligt, men med föga ädelt uppsåt. Oavsett hur sårande dessa uttalanden än är måste man skilja på begreppen: man kan göra en hel del ont utan att överträda världslig lag och ingen stat kan skydda sina invånare helt från andras åsikter, hur stötande de än må vara.
Det verkar här, och pÃ¥ flera andra ställen pÃ¥ denna blogg (jag har pÃ¥pekat det i resp. sammanhang) som om du sammanblandar begreppet tolerans inför andras (förhoppningsvis allas) Ã¥sikter med en ortodox tillämpning av det som du själv anser vara toleranta Ã¥sikter. Detta illustreras i det fall vi nu diskuteras genom att du antyder att intolerans kan vara pÃ¥ sin plats vad gäller bin Laden, Phelps och Green (ursäkta om jag misstolkar dig, men det verkar vara andemeningen även pÃ¥ andra inlägg pÃ¥ bloggen) – du är inte ensam – det moderna västerlandet i stort resonerar pÃ¥ samma sätt: ’det var de som började vara intoleranta’. Min egen uppfattning om tolerans är däremot absolut och tar alltsÃ¥ inte hänsyn till Ã¥sikternas eller gärningarnas beskaffenhet – man kan sÃ¥ledes förhÃ¥lla sig tolerant inför stöld, mord eller andra grova brott. Detta betyder naturligtvis inte att jag tycker att det är BRA att vara tolerant inför detta, men det faller under morallära, inte under rättspraxis. Efter mitt ringa förstÃ¥nd syns det mig viktigt att ha ett absolut toleransbegrepp, annars kan vi snart (i likhet med mÃ¥nga unga människor i väst) inte längre skilja pÃ¥ praxis och moral. Därmed inte sagt att Ã¥sikter utan tillämpning gÃ¥r säkra – mÃ¥nga totalitära stater har lagt stor energi pÃ¥ bekämpning av tankebrott (Luthersk kristendom utövad i enskildhet ansÃ¥gs i DDR t.ex. mera allvarligt än offentlig, gemensam, bön, eftersom den senare lättare kunde kartläggas och registreras).
Anses det i Sverige värre att kritisera den som är intolerant än den som är tolerant? Här skymtar återigen uppfattningen att en åsikt i sig kan vara tolerant. Jag tror snarare att det är en fråga om parlamentarisk demokrati: majoriteten bestämmer vad som är tolerans, vilket gör att vissa minoritetsåsikter a priori-bestäms som intoleranta. Trots detta tycker många av de som omfattar majoritetens åsikter att det är värre när en majoritet ger sig på en minoritet, fast det egentligen är lika moraliskt lastbart i båda situationerna.
Detta är min Ã¥sikt i frÃ¥gan, jag ber om ursäkt om den är stötande – det vore intressant att höra din egen uppfattning.
Pax tecum