Varför är den akademiska ateismen så tyst?
Komikern Peter Wahlbeck ställer en berättigad fråga i en debattartikel i Aftonbladet. Religiösa kräver allt fler särlagar och särbehandlande i religionens namn, även då detta går emot vad vi anser vara rätt i vårt civilicerade samhälle. ”Varför är den akademiska ateismen och dess betalda intellektuella så tysta i denna fråga? För er borde det väl inte finnas ursäktande argument eller förmildrande omständigheter vid exempelvis könsstympning eller andra religiösa ritualer som påverkar samhället.” frågar Wahlbeck.
Ateistbloggen är förvisso inte akademisk eller betald av någon, utan drivs helt idéellt, men vi är inte tysta i denna fråga! Självklart ska inte övergrepp tillåtas i religionens namn. Att ens tänka tanken att religiösa ska ha särlagstiftning och tillåtas göra saker i religionens namn som vi annars inte skulle acceptera är befängt!
november 6th, 2006 kl 8:04 |
mh, svårt med så diffusa ”motståndare”….
november 6th, 2006 kl 18:45 |
Jag har 4a förklaringar:
1 Akademiker är tex ibland tysta för att slippa guilt by association-problemet som uppstår när man uppmärksammar religiösa dårar. Eftersom de gärna omnämner en sen i texter osv.
2 Det råder en dogmatisk övertro på att allt dumt kan tystas väck.
3 Man lever i en värld där man helt enkelt inte kommer i kontakt med dårskapet, alltså blir det abstrakt.
4 Man lär sig nästan på ett religiöst sätt att allt är perspektiv, och att en ”god” vetenskapsman betraktar och tar inte ställning. Det är ”fult och ovetenskapligt” att ta ställning i jordnära politiska saker helt enkelt.
november 7th, 2006 kl 2:57 |
Vilka akademiker är det han vill ska ta ställning i frågan egentligen?
Det akademiker måste ta ställning mot i egenskap av akademiker är sådant som de faktiskt är utbildade i. Vetenskapsmän måste ta ställning mot pseudovetenskap, biologer måste slåss mot kreationister. Detta görs inte alls tillräckligt mycket. Men vad gäller just könsstympning så är det inget man behöver vara akademiker för att bekämpa, det är en absolut vidrig sed, vilket jag hoppas de flesta fattar.
november 8th, 2006 kl 0:56 |
Furiku: Jag förstår din poäng helt, men det finns alltid ett problem med revirpinkning och akademisk arrogans om man bara tillåter personer med si och så många poäng i ett ämne ”få lov” att uttala sig. Så fort man börjar tala om kompetens som något som avgörs på akademiska titlar så blir det bara fel.
Jag skulle önska att titlar/examina ALLTID var HELT irrelevant för en argumentation.
Det är ju det här som pseudovetenskapens förespråkare så väl nyttjar, de åberopar titlar. Nån har nån jävla postorders-phd och nyttjar den som auktoritetsargument.
Det ENDA sättet att någonsin kringgå sånt är att aldrig tillåta det bli relevant med akademiska meriter.
Tyvärr är även seriösa forskare i större delen av världen offer för titel-vurm så det kommer aldrig ske.
maj 23rd, 2007 kl 21:22 |
Hej!
Mycket intressant resonemang detta. Wahlbeck är en man med mycket öppen tankeförmåga, något som är ovanligt i vår tid. Nihonsus tredje teori måste jag tyvärr vederlägga. Jag arbetar som forskare (inom klassisk humaniora) och måste säga att människor med solid grund i en abrahamitisk livsåskådning är kraftigt överrepresenterade på institutionerna (förutom de sociologiska) – och då är detta ändå i Sverige, som internationellt har rykte om sig att bedriva socialistiskt styrd forskning! Jag doktorerade i England, och vår forskning där hade rykte om sig att fortfarande vara lika fri som under den tiden universiteten var självstyrande. Mina erfarenheter från Cambridge är att den vetenskapliga apparat man ärvt från kristendomen är väldigt stark (för att inte säga allenarådande), i synnerhet inom de naturvetenskapliga fakulteterna. Överlag är stämningen på universiteten i Cambridge, Oxford, Bologna, Sorbonne, Heidelberg och Freiburg nog de mest andliga (i abrahamitisk tradition) jag känner till. Hur det är på Princeton, Yale och Harvard känner jag inte till, men jag antar att vetenskapssynen i alla fall inte är mer vulgärmaterialistisk med tanke på ortodoxa judars överrepresentation inom naturvetenskaplig spetsforskning där.
Nihonsu, det finns vad jag vet ingen titelvurm inom de europeiska universiteten. Titlar säger som sagt bara en sak: att man är tillräckligt intresserad av något för att satsa många år på att arbeta med det.
Fredrik (eller vem som nu skrivit bloggposten) verkar bortse från det faktum att de medeltida universiteten är äldre än det han kallar ’vårt civiliserade samhälle’ – erfarenheten av det moderna samhället är på många institutioner att detta endast hör av sig för att ’beställa’ vetenskapligt underlägg för en (ofta svärmiskt humanistisk) agenda man vill driva igenom till varje pris. Därför är jag inte förvånad att sekulär humanism främst dissemineras bland det stora svenska lågborgerskapet, eftersom detta ofta inte tar aktiv del av den forskning som bedrivs på fakulteterna. Däremot är det tyvärr just här som den av Nihonsu påtalade titelvurmen frodas.
Pax tecum