Varför är den akademiska ateismen så tyst?
Komikern Peter Wahlbeck ställer en berättigad fråga i en debattartikel i Aftonbladet. Religiösa kräver allt fler särlagar och särbehandlande i religionens namn, även då detta går emot vad vi anser vara rätt i vårt civilicerade samhälle. ”Varför är den akademiska ateismen och dess betalda intellektuella så tysta i denna fråga? För er borde det väl inte finnas ursäktande argument eller förmildrande omständigheter vid exempelvis könsstympning eller andra religiösa ritualer som påverkar samhället.” frågar Wahlbeck.
Ateistbloggen är förvisso inte akademisk eller betald av någon, utan drivs helt idéellt, men vi är inte tysta i denna fråga! Självklart ska inte övergrepp tillåtas i religionens namn. Att ens tänka tanken att religiösa ska ha särlagstiftning och tillåtas göra saker i religionens namn som vi annars inte skulle acceptera är befängt!
november 6th, 2006 kl 8:04 |
mh, svÃ¥rt med sÃ¥ diffusa ”motstÃ¥ndare”….
november 6th, 2006 kl 18:45 |
Jag har 4a förklaringar:
1 Akademiker är tex ibland tysta för att slippa guilt by association-problemet som uppstår när man uppmärksammar religiösa dårar. Eftersom de gärna omnämner en sen i texter osv.
2 Det råder en dogmatisk övertro på att allt dumt kan tystas väck.
3 Man lever i en värld där man helt enkelt inte kommer i kontakt med dårskapet, alltså blir det abstrakt.
4 Man lär sig nästan pÃ¥ ett religiöst sätt att allt är perspektiv, och att en ”god” vetenskapsman betraktar och tar inte ställning. Det är ”fult och ovetenskapligt” att ta ställning i jordnära politiska saker helt enkelt.
november 7th, 2006 kl 2:57 |
Vilka akademiker är det han vill ska ta ställning i frågan egentligen?
Det akademiker måste ta ställning mot i egenskap av akademiker är sådant som de faktiskt är utbildade i. Vetenskapsmän måste ta ställning mot pseudovetenskap, biologer måste slåss mot kreationister. Detta görs inte alls tillräckligt mycket. Men vad gäller just könsstympning så är det inget man behöver vara akademiker för att bekämpa, det är en absolut vidrig sed, vilket jag hoppas de flesta fattar.
november 8th, 2006 kl 0:56 |
Furiku: Jag förstÃ¥r din poäng helt, men det finns alltid ett problem med revirpinkning och akademisk arrogans om man bara tillÃ¥ter personer med si och sÃ¥ mÃ¥nga poäng i ett ämne ”fÃ¥ lov” att uttala sig. SÃ¥ fort man börjar tala om kompetens som nÃ¥got som avgörs pÃ¥ akademiska titlar sÃ¥ blir det bara fel.
Jag skulle önska att titlar/examina ALLTID var HELT irrelevant för en argumentation.
Det är ju det här som pseudovetenskapens förespråkare så väl nyttjar, de åberopar titlar. Nån har nån jävla postorders-phd och nyttjar den som auktoritetsargument.
Det ENDA sättet att någonsin kringgå sånt är att aldrig tillåta det bli relevant med akademiska meriter.
Tyvärr är även seriösa forskare i större delen av världen offer för titel-vurm så det kommer aldrig ske.
maj 23rd, 2007 kl 21:22 |
Hej!
Mycket intressant resonemang detta. Wahlbeck är en man med mycket öppen tankeförmÃ¥ga, nÃ¥got som är ovanligt i vÃ¥r tid. Nihonsus tredje teori mÃ¥ste jag tyvärr vederlägga. Jag arbetar som forskare (inom klassisk humaniora) och mÃ¥ste säga att människor med solid grund i en abrahamitisk livsÃ¥skÃ¥dning är kraftigt överrepresenterade pÃ¥ institutionerna (förutom de sociologiska) – och dÃ¥ är detta ändÃ¥ i Sverige, som internationellt har rykte om sig att bedriva socialistiskt styrd forskning! Jag doktorerade i England, och vÃ¥r forskning där hade rykte om sig att fortfarande vara lika fri som under den tiden universiteten var självstyrande. Mina erfarenheter frÃ¥n Cambridge är att den vetenskapliga apparat man ärvt frÃ¥n kristendomen är väldigt stark (för att inte säga allenarÃ¥dande), i synnerhet inom de naturvetenskapliga fakulteterna. Överlag är stämningen pÃ¥ universiteten i Cambridge, Oxford, Bologna, Sorbonne, Heidelberg och Freiburg nog de mest andliga (i abrahamitisk tradition) jag känner till. Hur det är pÃ¥ Princeton, Yale och Harvard känner jag inte till, men jag antar att vetenskapssynen i alla fall inte är mer vulgärmaterialistisk med tanke pÃ¥ ortodoxa judars överrepresentation inom naturvetenskaplig spetsforskning där.
Nihonsu, det finns vad jag vet ingen titelvurm inom de europeiska universiteten. Titlar säger som sagt bara en sak: att man är tillräckligt intresserad av något för att satsa många år på att arbeta med det.
Fredrik (eller vem som nu skrivit bloggposten) verkar bortse frÃ¥n det faktum att de medeltida universiteten är äldre än det han kallar ’vÃ¥rt civiliserade samhälle’ – erfarenheten av det moderna samhället är pÃ¥ mÃ¥nga institutioner att detta endast hör av sig för att ’beställa’ vetenskapligt underlägg för en (ofta svärmiskt humanistisk) agenda man vill driva igenom till varje pris. Därför är jag inte förvÃ¥nad att sekulär humanism främst dissemineras bland det stora svenska lÃ¥gborgerskapet, eftersom detta ofta inte tar aktiv del av den forskning som bedrivs pÃ¥ fakulteterna. Däremot är det tyvärr just här som den av Nihonsu pÃ¥talade titelvurmen frodas.
Pax tecum