Ateistbloggen

I en debattartikel i Uppsala Nya Tidning (UNT) skriver Bo Gustavsson, ledamot i den muslimska tidskriften Minarets styrelse följande:

”Sekularismen är den värsta formen av fundamentalism, därför att dess verkan är osynlig och smygande… Men sekularismens förtryckarapparat är speciellt farlig därför att den är osynlig: den går omkring likt ett spöke och gör oss alla till spöken utan kontakt med våra djupaste existentiella frågeställningar. I ett sekulärt samhälle sopas sådana frågor under mattan därför att själva statsideologin gör det omöjligt att alls ta upp dem.”

Gustavsson måste ha missförstått något grundläggande. Sekularism innebär att samhället är sekulärt, dvs att staten inte diskriminerar någon religion framför någon annan. Motsatsen till ett sekulärt samhälle är ett samhälle där en statsreligion är statsfäst och andra religioner – och ateism – diskrimineras i förhållande till statsreligionen.

Sekularism är alltså nödvändig för att tillåta religiös pluralism. Om Sverige inte vore sekulärt skulle det inte bara innebära att ateister diskriminerades, utan också Bo Gustavsson. Ett samhälle fritt från diskriminering förutsätter alltså att samhället är sekulärt och att alla livsåskådningar är lika inför lagen.

Vad är det för samhälle Bo Gustavsson vill ha? Ett som styrs av muslimska Sharia-lagar? Det vore ett icke-sekulärt samhälle. Vilket samhälle är det egentligen som är fundamentalistiskt, ett land där lagar stiftas demokratiskt för att människorna anser att det är de bästa lagarna, eller ett land där lagstiftningen består av tolkningar av Sharia? Sist jag kollade betydde fundamentalism just att man studerar religiösa texter bokstavligt.

Ett annat problem med det icke-sekulära samhället är religiösa tolkningar. Vilka tolkningar ska egentligen ges företräde? Om en viss tolkning av en viss skrift görs till den officiella statliga hållningen medför det att alla andra tolkningar måste undertryckas. Är det vad Bo Gustavsson vill ha?

Angående påståendet att vi inte kan få kontakt med ”våra djupaste existentiella frågeställningar” i ett sekulärt samhälle har också Bo Gustavsson missat något fundamentalt. Vad är det som säger att man inte kan få kontakt med sina djupaste existensiella frågeställningar utan religion? Ger inte filosofi, konst, musik och vetenskap en sådan kontakt? Tillåts man inte att diskutera dessa ämnen i ett sekulärt samhälle?

Bo Gustavsson visar med sitt inlägg att fundamentalismen finns även i de mest socialt accepterade uttrycken för religiös tro i Sverige idag. Han ger tydligt uttryck för att hans idealsamhälle bygger på religiöst förtryck för att han inte erkänner människans förmåga att diskutera djupa existensiella frågeställningar annars.

Inlägget postades onsdag den 6 december 2006, kl 21:34 och är arkiverat under Religion och andlighet, Samhälle. Du kan läsa svar på detta inlägg genom kommentar-feed RSS 2.0. Du kan skriva en kommentar här, eller trackbacka från din egen site.