Ateistbloggen

Humanisternas ordförande Christer Sturmark och Jan Rosén, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, argumenterar i Kyrkans tidning för att Humanisterna ska få statsbidrag.

Jag hinner inte redogöra för mina skäl, men jag anser två saker om detta:

1. Humanismen är ingen religion. Därför ska inte Humanisterna ha bidrag som trossamfund.
2. Det är ovärdigt vårt samhälle att en idéell förening kan få öronmärkta bidrag bara för att den tror på något övernaturligt samtidigt som motsvarande sekulära organisationer står utanför.

Därför anser jag att lagen måste skrivas om så att inte sekulära livssynsorganisationer diskrimineras. Antingen bör bidragen vara öppna även för icke-religiösa organisationer eller också bör anslagen till trossamfund helt och hållet avskaffas. Jag lutar nog mest åt den senare varianten. Ersätt istället bidragen till trossamfund med konkreta anslag till den samhällsnyttiga verksamhet de bedriver, exempelvis vigslar, begravningar och härbärgen för hemlösa. Då kan även sekulära organisationer söka dessa bidrag på samma villkor som religiösa.

”År 2000 gick kyrkan och staten skilda vägar. Svenska kyrkans aktiviteter kan därmed ses som en business bland andra. Den som gillar budskapet och ideologin betalar för att vara med, vi andra måste få slippa”.

http://www.humanisten.se/lasartikel.php?id=36

Svenska kyrkan har idag bestämt sig för att godta ett civilrättsligt kyrkligt äktenskap mellan samkönade par – så länge det inte kallas ”äktenskap”. ”Ordet äktenskap är av tradition så kraftfullt förknippat med relationen mellan man och kvinna” säger Claes-Bertil Ytterberg, biskop i Västerås.

Svenska kyrkan anger som skäl att man ”vill vara en föregångare”. Intressant att representanter för det som de själva kallar ”kärlekens religion” ska ha så svårt att acceptera kärleken mellan homosexuella. Som kontrast kan nämnas att International Humanist and Ethical Union (IHEU) sedan länge varit oreserverat för samkönade äktenskap.

Många kristna behöver en gud för att deras moral ska vara giltig. Utan att fördjupa mig i deras personliga behov av en gud, vill jag bara fästa uppmärksamheten på ett problem med att göra en gud till garant för moralen: Gudarna har inte för vana att höra av sig till mänskligheten med PM om sina uppfattningar i moralfrågor, utan ett kollektiv av präster har tagit som sin uppgift att tolka vad dessa gudar kan tänkas ha för synpunkter inom vitt skilda moralfrågor.

Till de mera dagsaktuella frågorna hör gudarnas uppfattning om stamcellsforskning och bruket av kondomer. I det senare fallet leder den aktuella gudens uppfattning till att miljoner människor årligen dör av Aids på grund av att de inte tillåts skydda sig mot smitta. Jag anser att den guden är djupt omoralisk, att prästerna som uttolkar gudens åsikter är omoraliska medlöpare och att det borde vara i människornas intresse att själva få skapa sig en uppfattning om moralens giltighet i det aktuella fallet.

Håller den kristne med om detta? Om en gud ska stå som garant för en så viktig fråga som moralen, kan jag inte acceptera ett undanglidande svar om olika religioners företrädares förmåga att tolka rätt eller fel. Mänskligheten har goda förutsättningar att själva och utan religionernas inblandning skapa konsensus i viktiga frågor, det är de religiösa företrädarna som spelar ut oss mot varandra.

När jag växte upp fick jag lära mig att man skulle vara finkänslig. Alltså låtsas man som ingenting med killen som glömt att stänga gylfen och svamlar något om ”egen personlig tro” till den som visar sig vara religiös. Idag säger jag pssst, till den som behöver fixa till klädseln, men vad säger jag till den andre?

Vi måste tillåta oss att kritisera och diskutera religionen just för att den inte längre är en privatsak. Jag respekterar folks tro så länge de håller den privat eller i kyrkan, men det är något i grunden fel när religiösa talar om omistliga kulturarv och traditioner och jag själv får ägna mig åt religiös avprogrammering när mina barn kommer hem från skolan och berättar att Gud skapade jorden. Vad ska jag säga då?

– ”Nej lille vän, engelska och matematik är sant, men Gud finns lika lite som tomtar och troll i din sagobok, du behöver inte tro på allt du hör i skolan!”

Det här låter som en liten skitbagatell men för mig ringer larmklockorna för fullt eftersom jag vet att flera av lärarna i mitt barns skola tillhör väckelserörelsen. Minsta lilla som skolan släpper efter på kravet på saklighet och icke-konfessionalism kommer man att hålla sig framme. Läs Lausannedeklarationen och se vad det är för folk vi har att göra med. Nu säger kanske någon att det är skillnad på Svenska kyrkans troende och Livets ords extremer, men är det verkligen det? En gradskillnad, ja, men idévärlden är exakt densamma. Nu predikar Ulf Ekman i Svenska kyrkan, vad betyder det? Grabbarna lirar på samma planhalva och den lutar betänkligt…

Intresset för naturvetenskaperna har länge varit alarmerande lågt. Samtidigt präglas vi av en tidsanda av Extreme Makeover och snabbköplösningar i livsstilsval. Det är  i den tidsandan religiösa fenomen som Knutby vinner mark. Helge Fossmo har börjat tala i fängelset och berättar om församlingens liv i Knutby som ett enda stort rollspel.

Väckelserörelsen levererar alla svaren och lite till i bibeln. Mobilen som har ”allt” och den schweiziska armékniven står sig slätt i jämförelse, men de representerar samma väl kända mänskliga förtjusning för allt-i-ett-lösningar. Tänk då så bekvämt att ha ”allt” samlat i samma bok! Måste man ha suttit på universitetet, nedsjunken bakom drivor av tung kurslitteratur i ämnen där forskningsfronten i skrämmande takt accelererar bort från synfältet, för att förstå lockelsen i att få hela sin världsbild och alla förklaringar samlade på ett ställe?

Inom den religiösa väckelsen är de intellektuella trösklarna behagligt låga och det ställs aldrig krav på egna tankemödor. ”Gapa, svälj och rapa upp” ger MVG i bibelkunskap. Grupptryck och masspsykos  är effektiva verktyg i församlingarnas arbete. Ger du dig hän i din tro kommer du att upptas i en allomfattande gemenskap där du på alla sätt blir bekräftad. Du behöver inte längre från åskådarplats och med växande mindervärdeskomplex se snillen spekulera. Du är mittpunkt i ditt eget religiösa universum och du pratar (sms:ar!) med gud.

Så vad säger jag då till den andre?