Mellan religion och sekularism
Största delen av det västerländska samhället har lyckligtvis kommit en bra bit från den tid då prästerskapet och maktens män gick fullständigt hand i hand. Ändå är det långt kvar till en verklig sekularism. Fortfarande har kristna institutioner ett inflytande som vida överstiger det hos andra intresseorganisationer.
Detta tycks grunda sig i en tradition som har svårt att dö ut. Fortfarande tycks det kristna ses som synonymt med västerländsk civilisation. Det finns icke-troende som kallar sig kristna för att ”Sverige är ett kristet land” och för att de råkar vara medlemmar i Svenska kyrkan sedan födseln. Det tycks finnas ett motstånd att gå ur Svenska kyrkan även om man inte är troende, för att Svenska kyrkan är en del av den svenska traditionen och samhället.
Samtidigt anstränger man sig till det yttersta för att vara så politiskt korrekt som det bara går när man debatterar om religion. Islam kallas för en fredlig religion och islamistisk terrorism bortförklaras som dåd av galningar, trots att Koranen på nästan varje sida uppmanar till jihad, och då inte som ett heligt krig mot det onda inom en själv, som vissa muslimska apologeter vill hävda, utan som väpnad strid mot icke-muslimer. Under tiden försöker man i den kristna debatten omtolka de bibelställen som fördömer homosexualitet för att framställa kristendomen som en tolerant religion.
Dessa ständiga omtolkningar och skönmålande av religionen sker av apologeter men assisteras glatt av media och stora delar av folket i den politiska korrekthetens namn. Resultatet blir att religionerna inte ses för vad de verkligen är, utan accepteras för vad de inte är: jämlika, toleranta och människovänliga.
Innan vi kan uppnå ett samhälle där sådana värden verkligen dominerar, måste man kunna identifiera det som står i vägen för detta, nämligen religionerna. Samhället blir inte sekulariserat för att man omformar, omtolkar och integrerar religionen, utan att man lämnar den bakom sig. När man uppnått ett verkligt sekulariserat samhälle står det sedan varje människa fri att tro på en religion eller inte, att tycka vad de vill om homosexuella. Detta är varje människas fria val i ett sekulariserat samhälle till skillnad från i en teokrati, men med fria val kommer också skyldigheten att undersöka vad det är man väljer att ansluta sig till.
Andra bloggar om: sekularism, religion, islam, kristendom, ateism
januari 7th, 2007 kl 17:11 |
Nitpick: sekulerat?
januari 7th, 2007 kl 17:16 |
fixat. tack. skumt inte ms words felstavningsfunktion reagerade….
januari 7th, 2007 kl 22:24 |
Hej, vilket århundrade föddes du på?:)
Så där argumenterade man på slutet av 1800-talet.
januari 9th, 2007 kl 13:08 |
Jag välkomnar diskussion och konstruktiv kritik. Att hävda att ett resonemang är felaktigt på grund av att det är gammalt måste dock ses som ett logiskt felslut och ogiltigt argument.
januari 9th, 2007 kl 19:08 |
Argumentum ad antiquitatem
januari 9th, 2007 kl 21:33 |
NoWireHangers, du har rätt, jag borde ha förklarat vad jag menade. Jag blev bara så förvånad av argumenten, och tyckte de var kul.
”Samhället blir inte sekulariserat för att man omformar, omtolkar och integrerar religionen, utan att man lämnar den bakom sig. När man uppnÃ¥tt ett verkligt sekulariserat samhälle stÃ¥r det sedan varje människa fri att tro pÃ¥ en religion eller inte, att tycka vad de vill om homosexuella. Detta är varje människas fria val i ett sekulariserat samhälle till skillnad frÃ¥n i en teokrati, men med fria val kommer ocksÃ¥ skyldigheten att undersöka vad det är man väljer att ansluta sig till.”
Det här med att förklara Gud död, och religion som dör, är en gammal och utlegad önskan. Nu använder inte Fredrik ordet ’död’, men jag hoppas att ni är tillräckligt flexibla för att kunna acceptera min omtolkning.
Sekularismen utvecklades på 1800-talet, och är i stort sett en ateistisk ideologi. Den är inte en neutral ideologi som tillåter olika ideologier och åsikter att finnas i ett samhälle, utan ett livsåskådning som betyder att man fokuserar på välstånd och vetenskapliga framsteg. Om det finns ett liv efter detta eller en gud, så har det inga konsekvenser för hur man för sin politik, så religion blir en privatsak.
Nu är det så att man var illa tvugnen att utveckla sekularistiska stater pga av alla konflikter som följde reformationen, och pga av en ökad religiös pluralitet. Det var inte längre hållbart för stater att endast acceptera en religion för en stat.
Jag tycker själv att samhället ska vara sekulärt, men inte sekularistiskt. Dvs, att de kan acceptera att det finns olika åsikter inom ett samhälle, och inte bara en.
januari 9th, 2007 kl 21:49 |
Det var ungefär så jag menade. Gud (läs:religionen) är uppenbarligen inte död, men ja, jag tycker att det är en privatsak. Jag skulle aldrig få för mig att propagera för att förbjuda folk att tro vad de vill, men jag tycker att relgionen ska skiljas från politiken och som sagt vara en privatsak.
Jag skrev sekulariserat, som i avskilnad av religion och stat, där inte ett enskilt samfund har en särställning, vilket i praktiken Svenska kyrkan har i Sverige även om den pÃ¥ pappret inte längre är statskyrka. En utveckling mot ett samhälle där alla trosinriktningar (eller avsaknaden därav) har liknande ställning försvÃ¥ras av att icke-troende av tradition fortsätter vara med i Svenska kyrkan och där man, istället för att ta avstÃ¥nd frÃ¥n en religion som är t.ex. kvinno- eller homofientlig, försöker omforma och omtolka religionen och där termer som ”kristna värderingar” ses som nÃ¥got som av tradition mÃ¥ste vara positivt utan att undersöka vad det egentligen innebär.
Det var detta jag menade (det var jag som skrev inlägget), om det var otydligt så kan jag bara beklaga.
januari 9th, 2007 kl 22:00 |
Fredrik har inte uttalat sig i ateistbloggen om gud är död eller inte.
Admin
januari 13th, 2007 kl 20:14 |
Du har en person som kommenterat ett inlägg från dig på min blogg.
http://nihonshu.blogsome.com/2006/11/10/ateism-och-doden/#comments
januari 13th, 2007 kl 23:24 |
Nihonshu: Läste igenom sidan du länkade till, hittade ingen kommentar till mitt inlägg där. Måste ha missat. Var på sidan var det?
januari 16th, 2007 kl 12:59 |
Oops, sorry, det var riktat till Fredrik!