Ateistbloggen

Det är med religion som med sex – frivilligt mellan samtyckande är det ett trevligt tidsfördriv, men när maktutövning och pengar kommer med i bilden blir det genast rätt så osmakligt… 

Ateister har statistiskt sett högre IQ än teister. Skillnaden är i genomsnitt 5,8 poäng. Detta rapporterar Jyllands-posten med hänvisning till en amerikansk undersökning, den så kallade National Longitudinal Study of Youth, NLSY. Det är den danska forskaren Helmuth Nyborg, professor i utvecklingspsykologi, som hittat det häpnadsväckande resultatet.

Nyborgs hypotes är att människor med låg intelligens i högre grad dras till religionernas enkla svar medan intelligenta människor är mer skeptiska. Han menar också att högt begåvade människor har en tendens att förkasta bibeltro och istället välja en religion eller livsåskådning som ger högre intellektuell tillfredsställelse. En annan hjärnforskare, Dr Bente Pakkenberg gör en mer försiktig tolkning och menar att intelligenstester favoriserar vissa akademiska färdigheter som indirekt påverkar våra religiösa val.

Nyborg är kontroversiell sedan han för ett antal år sedan publicerade data som visade att män har högre IQ än kvinnor. I juni förra året blev han befriad från sin tjänst på Århus universitet, men andra forskare strömmade till Nyborgs försvar och anklagade Århus universitet för att bedriva häxjakt. I september blev han återinsatt på sin tjänst av rektorn för universitetet.

Största delen av det västerländska samhället har lyckligtvis kommit en bra bit från den tid då prästerskapet och maktens män gick fullständigt hand i hand. Ändå är det långt kvar till en verklig sekularism. Fortfarande har kristna institutioner ett inflytande som vida överstiger det hos andra intresseorganisationer.

Detta tycks grunda sig i en tradition som har svårt att dö ut. Fortfarande tycks det kristna ses som synonymt med västerländsk civilisation. Det finns icke-troende som kallar sig kristna för att ”Sverige är ett kristet land” och för att de råkar vara medlemmar i Svenska kyrkan sedan födseln. Det tycks finnas ett motstånd att gå ur Svenska kyrkan även om man inte är troende, för att Svenska kyrkan är en del av den svenska traditionen och samhället.

Samtidigt anstränger man sig till det yttersta för att vara så politiskt korrekt som det bara går när man debatterar om religion. Islam kallas för en fredlig religion och islamistisk terrorism bortförklaras som dåd av galningar, trots att Koranen på nästan varje sida uppmanar till jihad, och då inte som ett heligt krig mot det onda inom en själv, som vissa muslimska apologeter vill hävda, utan som väpnad strid mot icke-muslimer. Under tiden försöker man i den kristna debatten omtolka de bibelställen som fördömer homosexualitet för att framställa kristendomen som en tolerant religion.

Dessa ständiga omtolkningar och skönmålande av religionen sker av apologeter men assisteras glatt av media och stora delar av folket i den politiska korrekthetens namn. Resultatet blir att religionerna inte ses för vad de verkligen är, utan accepteras för vad de inte är: jämlika, toleranta och människovänliga.

Innan vi kan uppnå ett samhälle där sådana värden verkligen dominerar, måste man kunna identifiera det som står i vägen för detta, nämligen religionerna. Samhället blir inte sekulariserat för att man omformar, omtolkar och integrerar religionen, utan att man lämnar den bakom sig. När man uppnått ett verkligt sekulariserat samhälle står det sedan varje människa fri att tro på en religion eller inte, att tycka vad de vill om homosexuella. Detta är varje människas fria val i ett sekulariserat samhälle till skillnad från i en teokrati, men med fria val kommer också skyldigheten att undersöka vad det är man väljer att ansluta sig till.

Andra bloggar om: sekularism, religion, islam, kristendom, ateism

Kristendomens grundläggande tes är Jesu död på korset. Paulus deklarerar t.ex att om inte Jesus dog på korset och återuppstod på den tredje dagen så är den kristna tron förgäves. Varför är Jesus offerdöd så viktig för kristna? Jo genom människooffret befriades världen från arvssynden. Världen befriades inte från all synd för de kristna bekänner ju att det fortfarande finns synd i världen, nej Jesus död renade världen från en specifik synd.

Bibeln förtäljer att de första människorna på jorden hette Adam och Eva och levde i Edens lustgård. Gud placerade ut ett träd i Eden och förbjöd Adam och Eva från att äta av kunskapens frukt om gott och ont (inte ”på gott och ont” som det felaktigt översatts i 1917 års bibelöversättning). Adam och Eva, som alltså inte förstod vad rätt eller fel var, lydde inte Gud utan åt av frukten. Därigenom kom synden in i världen och det är denna synd som kristendomen säger att Jesus offrade sitt liv för att befria oss från. Alla som tror att detta är sant blir ”frälsta” och hamnar i himlen när de dör.

Humanism i allmänhet (dvs inte specifikt sekulärhumanism, utan all humanism) är en livsåskådning som grundas i respekt för människan och försvar av mänskliga värden. Utökat kan man säga att det är en anti-auktoritär livsåskådning som bygger på mänskligt förnuft snarare än auktoritetstro.

Är dessa två synsätt, det humanistiska och det kristna, förenliga? Nej säger jag, och det av två skäl. För det första leder humanism till ett förkastande av läran om arvssynden och därmed faller grunden för Jesus människooffer och grundpelaren i den kristna tron. För det andra är humanism och teism lika oförenliga som eld och vatten.

Låt oss börja med humanism och arvssynden. En humanist är anti-auktoritär. Det innebär att man förkastar alla påståenden som baseras på auktoritetstro. Vilka förnuftiga sakskäl finns det då att tro att de två första människorna hette Adam och Eva och bodde i Edens lustgård? Finns det några arkeologiska lämningar från eden? Finns det några historiska texter från Adam och Evas tid (texter som rimligtvis måste vara författade av dem själva), finns det någon tillstymmelse till bevis för att berättelsen om Adam och Eva är något annat än en myt? Hur kan man då tro på denna berättelse annat än genom auktoritetstro?

Vidare. den metod till kunskapssökande som är anti-auktoritär är den vetenskapliga metoden. En humanist (vare sig kristen eller sekulär) måste alltså använda sig av denna metod för att studera verkligheten, annars är man inte humanist. Vetenskapen visar att universum är ca 13,5 miljarder år gammalt och jorden ca 4,6 miljarder. Människan är resultatet av en ca 3 miljarder år gammal evolutionsprocess. I denna historiebeskrivning finns ingen plats för Adam och Eva i Edens lustgård. Det resultat vi kom fram till genom den anti-auktoritära vetenskapliga metoden var inte förenligt med den kristna läran om arvssynden.

En tredje anledning till att en humanist avvisar arvssynden är att den är oförenligt med en humanistisk människosyn över huvud taget. Humanismen bygger på respekt för människan och mänskliga värderingar. Människan har ett värde som egen individ, ett okränkbart människovärde. Arvssynden säger tvärtemot det humanistiska synsättet att människan är en ovärdig varelse. Hon ansvarar för synden och alla människor föds onda och syndiga. Det finns inget sätt att undkomma synden annat än genom tron på Jesus Kristus. Detta är inte ett synsätt som går att förena med humanismens positiva människosyn.

Arvssynden måste alltså förkastas av såväl vetenskapliga som moraliska skäl om man vill kalla sig humanist. Men om man nu förkastar avssynden, vad var det då som Jesus Kristus dog för? Vad var det för allmän synd som var så viktig att Jesus var tvungen att offra sitt eget liv för? Bibeln lär ut att det var arvvsynden som Adam och Eva drog över mänskligheten. Om man avvisar synden så ter sig hela kristusoffret rätt meningslöst. Om man avvisar tron på Jesus Kristus offerdöd så är man inte kristen.

Kristna humanister måste alltså välja, antingen är de humanister och avvisar grunden för kristendomen, eller också är de kristna och avvisar det som humanismen grundas på. Man kan inte äta kakan och samtidigt ha den kvar.

Varför teism och humanism är oförenliga kommer jag att gå in på i nästa artikel.