Ateistbloggen

Ibland blir jag tillfrågad vad jag tycker är problemet med kyrkans närvaro i det dagliga livet. Mitt svar är:
 – Närvaron i det dagliga livet!

Harmlöst, trevligt, gulligt och rart. Alltid till hands i stort och i smått. Babysång och familjerådgivning. Discokvällar och krisgrupper. Mellan dop, bröllop och begravningar även en aktiv part i skolan med teater, adventsgudstjänst, skolavslutningar och tolkningsföreträde i religionskunskapsböckerna.

Rektorn i Västerängsskolan i Bålsta har fattat det självklara beslutet att inte fira adventsgudstjänst på skoltid. Skolan ska vara icke-konfessionell och religionsundervisningen saklig och allsidigt utformad så att varje elev kan delta.

Kyrkans folk mobiliserade omedelbart:
-”Det är absurt att inte barnen ska få se julkrubban, sjunga sånger och lyssna till några väl valda ord av prästen.” säger Mikael Oscarsson (Kd).
Men, kära nån! Man tar sig för pannan, det är inte skolans sak att se till att barnen får lyssna till ”några väl valda ord från prästen.”

Det här är en fastklibbande rest av en kult som de troende till varje pris vill behålla i skolan.  Ett försåtligt missionerande bland barn med argumentet tradition. Vilken unge vill frivilligt avstå ett jippo med kompisarna? Kallt kalkylerande utnyttjar man deras svaghet och ”traditionen” rullar på som vanligt.

Detta är problemet med kyrkans närvaro i skolan. Harmlöst, trevligt, gulligt och rart. Nej, knappast! Det är hög tid att bryta traditionen. Kyrkan och staten har gått skilda vägar, det är hög tid att kyrkan och skolan gör samma sak.

Publicerat på debattsidan UNT 2/11

Inlägget postades lördag den 4 november 2006, kl 13:58 och är arkiverat under Gästbloggare. Du kan läsa svar på detta inlägg genom kommentar-feed RSS 2.0. Du kan skriva en kommentar här, eller trackbacka från din egen site.