Tankar om den statliga imamutbildningen
Folkpartiet lämnar den sekulära linjen och pläderar för statlig utbildning av imamer. Tanken är god: Imamerna ska kvalitetssäkras och man vill väl förhindra uppkomsten av radikala islamist-imamer i Sverige. Så långt är allt gott och väl.
Men varför ska staten utbilda imamer? Är det inte moskéernas egen skyldighet? Tanken är väl att likställa islam med kristendomen – eftersom det finns statlig utbildning av präster så tänker man sig att i rättvisans namn bör det även finnas statlig utbildning av imamer. Men varför ska det stanna där? Varför inte utbildning av rabbiner, buddistmunkar, scientologipräster, mormoner, druider, häxor mm? Varför ska just kristendomen och islam särbehandlas? Varför finns det inga statliga utbildningar i den sekulära Humanismen? Två fel gör inte ett rätt. Istället för att införa en statlig imamutbildning bör den statliga prästutbildningen avskaffas. Skilj stat och religion åt!
Om man får tro argumenten för den statliga prästutbildningen borde det inte behövas någon särskild utbildning av imamer. Den nuvarande religionsvetenskapliga utbildningen räcker väl alldeles utmärkt i så fall? Enligt försvararna av nuvarande ordning är det nämligen så att de statligt utbildade kristna prästerna går en bred religionsvetenskaplig utbildning som mynnar ut i en kandidatexamen – en helt sekulär utbildning som vem som helst kan gå. Prästyrket utbildar man sig sedan till i Svenska kyrkans regi.
Om prästernas grundutbildning inte passar imamer är det något fel på den. Då är det inte den allsidiga utbildning den utger sig för att vara. Förslaget att införa en statlig imamutbildning blottar därmed bristerna i utbildningen i religionsvetenskap! Det är inte den neutrala, sekulära utbildning om religion som den utger sig för att vara – det är en utbildning i kristen lära och därför passar den inte imamer, eller?
februari 19th, 2008 kl 23:35 |
Ett utmärkt och klarsynt inlägg. Jfr. vad dr Vlachos har att säga om saken.
mars 10th, 2008 kl 1:24 |
Först av allt, väl talat även om jag inte samtycker. Jag är visserligen både ateist och antiteist, men jag tycker nog ändå att (fp):s motion om statlig imamutbildning är rationell. Jag har tänkt mycket på detta sen jag hörde talas om det. Islam är enligt mig den i särklass farligaste religionen och dogmatiska läran i västvärlden idag. Den är på många sätt ultrakonservativ, emot HBT-människors (jag är själv homosexuell) och kvinnors rättigheter, antidemokratisk och emot åsikts-, press- och yttrandefrihet.
Tanken är dÃ¥ att dessa teologiska studenter skall genomgÃ¥ en utbildning som presenterar de moderata och sekulära värden vi tillämpar här i Sverige, och i stor grad övriga Europa. Eftersom ingen sÃ¥dan utbildning finns idag, Ã¥ker istället mÃ¥nga muslimer till Mellanöstern och fÃ¥r sin imamutbildning där – i länder som hyllar de världen jag beskrev i inledningen (t.ex. Iran, Afghanistan, Irak, Sauiarabien, Pakistan).
Mot bakgrund av detta anser jag att en svensk utbildning av imamer är ett resonabelt förslag. Du frågar varför vi inte i rättvisans namn bör särutbilda rabbiner, schamaner, scientologer etc. Anledningen är att dessa religioner/sekter inte utgör något hot mot de sekulära värdena, åtminstone inte i Sverige. De tål att kritiseras, i den meningen att man inte blir censurerad i media eller betecknad som rasist om man gör så. Men när det kommer till islam är samhället så OERHÖRT rädda att trampa någon på tårna så att vi hellre ler och är intellektuellt ohederliga, än står upp för våra egna värderingar. Jag har många gånger blivit kallad rasist bara för att jag kritiserar islam. Problemet är att många länder i Västasien är teokratier, d.v.s. religionen är så starkt förknippad med nationaliteten så att kritik av islam och muslimer blir samma sak som kritik av iranier eller irakier. Men när jag kritiserar kristendomen, t.ex., så hör jag ingen som påstår att jag är antiamerikansk eller hatar polacker. Detta alltså trots att dessa länder är de mest kristna i världen.
Sammanfattnignsvis menar jag att vi behöver en sekulär, statlig utbildning av imamer för att försäkra oss om att den inte kan sprida sina fundamentalistiska avarter i någon betydelsefull utsträckning i landet.
Jag vill gärna höra någon reflektion av min kommentar.
Allt gott,
Olle Abrahamsson
mars 19th, 2008 kl 16:09 |
Olle, jag tror att du missar lite av poängen. Varför duger inte den grundutbildning som kristna präster går? Den är ju inte statlig prästutbildning, utan en bred religionsvetenskaplig utbildning som är öppen för alla. Om det är sant så borde väl imamerna kunna gå den utbildningen? Ljuger de? Är det kanske en prästutbildning trots allt?
Sedan är inte jag ett dugg mer rädd för islam än för kristendom. Båda är homofoba, kvinnofientliga osv. Det är bara försynen som gör att du och jag lever i ett öppet samhälle som är en parentes i världshistorien. Jag tror varken att vårt samhälle hade varit sämre eller bättre än det är nu om du bytt ut pastor jansson-kristendomen i Sverige mot en muslimsk motsvarighet.
juli 16th, 2008 kl 13:43 |
Har inget med ditt inlägg att göra men jag undrar vad du tycker om det här:
s anser att Bibeln är Guds ord
Fler partier anser att Bibeln är Guds ord
augusti 4th, 2008 kl 14:25 |
Om våra kära politiker menar allvar med att Sverige även fortsatt skall försöka röra sig mot en sekulär ordning, kan ett förslag om statlig iamamutbildning inte ses som annat än ren populism och röstfiske.
Jag uppfattar det som att Olle anser att en statlig imamutbildning kan vara rationellt motiverat om man avser att stävja radikaliseringen av islam ytterligare. AlltsÃ¥, om man avser att slipa av islam i kanterna pÃ¥ samma sätt man gjort med kristendomen i Sverige, kan det vara bra att ”ta kontroll” frÃ¥n statligt hÃ¥ll.
Jag förstår detta resonemang, men tror inte att det är den bästa vägen att gå för att möta hotet från bla islam mot frihet, jämlikhet, demokrati och sekularism. Eftergivlighetens väg leder ofta åt helvete, och den konflikträdsla som jag (fördomsfullt?) anser präglar den svenska kulturen, kan visa sig bli orsaken till vår kulturs slut. Om en konfrontation med de islamska intressena är oundviklig (och det anser jag att den är), så är det bättre att denna inträffar innan vi förlorat alltför mycket tro på våra ideal och våra kulturella identiteters värde. En försvagad kulturell självkänsla, gör Sverige till en enkel munsbit för reaktionära och totalitära ideologier som tex islam.