Om stark och svag ateism
Somliga har svårt att förstå skillnaden mellan stark och svag ateism. Därför kan det vara värt att förtydliga.
Stark ateism brukar definieras som tron att det inte finns gudar medan svag ateism är avsaknad av tro på gudar. Stark ateism är alltså en tro, medan svag ateism är en icke-tro. Detta är något som många har svårt att greppa. Jag skulle därför vilja komma med följande förtydligande som kanske är lättare att hänga med i:
En stark ateist har argument för att det inte finns några gudar. Han är övertygad om att de inte finns och han argumenterar för den ståndpunkten. En svag ateist, däremot, har inte sådana argument. Han är istället ateist för att han inte kan hitta några goda skäl att tro att teismen är sann, dvs han har inga argument för att det finns gudar.
Stark ateism är alltså en följd av att man har argument för en position, medan svag ateism är följden av att man inte har argument för en position. Denna distinktion är viktig att ha i åtanke. De flesta ateister genom historien har inte, som man kanske kan tro, argumenterat för att gudstron är falsk. Snarare argumenterar de för att det inte finns några förnuftiga skäl att tro att det finns gudar. Därför är det bättre att definiera ateism som den svaga varianten än den starka, då det är mer i överensstämmelse med hur ateister faktiskt argumenterar.
En annan anledning till att det är en bättre definition är att man då inte definierar bort någon ateist. En stark ateist saknar lika mycket som en svag ateist argument för att gudstron är sann. I den betydelsen är det ingen skillnad mellan den svaga och den starka ateisten.
Ateism.se är en sida som handlar om ateismen, inte antingen svag ateism eller stark ateism, utan både svag och stark ateism. Därför har vi valt att definiera ateism på ett sätt som inkluderar alla ateister.
september 10th, 2007 kl 1:04 |
Tack för ett bra inlägg. Distinktionen är viktig men den svaga ateismen är problematisk eftersom den (i likhet med all svärmisk trosutövning) i bästa fall drar större slutsatser än det personliga kunskapsläget tillåter och i värsta fall är intellektuellt ohederlig. Om man antar en allmän definition av ateism som kunskapen om att ingen gud existerar, så ryms inte svag ateism härunder. Den utgör då snarare under en slags agnosticism.
Kanske skulle man kunna komplettera dina definitioner med begreppen ’personlig agnosticism’ och ’lagagnosticism’, där den som omfattar den förra personligen inte anser sig kunna ha kunskap i frÃ¥gan om gudars existens, medan den senare menar att sÃ¥dan kunskap över huvud taget inte är möjlig.
Agnosticism (spekulativ mysticism) och ateism (ett kunskapsanspråk) har på det sättet många intressanta motsättningar och samband. Ateism som moralisk ståndpunkt kombinerat med lagagnosticism på kunskapsplanet (en inte ovanlig åskådning i vår tid) hävdar ju t.ex. att all kunskap om gudar är omöjliga utom kunskapen om att gudar inte finns.
I ett avseende hÃ¥ller jag inte med dig: man kan inte ’sakna argument’ i frÃ¥gan om gudars existens. Argumenten finns i överflöd, bÃ¥de som inherent information och som redan formulerade tankar. Det handlar i första hand om att ta del av all information man kan komma över och i andra hand om att ta ställning till denna. Du och jag har i detta avseende säkert inte olika argument – vi ställer oss bara olika till den tillgängliga informationen. SÃ¥ länge man är intellektuellt hederlig och inte gÃ¥r mot sitt förnuft sÃ¥ är bÃ¥da vÃ¥ra Ã¥skÃ¥dningar ytterst frukter av kunskapsansprÃ¥k, hur olika de än annars kan vara.
Pax tecum
september 10th, 2007 kl 18:53 |
Det är i princip ingen skillnad mellan svag ateism och agnosticism kunskapsmässigt. Skillnaden är att en svag ateist inte TROR på gudar, medan en agnostiker inte VET om det finns gudar eller inte. Man kan vara såväl agnostisk ateist (vet inte och tror inte) som agnostisk teist (vet inte men tror).
Svag ateism är inte intellektuellt ohederlig. Det är blott konstaterandet att man inte finner tillräcklig grund att tro att det finns gudar. Det är inte ohederligare än att inte tro på annat som saknar belägg, t.ex att det finns en tekanna i omlopp runt månen.
När jag skriver ”saknar argument” menar jag sÃ¥ klart i denna kontext GILTIGA argumen, men man kan ocksÃ¥ vara svag ateist utan att känna till de s.k. gudsbevisen, eller mena att inget rent rationellt argument kan bevisa nÃ¥got om verkligheten (Jfr Bertrand Russells kritik av det ontologiska argumentet).
april 15th, 2008 kl 9:41 |
Ateismen är alltid svag. Att människan i självförhävelse säger upp bekantskapen med sin skapare och världsalltets upprätthållare innebär en försvagning i alla avseenden.
april 18th, 2008 kl 19:04 |
Anders, på vilket sätt menar du att det är självförhävdelse att inte tro att det är sant att det finns gudar? Är det inte snarare du som förhävdar dig själv genom att uttala dig så nedsättande om dina medmänniskor?