Förnuftets dag
Idag är det Förnuftets Dag. Leve förnuftet!
Förnuftets Dag instiftades ursprungligen som en motreaktion mot Bönens Dag (National Day of Prayer) i USA eftersom den såg som exkluderande för ateister, agnostiker, fritänkare, skeptiker och andra. Fokus för Förnuftets Dag är åtskillnaden mellan stat och religion. Sekularism är en nödvändig förutsättning för ett demokratiskt samhälle!
maj 4th, 2007 kl 1:15 |
”MÃ¥nga av oss är medvetna om separationen mellan kyrka och stat som tolkas av domare till att utesluta allt Judeo Christian inflytande pÃ¥ allmänna platser. Det finns däremot ständiga pÃ¥tryckningar för att staten ska erkänna en annan religion i stället, nämligen Islam,” skriver Berit frÃ¥n USA i en post hon kallar ”Att skilja pÃ¥ moské och stat”.
maj 4th, 2007 kl 14:36 |
Knute: PÃ¥tryckningar ja – att folk fÃ¥r komma med Ã¥sikter är ett tecken pÃ¥ ett sunt samhälle, vad än Ã¥sikterna är – men sÃ¥ länge det inte finns nÃ¥gra eftergifter är det ju inget problem i sig.
maj 9th, 2007 kl 22:57 |
Om kristendomen accepteras ska väl islam accepteras på samma villkor, eller hur menar du?
maj 12th, 2007 kl 18:04 |
Den amerikanska sekulärhumanismen har helt rätt i att en internationell bönedag exkluderar ateister (om nÃ¥gon känner sig exkluderad kan denna/e naturligtvis dock ej vara agnostiker) – det var sympatiskt att som motreaktion införa en dag som inte exkluderar de bedjande.
Att skilja på stat och religion är problematiskt eftersom sekulärhumanister i alla moderna nationalstater kan välja bort religionen medan bekännaren till abrahamitiska religioner inte kan välja bort att tillhöra nationalstaten.
maj 13th, 2007 kl 0:32 |
Det är inte bara religösa som inte kan välja bort nationalstaten. Ateister kan inte heller göra det. Inte heller agnostiker, socialister, libertarianer, sjuksköterskor eller enbenta dvärgar.
Jag förstår inte riktigt vilken relevans det påpekandet har. Skulle en sekulär stat vara mindre bra för att du inte kan välja bort att tillhöra nationalstaten? Är det bättre, tycker du som kristen, att leva i en muslimsk teokrati än en sekulär stat? Varför?
maj 13th, 2007 kl 13:57 |
Hej och tack för snabbt och bra svar!
Jag förstÃ¥r att huvudfÃ¥ran inom den sekulära humanismen eftersträvar en total separation mellan stat och kyrka och denna uppfattning delas ju av en överväldigande majoritet av världens kristna (det finns visserligen de som föresprÃ¥kar en ’Luthersk folkkyrka’, men det är – som beskrivits i inlägget ’Bibeln oviktig för Ã¥tta av tio svenskar’ – inte rimligt).
Skillnaden mellan socialister, libertianer, sjuksköterskor &c. i relation till kristna är inte principiell – där är situationen naturligtvis identisk – utan praktisk, eftersom dessa ideologier (enbent dvärgväxt är väl ett fysio-anatomiskt tillstÃ¥nd och sjuksköterskor förenas nog inte av en gentemot staten avvikande uppfattning om vad livet innebär) har sina rötter i nationalstater och därför är bättre anpassade till dessa. Sekularismen har alltid legat nära ordets etymologi ’att anpassa sig till tidsandan’ och har ju därför sett väldigt annorlunda ut i tidsperiod till annan.
Det handlar alltså om världslig lag contra andlig auktoritet: den förra lyder man under medan den senare väljer man att lyda under. Jag representerar Sverige när människor nekas uppehållstillstånd, när foster aborteras &c. En humanist utan medlemskap i en religiöst samfund representerar inte på samma sätt eventuella liknande handlingar utförda i samfundets namn.
Man kan inte lämna nationalstaten med mindre än att erhålla medlemskap i en annan nationalstat, på samma sätt som man under frihetstiden bara kunde få utträde ur svenska kyrkan om man upptogs i annat kristet samfund.
Ursäkta om dett blev lite långt, jag hoppas att jag kunnat förklara lite tydligare vad jag menade med tvångsanslutning till den politiska nationalstaten.
Pax tecum
maj 13th, 2007 kl 14:43 |
Du har fortfarande inte förklarat varför en sekulär stat skulle innebära ett problem. Lever du som kristen hellre i teokratiska Iran än i sekulära Sverige? Du verkar förutsätta att just DIN religiösa ideologi skulle vara den som den teokratiska staten har, men det är väldigt osannolikt. Det finns sÃ¥ mÃ¥nga olika religioner att du troligen skulle tvingas att leva efter ANDRAS religiösa föreställningar. Det är helt förkastligt och därför mÃ¥ste staten vara sekulär – just pÃ¥ grund av att man inte kan välja att avstÃ¥ frÃ¥n medborgarskap!
maj 14th, 2007 kl 16:35 |
Förlåt mig, jag glömde svara på frågan i första inlägget. Det korta svaret är att jag alltid skulle föredra en stat med ödmjukhet inför metafysiken, t.ex. Iran, än en där man sätter människan i centrum (på tal om just Iran har jag andligen och vetenskapligen oändligt mycket större utbyte med mina shiamuslimska och zoroastriska vänner än jag har med sekulära humanister, även om dessa naturligtvis också är fantastiska människor).
Jag har inte sagt att sekularism är ett problem för statens medborgare – jag talade om problematiken för den religiösa individens personliga samvete, nÃ¥got jag inte kan begära att en stat ska ta ansvar för. Men visst kan man även befara att sekulära stater är ett problem för mänskligheten i stort. Detta behöver dÃ¥ inte nödvändigtvis gälla själva läran i sig, eftersom ingen ideologi besparats lidanden. Det är dÃ¥ snarare rotat i människans ofullkomliga godhet – den man i en humanistisk stat satt allt sitt hopp till.
Som svensk medborgare lever jag redan efter andras religiösa föreställningar – majoritetsbesluten i detta land fattas av svärmiska humanister och nyandliga synkretister som dessutom (av historiska skäl som jag kan sympatisera med och förstÃ¥) är speciellt avoga till de abrahamitiska traditionerna. ’Renläriga’ ateister är nog lika sällsynta som traditonellt kristna i det här landet (en sÃ¥dan skulle t.ex. inte säga ’Där Gudlöshet är en dygd’ 😉 )
Jag förespråkar slutligen inte en teokratisk stat, jag gjorde ju klart att jag inte vill att stat och kyrka ska ha någon organisatorisk samverkan. Där är vi helt överens om jag förstått dig rätt. En teokratisk stat vore värre än en vulgärmaterialistisk, eftersom det då vore min egen lära som satts över andras.
Pax tecum
januari 29th, 2008 kl 19:29 |
För mej personligen existerar ingen problematik för slutmålet som jesu lärjunge är att ingå i en total Jehovaitisk Teokrati.
Eftersom alla andra bibliska profetsior slagit in, inklusive den som upprättade staten israel 1948. Och fick sin uppfyllelse i modärn tid alla till vittnesbörd.
Så kommer slutmålet för hela världen att vara ett totalt Teokratiskt styre.
Eller visste ni inte att Demokrati stavas Minoritetsförtryck 51-49.
Vad man sedan kör för dagar för att komma runt vanligt leverne e lika oviktigt som total gudsförnekelse, den allsmäktige upphör inte att existera bara för att man valt att inte tro på honom.