Ateistbloggen

En indisk muslimsk grupp har nyligen utfäst en Belöning på 500 000 Rand (motsvarande 78 000 SEK) till den som halshugger författarinnan Taslima Nasrin, rapporterar den pakistanska tidningen Daily Times. Den nya dödsdomen har också uppmärksammats av Gay and Lesbian Humanist Association, GALHA. Ett sådant här mordhot kan inte betecknas som annat än terrorism.

”Taslima har bringat skam över muslimer i sina skrifter. Hon borde dödas och halshuggas och den som gör det ska bli belönad av rådet,” säger Taqi Raza Khan, ordförande i the All India Ibtehad Council, en utbrytargrupp ur All India Muslim Personal Law Board. Dödsdomen kan bara hävas om Nasrin ”gör avbön, bränner sina böcker och ger sig av,” säger Khan.

(Bilden till vänster är ett montage. Det ursprungliga plakatet var inte mindre skrämmande, men sade ”Behead those who insult islam”).

Taslima Nasrin lever i landsflykt från sitt hemland Bangladesh sedan 1994 för sin halvt dokumentära bok Laija, eller Skammen, som handlar om en hinduisk familj som utsätts för förtryck av muslimer i landet. Boken, liksom hennes självbiografi, är bannlysta i Bangladesh för att vara anti-islamiska. Sedan dess har hon omväxlande vistats i New York och Sverige under beskydd av Humanister.

Muslimer i Sverige hävdar ofta att islam är en fredlig religion, men våld mot oliktänkande redan under Muhammeds tid dokumenteras i skrifterna om honom. Näst efter koranen anses Haditherna och Sirorna, tillsammans kallade Sunna, vara de bästa levnadsteckningarna av profeten. (Sira är min översättning av arabiskans ”sirah”. Jag har inte hittat ordet i något svenskt uppslagsverk men på norska, danska och engelska heter det sira). Den äldsta siran, Sirah Rasul Allah, (Guds budbärares liv) tillskrivs Ibn Ishaq och anses av många, men inte alla, vara en trovärdig källa till Muhammeds liv. (Västerländska och icke-muslimska historiker tenderar att vara mer skeptiska.)

I Sirah Rasul Allah finns bland annat en berättelse om den judiske mannen Abu Afak som uppmanade Muhammeds anhängare att lämna honom för att han ansåg Muhammed vara diktatorisk. Som hämnd mördas han av en av Muhammeds närmaste män. Samma berättelse återges av Ibn Sa’d, men där hade mannen, som var 120 år gammal, även skrivit satiriska verser om Muhammed.

Sirorna innehåller flera liknande berättelser om våld mot oliktänkande på Muhammeds tid. Oavsett om berättelserna är sanna eller inte så visar de att våld mot oliktänkande utfört av Muhammed och hans anhängare inte var något som de tidiga muslimerna tog avstånd från. Tvärt om skrev de ned dessa berättelser och bevarade dem för eftervärlden.

För två år sedan försökte International Humanist and Ethical Union, IHEU, förmå FN att fördöma alla uppmaningar att döda, terrorisera eller använda våld i Guds eller någon religions namn. Muslimska representanter i FN:s kommission för mänskliga rättigheter stoppade talet. I april samma år hade IHEU försökt förmå muslimska ledare att fördöma islamistiska terrorister för att vanhelga islam. De muslimska ledarna vägrade ta avstånd från våld. Istället anklagade man IHEU för ”islamofobi”.

Nyligen har FN:s råd för mänskliga rättigheter hållit möte. IHEU tog upp Taslima Nasrins fall men det föll för döva öron. Istället beslutade man att uttala en resolution mot vanhedrande av religion.

Globalt pågår en kamp om yttrandefriheten. Islamistiska krafter vägrar ta avstånd från våld. Istället håller man terrorister som mordhotar oliktänkande om ryggen och legitimerar deras krav genom resolutioner som förbjuder att man kritiserar religion. De som försvarar yttrandefriheten anklagas för ”islamofobi” och de verkliga problemen ignoreras. Händelserna kring Jyllandspostens Muhammed-karikatyrer visar att globala händelser inte är så avlägsna som tidigare. Det som händer ute i vida världen kan snabbt få genomslag på hemmaplan. Detta visar att Humanisternas kamp mot religiöst förtryck behövs mer idag än någonsin tidigare!

Hemma i Sverige pågår samma process fast ”light”. Humanisternas kritik mot religiöst förtryck stigmatiseras i bästa fall som ”kristofobi”, men oftare anklagas man för intolerans för att man står upp för det sekulära samhället. Istället för att fördöma övergrepp som begås i religionens namn tävlar opinionsbildare om att rentvå religionen som trots att skrifterna säger motsatsen inte alls anses uppmana till våld. Den som påpekar att de visst gör det stämplas som ateistisk fundamentalist. Religionskritiken tystas – intolerans i toleransens namn!

I ankdammen sverige pågår en smutskastningskampanj mot Humanisterna, men i världen utanför ser vi hur religionen allt mer trycker tillbaks demokratin och yttrandefriheten. Mordhoten mot Taslima Nasrin är bara toppen på ett isberg. Om vi inte står upp för det sekulära samhället riskerar vi snart samma förtryck på hemmaplan.

Skriv på uppropet mot dödshotet mot Taslima Nasrin. Det är inte islamofobi, jag lovar! Det är inte vi som tar avstånd från våld och förtryck i religionens namn som vanärar religionen, tvärt om – det är de krafter som hotar sina kritiker med halshuggning som vanärar religionen.

Inlägget postades torsdag den 12 april 2007, kl 23:30 och är arkiverat under Religionskritik, Samhälle. Du kan läsa svar på detta inlägg genom kommentar-feed RSS 2.0. Du kan skriva en kommentar här, eller trackbacka från din egen site.