Nu kryper kulturfacisterna fram från sina stenar
Debatten om hotellbiblarna har fått en ny, om än föga förvånandsvärd, vändning. Nu kryper kulturfacisterna fram från sina stenar och visar sitt fula tryne – värsta formen av Sverigedemokrater och andra reaktionära och konservativa krafter. Det är precis samma sak som alltid brukar hända så fort någon ifrågasätter religionernas privilegier i samhället. Extremhögern dyker alltid upp till religionens försvar.
Enligt dessa kulturfacister måste kristendomen tvingas på det sekulära samhället som någon slags maginotlinje mot islam. Ibland undrar man om kristendomen har något egenvärde för dessa kulturfacister eller om den är blott ett medel för att ”skydda” oss från islam och de där konstiga svartmuskiga främlingarna som man är så rädd för? Känns argumenten igen?
- ”Sossesverige demonterar vårt kulturarv”
- ”Sekularinseringen är en eftergift åt islam”
- ”Sverige är ett kristet land”
- ”Kristna värderingar är nödvändiga för samhällets fortlevnad”
- ”Multikulti fungerar inte – samhället måste enas kring kristna värderingar”
- ”Bibelns kärleksbudskap har hjälpt så många”
Jag har ännu inte förstått om argument av typen ovan bara är retorik från nationalistiska konservativa eller om det är åsikter som man innerst inne omhuldar, men det går ju att tolka ett tydligt budskap ur de argument som förs fram. Budskapet är att sekularism är dåligt. Mångfald ska inskränkas till förmån för kristen enfald. Livsåskådningar ska inte behandlas lika av staten, utan kristendomen ska ges en särställning framför andra livsåskådningar. Det tycks finnas två anledningar till detta: den ena anledningen är att ”så har det ju alltid varit” och den andra är att ”kristendomen ska skydda oss från den onskefulla religionen islam”. Låt oss analysera dessa argument.
Jag kan förstå att man som kristen anser att bibelns budskap har hjälpt många. Ja, jag kan till och med förstå de icke-kristna som delar denna synpunkt. Trots allt är ju det budskap som förs fram av skolpräster, på skolavslutningar i kyrkan, under religionsundervisningen som till 95% handlar om kristendom, på högmässan på SVT, i livsåskådningsprogram, i radio och tidningar osv. Problemet är bara att om du frågar en muslim får du exakt samma svar om islam – islam har hjälpt så många. Han kan peka på muslimer som skänker allmosor som föreskrivs av koranen, muslimska skolor för fattiga barn, muslimska sjukhus osv. En hindu kan på samma sätt argumentera för sin religion, en buddist för sin. Ja till och med vi ateister kan komma med en rad argument för varför världen vore bättre om alla vore ateister.
Alla dessa argument för olika livsåskådningar är säkert relevanta för oss som är anhängare av dem. Som ateist vill jag gärna att andra ska inse att religionen är till skada för samhället. Den som är kristen vill av samma skäl att folk ska läsa bibeln och bli kristna. Allt detta är förståeligt, men för att det ska funka förutsätts att samhället är neutralt till olika livsåskådningar och att alla livsåskådningar får kämpa på samma villkor! Samhället måste av denna enkla anledning vara sekulärt. I annat fall diskrimineras livsåskådningar i förhållande till varandra. Att samhället, som kulturfacisterna vill, ensidigt gynnar kristendomen och missgynnar andra livsåskådningar är diskriminering. Vad den konservativa högern önskar är alltså ett diskriminerande samhälle.
Värt att notera är att sekulärt inte är detsamma som ateistiskt. Ett sekulärt samhälle är ett samhälle där alla religioner, såväl som sekulära livsåskådningar, har samma möjligheter att konkurrera om folkets gunst. Det är inte detsamma som ett samhälle där religion är förbjuden eller förtryckt. Tvärt om är det en förutsättning för att mer än en religion ska kunna existera. Ett sekulärt samhälle är därmed indirekt förutsättningen för ett demokratiskt samhälle!
Är då Sverige ett kristet eller ett sekulärt samhälle? Det beror på vad man menar med saken. Sverige är kristet i det avseendet att landet någon gång på 800-talet började att vridas mer och mer från asatron till kristendomen. Runt medeltiden var kristendomens ställning befäst och Gustav Wasa införde en statskyrka för ca 500 år sedan. Statskyrkosystemet avskaffades officiellt år 2000 men en hel del av Svenska kyrkans privilegier finns fortfarande kvar. Eftersom statskyrkosystemet är avskaffat är Sverige numera officiellt en sekulär stat – inte kristen. Enligt opinionsundersökningar är vi dessutom det folk som är mest sekulariserat i hela världen. Så i en historisk kontext kan man säga att Sverige är ett kristet land, men ser man till samhället av idag är vi ett sekulärt land.
Att hävda att Sverige är ett kristet land är alltså någon slags nationalromantik där man drömmer sig tillbaks till medeltiden då kristendomen regerade. Den tiden är dock förbi och idag lever vi i ett samhälle där individens frihet går före kollektivets förtryck. Detta ogillas av konservativa krafter. För dem är nämligen inte individen samhällets minska beståndsdel, utan individen är bara en del i samhällskroppen. Individen har inget värde i förhållande till familjen (och då endast den kristna kärnfamiljen), ”folket”, nationen eller religionen. Det är ur det perspektivet man måste se upprördheten över ”nedmonteringen av vårt kristna kulturarv”. Det viktiga för dessa krafter är inte att individen ska må bra och ha sin frihet – nej det viktiga är att bevara det gamla! Det gamla har ett egenvärde och individen är blott ett medel för att bevara det gamla!
Detta i kontrast till det Humanistiska synsättet där individen gör före alla ”högre” strukturer. Individen är inte en obetydlig del av en större samhällskropp, utan samhället finns till för individen. Det är individen som kan bli glad, ledsen, olycklig, lycklig. Det är individen som blir offer i krig – inte nationen. Ur ett Humanistiskt perspektiv är det meningslöst att bevara gamla strukturer bara för att de är gamla eller ingår i kulturarvet. Istället bör varje individ ges maximal frihet att själv välja livsåskådning utan påtryckningar utifrån – var och en blir salig på sin tro.
Det är därför organisationer som Humanisterna kämpar för ett helt sekulärt samhälle. Man anser att det är oetiskt att samhället förespråkar en livsåskådning framför andra. Därför kommer vi garanterat se en fortsatt kamp från dessa håll för att öppna samhället ännu mer och göra det än mer möjligt för individen att göra sina egna upplysta val.
Varje gång detta sker kommer vi också att se kulturfacisterna krypa fram från sina stenar och blotta sina åsikter för ljuset. Vi kommer att få se krav på en återgång till medeltiden då kristendomen regerade. Vi kommer att se krav på att kristendomen ska särbehandlas i samhället. Vi kommer att se argumentet att detta är nödvändigt för att skydda oss från islam; och vi kommer att få höra att om inte alla blir kristna så går samhället mot sin upplösning.
Jag har ett alternativ till att använda kristendomen som en maginotlinje mot islam. Låt oss visa på sekularismen som ett alternativ till religiöst förtryck. Låt oss enas om Humanistiska värderingar, där sekularismen ingår som en viktig del. Lås oss visa islamisterna att vi menar allvar och står upp för våra värderingar genom att avskaffa de återstående resterna av statskyrkans privilegier. Låt oss även avskaffa de andra trossamfundens privilegier och låta alla livsåskådningar, religiösa som sekulära, kämpa om individens gunst på lika villkor. När flyktingar från muslimska länder kommer till ett sådant samhälle och ser hur människorna lever lyckliga i fred och frihet kommer de också att vilja ha sin frihet och de kommer också att kämpa mot religionernas förtryck. Det är enda sättet att bekämpa religiös fundamentalism. Att återinföra statskyrkan är att närma sig fundamentalismen.
Varje steg från ett sekulärt samhälle är ett steg mot fundamentalismen. Vill vi hålla islamistiska fundamentalister stången är ökad sekularisering rätt medicin! Islamister fruktar inte kristendomen – de fruktar det öppna demokratiska samhället.
Extremhögern får gärna arbeta för att bevara det svenska kulturarvet om de vill. Allt arbete för att bevara kultur som annars skulle försvinna är hedervärt! Men varför är mänskliga rättigheter och principen om likabehandling underordnad detta arbete? Klarar de inte av att bevara kulturarvet utan att förtrycka oss som inte delar deras religion?