Ateistbloggen

Kulturvetaren Bitte Assarmo går till angrepp mot religionskritiken i dagens SvD (2007-04-05). ”Kristna jagas i Sverige och utomlands”, skriver hon. Anledningen till denna slutsats tycks vara att kristen intolerans kritiseras i våra medier. Det är nästan så att man tycker synd om henne. Stackare, får du inte längre fritt hetsa mot bögar, kommunister, ateister och kvinnor? Blir du emotsagd och kritiserad för dina åsikter? Är tiden över då DU kunde diktera vad andra människor fick tycka och tro? Stackare!

Artikeln är spretigt luddig och det är inte helt lätt att se vad artikelförfattaren vill ha sagt. Över huvud taget är hennes exempel så patetiskt förvridet tolkade att man undrar om hon bara har läst om dem i någon amerikansk fundamentalistisk underground-tidning, eller om hon verkligen har upplevt detta på plats i Sverige, men låt mig försöka mig på en sammanfattning i några punkter.

• Svenska massmedia är kritiska mot kristendomen.
• Kritiken är orättvis för att den inte på samma sätt drabbar de andra världsreligionerna.
• Somliga kristna är beredda att omvärdera sina kristna värderingar och därför bör vi respektera dem.
• Våra politiker måste börja oroa sig för ”kristofobin”.
• Kristna förbjuds i diverse länder och detta förtigs i Sverige.

Den som har fått en annan bild av artikelns kärna får gärna skriva en kommentar till mig och förklara vad jag har missat eller missförstått.

Om kristendomen ifrågasätts i massmedia är det bara bra! Kristendomen måste tåla att ifrågasättas på precis samma sätt som sekulära ideologier. Assarmo är kritisk till att ”samhällsprogram… kräver kollektiva ursäkter av kristna för deras tros skull” (förmodligen en medveten feltolkning av en retorisk fråga i SVT:s Existens) men var var Assarmos röst när Lars Ohly ansattes för sin kommunism och avkrävdes en ursäkt för kommunismens brott? Vad är skillnaden? Varför skulle det vara värre att avkräva en kristen att be om ursäkt för kristendomens brott än att avkräva en kommunist ett be om ursäkt för kommunismens brott? Ändå tror jag aldrig att det skulle vara politiskt korrekt av en folkpartist att angripa sin egen partiledare på samma sätt som de angriper kommunister. Att ifrågasätta politik har alltid varit OK i Sverige men att angripa religiösa föreställningar har varit tabu. Om detta håller på att ändras är det bara positivt!

Däremot är det naturligtvis ett problem att våra politiker och journalister tycks tävla i att vara politiskt korrekta när det gäller kritik av andra religioner. Mer än en Humanist har berättat för mig att deras insändare har blivit refuserade när de skickat in dem till dagspressen, och deras konton avstängda i diverse diskussionsgrupper på internet när de kritiserat islam – kritik som skulle varit helt legitim om den framställts mot kristendomen. Det är naturligtivs ett problem. Man måste få kritisera islam utan att anklagas för islamofobi och man måste få kritisera judendomen utan att anklagas för antisemitism. Detta förutsätter naturligtvis att man kan kritisera kristendomen utan att bli beskylld för ”kristofobi”. Fram för mer religionskritik, både av kristendomen och andra religioner!

De kristna som är beredda att omvärdera sina värderingar åt mer Humanistisk riktning är naturligtvis värda all heder i världen, men inte för sin religions skull, utan för att de har förståndet att gå emot religionen! Religionen bör istället kritiseras för sin ålderdomliga syn på kvinnan, slaveriet, homosexualitet och i stort sett alla andra moralfrågor som existerar. Denna kritik bör gälla såväl kristna som andra religioner. Homofobin inom islam är varken bättre eller sämre än den inom kristendomen. All homofobi är lika illa oavsett religion! Men det absurda i hela sammanhanget är att sådana som Assarmo inte inser att religionen i det här fallet är roten till det onda. Om inte islam, judendomen och kristendomen vore homofoba så skulle vi knappast ha någon homofobi värd namnet kvar i Sverige. Förtrycket upprätthålls av religionerna och självklart ska religionerna kritiseras för detta. Det är inte bara vår rätt att göra det – det är en plikt mot alla våra homosexuella vänner som förtrycks i religionens namn!

Därför bör vi inte bara respektera de kristna som lämnar kristna värderingar på sophögen. Vi bör välkomna dem och uppmuntra dem att gå hela vägen och kasta hela den ideologiska barlasten överbord. Vi bör uppmuntra dem att bli ateister och tänka själva istället för att slå i gamla omoderna böcker!

Assarmo nämner några muslimska och buddistiska länder där kristna förföljs. Tror hon att kristna är de enda minoritetsgrupperna som förföljs i dessa länder? Hur tror hon att ateister har det i ett land som Indonesien eller Irak? Om det förtigs i svenska massmedia om kristna som förföljs i indien, vad ska vi då säga om de ateister som dömts till döden i Bangladesh och Pakistan för att de ifrågasatt profeten Muhammed? Har Assarmo någonsin läst om dessa fall eller är det bara vi som följer IHEU:s nyhetsflöden som känner till dem? Om massmedia förtiger att kastlösa i indien får ett människovärde genom att lämna hinduismen och bli kristna, vad ska vi då säga om de tempelprostituerade som räddas av Lavanam och hans Atheist Centre i Indien? När fick vi läsa om hur ateismen räddat dem senast?

När sådana som Assarmo försöker stigmatisera oss ateister här i Sverige gör hon sig skyldig till samma förtryck som ateister alltid har utsatts för. Det har varit legitimt att kritisera ateister (det görs på ett onyanserat sätt både i bibeln och koranen) men ateister får inte kritisera religionen. Det är dags att bryta det tabut och att som Assarmo yla ”kristofober” underlättar knappast den processen.

Inlägget postades lördag den 7 april 2007, kl 3:49 och är arkiverat under Samhälle, Sekularism. Du kan läsa svar på detta inlägg genom kommentar-feed RSS 2.0. Du kan skriva en kommentar här, eller trackbacka från din egen site.