Skolverket står upp för de mänskliga rättigheterna
En pojke sitter på en av kyrkans hårda bänkar och väntar på att skolavslutningen ska börja. Rektorn håller tal. Pojken tänker inte så mycket på vad rektorn säger. Han tittar på klockan som han har fått av morfar och längtar efter att sommarlovet ska börja. Dags för psalmsång. Hela församlingen reser sig upp men pojken blir sittande i en tyst protest. Fröken stirrar stint på honom. Han reser sig motvilligt upp och vägrar sjunga med i lovsången. Prästen håller tal, men pojkens tankar är på annat håll. Psalmsång igen. Den här gången vågar pojken inte sitta kvar. Han reser sig upp och sjunger med i psalmen, men när texten går till Gud och Himmelens härlighet sjunger han inte med. Istället vänder han orden till sin motsats i sitt lilla huvud – gud är ond och jorden naturlig.
Pojken känner att skolavslutningen är inte till för honom. Det är skolans och kyrkans avslutning. När eländet är över låser han upp cykeln utanför kyrkan och cyklar hem. Då han passerar en fotbollsplan sträcker han upp händerna i luften och jublar. Han känner vinddraget i sitt hår. Äntligen är han fri – äntligen har sommarlovet börjat!
Nästan 30 år senare ser jag på TV hur skolministern försvarar att skolan bryter mot såväl grundlag som läroplan – att skolan kränker elevers religionsfrihet och rätten att slippa markera var man står i förhållande till en religiös tro. Religiösa skolavslutningar kränker våra mänskliga rättigheter. Det är det sakfrågan handlar om, inte muslimerna och inte Sverigedemokraterna. Enligt en opinionsundersökning som jag har glömt källan till tycker de flesta muslimer att skolavslutningar i kyrkan är bra. Många tycker att det är bättre att vara i en kyrka än att inte vara i Abrahams guds hus över huvud taget. Det saken handlar om är alla barns rätt till en allsidig undervisning och rätten att inte mot sin vilja tvingas utöva religion eller delta i opinionsyttring.
Jag diskuterar på nätet med en man som har erfarenheter av att hjälpa barn och föräldrar att anmäla konfessionella inslag i skolavslutningarna till rektor och i sista hand Justitiekanslern. Jag önskar att jag visste 1982 vad jag vet nu.
Om konfessionella inslag förekommer i undervisningen – observera att obligatoriska skolavslutningar räknas dit – ska man i första hand skriva ett brev till rektorn. Man bör inte skicka ett mejl eftersom dessa inte alltid diarieförs som de ska. Om man vill vara riktigt säker kan man skicka ett rekommenderat brev så att man får kvitto på att brevet nått fram. Citera relevanta lagar och tala inte om vilken åskådning du har. Det har inte rektorn med att göra. Han/hon har ingen rätt att kräva att du ska uppge det. Be gärna rektorn att kontakta kommunjuristen och citera gärna regeringsformen 2:2:
”Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Han är därjämte gentemot det allmänna skyddad mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen.”
Om det inte hjälper att kontakta rektorn, skriv till Skolinspektionen och kopiera gärna JK. Ge en så utförlig beskrivning som möjligt. Om man inte har något emot att bli rikskändis kan man även kontakta lokala massmedia. Om inte ens skolverket reagerar kan man vända sig till Justitiekanslern, JK, vars uppgift är att se till att grundlagen efterlevs. Att polisanmäla har ingen verkan eftersom de inte utreder yttrandefrihetsbrott.
Observera även att arrangemang som låter dina barn slippa skolavslutningen av samvetsskäl inte är tillåtna enligt diskrimineringslagen. Det är olaga diskriminering, kort sagt. Det finns mer att skriva om detta, men det får bli i en post om den så kallade ”handskakningsdomen”.
april 7th, 2011 kl 17:40 |
Uhh vad jag känner igen mig.. 1-9 gick jag pÃ¥ fantastiska ”openmided” skolor som INTE hade kyrkliga skolavslutningar. PÃ¥ gymnasiet gick jag tyvärr en extremt traditionell skola och när jag ställde mig upp i klassen och sa att jag tänker dÃ¥ minsann inte delta i nÃ¥gon kyrkligtillställning började mina klass”kamrater” skrika pÃ¥ mig trots att ingen av dem är religösa?? Hjärntvättade hej?