Behöver vi regeringsformens skydd för religionsfriheten? Inför den pågående Grundlagsutredningen har frågan kommit upp till debatt.
Företrädare för förbundet Humanisterna har vid olika tillfällen hävdat att religionsfriheten inte längre behövs bland de grundläggande fri- och rättigheter som beskrivs i regeringsformen. Argumentet är bland annat att religiösa personer inte ska omfattas av speciella friheter, som andra inte omfattas av. Man menar att det vi traditionellt avser med begreppet religionsfrihet lika väl skulle kunna inrymmas inom regeringsformens övriga friheter.
Behöver vi religionsfrihet när vi har yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet och föreningsfrihet, dessa grundlagsfästa friheter som borde omfatta även religiösa människors behov? Likaså har vi rätt att utöva våra sedvänjor, oavsett om de är kulturella eller religiösa, så länge dessa inte strider mot övrig lagstiftning. Argumenten är onekligen bestickande, men med ett sådant resonemang väljer man att bortse från det faktum, att religionsfriheten även innebär frihet från religion.
Av den anledningen är det direkt olämpligt att ta bort begreppet religionsfrihet ur regeringsformen. Däremot behövs ett förtydligande i lagtexten – att religionsfrihet innebär både frihet från religion och frihet till religion. Grundlagsutredningen bör beakta denna dubbla innebörd.
Regeringsformens nuvarande skrivning om religionsfrihet formulerades vid en tidpunkt, då vi hade lämnat bakom oss en tusenårig epok av ofrihet. Det gällde inte bara valet av religion utan även tillhörigheten som sådan. Religionen hade varit ett tvingande obligatorium som vi inte kunde avsäga oss. Från och med 1952 kan staten inte längre bestämma över våra religiösa val.
Låt vara att vi idag har en ny situation, där religionsfriheten allt oftare används som ett argument, för att de religiösa fritt ska få utöva sina sedvänjor. Allt från halalslakt till omskärelse och hedersförtryck försvaras med hänvisning till religionsfriheten. Men detta ska hanteras för sig. Vad som är tillåtet vid utövandet av sedvänjor ska fortfarande regleras i övrig lagstiftning. Att hänvisa till kontroversiella sedvänjor som ett argument för att ta bort religionsfriheten, är att kasta ut barnet med badvattnet.
Om begreppet religionsfrihet tas bort ur regeringsformen innebär detta, att även den negativa religionsfriheten försvinner. Det vill säga friheten från religion. Detta är ett hån, inte minst mot alla dem som kommer till Sverige på grund av religiöst förtryck i till exempel muslimska länder. Man blundar för det verkligt stora problemet att många människor i Sverige idag lever under dödshot, just för att de har lämnat sin religion. Att lämna islam är förbjudet och Koranen föreskriver dödsstraff för detta.
Vi sviker alla dessa människor om vi, ur vårt eget begränsade perspektiv, argumenterar för att religionsfriheten ska tas bort. De övriga grundlagsfästa friheterna må räcka till för friheten att tillhöra och utöva en religion. Att dessa friheter är av föga värde för den som vill hävda sin frihet från religion eller ett religiöst förtryck, torde däremot vara uppenbart för de flesta.
Att ta bort religionsfriheten ur de grundläggande fri- och rättigheterna i regeringsformen skulle alltså ge en märklig signal och kunna tolkas som att vi går de religiösa förtryckarnas ärenden. Vi skulle missa ett utmärkt tillfälle att tydligt deklarera, att det i Sverige står var och en fritt att tillhöra eller avstå från en religion och att denna frihet skyddas i våra grundlagar. En tydlig skrivning av denna dubbla innebörd av begreppet religionsfrihet är därför en viktig markering för att visa att Sverige är en frizon och garant mot religiöst förtryck.
Inför ett scenario med en samhällsutveckling där religioner kan komma att spela en betydligt större roll än idag, är det farligt att försitta denna möjlighet att idag formulera en grundlagtext som tydligt manifesterar att religionsfrihet handlar lika mycket om frihet från, som frihet till religion. Grundlagsutredningens lagförslag ska kunna tolkas entydigt för lång tid framöver. Frihet från religion och frihet till religion. Detta är vad frågan om religionsfrihet handlar om.
Camilla Grepe och Göran Rydland
Debattartikeln publicerad på SvD Brännpunkt 11 maj 2008