Hög tid att sluta vara artig
När jag växte upp fick jag lära mig att man skulle vara finkänslig. Alltså låtsas man som ingenting med killen som glömt att stänga gylfen och svamlar något om ”egen personlig tro” till den som visar sig vara religiös. Idag säger jag pssst, till den som behöver fixa till klädseln, men vad säger jag till den andre?
Vi måste tillåta oss att kritisera och diskutera religionen just för att den inte längre är en privatsak. Jag respekterar folks tro så länge de håller den privat eller i kyrkan, men det är något i grunden fel när religiösa talar om omistliga kulturarv och traditioner och jag själv får ägna mig åt religiös avprogrammering när mina barn kommer hem från skolan och berättar att Gud skapade jorden. Vad ska jag säga då?
– ”Nej lille vän, engelska och matematik är sant, men Gud finns lika lite som tomtar och troll i din sagobok, du behöver inte tro på allt du hör i skolan!”
Det här låter som en liten skitbagatell men för mig ringer larmklockorna för fullt eftersom jag vet att flera av lärarna i mitt barns skola tillhör väckelserörelsen. Minsta lilla som skolan släpper efter på kravet på saklighet och icke-konfessionalism kommer man att hålla sig framme. Läs Lausannedeklarationen och se vad det är för folk vi har att göra med. Nu säger kanske någon att det är skillnad på Svenska kyrkans troende och Livets ords extremer, men är det verkligen det? En gradskillnad, ja, men idévärlden är exakt densamma. Nu predikar Ulf Ekman i Svenska kyrkan, vad betyder det? Grabbarna lirar på samma planhalva och den lutar betänkligt…
Intresset för naturvetenskaperna har länge varit alarmerande lågt. Samtidigt präglas vi av en tidsanda av Extreme Makeover och snabbköplösningar i livsstilsval. Det är i den tidsandan religiösa fenomen som Knutby vinner mark. Helge Fossmo har börjat tala i fängelset och berättar om församlingens liv i Knutby som ett enda stort rollspel.
Väckelserörelsen levererar alla svaren och lite till i bibeln. Mobilen som har ”allt” och den schweiziska armékniven står sig slätt i jämförelse, men de representerar samma väl kända mänskliga förtjusning för allt-i-ett-lösningar. Tänk då så bekvämt att ha ”allt” samlat i samma bok! Måste man ha suttit på universitetet, nedsjunken bakom drivor av tung kurslitteratur i ämnen där forskningsfronten i skrämmande takt accelererar bort från synfältet, för att förstå lockelsen i att få hela sin världsbild och alla förklaringar samlade på ett ställe?
Inom den religiösa väckelsen är de intellektuella trösklarna behagligt låga och det ställs aldrig krav på egna tankemödor. ”Gapa, svälj och rapa upp” ger MVG i bibelkunskap. Grupptryck och masspsykos är effektiva verktyg i församlingarnas arbete. Ger du dig hän i din tro kommer du att upptas i en allomfattande gemenskap där du på alla sätt blir bekräftad. Du behöver inte längre från åskådarplats och med växande mindervärdeskomplex se snillen spekulera. Du är mittpunkt i ditt eget religiösa universum och du pratar (sms:ar!) med gud.
Så vad säger jag då till den andre?
april 6th, 2007 kl 18:28 |
Du kan säga vad du tycker !
Tråkigt att du verkar så rädd för något du inte tror på.
Jag är själv en av de ”korkade” du beskriver, och är lika mÃ¥n som du att mina barn ska fÃ¥ en bra skolgÃ¥ng och ett bra liv. Självklart vill jag vara med och pÃ¥verka deras framtid, men förklarar för mina barn att vissa tror pÃ¥ Gud och vissa inte. SvÃ¥rare än sÃ¥ är det inte.
Angående min församlingstillhörighet så känner jag inte igen din beskrivning. Kanske har du inte så mycket vetskap om det du så detaljerat beskriver ?
Kristendom för mig är en relation med Kristus, och det går inte att begripa om man inte upplevt den. Anledningen att jag vill dela med mig av min tro är inte för att få den bekräftad utan av omsorg för mina medmänniskor.
Guds existens påverkas varken av min tro eller ditt förnekande.
Men en ödmjukare inställning till varandra mår nog alla bra av.
Mvh Magnus
april 8th, 2007 kl 9:50 |
Magnus, det är inte du som vill dela med dig av din tro, det är den församling du är medlem i som vill att du ska missionera. Det står i församlingens dokument om du tittar efter. Vakna upp och se att du är en bricka i ett spel och att det spelet börjar få in en fot i den svenska icke-konfessionella skolan. Ni har inte där att göra. Det skulle visa på ödmjukhet från er sida om ni lämnade era medmänniskor ifred för er religiösa vidskepelse.
Mvh
Camilla
april 12th, 2007 kl 19:44 |
…en kul grej för dig att tänka lite pÃ¥ – ”Att säga att Gud inte existerar är det enda absoluta du inte kan bekräfta.”
april 12th, 2007 kl 19:46 |
camilla… du känner aldrig att du ställer dig över andra människor när du skriver sÃ¥nt svar?
april 12th, 2007 kl 21:06 |
“Att säga att Gud inte existerar är det enda absoluta du inte kan bekräfta.â€
Vilken gud?
april 12th, 2007 kl 22:00 |
Clark, det är den som påstår något som har bevisbördan. Om jag påstår att det bor rosa elefanter i min trädgård, så skulle det vara intellektuellt ohederligt att begära av dig att du ska motbevisa mitt påstående.
april 13th, 2007 kl 0:10 |
fredrik: ska jag tolka det som dålig ironi eller att du precis fyllt 8 år?
camilla: men du pÃ¥stÃ¥r ju dig ha ”bevis” för att kristendom inte är rätta vägen eftersom du motverkar den? känns väl dessutom en aning pinsamt(?) att försöka jämföra kristendom – som trots allt är grund till västvärlden med allt den innefattar – med rosa elefanter i din trädgärd… eller?
april 13th, 2007 kl 0:15 |
Du ska tolka det som att jag inte vet vilken gud du menar. Hur ska jag kunna motbevisa att något finns om du inte definierar vad det är jag ska motbevisa? Vänligen låt bli personangrepp. Du gör bara dig själv löjlig.
maj 23rd, 2007 kl 20:45 |
Camilla, finns det egentligen nÃ¥gon bevisbörda enligt ditt synsätt? Av ditt resonemang att döma är du antingen solipsist eller – men detta vill jag inte tro – kunskapsteoretiskt oärlig. Om man vill fÃ¥ klarhet i huruvida du har den nämnda typen av elefanter i din trädgÃ¥rd tar man reda pÃ¥ sakförhÃ¥llandet om man tror att absolut kunskap finns eller förhÃ¥ller sig agnostisk (d.v.s. hävdar att kunskap om elefanternas varande i din trädgÃ¥rd är omöjlig). Är man intellektuellt hederlig lÃ¥ter man bli att spekulera om man inte undersökt saken närmare. I ditt och dina barns fall skulle detta innebära att ni satte er in i de Ã¥tminstone nÃ¥gra av de mest rudimentära texterna frÃ¥n de tvÃ¥ senaste millenia (vilket borde vara en fröjd för dig eftersom din syn pÃ¥ kunskap i övrigt verkar bejaka detta arv). Har du inte intresse av detta är det nog hederligast att förhÃ¥lla sig personligt agnostisk snarare än solipsisk och att ge dina barn en chans att bekanta sig med sÃ¥ mÃ¥nga livsÃ¥skÃ¥dningar som möjligt. Om du tror att du vet vilken livsÃ¥skÃ¥dning som är rätt för dina barn mÃ¥ste du lita pÃ¥ denna och lÃ¥ta barnen jämföra den med andra.
Pax tecum