Ateistbloggen

Jag läste om en kvinna i Angered som anmält McDonalds till Diskrimineringsombudsmannen (DO) för att de nekat henne anställning. Där måste man nämligen ha kortärmad skjorta så att man kan tvätta underarmarna en gång i timmen - ett hygieniskt krav. Kvinnan var muslim och enligt hennes tolkning av religionen måste två tredjedelar av armarna vara täckta.

Nu kunde iofs McDonalds ha löst en aktuella situationen genom att tillhandahålla engångsärmskydd av plast som kvinnan kunde bytt varje timme, men jag tycker ändå att det går för långt när man hittar “diskriminering” här och där. Diskriminering innebär att man behandlar människor olika. I det här fallet var alla, oavsett tro, tvugna att tvätta händerna. Om man skulle införa en regel att muslimer inte behöver göra det - då vore det diskriminering!

Om islam säger att kvinnor måste täcka 2/3 av sina armar är det islam som är diskriminerande, inte McDonalds! Om det är någon som ska anmälas till DO är det i så fall islam.

Vi måste vara aktsamma. Religiösa försöker skaffa sig fördelar i samhället genom att åberopa “religionsfrihet” eller “diskriminering”, men vad de i själva verket är ute efter är att förhindra andra människors frihet och att icke-troende ska diskrimineras, eftersom vi inte kan använda “religionsfriheten” som föresats att få göra sådant som andra inte får göra. Positiv särbehandling av religiösa är ju också en form av diskriminering!

“Min religion kräver att man ska knuffa ut sin dotter från balkongen om hon har haft sex före äktenskapet. Om inte jag får knuffa ut min dotter från balkongen är det diskriminering.” Om man drar det till sin extrem på det här sättet kanske det framgår varför religionsfriheten och påstådd diskriminering inte ska kunna användas för att få göra det som vi icke-troende inte får göra.

Om det här fortgår kan vi mycket väl få in sharia-lagar i Sverige bakvägen. Sharia-lagar bakvägen är för övrigt något som socialtjänsten i Hedemora arbetar hårt för att införa. Där kräver man att muslimska kvinnor ska uppvisa ett intyg från en imam för att godkänna deras skilsmässa - även om skilsmässan är godkänd enligt svensk lag.

Men i Sverige gäller svensk lag. Om en kvinnar är skild från sin man så gäller det. Det är knappast någon hemlighet att möjligheterna för en kvinna att få skilsmässa från sin man är mycket mindre enligt muslimsk rätt än enligt svensk lag. Socialtjänsten i Hedemora försvårar därmed för en muslimsk kvinna att kunna ta ut skilsmässa t.ex från en man som misshandlar henne.

Det här är ett solklart fall av diskriminering. Kvinnor och män, muslimer och dhimmis, ska vara lika inför lagen. Om muslimer avkrävs särskilda intyg, och om kvinnor inte har samma rätt till skilsmässa som män, eller om icke-troende inte ges samma fri- och rättigheter som troende - då är det i sanning diskriminering.

Det är väl ingen nyhet längre men pakistans oppositionsledare Benazir Bhutto mördades igår vid ett attentat som Al Quaida har tagit på sig skulden för.

Jag var faktiskt nära gråt när jag fick höra nyheten - inte för hennes barns, vänners och bekantas skull men för pakistans och resten av världens. Benazir Bhutto var anklagad för korruption. Enligt henne själv var det ett knep från hennes motståndare för att peta bort henne från makten, men enligt andra låg det något bakom anklagelserna. Det må vara hur det vill med det, men Benazir Bhutto ingav ändå hopp om ett demokratiskt och sekulärt Pakistan - ett Pakistan som hade kunnat resa sig ur fattigdom och bli en modern demokrati. Dessa förhoppningar blev nu grusade.

Vad jag hoppas och tror i detta läge går brett isär. Jag hoppas att mordet blir en väckarklocka för Pakistans folk. Man talar redan om att hon dött martyrdöden. Förhoppningsvis blir hon nu en ikon för demokrati och sekularism i Pakistan för lång tid framöver. Folket svetsas samman mot muslimsk fundamentalism och mot militärens makt. Kravallerna övergår i fredliga protester och oppositionen vinner en jordskredsseger.

Tyvärr vågar jag inte tro att mina förhoppningar besannas. Vis av liknande händelser tidigare tror jag att Butto snart blir bortglömd och att allt blir som förut. Musharraf behåller makten, oppositionen blir till spillror utan sin karismatiska ledare och fundamentalisterna växer sig allt starkare.

Varför tror jag det? Jo, minns mordet på Yitzhak Rabin 1995. Folket slöt upp. Hundratusentals människor samlades på gatorna och tände ljus. Det fanns hopp om folket skulle enas kring fred. Istället vann de mer hårdföra högerpolitikerna valet och oroligheterna mellan israeler och palestinier blossade återigen upp. Minns hur världen enades efter attentatet 9 september och vad som hände sedan.

Igår var en mörk dag, inte bara för Pakistan utan för hela världen. Butto var kanske inget helgon, men hon var ändå en ikon som ingav folket hopp om demokrati och modernisering. Må detta hopp leva kvar även efter hennes död!

I ett pressmeddelande som publicerades idag skriver Liberala Studenter att de stöder Humanisternas krav på att få stöd som trossamfund.

- Staten bör behandla alla organisationer lika, oavsett om de är religiösa eller ej. Det är en grundpremiss i den liberala och sekulära staten. Förbundet Humanisterna fyller idag samma funktion som de religiösa samfunden gör. De utgör ett alternativ för svenskar som inte tror på Gud och bör därför behandlas som alla andra livsåskådningsorganisationer, säger Peter Giesecke, ordförande för Liberala studenter.

- När regeringen avslår Humanisternas ansökan om statsbidrag så visar det på hur staten diskriminerar sekulära organisationer… Staten ska behandla alla individer lika, oavsett om de tror på Gud eller inte… Vi måste se till så att staten behandlar sina medborgare rättvist… Sedan svenska kyrkan skiljdes från staten finns det flera kvarlever som måste bekämpas… Detta är ett av dem och vi måste se till så att alla organisationer behandlas lika av staten, oavsett livsåskådning, avslutar han.

I en debattartikel i SvD skriver Pierre Schori att han försvarade Taslima Nasrin och Salman Rushdie när de hotades av militanta islamister, men underförstått gör han gällande att han inte försvarar Lars Vilks. Argumentet verkar i korthet bygga på följande premisser:

• Lars Vilks främjar inte åsiktsfriheten i muslimska länder, snarare tvärt om.
• Lars Vilks teckningar av Muhammed som Rondellhund drabbar polisen, skattebetalarna, svenska företag i utlandet och muslimer i Sverige.
• Provokationer riktade mot svensk lag och svensk konvenans är OK, men inte provokationer som går utanför landets gränser.
• Att förolämpa religiösa muslimska symboler försvårar kampen för mänskliga rättigheter i arabvärlden.

Om jag tolkar Schori rätt så menar han alltså att om konsekvenserna av en kulturell handling (dit jag räknar såväl konsten som litteraturen) är skadliga så bör man inte utföra denna handling, och han själv tar avstånd från den. Hur kunde han i så fall försvara Salman Rushdie? Rushdies bok Satansverserna:

• Främjade inte yttrandefriheten i muslimska länder.
• Drabbade den indiska polisen, skattebetalarna, företag och muslimer i Indien.
• Var en provokation som gick utanför såväl Indiens som Sveriges gränser.
• Var en djup förolämpning av muslimska symboler.

Att försvara Salman Rushdie utan att försvara Lars Vilks är dubbelmoral. Den enda skillnaden är att Rushdies verk var ett litterärt verk och Lars Vilks ett konstverk. Det konstnärliga värdet av Vilks teckningar kan diskuteras men konstens roll är inte bara att vara vacker utan också att provocera. Hur vackra var egentligen Pablo Picassos tavlor? För att demonstrera detta har Lars Vilks nu även gjort en kubistisk teckning av Muhammed som rondellhund. Man kan säkert lika gärna ifrågasätta det litterära värdet av Satansverserna. Jag har själv börjat läsa den men lade ifrån mig den för att jag tyckte den var tråkig. Smaken är som baken. Alla behöver inte gilla en bok eller en tavla för att den ska ha ett kulturellt värde.

För tydlighetens skull vill jag understryka att jag försvarar såväl Rushdie som Vilks. Även om Rushdies bok är tråkig och Vilks teckning ful så har de sin konstnärliga frihet. Om vi fråntar dem denna frihet så fråntar vi dem även rätten att tänka.

En annan sak som slår mig är att Schori ger Vilks skulden för intoleranta muslimers verk. Lars Vilks som har inte kostat polisen, skattebetalarna, svenska företag eller muslimer i Sverige någonting. Skulden ligger hos de fanatiska muslimerna och Vilks är ett av offren. Att anklaga Vilks för att ha orsakat eventuella skador av att ha blivit mordhotad är som att anklaga en våldtagen kvinna för att hon hade för kort kjol. Det är inte offret vi ska anklaga utan förövaren. Om Lars Vilks har gjort sig skyldig till något är det att kränka intoleranta muslimers känslor. Där slutar hans ansvar. Ansvaret för hoten ligger hos de som hotar.

Jag kommer osökt att tänka på en historia jag hörde om Picasso. När frankrike var ockuperat av nazityskland lär han ha delat ut kopior av sin tavla Guernica till nazistiska officierare. En nazist ska ha kommenterat tavlan med orden “har du gjort detta?” varpå Picasso svarade: “Nej det var ni som gjorde det!”

Muslimska organisationer i Sverige och Europa har tagit avstånd från mordhoten mot Lars Vilks. Det europeiska fatwarådet ska göra en fatwa som deklarerar att mordhoten mot Vilks är haram, alltså förbjudet enligt islam. Det är bra! Mindre bra är att muslimer i Sverige kräver inskränkningar i yttrandefriheten.

Pierre Schori bör ägna några tacksamhetens minuter till att tänka på sina partikamrater som satt fängslade för hädelse på den tiden Sverige hade en hädelseparagraf. Rätten att häda är en nödvändig del av ett demokratiskt samhälle. Man kan inte ha yttrandefrihet utan rätten att såra. Vi måste ta upp kampen mot de “moderata” muslimer som vill inskränka denna frihet. Annars står vi inte upp för kampen för demokrati.

Att försvara Rushdie samtidigt som man tar avstånd från Lars Vilks är dubbelmoral. Antingen försvarar vi konstens frihet eller också tar vi avstånd ifrån den. Man kan inte samtidigt äta kakan och ha den kvar.

Minns ni buddastatyerna som talibanerna förstörde? Den syriska filosofen Sadik al-Azm tar upp dem i samband med Lars Vilks-affären. Han kritiserar muslimska företrädare för att de reagerar på Lars Vilks rondellhundar när de inte reagerade på förstörelsen av buddastatyerna. Han menar att de använder en “dubbel- eller till och med trippelstandard”.

Talibanerna fick visserligen rådet från några ledande muftis att de inte borde förstöra statyerna. Men råden var av politisk eller pragmatisk art. “Det är inte rätt tid att förstöra statyerna” och så vidare. Det var ingen som sa att man borde låta bli på grund av statyernas historiska värde, på grund av deras estetiska värden, på grund deras symboliska betydelse för många buddhister… Det är hyckleri om man ena dagen är tyst när det handlar om kränkning av buddhister och nästa dag ställer sig längst fram och fördömer en satirisk bok eller teckning som kritiserar islam.

al-Azm nämner också den religiösa intoleransen i de länder som kritiserar publiceringen av Lars Vilks teckningar:

Det alarmerande är inte hur det svenska samhället hanterar sin muslimska minoritet, det är mer alarmerande hur de kristna kopterna har det i Egypten till exempel. I Irak bekämpar olika muslimska sekter varandra med vapen. I Teheran finns inte en enda sunnimoské eftersom det är shiastyrt. Inte en enda.

Den egyptiskfödde författaren Khaled El-Hawari, som mordhotades nyligen för att han inte tror på gud, var inne på samma spår när han i sin blog för en egyptisk tidning konstaterade att muslimer i Sverige åtnjuter större religionsfrihet än muslimer i den “muslimska världen”:

Sweden take care of the muslimen people: Only in sweden girls can go to school with hegab and sweden has the biggest moské in Europe. [T]he reality is that muslimen are more free in Sweden than muslimen in muslimen countries.

De muslimer som kritiserar publiceringen av Lars Vilks bild har alltså en dubbel standard. Varför ifrågasatte de inte de miljontals buddister som kränktes av att talibanerna förstörde buddastatyerna? Varför kritiserar de inte det våld som utförs i islams namn? Trots allt har muslimer i Sverige större religiös frihet än i länder som domineras av islam. Även för en muslim torde det därför vara viktigt att försvara yttrandefriheten. Trots allt har de flytt hit till Sverige för att undfly den form av religiöst förtryck som de nu ifrågasätter. Man kan inte båda ha kakan och äta upp den.

Mitt råd till den som föredrar förtryck framför yttrandefrihet blir därför: Flytta till Iran eller Saudiarabien. Där har ni den lagstiftning ni så hett eftertraktar. När man ställer frågan i en sådan dager inser ni nog själva att ni har det bättre här där man får tro, tycka och tänka vad man vill.

Här är en så bra artikel, med anledning av Lars Vilks Rondellhund, att jag inte tänker kommentera den, bara citera. Jag kan helt enkelt inte komma på något sätt att säga det bättre själv:

“Religiösa kan känna sig kränkta av att andra inte tar deras tabun på allvar, veganer kan känna sig kränkta av reklam för köttvaror, feminister kan känna sig kränkta av reklam för damunderkläder, kommunister kan känna sig kränkta av marknadssamhället i största allmänhet. Och en hel del människor kan känna sig kränkta av vad religiösa, veganer, feminister och kommunister säger och gör.”

“Yttrandefrihetens fiender vill göra sitt budskap mer lättsmält genom att presentera det som en vädjan om hänsyn. Genom att framställa sig själva som offer lyckas således islamister förvånansvärt ofta att få debatten att handla om hur kränkta de är och inte om deras egen intolerans.”

“Och de som nu protesterar i den islamiska upprördhetens namn bör vara medvetna om att de kan göra detta endast i skydd av samma sekulära yttrandefrihet som de vill begränsa. På den tiden när vårt land hade lagar mot hädelse av det slag som åtminstone vissa grupper av muslimer vill ha idag, så fanns heller inget utrymme för muslimska minoriteter att kräva en rätt till särskilda hänsyn.”

“Om fundamentalister känner sig marginaliserade, så är det helt i sin ordning. I ett fritt samhälle bör de vara marginaliserade.”

Den egyptiskfödde författaren Khaled El-Hawari som är bosatt i Sverige sedan 8 år tillbaka mordhotas efter att hans bok Tidelag har översatts till arabiska, rapporterar KatrineholmsKuriren. Boken utspelar sig i ett fängelse i Egypten där människor behandlas som djur, därav titeln. I boken skriver författaren att han är ateist och att man kan vara god utan att tro på gud och för det har han alltså mordhotats. Här i Sverige har någon slängt in blod genom hans brevlåda och hans systerson i Egypten har misshandlats.

El-Hawari var verksam som frilandsjournalist i sitt hemland men efter att boken har utgetts bojkottas han av egyptiska tidningar.
Kristna i Sverige är ju väldigt ivriga i att beskriva hur kristna förföljs ute i världen. Vad de inte tycks inse är att dessa förföljelser inte bara drabbar kristna, utan allt som uppfattas som “oislamiskt”. Att ifrågasätta guds existens är straffbart i många muslimska länder. Det är inte bara kristna som drabbas av islamofascismen.

Att El-Hawari utsätts för trakasserier för att han är ateist är inte ett undantag, utan ännu ett exempel. Om det är till någon tröst kan han i alla fall glädja sig att han har gott sällskap i form av Taslima Nasrin och Salman Rushdie.

Nu hoppas jag att ledarna för de muslimska länder som protesterade mot Lars Vilks teckningar av Muhammed som rondellhund också protesterar mot att muslimer beter sig på detta intoleranta sätt, men det lär vi få skåda i stjärnorna för att se.

Dagens Existens handlade om kristen välgörenhet. Där det offentliga inte räcker till skapas en nisch för kristen missionsverksamhet som riktas mot de sjuka, svaga och utstötta i samhället.

Jag har några reflektioner. Först och främst all heder till de människor som ställer upp med egen fritid och pengar för att hjälpa andra. Problemet uppstår då välgörenheten blir en form av mission. Det ingår i den kristna missionsbefallningen att man ska hjälpa de svaga i samhället så ur det perspektivet är det helt OK med mission. Så länge man verkligen hjälper andra utan baktankar är allt gott och väl.

Om syftet däremot inte är att vara en god medmänniska utan att vinna själar till kristendomen är det problematiskt. Det är skamligt att samhället inte klarar av att hjälpa hemlösa, psykiskt sjuka och missbrukare. Att dessa utsatta människor tvingas in i kristendomen för att få hjälp är en del i ett större övergrepp från samhället. Ingen människa ska tvingas bli vare sig kristen, muslim eller kommunist för att få hjälp.

En annan aspekt, om än inte lika viktig, är att om man inte hjälper andra av omtanke utan för sin egen självgodhets skull och för att förhärliga gud är det ett dåligt motiv. Då hjälper man inte för att hjälpa utan av ren och skär egoism.

Jag efterfrågar fler sekulära alternativ för dessa människor att vända sig till. Härbärgen som inte har en baktanke att vinna själar för sin religion, utan där huvudsyftet är att komma tillrätta med ett samhällsproblem. Därför efterlyser jag initiativ från arbetarrörelsen, inklusive fackförbunden, och Humanisterna. När man i Lund ställde som krav för upphandlingen av ett härbärge att verksamheten skulle vara sekulär fick man inga intressenter eftersom det bara fanns religiösa organisationer som hade den här typen av verksamhet. Det är skamligt! I Helsingborg finns i alla fall Hemlösas hus som, såvitt jag vet, är helt och hållet sekulärt.

Men grundproblemet är att samhället inte räcker till. Det är ovärdigt ett välfärdsamhälle att det ska behöva finnas människor som inte har någonstans att bo. Rätten till en bostad är faktiskt inskriven i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter från 1948:

Artikel 25.

1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.

Idag hade statsminister Fredrik Reinfeldt ett slutet möte med ambassadörer från muslimska och arabiska länder. Enligt Reinfeldts uttalanden är syftet med mötet att visa att i Sverige lever kristna och muslimer sida vid sida. Frågan är varför Reinfeldt har utsett sig till ambassadör för sveriges kristna minoritet? Såvitt jag vet är han själv ateist. Vore det inte bättre om kristenhetens företrädare förde denna diskussion? Reinfeldt borde istället föra diskussioner om att Sveriges folk, oavsett tro eller icke-tro, lever sida vid sida med muslimer.

Reinfeldt säger även att Sverige är ett land som är tolerant mot muslimer. Det är inte korrekt. Våra grundlagar är djupt anti-muslimska. §4 i Successionsordningen (SFS 1810:0926) säger att vår statschef, Kungen, är tvingad att följa den Augsburgska trosbekännelsen:

“Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten.”

Den Augsburgska trosbekännelsen säger i sin tur att kungen skall fördöma muslimer. I portalparagrafen, I Om Gud, står nämligen att den som följer trosbekännelsen fördömer:

“…alla kätterier, som uppkommit i denna punkt, såsom manikéerna, vilka antogo två urprinciper i tillvaron, en god och en ond; likaså valentianerna, arianerna, eunomianerna, muhammedanerna och alla andra dylika.”

Att Sveriges grundlag föreskriver att kungen skall fördöma muslimer är djupt odemokratiskt. Våg grundlag är en betydligt större och allvarligare kränkning av muslimer än några undermåliga bilder av en provocerande “konstnär”. Det enda rätta är att upphäva denna paragraf i successionsordningen och införa religionsfrihet för statschefen. Reinfeldt borde be de muslimska ambassadörerna om ursäkt för att vår grundlag fördömer muslimer och lova att verka för att lagen skrivs om.

Av en slump såg jag att Existens har börjat med en ny omgång. Tyvärr verkar detta utmärkta samhällsprogram ha förpassats till SVT24. Jag hoppas att jag har fel eller att SVT tar sitt förnuft till fånga och visar Existens på SVT1 eller SVT2 också.

Första avsnittet för säsongen handlade om aborter. Jag kom in i slutet av programmet och hann inte se så mycket, men jag reagerade på två saker i en intervju med en medarbetare på DN. För det första påpekade hon att frågan inte handlar om aborter ska utföras eller inte. Dessa aborter kommer att utföras ändå. Frågan handlar om legala eller illegala aborter. Det är viktigt att ha i åtanke, både för motståndare och försvarare av aborträtten.

Det andra jag reagerade på var att det sades i intervjun att DN-medarbetaren var för aborter. Ingen kan väl vara för aborter? Att en kvinna tvingas utföra en abort är en tragedi som bör förebyggas. Det frågan handlar om är aborträtten. Att vara för rätten till abort är inte att vara för aborter. Man kan vara positiv till aborträtten utan att för den skull vara positiv till aborter som sådana.

Tyvärr har striden mest handlat om aborträtten, men jag tycker mig se fler och fler abortmotståndare som inte vill förbjuda aborter, utan istället förebygga dem och ge stöd till kvinnor som funderat på abort men väljer att behålla barnet. Det är bra! Det öppnar också dörren för att abortmotståndare och försvarare av aborträtten kan samarbeta för att förhindra aborter, vilket i slutändan gynnar kvinnorna. Ingen tjänar på att striden handlar om aborträtten när det finns viktigare saker att kämpa för, nämligen att ingen kvinna ska behöva genomgå en abort.