Ateistbloggen

Folkpartiet lämnar den sekulära linjen och pläderar för statlig utbildning av imamer. Tanken är god: Imamerna ska kvalitetssäkras och man vill väl förhindra uppkomsten av radikala islamist-imamer i Sverige. Så långt är allt gott och väl.

Men varför ska staten utbilda imamer? Är det inte moskéernas egen skyldighet? Tanken är väl att likställa islam med kristendomen - eftersom det finns statlig utbildning av präster så tänker man sig att i rättvisans namn bör det även finnas statlig utbildning av imamer. Men varför ska det stanna där? Varför inte utbildning av rabbiner, buddistmunkar, scientologipräster, mormoner, druider, häxor mm? Varför ska just kristendomen och islam särbehandlas? Varför finns det inga statliga utbildningar i den sekulära Humanismen? Två fel gör inte ett rätt. Istället för att införa en statlig imamutbildning bör den statliga prästutbildningen avskaffas. Skilj stat och religion åt!

Om man får tro argumenten för den statliga prästutbildningen borde det inte behövas någon särskild utbildning av imamer. Den nuvarande religionsvetenskapliga utbildningen räcker väl alldeles utmärkt i så fall? Enligt försvararna av nuvarande ordning är det nämligen så att de statligt utbildade kristna prästerna går en bred religionsvetenskaplig utbildning som mynnar ut i en kandidatexamen - en helt sekulär utbildning som vem som helst kan gå. Prästyrket utbildar man sig sedan till i Svenska kyrkans regi.

Om prästernas grundutbildning inte passar imamer är det något fel på den. Då är det inte den allsidiga utbildning den utger sig för att vara. Förslaget att införa en statlig imamutbildning blottar därmed bristerna i utbildningen i religionsvetenskap! Det är inte den neutrala, sekulära utbildning om religion som den utger sig för att vara - det är en utbildning i kristen lära och därför passar den inte imamer, eller?

Jag läste om en kvinna i Angered som anmält McDonalds till Diskrimineringsombudsmannen (DO) för att de nekat henne anställning. Där måste man nämligen ha kortärmad skjorta så att man kan tvätta underarmarna en gång i timmen - ett hygieniskt krav. Kvinnan var muslim och enligt hennes tolkning av religionen måste två tredjedelar av armarna vara täckta.

Nu kunde iofs McDonalds ha löst en aktuella situationen genom att tillhandahålla engångsärmskydd av plast som kvinnan kunde bytt varje timme, men jag tycker ändå att det går för långt när man hittar “diskriminering” här och där. Diskriminering innebär att man behandlar människor olika. I det här fallet var alla, oavsett tro, tvugna att tvätta händerna. Om man skulle införa en regel att muslimer inte behöver göra det - då vore det diskriminering!

Om islam säger att kvinnor måste täcka 2/3 av sina armar är det islam som är diskriminerande, inte McDonalds! Om det är någon som ska anmälas till DO är det i så fall islam.

Vi måste vara aktsamma. Religiösa försöker skaffa sig fördelar i samhället genom att åberopa “religionsfrihet” eller “diskriminering”, men vad de i själva verket är ute efter är att förhindra andra människors frihet och att icke-troende ska diskrimineras, eftersom vi inte kan använda “religionsfriheten” som föresats att få göra sådant som andra inte får göra. Positiv särbehandling av religiösa är ju också en form av diskriminering!

“Min religion kräver att man ska knuffa ut sin dotter från balkongen om hon har haft sex före äktenskapet. Om inte jag får knuffa ut min dotter från balkongen är det diskriminering.” Om man drar det till sin extrem på det här sättet kanske det framgår varför religionsfriheten och påstådd diskriminering inte ska kunna användas för att få göra det som vi icke-troende inte får göra.

Om det här fortgår kan vi mycket väl få in sharia-lagar i Sverige bakvägen. Sharia-lagar bakvägen är för övrigt något som socialtjänsten i Hedemora arbetar hårt för att införa. Där kräver man att muslimska kvinnor ska uppvisa ett intyg från en imam för att godkänna deras skilsmässa - även om skilsmässan är godkänd enligt svensk lag.

Men i Sverige gäller svensk lag. Om en kvinnar är skild från sin man så gäller det. Det är knappast någon hemlighet att möjligheterna för en kvinna att få skilsmässa från sin man är mycket mindre enligt muslimsk rätt än enligt svensk lag. Socialtjänsten i Hedemora försvårar därmed för en muslimsk kvinna att kunna ta ut skilsmässa t.ex från en man som misshandlar henne.

Det här är ett solklart fall av diskriminering. Kvinnor och män, muslimer och dhimmis, ska vara lika inför lagen. Om muslimer avkrävs särskilda intyg, och om kvinnor inte har samma rätt till skilsmässa som män, eller om icke-troende inte ges samma fri- och rättigheter som troende - då är det i sanning diskriminering.

En bekant inom Humanisterna inspirerade till rubriken. Lite ironiskt är det faktiskt. Humanisternas ordförande, Christer Sturmark är aktuell för att ett av hans riskkapitalbolag har gått i konkurs. Sturmark kommenterar konkursen på sin blog. Företaget Reality Club anlitade föreläsare med olika inriktning. En av föreläsarna är den rikskände imamen Abd Al Haqq Kielan som i sin presentation på Reality Club skriver:

Jag är inte involverad i det politiska islam, även om jag har att göra med det dagligen. Jag är mer intresserad av den religiösa delen, att föra in svensk islam. Jag försöker integrera islam i det svenska samhället, det är något jag jobbar mycket aktivt för… Jag själv har ju genom åren fått en ganska skräddarsydd utbildning för att fungera här i Sverige som församlingsledare, och jag siktar på att utnyttja det jag kan inom islam som svensk för att befrämja islams utveckling i Sverige.

Nu finns det två perspektiv på detta. Det ena perspektivet är att Christer Sturmark har ekonomiska intressen i Kielan. Hur kan han då på ett trovärdigt sätt kritisera islam?

Det andra perspektivet är att Humanisterna ibland anklagas för att vara intoleranta och vilja förbjuda religiösa människor att uttala sig i samhällsdebatten (vilket är en förvrängning av det faktiska argumentet). Att Sturkarks företag anlitar Kielan som föredragshållare är då ett starkt belägg för att anklagelserna är felaktiga.

Jag slår vad om att religiösa media kommer att hitta en vinkling som är kritisk mot Sturmark. Man kan så klart ifrågasätta det omdömesfulla i att hjälpa Kielan att sprida islam i det svenska samhället men man kan också berömma Sturmark för att han faktiskt hjälper sina meningsmotståndare att få ett forum i samhällsdebatten.

En inressant intervju med skaparen av sidan Exkristen.se, Markus Anhage, i SvD. Markus berättar om hur han upplevde det som en befrielse att lämna sin kristna tro. Till och med att gå blev lättare fysiskt och hans kristna fru upplevde att han blev en gladare människa.

Markus beskriver alla nyheter han har provat på i sitt nya liv. Som 28-åring har han för första gången dansat, druckit sprit och sett en skräckfilm. Lite generat erkänner han att han är som ett barn på många områden. Det är väl inte direkt förbjudet för en kristen att roa sig med sådant, men jag tror att i vissa mer extrema kretsar anses det som ogudaktigt och omoraliskt. Även om det inte är uttryckligen förbjudet så kan det vara tabu.

Markus beskriver också en annan sak som jag har hört från många exkristna, vilken lättnad det var när han äntligen släppte tanken på helvetet. Som kristen var han övertygad om att han skulle hamna i himlen men när tvivlen började komma var han rädd för helvetet. När så tron på gud försvann helt försvann också rädslan för helvetet.

Denna frihetskänsla är svår att begripa fullt ut för oss som aldrig haft någon starkare gudstro, men artikeln med Markus för tankarna till något som Robert Green Ingersoll skrev för över 100 år sedan:

“När jag blev övertygad om att universum är naturligt — att alla spöken och gudar är myter, uppstod i min hjärna, i min själ, i varje droppe av mitt blod, upplevelsen, känslan, glädjen av frihet. Mitt fängelses väggar rämnade, hålan översvämmades av ljus och alla reglar, och bommar och bojor blev till stoft. Jag var inte längre en tjänare, en träl eller en slav. Det fanns ingen herre i hela vida världen — inte ens i den oändliga rymden. Jag var fri — fri att tänka, att uttrycka mina åsikter — fri att leva enligt mina egna ideal — fri att leva för mig själv och dem jag älskade — fri att använda alla mina förmågor, alla mina sinnen — fri att sträcka ut fantasins vingar — fri att undersöka, att gissa och att drömma och hoppas — fri att bedöma och avgöra av egen kraft — fri att avvisa alla okunniga och grymma trosbekännelser, alla de “inspirerade” böcker som vildar har producerat, och alla det förgågnas barbariska legender — fri från påvar och präster — fri från alla de “kallade” och “åsidosatta” — fri från helgade misstag och heliga lögner — fri från rädslan för evigt lidande — fri från bevingade monster om natten — fri från djävlar, spöken och gudar. För första gången var jag fri. Det fanns inga förbjudna platser i hela tankevärlden — ingen luft, ingen rymd, där mina föreställningar inte kunde sprida sina frityglade vingar — inga kedjor om mina lemmar — inga piskor om min rygg — ingen eld om mitt kött — ingen herres förgrymman eller hot — inget följande i andras fotspår — ingen anledning att buga, eller krypa ihop eller kräla, eller yttra förljugna ord. Jag var fri. Jag stod rakryggad och utan fruktan, med glädje, mötte jag alla världar.”

Jag såg ett intressant ord när jag sökte efter information om Timur Lenk (”Timur the Lame”). När jag slog upp Mongoler i mitt lexikon föll ögonen på ordet “Monolatri”. Monolatri är dyrkan av en gud samtidigt som man inte förnekar att det finns andra gudar. En vanlig tolkning av Moseböckerna är att den äldsta judendomen var monolatrisk. Denna uppfattning stöds även av arkeologiska utgrävningar som tycks visa att judendomen existerade sida vid sida med andra religioner, ofta i samma stad.

Jag vill väl inte säga så mycket med det. Tyckte bara att ordet var intressant.

På The National Secular Societys websida kan man “avdöpa” sig genom att ladda hem ett certifikat och skriva ut samt skriva på.

En rolig grej kanske du tänker, men enligt uppgift går det inte att avregistrera sig från Svenska kyrkans dopregister. En gång döpt alltid döpt, även om man inte tror på budskapet. I Uppsala finns en man som propagerar för att man ska skriva till Svenska kyrkan och begära att strykas från dopregistret. Han kallar sig för Biskop Danell. En riktig kuf kan man tycka men samtidigt har han ett budskap som försvinner bland stolligheterna - nämligen att värna om den personliga integriteten.

Avdop är även något som erbjuds av det finska Prometheus-samfundet. Deras ceremoni går ut på att “tvätta bort” dopet. En ceremoni som är väldigt lik det kristna vuxendopet föreställer jag mig. Det kan man också tycka att det är en kuriositet men det finska avdopet har faktiskt gamla anor.

När svenska korsfarare härjade i Finland tvångsdöpte man befolkningen. När korstågen fortsatte mot inlandet vandrade de tvångsdöpta till diverse vattendrag för att avdöpa sig. I närheten av Tavastehus finns det en sjö som heter Katumajärvi eller “ångersjön”. Enligt ryktet kallas den så för att man avdöpte sig där. På 1970-talet började finska fritänkare samlas vid sjön till midsommar för att avdöpa sig.

Avdopet är alltså en tradition med minst 800 år på nacken.

Nu har även konstnären Stig Ramsing gett sig in i debatten om Lars Vilks rondellhundar genom en egen kreation, “Jesus, den kåta rondellhunden“. Ramsings rondellhund är vit, gjord av trä och har en stor svart penis. Syftet med hunden är att bredda debatten från att handla om islam i synnerhet till att handla om religionskritik i allmänhet.

Ingen kristen kyrka har hittills utfäst någon belöning på Ramsings huvud, men enligt Metro tog Ramsing några tjuvar på bar gärning när de försökte stjäla hunden och en av gärningsmännen var väldigt lik den lokala pastorn. Hunden finns numera hemma hos Ramsing för att inte andra konstintresserade kristna ska kunna stjäla den.

När Metro ringde upp Ramsing och frågade om inte hans staty var kränkande mot religiösa svarade han att det skiter han i - religionen har kränkt honom i 60 år.

I en debattartikel i SvD skriver Pierre Schori att han försvarade Taslima Nasrin och Salman Rushdie när de hotades av militanta islamister, men underförstått gör han gällande att han inte försvarar Lars Vilks. Argumentet verkar i korthet bygga på följande premisser:

• Lars Vilks främjar inte åsiktsfriheten i muslimska länder, snarare tvärt om.
• Lars Vilks teckningar av Muhammed som Rondellhund drabbar polisen, skattebetalarna, svenska företag i utlandet och muslimer i Sverige.
• Provokationer riktade mot svensk lag och svensk konvenans är OK, men inte provokationer som går utanför landets gränser.
• Att förolämpa religiösa muslimska symboler försvårar kampen för mänskliga rättigheter i arabvärlden.

Om jag tolkar Schori rätt så menar han alltså att om konsekvenserna av en kulturell handling (dit jag räknar såväl konsten som litteraturen) är skadliga så bör man inte utföra denna handling, och han själv tar avstånd från den. Hur kunde han i så fall försvara Salman Rushdie? Rushdies bok Satansverserna:

• Främjade inte yttrandefriheten i muslimska länder.
• Drabbade den indiska polisen, skattebetalarna, företag och muslimer i Indien.
• Var en provokation som gick utanför såväl Indiens som Sveriges gränser.
• Var en djup förolämpning av muslimska symboler.

Att försvara Salman Rushdie utan att försvara Lars Vilks är dubbelmoral. Den enda skillnaden är att Rushdies verk var ett litterärt verk och Lars Vilks ett konstverk. Det konstnärliga värdet av Vilks teckningar kan diskuteras men konstens roll är inte bara att vara vacker utan också att provocera. Hur vackra var egentligen Pablo Picassos tavlor? För att demonstrera detta har Lars Vilks nu även gjort en kubistisk teckning av Muhammed som rondellhund. Man kan säkert lika gärna ifrågasätta det litterära värdet av Satansverserna. Jag har själv börjat läsa den men lade ifrån mig den för att jag tyckte den var tråkig. Smaken är som baken. Alla behöver inte gilla en bok eller en tavla för att den ska ha ett kulturellt värde.

För tydlighetens skull vill jag understryka att jag försvarar såväl Rushdie som Vilks. Även om Rushdies bok är tråkig och Vilks teckning ful så har de sin konstnärliga frihet. Om vi fråntar dem denna frihet så fråntar vi dem även rätten att tänka.

En annan sak som slår mig är att Schori ger Vilks skulden för intoleranta muslimers verk. Lars Vilks som har inte kostat polisen, skattebetalarna, svenska företag eller muslimer i Sverige någonting. Skulden ligger hos de fanatiska muslimerna och Vilks är ett av offren. Att anklaga Vilks för att ha orsakat eventuella skador av att ha blivit mordhotad är som att anklaga en våldtagen kvinna för att hon hade för kort kjol. Det är inte offret vi ska anklaga utan förövaren. Om Lars Vilks har gjort sig skyldig till något är det att kränka intoleranta muslimers känslor. Där slutar hans ansvar. Ansvaret för hoten ligger hos de som hotar.

Jag kommer osökt att tänka på en historia jag hörde om Picasso. När frankrike var ockuperat av nazityskland lär han ha delat ut kopior av sin tavla Guernica till nazistiska officierare. En nazist ska ha kommenterat tavlan med orden “har du gjort detta?” varpå Picasso svarade: “Nej det var ni som gjorde det!”

Muslimska organisationer i Sverige och Europa har tagit avstånd från mordhoten mot Lars Vilks. Det europeiska fatwarådet ska göra en fatwa som deklarerar att mordhoten mot Vilks är haram, alltså förbjudet enligt islam. Det är bra! Mindre bra är att muslimer i Sverige kräver inskränkningar i yttrandefriheten.

Pierre Schori bör ägna några tacksamhetens minuter till att tänka på sina partikamrater som satt fängslade för hädelse på den tiden Sverige hade en hädelseparagraf. Rätten att häda är en nödvändig del av ett demokratiskt samhälle. Man kan inte ha yttrandefrihet utan rätten att såra. Vi måste ta upp kampen mot de “moderata” muslimer som vill inskränka denna frihet. Annars står vi inte upp för kampen för demokrati.

Att försvara Rushdie samtidigt som man tar avstånd från Lars Vilks är dubbelmoral. Antingen försvarar vi konstens frihet eller också tar vi avstånd ifrån den. Man kan inte samtidigt äta kakan och ha den kvar.

Den danska tidningen Extrabladet rapporterar att skådespelaren Ian McKellen, mest känd som Gandalf i Sagan om Ringen, river ut homofoba sidor ur bibeln när han övernattar på hotell. Tidningen kommenterar saken med att det är McKellens sätt att rensa kristendomen på homofobi.
McKellan har arbetat för homosexuellas rättigheter sedan 1988 då han “klev ut” som gay.
Det aktuella stycket som McKellan river ut är 3 Mos 20:13 som säger:

“Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.”

Idag hade statsminister Fredrik Reinfeldt ett slutet möte med ambassadörer från muslimska och arabiska länder. Enligt Reinfeldts uttalanden är syftet med mötet att visa att i Sverige lever kristna och muslimer sida vid sida. Frågan är varför Reinfeldt har utsett sig till ambassadör för sveriges kristna minoritet? Såvitt jag vet är han själv ateist. Vore det inte bättre om kristenhetens företrädare förde denna diskussion? Reinfeldt borde istället föra diskussioner om att Sveriges folk, oavsett tro eller icke-tro, lever sida vid sida med muslimer.

Reinfeldt säger även att Sverige är ett land som är tolerant mot muslimer. Det är inte korrekt. Våra grundlagar är djupt anti-muslimska. §4 i Successionsordningen (SFS 1810:0926) säger att vår statschef, Kungen, är tvingad att följa den Augsburgska trosbekännelsen:

“Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten.”

Den Augsburgska trosbekännelsen säger i sin tur att kungen skall fördöma muslimer. I portalparagrafen, I Om Gud, står nämligen att den som följer trosbekännelsen fördömer:

“…alla kätterier, som uppkommit i denna punkt, såsom manikéerna, vilka antogo två urprinciper i tillvaron, en god och en ond; likaså valentianerna, arianerna, eunomianerna, muhammedanerna och alla andra dylika.”

Att Sveriges grundlag föreskriver att kungen skall fördöma muslimer är djupt odemokratiskt. Våg grundlag är en betydligt större och allvarligare kränkning av muslimer än några undermåliga bilder av en provocerande “konstnär”. Det enda rätta är att upphäva denna paragraf i successionsordningen och införa religionsfrihet för statschefen. Reinfeldt borde be de muslimska ambassadörerna om ursäkt för att vår grundlag fördömer muslimer och lova att verka för att lagen skrivs om.