Ateistbloggen

Jag har legat nere i bloggandet senaste tiden pga bristande ork. Det tar mycket energi att behöva kommentera allt som sker, men jag ska försöka offra mig lite för den goda saken. Tanken med bloggen var från början att fler än jag skulle skriva och jag hade Camilla som var en trogen gästbloggare tills hon startade sin egen blogg.

Nu har jag även konkurrens från Humanistbloggen. startad av Hans Iwan Bratt i Humanisterna, samt tankesmedjan Fritänkarna. Jag tackar så klart för sällskapet som gör att jag själv slipper skriva lika mycket.

Den norska kristna tidningen Magazinet har en intressant artikel om “ateismens frammarsch”. Med hänvisning till religionssociologen vid Köpenhamns universitet, Peter Lüchaus, kommande bok Gudløs menar man att det främst är ateisternas profil som gett dem genomslag i debatten. Statistiken visar också att ateister är mer välutbildade och politiskt engagerade än genomsnittet.

Religionssociologen Morten Warmid, också vid Köpenhamns universitet, påpekar att när något omtalas mer så följer också ett stigande intresse. Eftersom religionen fyller en allt större del av debatten så framträder som en naturlig följd fler ateister vilket leder till ett ökat intresse för ateismen. Warmid menar också att debatten blivit mer polariserad de senaste åren.

En bekant inom Humanisterna inspirerade till rubriken. Lite ironiskt är det faktiskt. Humanisternas ordförande, Christer Sturmark är aktuell för att ett av hans riskkapitalbolag har gått i konkurs. Sturmark kommenterar konkursen på sin blog. Företaget Reality Club anlitade föreläsare med olika inriktning. En av föreläsarna är den rikskände imamen Abd Al Haqq Kielan som i sin presentation på Reality Club skriver:

Jag är inte involverad i det politiska islam, även om jag har att göra med det dagligen. Jag är mer intresserad av den religiösa delen, att föra in svensk islam. Jag försöker integrera islam i det svenska samhället, det är något jag jobbar mycket aktivt för… Jag själv har ju genom åren fått en ganska skräddarsydd utbildning för att fungera här i Sverige som församlingsledare, och jag siktar på att utnyttja det jag kan inom islam som svensk för att befrämja islams utveckling i Sverige.

Nu finns det två perspektiv på detta. Det ena perspektivet är att Christer Sturmark har ekonomiska intressen i Kielan. Hur kan han då på ett trovärdigt sätt kritisera islam?

Det andra perspektivet är att Humanisterna ibland anklagas för att vara intoleranta och vilja förbjuda religiösa människor att uttala sig i samhällsdebatten (vilket är en förvrängning av det faktiska argumentet). Att Sturkarks företag anlitar Kielan som föredragshållare är då ett starkt belägg för att anklagelserna är felaktiga.

Jag slår vad om att religiösa media kommer att hitta en vinkling som är kritisk mot Sturmark. Man kan så klart ifrågasätta det omdömesfulla i att hjälpa Kielan att sprida islam i det svenska samhället men man kan också berömma Sturmark för att han faktiskt hjälper sina meningsmotståndare att få ett forum i samhällsdebatten.

Borås Tidning har en intressant artikelserie om ateismen. Det finns inte så mycket att säga om den första artikeln. Den verkar välvilligt inställd till ateismen. Det ska bli intressant att se vad som kommer ur fortsättningen.

En inressant intervju med skaparen av sidan Exkristen.se, Markus Anhage, i SvD. Markus berättar om hur han upplevde det som en befrielse att lämna sin kristna tro. Till och med att gå blev lättare fysiskt och hans kristna fru upplevde att han blev en gladare människa.

Markus beskriver alla nyheter han har provat på i sitt nya liv. Som 28-åring har han för första gången dansat, druckit sprit och sett en skräckfilm. Lite generat erkänner han att han är som ett barn på många områden. Det är väl inte direkt förbjudet för en kristen att roa sig med sådant, men jag tror att i vissa mer extrema kretsar anses det som ogudaktigt och omoraliskt. Även om det inte är uttryckligen förbjudet så kan det vara tabu.

Markus beskriver också en annan sak som jag har hört från många exkristna, vilken lättnad det var när han äntligen släppte tanken på helvetet. Som kristen var han övertygad om att han skulle hamna i himlen men när tvivlen började komma var han rädd för helvetet. När så tron på gud försvann helt försvann också rädslan för helvetet.

Denna frihetskänsla är svår att begripa fullt ut för oss som aldrig haft någon starkare gudstro, men artikeln med Markus för tankarna till något som Robert Green Ingersoll skrev för över 100 år sedan:

“När jag blev övertygad om att universum är naturligt — att alla spöken och gudar är myter, uppstod i min hjärna, i min själ, i varje droppe av mitt blod, upplevelsen, känslan, glädjen av frihet. Mitt fängelses väggar rämnade, hålan översvämmades av ljus och alla reglar, och bommar och bojor blev till stoft. Jag var inte längre en tjänare, en träl eller en slav. Det fanns ingen herre i hela vida världen — inte ens i den oändliga rymden. Jag var fri — fri att tänka, att uttrycka mina åsikter — fri att leva enligt mina egna ideal — fri att leva för mig själv och dem jag älskade — fri att använda alla mina förmågor, alla mina sinnen — fri att sträcka ut fantasins vingar — fri att undersöka, att gissa och att drömma och hoppas — fri att bedöma och avgöra av egen kraft — fri att avvisa alla okunniga och grymma trosbekännelser, alla de “inspirerade” böcker som vildar har producerat, och alla det förgågnas barbariska legender — fri från påvar och präster — fri från alla de “kallade” och “åsidosatta” — fri från helgade misstag och heliga lögner — fri från rädslan för evigt lidande — fri från bevingade monster om natten — fri från djävlar, spöken och gudar. För första gången var jag fri. Det fanns inga förbjudna platser i hela tankevärlden — ingen luft, ingen rymd, där mina föreställningar inte kunde sprida sina frityglade vingar — inga kedjor om mina lemmar — inga piskor om min rygg — ingen eld om mitt kött — ingen herres förgrymman eller hot — inget följande i andras fotspår — ingen anledning att buga, eller krypa ihop eller kräla, eller yttra förljugna ord. Jag var fri. Jag stod rakryggad och utan fruktan, med glädje, mötte jag alla världar.”

Mitt mål är att skriva i ateistbloggen varje dag men på senare tiden har jag haft svårt att motivera mig. Det tar en del energi att försöka tänka ut något vettigt att skriva dagligen. Speciellt med tanke på att Ateistbloggen inte verkar nå ut till så många läsare. Jag ska försöka bättra mig i fortsättningen.

Jag såg ett intressant föredrag av Daniel Dennet, årets mottagare av The Richard Dawkins Award. Föredraget handlar om “Varför det är bra att tro på gud”. Dennett menar att det inte finns några förnuftiga skäl att tro på gud. Till och med teisterna själva håller med om det. Däremot menar de att det finns förnuftiga skäl att tro på att tro på gud. “They don’t believe in God. They believe in believing in God.”

Jag har själv stött på många som inte själva tror på gudar men som menar att det är bra. Föreställningarna är många: Troende är lyckligare och mer moraliska än icke-troende. Om det inte finns någon gud förlorar man intenting på att tro men om det inte finns någon gud och man inte tror så förlorar man på det (Pascals trossats). Religionen är nödvändig för ett fungerande samhälle, osv. Allt detta är såklart missförstånd. Jag skulle snarare vilja hävda att ett Humanistiskt samhälle är bättre än ett samhälle som styrs av någon av de religioner som finns idag.

När man ser på den del av samhällsdebatten som Humanisterna för tycks det mig vara tydligt att skiljelinjen ligger inte mellan dem som tror på gud och dem som inte gör det. Snarare går den mellan de som tror på att tro på gud och de som inte gör det. Humanisterna får sin främsta kritik på grund av att de ifrågasätter gudstron, inte för att de ifrågasätter gudarnas existens.

En fundering också om skillnaden mellan agnostiker och ateister. Jag tror att de icke-troende som kallar sig agnostiker i regel inte ifrågasätter att tro på gudar, medan de icke-troende som kallar sig ateister i regel gör det. Skillnaden här ligger alltså inte så mycket i förhållningssättet till premissen “Det finns gudar” utan snarare till “Det är bra att tro på gudar”.

P3 Tro imorgon kommer att handla om ateismen. I tablån står det att man pratar med religiösa ateister. Eftersom jag misstänker att den religiösa ateisten man syftar på är jag tänkte jag komma med ett förtydligande med vad jag menar, då det bara var en mening eller två som jag slängde ur mig under intervjun.

Jag menar inte att ateism är en religion, något jag även påpekade under intervjun men som mycket väl kan vara bortklippt. Jag menar inte heller att ateismen är som en religion för mig eller att jag tror på något övernaturligt. Så vad menar jag då när jag säger att jag är en religiös ateist?

Religion handlar för mig inte om gudstro. Annars skulle inte t.ex buddismen vara en religion. Den religion jag “tror” på är en utvecklad religion utan uppenbarelse och utan trossatser. Det vetenskapen håller för sant är en temporär sanning för den utvecklade religionen. Religiösa upplevelser finns bevisligen men dessa upplevelser är inte skapta av gudar. Tvärt om har människan skapat gudarna till sina avbilder för att förklara dessa upplevelser.

En religiös upplevelse för mig är ett spädbarns jollrande. En religiös upplevelse för mig är den känsla av litenhet som kommer sig av att stirra ut mot en stjärnklar rymd. En religiös upplevelse för mig är att befinna mig i fjällvärden där människor sällan sätter sin fot och där man är ensam med naturen. Att se vilda djur i sin egen miljö när kalldimman smyger sig över en spegelblank tjärn - det är en i sanning religiös upplevelse.

Denna upplevelse förutsätter ingen övernaturlig värld, inga trossatser, inga dogmer, inga präster och ingen gud. Det enda den förutsätter är en mänsklig förmåga att uppleva att man är en liten bit i ett större pussel. Denna känsla av “förståelse”, sammanhang och mening är enorm. Låt inte de gudstroende monopolisera den!

Somliga har svårt att förstå skillnaden mellan stark och svag ateism. Därför kan det vara värt att förtydliga.

Stark ateism brukar definieras som tron att det inte finns gudar medan svag ateism är avsaknad av tro på gudar. Stark ateism är alltså en tro, medan svag ateism är en icke-tro. Detta är något som många har svårt att greppa. Jag skulle därför vilja komma med följande förtydligande som kanske är lättare att hänga med i:

En stark ateist har argument för att det inte finns några gudar. Han är övertygad om att de inte finns och han argumenterar för den ståndpunkten. En svag ateist, däremot, har inte sådana argument. Han är istället ateist för att han inte kan hitta några goda skäl att tro att teismen är sann, dvs han har inga argument för att det finns gudar.

Stark ateism är alltså en följd av att man har argument för en position, medan svag ateism är följden av att man inte har argument för en position. Denna distinktion är viktig att ha i åtanke. De flesta ateister genom historien har inte, som man kanske kan tro, argumenterat för att gudstron är falsk. Snarare argumenterar de för att det inte finns några förnuftiga skäl att tro att det finns gudar. Därför är det bättre att definiera ateism som den svaga varianten än den starka, då det är mer i överensstämmelse med hur ateister faktiskt argumenterar.

En annan anledning till att det är en bättre definition är att man då inte definierar bort någon ateist. En stark ateist saknar lika mycket som en svag ateist argument för att gudstron är sann. I den betydelsen är det ingen skillnad mellan den svaga och den starka ateisten.

Ateism.se är en sida som handlar om ateismen, inte antingen svag ateism eller stark ateism, utan både svag och stark ateism. Därför har vi valt att definiera ateism på ett sätt som inkluderar alla ateister.

Några av er som har hittat hit, till Ateistbloggen, kanske inte känner till att bloggen bara är en del i ett större sammanhang. På ateism.se finns bland annat en websida om ateismen och ett diskussionsforum som det är fritt att registrera sig i. Man behöver alltså inte vara ateist för att deltaga i diskussionerna. Det finns även en mailinglista men det är än så länge bara administratören som är medlem. Vi har inte annonserat om mailinglistan på ateism.se för att undvika spam.

De olika delarna av ateism.se fyller olika syften. Ateistiskt Forum finns till för att ateister och andra ska ha ett forum att diskutera ateism, religion, tro och vetande. Ateistbloggen är ett forum för åsikter medan websidan ska vara så objektiv som det är möjligt.

Angående Lars Vilks rondellhund föreställande Muhammed så läser jag i denna artikel från SvD inte mindre än tre gånger att Sverige är ett land där kristna och muslimer lever sida vid sida. “Sverige är att land med en lång tradition av att kristna och muslimer lever sida vid sida i ömsesidig respekt. Vi är måna om detta öppna samhälle. Det är någonting som jag är övertygad om att både kristna och muslimer uppskattar och är beredda att stå upp för.” Så säger Fredrik Reinfeldt.

Det var ju trevligt att minoriteterna kristna och muslimer lever sida vid sida i Sverige, men den icke-troende majoriteten, räknas inte vi? Spelar det någon roll om sveriges 10% kristna och 1% muslimer kommer överens om inte återstående 89% gör det?

Dessutom undrar jag hur statsminister Reinfeldts uttalande verkligen stämmer överens med verkligheten. I koncessionsordningen står att Sveriges konung måste följa den Augsburska trosbekännelsen, i vilken det står att man ska bekämpa muslimer. Är det verkligen något som tyder på en lång tradition av ömsesidig respekt mellan muslimer och kristna?

Inför religionsfrihet för kungen, det är det enda rimliga! Och statsministern borde även berätta för de obildade muslimerna i Mellanöstern att även vi ateister lever i ömsesidig respekt med muslimer.

Men muslimer som Ghassan El Daoi från Libanesiska kulturcentrumet i Örebro som intervjuas i artikeln kan jag inte ha någon respekt för. Han kräver att yttrandefriheten ska inskränkas så att det blir förbjudet att kränka de religiösas känslor. Till Ghassan säger jag bara: Om det ska vara förbjudet att kränka religiösas känslor så ska det banne mig vara förbjudet att kränka icke-religiösas känslor också. Då kommer koranen att bli totalförbjuden med tanke på alla kränkande uttalanden om oss icke-troende som finns där. Lycka till med ditt införande av islamofascism i Sverige men tro inte att jag kommer att respektera dig mer än andra fascister, dvs inte alls.