Ateistbloggen

Jag har legat nere i bloggandet senaste tiden pga bristande ork. Det tar mycket energi att behöva kommentera allt som sker, men jag ska försöka offra mig lite för den goda saken. Tanken med bloggen var från början att fler än jag skulle skriva och jag hade Camilla som var en trogen gästbloggare tills hon startade sin egen blogg.

Nu har jag även konkurrens från Humanistbloggen. startad av Hans Iwan Bratt i Humanisterna, samt tankesmedjan Fritänkarna. Jag tackar så klart för sällskapet som gör att jag själv slipper skriva lika mycket.

Den norska kristna tidningen Magazinet har en intressant artikel om “ateismens frammarsch”. Med hänvisning till religionssociologen vid Köpenhamns universitet, Peter Lüchaus, kommande bok Gudløs menar man att det främst är ateisternas profil som gett dem genomslag i debatten. Statistiken visar också att ateister är mer välutbildade och politiskt engagerade än genomsnittet.

Religionssociologen Morten Warmid, också vid Köpenhamns universitet, påpekar att när något omtalas mer så följer också ett stigande intresse. Eftersom religionen fyller en allt större del av debatten så framträder som en naturlig följd fler ateister vilket leder till ett ökat intresse för ateismen. Warmid menar också att debatten blivit mer polariserad de senaste åren.

En bekant inom Humanisterna inspirerade till rubriken. Lite ironiskt är det faktiskt. Humanisternas ordförande, Christer Sturmark är aktuell för att ett av hans riskkapitalbolag har gått i konkurs. Sturmark kommenterar konkursen på sin blog. Företaget Reality Club anlitade föreläsare med olika inriktning. En av föreläsarna är den rikskände imamen Abd Al Haqq Kielan som i sin presentation på Reality Club skriver:

Jag är inte involverad i det politiska islam, även om jag har att göra med det dagligen. Jag är mer intresserad av den religiösa delen, att föra in svensk islam. Jag försöker integrera islam i det svenska samhället, det är något jag jobbar mycket aktivt för… Jag själv har ju genom åren fått en ganska skräddarsydd utbildning för att fungera här i Sverige som församlingsledare, och jag siktar på att utnyttja det jag kan inom islam som svensk för att befrämja islams utveckling i Sverige.

Nu finns det två perspektiv på detta. Det ena perspektivet är att Christer Sturmark har ekonomiska intressen i Kielan. Hur kan han då på ett trovärdigt sätt kritisera islam?

Det andra perspektivet är att Humanisterna ibland anklagas för att vara intoleranta och vilja förbjuda religiösa människor att uttala sig i samhällsdebatten (vilket är en förvrängning av det faktiska argumentet). Att Sturkarks företag anlitar Kielan som föredragshållare är då ett starkt belägg för att anklagelserna är felaktiga.

Jag slår vad om att religiösa media kommer att hitta en vinkling som är kritisk mot Sturmark. Man kan så klart ifrågasätta det omdömesfulla i att hjälpa Kielan att sprida islam i det svenska samhället men man kan också berömma Sturmark för att han faktiskt hjälper sina meningsmotståndare att få ett forum i samhällsdebatten.

Borås Tidning har en intressant artikelserie om ateismen. Det finns inte så mycket att säga om den första artikeln. Den verkar välvilligt inställd till ateismen. Det ska bli intressant att se vad som kommer ur fortsättningen.

En inressant intervju med skaparen av sidan Exkristen.se, Markus Anhage, i SvD. Markus berättar om hur han upplevde det som en befrielse att lämna sin kristna tro. Till och med att gå blev lättare fysiskt och hans kristna fru upplevde att han blev en gladare människa.

Markus beskriver alla nyheter han har provat på i sitt nya liv. Som 28-åring har han för första gången dansat, druckit sprit och sett en skräckfilm. Lite generat erkänner han att han är som ett barn på många områden. Det är väl inte direkt förbjudet för en kristen att roa sig med sådant, men jag tror att i vissa mer extrema kretsar anses det som ogudaktigt och omoraliskt. Även om det inte är uttryckligen förbjudet så kan det vara tabu.

Markus beskriver också en annan sak som jag har hört från många exkristna, vilken lättnad det var när han äntligen släppte tanken på helvetet. Som kristen var han övertygad om att han skulle hamna i himlen men när tvivlen började komma var han rädd för helvetet. När så tron på gud försvann helt försvann också rädslan för helvetet.

Denna frihetskänsla är svår att begripa fullt ut för oss som aldrig haft någon starkare gudstro, men artikeln med Markus för tankarna till något som Robert Green Ingersoll skrev för över 100 år sedan:

“När jag blev övertygad om att universum är naturligt — att alla spöken och gudar är myter, uppstod i min hjärna, i min själ, i varje droppe av mitt blod, upplevelsen, känslan, glädjen av frihet. Mitt fängelses väggar rämnade, hålan översvämmades av ljus och alla reglar, och bommar och bojor blev till stoft. Jag var inte längre en tjänare, en träl eller en slav. Det fanns ingen herre i hela vida världen — inte ens i den oändliga rymden. Jag var fri — fri att tänka, att uttrycka mina åsikter — fri att leva enligt mina egna ideal — fri att leva för mig själv och dem jag älskade — fri att använda alla mina förmågor, alla mina sinnen — fri att sträcka ut fantasins vingar — fri att undersöka, att gissa och att drömma och hoppas — fri att bedöma och avgöra av egen kraft — fri att avvisa alla okunniga och grymma trosbekännelser, alla de “inspirerade” böcker som vildar har producerat, och alla det förgågnas barbariska legender — fri från påvar och präster — fri från alla de “kallade” och “åsidosatta” — fri från helgade misstag och heliga lögner — fri från rädslan för evigt lidande — fri från bevingade monster om natten — fri från djävlar, spöken och gudar. För första gången var jag fri. Det fanns inga förbjudna platser i hela tankevärlden — ingen luft, ingen rymd, där mina föreställningar inte kunde sprida sina frityglade vingar — inga kedjor om mina lemmar — inga piskor om min rygg — ingen eld om mitt kött — ingen herres förgrymman eller hot — inget följande i andras fotspår — ingen anledning att buga, eller krypa ihop eller kräla, eller yttra förljugna ord. Jag var fri. Jag stod rakryggad och utan fruktan, med glädje, mötte jag alla världar.”

Förra gången en galning “gick postal”, den gången i USA, skrev jag att det var en tidsfråga innan ateismen skulle ges skulden. Jag fick rätt, men samtidigt inte. Det skulle dröja hela 7 månader och krävas ytterligare en galnings verk innan jag blev besannad.

Den socialdemokratiske Malmöpolitikern Adrian Kaba frågar om dådet var “Socialdarwinistisk terrorism?” och försöker på något sätt göra Humanisterna ansvariga för spridningen av denna anti-Humanistiska människosyn. Om Socialdemokraterna inte har bättre retorik än så förstår jag varför vi har en borgerlig regering. Den Humanistiska livsåskådningen handlar om att göra en bättre värld här och nu, något som massmord knappast bidrar till.

Kaba försöker också göra ateismen ansvarig på något vänster, och hävdar att ateismen är ansvarig för nazismen och kommunismen. Han för här samma osakliga, historierevisionistiska, argumentation som man annars mest ser från fundamentalistiskt kristet håll. Sanningen är ju den att nazismen var en kristen lära som förespråkade en “positiv kristendom” i sitt partiprogram och att Adolf Hitler skydde såväl ateismen som materialismen som pesten. Om man läser Mein Kampf, som finns tillgänglig på nätet framgår det tydligt. (Jag vill inte länka till boken då det kan uppfattas som hets mot folkgrupp men det är lätt att hitta den med någon sökmotor). Hitler för precis samma argumentation som dessa kristna, och hävdar att ett gudlöst samhälle leder till förfall - religionen behövs, inte som ett opium för folket, utan mer som ett kitt som håller ihop samhället till en enhet. När Hitler ska beskriva judarna som mest avskyvärda är det just materialism, gudlöshet och brist på andlig förmåga som han beskyller dem för. Hitler beskyller materialismen för allt ont i världen, så vem är det egentligen som har mest likheter med Hitlers syn på religion?

Man får inte heller glömma att nazisternas förbrytelser begicks av det tyska folket, som på den tiden bestod av över 80% av katoliker och protestanter, alltså kristna: Martin Luthers lära genomsyrades av antisemitism och lydnad inför överhögheten. Majoriteten av de protestantiska prästerna välkomnade Hitlers maktövertagande år 1933. En minoritet bland prästerna och en ännu mindre minoritet av gudstjänstbesökarna motsatte sig den nazifiering av Rikskyrkan som skulle komma att ske. (Källa: William Shirer, Tredje Rikets Uppgång och Fall). Majoriteten av de som stödde Hitler var inte ateister utan kristna, så vad har ateismen med saken att göra?

Kommunism är inte nödvändigtvis marxistisk. Det finns en kristen kommunistisk rörelse som ser den tidiga kristna församlingens egendomsgemenskap som ett föredöme för ett kommunistiskt samhälle, men både bolsjevikernas och den socialdemokratiska ideologin är marxistiska. Bolsjevikernas brott mot mänskligheten beror snarare på en marxistisk lära. Då socialdemokratin också är marxistisk kastar Kaba återigen pil i gummibåt.

Det är helt sant att mördaren i det här fallet var ateist, men det är ungefär lika relevant som att han inte hade mustasch. Ateismen är ingen lära som föreskriver några regler om vare sig livet eller etik och moral. Det finns ateister som förespråkar en objektiv moral (t.ex Ayn Rand och Michael Martin) och det finns ateister som inte gör det (t.ex John Mackie och Axel Hägerström). Inget av dessa moralsystem är dock baserat på föresatsen att det inte finns något gud. I avsaknad av gudstro får man helt enkelt hitta en bättre, mänsklig, grund för moralen. Något som den här mördaren misslyckades med.

Nu säger inte ateismen att den moraliska nihilismen, dvs föreställningen att det inte finns några värden, är sann men även nihilism har getts skulden för våldsdådet. Jag får det dock inte att gå ihop, för hur kan en lära som säger att det inte finns någon moral samtidigt förespråka socialdarwinism? Om det inte finns någon moral, hur kan det då vara sant att man bör bete sig på ett visst sätt för att naturen är på det sättet? Baseras inte socialdarwinismen snarare på den kristna tanken om en naturlära - att man bör bete sig på ett visst sätt för att naturen är sådan?

Om naturen är på ett visst sätt är det upp till oss att avgöra om det är bra eller dåligt. Man kan inte säga att något bör vara på ett visst sätt bara för att det är så. Idéhistorikern Hertha Hansson uttrycker det mycket bra i sin bok Alkemi, romantik och rasvetenskap:

“Är det då Darwinismen som är orsaken till det onda? Nej, vi är var och en själva ansvariga för vad vi låter vara motiv för vårt handlande. Om evolutionismen lär ut att de bäst anpassade är de, som har störst utsikter att överleva i kampen om tillvaron och få större och bättre anpassad avkomma, är det vårt eget val om vi uppfattar det som vår moraliska plikt att lindra effekterna av detta eller påskynda naturens gång. Ansvar kan inte delegeras, inte ens till vetenskapen.”

Att evolutionsteorin bidrog till massakern är något som Årets Förvillare år 2001, Mats Molén hävdar. Egentligen är det så dumt att det inte borde bemötas eftersom man då kan ge sken av att Moléns argument är värda att ta på allvar, men jag kan inte låta bli. Molén påstår att många skolböcker säger att livet är en slump och meningslöst. Om läroböckerna lär ut felaktigheter om evolutionsteorin är det böckerna, inte vetenskapen, det är fel på. Evolutionen är långt ifrån någon slump - ingen evolutionsbiolog tror på fullaste allvar att livet utvecklas slumpmässigt - och evolutionsteorin yttrar sig över huvud taget inte om meningen med livet då värdeomdömen ligger utanför biologins område. Utan att inse det själv bidrar Mats Molén till spridandet av den världsbild han ifrågasätter, genom att sprida sådana felaktiga föreställningar om evolutionsteorin. Om Molén och den finska massmördaren bär på samma missuppfattningar om evolutionsteorin är det bara att beklaga. Molén har dock vid flera tillfällen fått felaktigheterna påpekade för sig men är oförmögen att förstå.

Ännu dummare blir det när Molén yttrar att evolutionsteorin skulle vara grunden för kommunismen. Kommunismen uppstod innan Darwins och Wallaces teorier om artutvecklingen var publicerade så jag antar att han med kommunism menar den marxistiska kommunism som praktiserades av bolsjevikerna. Är Molén medveten om Trofim Lysenko?

I likhet med Molén kunde inte bolsjevikerna acceptera evolutionsteorin, att arterna utvecklades genom naturligt urval. Att de svaga skulle gå under i kampen om överlevnaden var för svårsmält för dem. Istället tog man, genom Ivan Mitjurin, upp Lamarcks gamla teser om att förvärvade egenskaper går i arv. Precis som Molén bedrev man propaganda på politisk grund istället för att undersöka världen. Lysenko tillsattes som ordförande för vetenskapsakademin och evolutionsbiologer fängslades och försvann, något som Julian Huxley beskriver i boken Sovjet och vetenskapen. På vilket sätt är evolutionsteorin ansvarig för en ideologi som bekämpade den?

För övrigt förstår jag inte alls hur massmördaren resonerade. Hur kan man hävda att ett sådant vansinnesdåd är i överensstämmelse med evolutionsteorin? Evolutionen säger att de individer som är bäst anpassade får större avkomma och på så sätt för sina gener vidare. Massmördaren hade såvitt jag vet inga barn och han tog sitt eget liv. Hans gener var en biologisk återvändsgränd. Denna tragedi är ett misslyckande såväl evolutionärt som moraliskt.

Tråkigt att kristna försöker göra så billiga poänger på något så tragiskt!

Mitt mål är att skriva i ateistbloggen varje dag men på senare tiden har jag haft svårt att motivera mig. Det tar en del energi att försöka tänka ut något vettigt att skriva dagligen. Speciellt med tanke på att Ateistbloggen inte verkar nå ut till så många läsare. Jag ska försöka bättra mig i fortsättningen.

Jag såg ett intressant föredrag av Daniel Dennet, årets mottagare av The Richard Dawkins Award. Föredraget handlar om “Varför det är bra att tro på gud”. Dennett menar att det inte finns några förnuftiga skäl att tro på gud. Till och med teisterna själva håller med om det. Däremot menar de att det finns förnuftiga skäl att tro på att tro på gud. “They don’t believe in God. They believe in believing in God.”

Jag har själv stött på många som inte själva tror på gudar men som menar att det är bra. Föreställningarna är många: Troende är lyckligare och mer moraliska än icke-troende. Om det inte finns någon gud förlorar man intenting på att tro men om det inte finns någon gud och man inte tror så förlorar man på det (Pascals trossats). Religionen är nödvändig för ett fungerande samhälle, osv. Allt detta är såklart missförstånd. Jag skulle snarare vilja hävda att ett Humanistiskt samhälle är bättre än ett samhälle som styrs av någon av de religioner som finns idag.

När man ser på den del av samhällsdebatten som Humanisterna för tycks det mig vara tydligt att skiljelinjen ligger inte mellan dem som tror på gud och dem som inte gör det. Snarare går den mellan de som tror på att tro på gud och de som inte gör det. Humanisterna får sin främsta kritik på grund av att de ifrågasätter gudstron, inte för att de ifrågasätter gudarnas existens.

En fundering också om skillnaden mellan agnostiker och ateister. Jag tror att de icke-troende som kallar sig agnostiker i regel inte ifrågasätter att tro på gudar, medan de icke-troende som kallar sig ateister i regel gör det. Skillnaden här ligger alltså inte så mycket i förhållningssättet till premissen “Det finns gudar” utan snarare till “Det är bra att tro på gudar”.

P3 Tro imorgon kommer att handla om ateismen. I tablån står det att man pratar med religiösa ateister. Eftersom jag misstänker att den religiösa ateisten man syftar på är jag tänkte jag komma med ett förtydligande med vad jag menar, då det bara var en mening eller två som jag slängde ur mig under intervjun.

Jag menar inte att ateism är en religion, något jag även påpekade under intervjun men som mycket väl kan vara bortklippt. Jag menar inte heller att ateismen är som en religion för mig eller att jag tror på något övernaturligt. Så vad menar jag då när jag säger att jag är en religiös ateist?

Religion handlar för mig inte om gudstro. Annars skulle inte t.ex buddismen vara en religion. Den religion jag “tror” på är en utvecklad religion utan uppenbarelse och utan trossatser. Det vetenskapen håller för sant är en temporär sanning för den utvecklade religionen. Religiösa upplevelser finns bevisligen men dessa upplevelser är inte skapta av gudar. Tvärt om har människan skapat gudarna till sina avbilder för att förklara dessa upplevelser.

En religiös upplevelse för mig är ett spädbarns jollrande. En religiös upplevelse för mig är den känsla av litenhet som kommer sig av att stirra ut mot en stjärnklar rymd. En religiös upplevelse för mig är att befinna mig i fjällvärden där människor sällan sätter sin fot och där man är ensam med naturen. Att se vilda djur i sin egen miljö när kalldimman smyger sig över en spegelblank tjärn - det är en i sanning religiös upplevelse.

Denna upplevelse förutsätter ingen övernaturlig värld, inga trossatser, inga dogmer, inga präster och ingen gud. Det enda den förutsätter är en mänsklig förmåga att uppleva att man är en liten bit i ett större pussel. Denna känsla av “förståelse”, sammanhang och mening är enorm. Låt inte de gudstroende monopolisera den!

I en debattartikel i SvD skriver Pierre Schori att han försvarade Taslima Nasrin och Salman Rushdie när de hotades av militanta islamister, men underförstått gör han gällande att han inte försvarar Lars Vilks. Argumentet verkar i korthet bygga på följande premisser:

• Lars Vilks främjar inte åsiktsfriheten i muslimska länder, snarare tvärt om.
• Lars Vilks teckningar av Muhammed som Rondellhund drabbar polisen, skattebetalarna, svenska företag i utlandet och muslimer i Sverige.
• Provokationer riktade mot svensk lag och svensk konvenans är OK, men inte provokationer som går utanför landets gränser.
• Att förolämpa religiösa muslimska symboler försvårar kampen för mänskliga rättigheter i arabvärlden.

Om jag tolkar Schori rätt så menar han alltså att om konsekvenserna av en kulturell handling (dit jag räknar såväl konsten som litteraturen) är skadliga så bör man inte utföra denna handling, och han själv tar avstånd från den. Hur kunde han i så fall försvara Salman Rushdie? Rushdies bok Satansverserna:

• Främjade inte yttrandefriheten i muslimska länder.
• Drabbade den indiska polisen, skattebetalarna, företag och muslimer i Indien.
• Var en provokation som gick utanför såväl Indiens som Sveriges gränser.
• Var en djup förolämpning av muslimska symboler.

Att försvara Salman Rushdie utan att försvara Lars Vilks är dubbelmoral. Den enda skillnaden är att Rushdies verk var ett litterärt verk och Lars Vilks ett konstverk. Det konstnärliga värdet av Vilks teckningar kan diskuteras men konstens roll är inte bara att vara vacker utan också att provocera. Hur vackra var egentligen Pablo Picassos tavlor? För att demonstrera detta har Lars Vilks nu även gjort en kubistisk teckning av Muhammed som rondellhund. Man kan säkert lika gärna ifrågasätta det litterära värdet av Satansverserna. Jag har själv börjat läsa den men lade ifrån mig den för att jag tyckte den var tråkig. Smaken är som baken. Alla behöver inte gilla en bok eller en tavla för att den ska ha ett kulturellt värde.

För tydlighetens skull vill jag understryka att jag försvarar såväl Rushdie som Vilks. Även om Rushdies bok är tråkig och Vilks teckning ful så har de sin konstnärliga frihet. Om vi fråntar dem denna frihet så fråntar vi dem även rätten att tänka.

En annan sak som slår mig är att Schori ger Vilks skulden för intoleranta muslimers verk. Lars Vilks som har inte kostat polisen, skattebetalarna, svenska företag eller muslimer i Sverige någonting. Skulden ligger hos de fanatiska muslimerna och Vilks är ett av offren. Att anklaga Vilks för att ha orsakat eventuella skador av att ha blivit mordhotad är som att anklaga en våldtagen kvinna för att hon hade för kort kjol. Det är inte offret vi ska anklaga utan förövaren. Om Lars Vilks har gjort sig skyldig till något är det att kränka intoleranta muslimers känslor. Där slutar hans ansvar. Ansvaret för hoten ligger hos de som hotar.

Jag kommer osökt att tänka på en historia jag hörde om Picasso. När frankrike var ockuperat av nazityskland lär han ha delat ut kopior av sin tavla Guernica till nazistiska officierare. En nazist ska ha kommenterat tavlan med orden “har du gjort detta?” varpå Picasso svarade: “Nej det var ni som gjorde det!”

Muslimska organisationer i Sverige och Europa har tagit avstånd från mordhoten mot Lars Vilks. Det europeiska fatwarådet ska göra en fatwa som deklarerar att mordhoten mot Vilks är haram, alltså förbjudet enligt islam. Det är bra! Mindre bra är att muslimer i Sverige kräver inskränkningar i yttrandefriheten.

Pierre Schori bör ägna några tacksamhetens minuter till att tänka på sina partikamrater som satt fängslade för hädelse på den tiden Sverige hade en hädelseparagraf. Rätten att häda är en nödvändig del av ett demokratiskt samhälle. Man kan inte ha yttrandefrihet utan rätten att såra. Vi måste ta upp kampen mot de “moderata” muslimer som vill inskränka denna frihet. Annars står vi inte upp för kampen för demokrati.

Att försvara Rushdie samtidigt som man tar avstånd från Lars Vilks är dubbelmoral. Antingen försvarar vi konstens frihet eller också tar vi avstånd ifrån den. Man kan inte samtidigt äta kakan och ha den kvar.

Den danska tidningen Extrabladet rapporterar att skådespelaren Ian McKellen, mest känd som Gandalf i Sagan om Ringen, river ut homofoba sidor ur bibeln när han övernattar på hotell. Tidningen kommenterar saken med att det är McKellens sätt att rensa kristendomen på homofobi.
McKellan har arbetat för homosexuellas rättigheter sedan 1988 då han “klev ut” som gay.
Det aktuella stycket som McKellan river ut är 3 Mos 20:13 som säger:

“Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.”