Arkiv för februari 2008

Skulle inte stat och religion skiljas?

onsdagen den 20 februari 2008

Vår liberale högskoleminister Lars Leijonborg föreslår en statligt finansierad imamutbildning. Vi förstår och sympatiserar med hans önskan om att inordna en växande religion i en domesticerad lightversion för folkhemsbruk, men vill i sammanhanget uppmärksamma följande problematik:

Vi lever i en sekulär stat med tydlig åtskillnad mellan religion och statens angelägenheter. Vi anser att åtskiljandet mellan kyrka och stat ska fullföljas och i linje med denna skilsmässa befria staten från all form av konfessionell högskoleutbildning. På vilket sätt är det här förslaget en del av den processen?

Hur ska Koranen med dess våldsförhärligande och kvinnoförnedrande innehåll kunna förenas med Högskolelagens skrivningar om vetenskaplig grund och trovärdighet, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning, handikapp eller etnicitet?

Att Bibeln används som studielitteratur är bedrövligt nog, men till dess försvar kan anföras den textkritik som den numera är föremål för inom religionsvetenskapen. Men är Islam verkligen beredd på en motsvarande textkritik av Koranen? Det vore förvisso en välgärning om så skedde, men vi tro att det är en utopi. Koranen får inte ifrågasättas! Så hur ska man inom det statliga högskoleväsendet hantera skrifter och religiösa urkunder när dessa absolut inte får kritiseras och alltså inte kan bli föremål för akademisk granskning?

Vi lever ännu med en kvardröjande effekt av statskyrkosystemet, men ska vi åberopa rättvisa i det här fallet måste vi också ha i åtanke att Svenska kyrkan och Islam endast är två av 74 registrerade trosrörelser i Sverige idag och således exkluderar Leijonborg en rad religiösa grupper, vilket vi uppfattar som orättvist.

För det är väl inte kriteriet att vara avvikande och i behov av anpassning som gör att imamer i Sverige ska utbildas på statliga högskolor och universitet? Då vill vi hävda att Jehovas äldstebröder behöver kurs i demokratiska rättigheter i HBT-frågor, Scientologikaplanerna behöver kurs i logisk empirism samt att Pingströrelsen behöver kurs om kvinnors rättigheter i samhället.

Debattartikel skriven av Camilla Grepe tillsammans med Carina Schedvin
Publicerad i SvD Synpunkt 14 februari 2008

Tankar om den statliga imamutbildningen

måndagen den 18 februari 2008

Folkpartiet lämnar den sekulära linjen och pläderar för statlig utbildning av imamer. Tanken är god: Imamerna ska kvalitetssäkras och man vill väl förhindra uppkomsten av radikala islamist-imamer i Sverige. Så långt är allt gott och väl.

Men varför ska staten utbilda imamer? Är det inte moskéernas egen skyldighet? Tanken är väl att likställa islam med kristendomen – eftersom det finns statlig utbildning av präster sÃ¥ tänker man sig att i rättvisans namn bör det även finnas statlig utbildning av imamer. Men varför ska det stanna där? Varför inte utbildning av rabbiner, buddistmunkar, scientologipräster, mormoner, druider, häxor mm? Varför ska just kristendomen och islam särbehandlas? Varför finns det inga statliga utbildningar i den sekulära Humanismen? TvÃ¥ fel gör inte ett rätt. Istället för att införa en statlig imamutbildning bör den statliga prästutbildningen avskaffas. Skilj stat och religion Ã¥t!

Om man fÃ¥r tro argumenten för den statliga prästutbildningen borde det inte behövas nÃ¥gon särskild utbildning av imamer. Den nuvarande religionsvetenskapliga utbildningen räcker väl alldeles utmärkt i sÃ¥ fall? Enligt försvararna av nuvarande ordning är det nämligen sÃ¥ att de statligt utbildade kristna prästerna gÃ¥r en bred religionsvetenskaplig utbildning som mynnar ut i en kandidatexamen – en helt sekulär utbildning som vem som helst kan gÃ¥. Prästyrket utbildar man sig sedan till i Svenska kyrkans regi.

Om prästernas grundutbildning inte passar imamer är det nÃ¥got fel pÃ¥ den. DÃ¥ är det inte den allsidiga utbildning den utger sig för att vara. Förslaget att införa en statlig imamutbildning blottar därmed bristerna i utbildningen i religionsvetenskap! Det är inte den neutrala, sekulära utbildning om religion som den utger sig för att vara – det är en utbildning i kristen lära och därför passar den inte imamer, eller?

Diskriminera mig hit och diskriminera mig dit

lördagen den 16 februari 2008

Jag läste om en kvinna i Angered som anmält McDonalds till Diskrimineringsombudsmannen (DO) för att de nekat henne anställning. Där mÃ¥ste man nämligen ha kortärmad skjorta sÃ¥ att man kan tvätta underarmarna en gÃ¥ng i timmen – ett hygieniskt krav. Kvinnan var muslim och enligt hennes tolkning av religionen mÃ¥ste tvÃ¥ tredjedelar av armarna vara täckta.

Nu kunde iofs McDonalds ha löst en aktuella situationen genom att tillhandahÃ¥lla engÃ¥ngsärmskydd av plast som kvinnan kunde bytt varje timme, men jag tycker ändÃ¥ att det gÃ¥r för lÃ¥ngt när man hittar ”diskriminering” här och där. Diskriminering innebär att man behandlar människor olika. I det här fallet var alla, oavsett tro, tvugna att tvätta händerna. Om man skulle införa en regel att muslimer inte behöver göra det – dÃ¥ vore det diskriminering!

Om islam säger att kvinnor måste täcka 2/3 av sina armar är det islam som är diskriminerande, inte McDonalds! Om det är någon som ska anmälas till DO är det i så fall islam.

Vi mÃ¥ste vara aktsamma. Religiösa försöker skaffa sig fördelar i samhället genom att Ã¥beropa ”religionsfrihet” eller ”diskriminering”, men vad de i själva verket är ute efter är att förhindra andra människors frihet och att icke-troende ska diskrimineras, eftersom vi inte kan använda ”religionsfriheten” som föresats att fÃ¥ göra sÃ¥dant som andra inte fÃ¥r göra. Positiv särbehandling av religiösa är ju ocksÃ¥ en form av diskriminering!

”Min religion kräver att man ska knuffa ut sin dotter frÃ¥n balkongen om hon har haft sex före äktenskapet. Om inte jag fÃ¥r knuffa ut min dotter frÃ¥n balkongen är det diskriminering.” Om man drar det till sin extrem pÃ¥ det här sättet kanske det framgÃ¥r varför religionsfriheten och pÃ¥stÃ¥dd diskriminering inte ska kunna användas för att fÃ¥ göra det som vi icke-troende inte fÃ¥r göra.

Om det här fortgÃ¥r kan vi mycket väl fÃ¥ in sharia-lagar i Sverige bakvägen. Sharia-lagar bakvägen är för övrigt nÃ¥got som socialtjänsten i Hedemora arbetar hÃ¥rt för att införa. Där kräver man att muslimska kvinnor ska uppvisa ett intyg frÃ¥n en imam för att godkänna deras skilsmässa – även om skilsmässan är godkänd enligt svensk lag.

Men i Sverige gäller svensk lag. Om en kvinnar är skild från sin man så gäller det. Det är knappast någon hemlighet att möjligheterna för en kvinna att få skilsmässa från sin man är mycket mindre enligt muslimsk rätt än enligt svensk lag. Socialtjänsten i Hedemora försvårar därmed för en muslimsk kvinna att kunna ta ut skilsmässa t.ex från en man som misshandlar henne.

Det här är ett solklart fall av diskriminering. Kvinnor och män, muslimer och dhimmis, ska vara lika inför lagen. Om muslimer avkrävs särskilda intyg, och om kvinnor inte har samma rätt till skilsmässa som män, eller om icke-troende inte ges samma fri- och rättigheter som troende – dÃ¥ är det i sanning diskriminering.