Markus Anhage: Att lämna tron var en befrielse
En inressant intervju med skaparen av sidan Exkristen.se, Markus Anhage, i SvD. Markus berättar om hur han upplevde det som en befrielse att lämna sin kristna tro. Till och med att gå blev lättare fysiskt och hans kristna fru upplevde att han blev en gladare människa.
Markus beskriver alla nyheter han har provat på i sitt nya liv. Som 28-åring har han för första gången dansat, druckit sprit och sett en skräckfilm. Lite generat erkänner han att han är som ett barn på många områden. Det är väl inte direkt förbjudet för en kristen att roa sig med sådant, men jag tror att i vissa mer extrema kretsar anses det som ogudaktigt och omoraliskt. Även om det inte är uttryckligen förbjudet så kan det vara tabu.
Markus beskriver också en annan sak som jag har hört från många exkristna, vilken lättnad det var när han äntligen släppte tanken på helvetet. Som kristen var han övertygad om att han skulle hamna i himlen men när tvivlen började komma var han rädd för helvetet. När så tron på gud försvann helt försvann också rädslan för helvetet.
Denna frihetskänsla är svår att begripa fullt ut för oss som aldrig haft någon starkare gudstro, men artikeln med Markus för tankarna till något som Robert Green Ingersoll skrev för över 100 år sedan:
”När jag blev övertygad om att universum är naturligt — att alla spöken och gudar är myter, uppstod i min hjärna, i min själ, i varje droppe av mitt blod, upplevelsen, känslan, glädjen av frihet. Mitt fängelses väggar rämnade, hålan översvämmades av ljus och alla reglar, och bommar och bojor blev till stoft. Jag var inte längre en tjänare, en träl eller en slav. Det fanns ingen herre i hela vida världen — inte ens i den oändliga rymden. Jag var fri — fri att tänka, att uttrycka mina åsikter — fri att leva enligt mina egna ideal — fri att leva för mig själv och dem jag älskade — fri att använda alla mina förmågor, alla mina sinnen — fri att sträcka ut fantasins vingar — fri att undersöka, att gissa och att drömma och hoppas — fri att bedöma och avgöra av egen kraft — fri att avvisa alla okunniga och grymma trosbekännelser, alla de “inspirerade” böcker som vildar har producerat, och alla det förgågnas barbariska legender — fri från påvar och präster — fri från alla de “kallade” och “åsidosatta” — fri från helgade misstag och heliga lögner — fri från rädslan för evigt lidande — fri från bevingade monster om natten — fri från djävlar, spöken och gudar. För första gången var jag fri. Det fanns inga förbjudna platser i hela tankevärlden — ingen luft, ingen rymd, där mina föreställningar inte kunde sprida sina frityglade vingar — inga kedjor om mina lemmar — inga piskor om min rygg — ingen eld om mitt kött — ingen herres förgrymman eller hot — inget följande i andras fotspår — ingen anledning att buga, eller krypa ihop eller kräla, eller yttra förljugna ord. Jag var fri. Jag stod rakryggad och utan fruktan, med glädje, mötte jag alla världar.”
april 11th, 2008 kl 13:31 |
Han skulle haft ett val, ett mål och fortsätta mot det ifall han hade fortsatt tro. Han skulle vara ren och medveten. Sedan skulle han få hjälp när han behövde. Han skapade själv överdrivna begränsningar och om han ville göra onödiga saker så visst det kan han nu. Men han har alltid kunnat träffa vem han vill när han vill och göra vad han vill när han vill, alla syndar man kan inte stänga in sig och vara rädd.
april 18th, 2008 kl 19:08 |
Det där med val intresserar mig. Menar du att det är ett val vad man tror är sant? Kan man välja att tro att 2+2=5? Eller menar du att ändamålet helgar medlen så att man ska låtsas som att man tror på ett påstående trots att man inte gör det?
Varför behöver man hjälp för att tro? Är inte det en rätt skadlig tro om man måste ”välja” att ha den och sedan behöver hjälp för att upprätthålla den? Det känns inte särskilt ärligt. Men återigen, du kanske menar att ändamålet helgar medlen så att man ska vara oärlig mot sig själv och andra och upprätthålla en falsk tro?
Det ligger nog mycket i det Daniel Dennet påstår i så fall, att teister tror egentligen inte på gud. De tror på att tro på gud. Vad är det annars för ändamål som får människor att försöka lura sig själva?