Les Jacobins får väl annars anses vara startskottet för moderna nationstotalitära rörelser – 1900-talets politiska utveckling hade helt enkelt inte varit möjligt utan denna i Paine, Rousseau och Robespierre rotade strömning. Här finns också redan de eviga parhästarna frihet och nationalism (efter andra världskriget oftast kallade demokrati och nationalstat) som gått som en röd tråd genom de två senaste århundradena. Herder, upplysningsman och god humanist anses numera allmänt vara fader till nationalstatsbegreppet, som i sin tur gav upphov till nationalromantiken med alla dess efterverkningar. För den som är intresserad av upplysningsnationalismen finns mycket bra litteratur att tillgå. Förutom Herders egna skrifter, finns även sekundärlitteratur.

Du har i stort rätt i att kristendom och konservatism är som ler och långhalm i vår del av världen (eftersom konservatism förhåller sig till traditionen ser den naturligtvis annorlunda ut på andra håll), men eftersom nationalstaten är ett modernt begrepp är nationalism fortfarande problematiskt inom huvudfåran av konservatismen. Nationalkonservatismen är som sagt främst rotad i Herders nationsbygge och i hans efterföljd på kontinenten har ju stat (politisk-regional) och kyrka (abstrakt-universell) alltid varit motpoler. Många skandinaver har svårt att föreställa sig detta eftersom man växt upp med den föga lyckliga lösningen nationalstatskyrka, men då bör man ha i minnet att de Lutherska statskyrkorna (inklusive f.d. sådana, som Svenska kyrkan) utgör långt mindre än en procent av den världsvida kristenheten: är det en tillfällighet att sekulär humanism andelsmässigt är störst i just de länder som tillämpat statskyrka?

Där tror jag att vi som konservativa kristna och sekulära humanister är överens, eftersom vi hävdar en viktig distinktion mellan stat och kyrka – SD, däremot, är ju ett parti som förespråkar en tillbakagång till statskyrka och som t.o.m. vill införa vissa privilegier för Svenska kyrkan. Vi ser dock aldrig själva dessa unga män (och enstaka skånska tanter) i kyrkan så de måste främst avse skolavslutningar o. dyl., som enligt min uppfattning (och troligen även er) lämpligast utförs i statlig regi. När ledare för alla politiska partier intervjuades av Kyrkans Tidning inför förra valet framgick att SD till skillnad från alla andra partier (inklusive FP, V och andra partier med tradition av kyrkokritik) egentligen inte ens hade en grundläggande uppfattning om kyrkans grundläggande lära, liv och kärnverksamhet – och då hade ändå partierna fått välja en speciell talesman i dessa frågor! Många lutheraner i Sverige läser denna tidning och denna intervju kanske är ytterligare en förklaring till varför SD inte lyckas locka praktiserande kristna väljare.

Även humanistisk konservatism kan endast svårligen kopplas till nationalism: minns den starka kritiken från konservativa statsmän under mellankrigstiden mot t.ex. NSDAP, ett parti vars nationalism ansågs samhällsomstörtande (vilket det ju senare verkligen visade sig vara). Personligen tror jag att SD:s framgång i det senaste valet grundar sig mer på retorik än på innehåll – manande till ’mindre silkesvantar, mera hårdhandskar’ (som jag tyvärr även sett på denna blogg, men jag är övertygad om att ni inte menar det lika drastiskt som SD) kommer alltid att vinna åhörare bland missnöjda medborgare. Partiets moraliska grundhållning, som den visar sig i vissa av deras sakfrågor, vinner så att säga på att förbli oklar.

Är nationalkonservatism och kristendom som ler och långhalm? Det är möjligt att du har rätt, du kan ju se detta mera från ett utomkyrkligt perspektiv än vad jag kan. En majoritet av västvärldens katoliker och pro-katolska protestanter ser sig annars som ofrivilligt annekterade under nationalstaten och har sin lojalitet främst med den världsvida kyrkan, vilken inte erkänner statsgränser. Teorin motsägs ju även av det som inlägget handlar om: varför SD inte lockar kristna väljare. Eller har jag missuppfattat dig?

Ursäkta längden på inlägget, men jag är bara så glad att hitta ateister som välkomnar en diskussion i dessa frågor (detta är tyvärr ganska ovanligt ute i landet).

Pax tecum

(i) Partiledningen har insett att man, som statistiken visar, dragit få röster från just dessa grupper och försöker därför locka dem med vad man tror de vill ha.

(ii) Man har gjort en ‘marknadsanalys’ (detta är mycket vanligt och genomfördes av Ny Demokrati och Miljöpartiet på nittiotalet samt av Feministiskt Initiativ inför senaste valet) och sett var konkurrensen är lägst, alltså vilka frågor som få partier är intresserade av att göra till sina.

Detta är bara gissningar – vad jag som kristen däremot kan säga med viss bärighet är var SD:s felbedömning ligger i förhållande till vår relativt homogena grupps politiska kärnfrågor. Kristna i vår tid känner i regel betydligt större samhörighet med andra abrahamitiska religioner än med sekulära humanism. De andra två abrahamitiska religionerna kritiseras av SD, som därmed sågar av kristendomens rötter i judendomen, samtidigt som partiet har viss kontaktyta med totalitära ideologier och därmed rötter i upplysningstraditionen.

Trevlig blogg detta förresten.

Däremot håller jag helt med i att även om man helt bortser från främlingsfientligheten så skulle jag inte ta i partiet med tång. Maken till reaktionärt parti får man leta efter. Kd framstår ju som progressiva i jämförelse!

Jag har i alla fall tänkt följa upp den här artikeln med några fler artiklar om kristendomen och rasismen. Ibland beskyller ju kreationister evolutionsteorin för att leda till rasism (som om det skulle ha någon relevans till dess sanningshalt) och då kan det vara bra att påminna om t.ex att greve Arthur de Gobineau var kristen och Martin Luthers antisemitism. Det är ganska uppenbart tycker jag, när man ser på historien, att rasism är intimt förknippat med kristendomen.

Att vara övertygad ateist och rösta på SD är helt otänkbart pga deras extremt konformistiska och reaktionära syn på kristendomen som en viktig del av _allt_.

Intressant nog är jag inte en ovän av SDs idag tämligen okontroversiella restriktiva syn på invandring, vilket i princip lite orättfördigt är ALLT media tar upp med SD. Det är ju SDs syn på moral och etik som får KD att te sig som värsta hippies i jämförelse som är problemet som media borde uppmärksamma. SD är ju ett superkonservativt parti som knappast står för religionsfrihetsutveckling direkt.

SD står för gammelkristen nedlåtenhet mot allt sekulärt att jag knappast skulle vilja ta i partiet med tång ens.